månadsarkiv: november 2010

Fjärrdirigering med Squid

Publicerat av
7

Ett tips jag brukar ge på valpkursen är att grunda hunden brett. Man har alltid nytta av att träna många olika saker med valpen och att ha bra grunder i flera grenar är verkligen ett jätteplus. Man vet aldrig när hunden (eller kanske föraren) behöver en paus från en gren. Med Shejpa gjorde jag misstaget att inte köra någon lydnad alls när hon var valp, egentligen tränade vi nästan bara jaktrelaterade saker det första året. Det har gjort henne svårare att träna i agilityn, i alla fall känns det så. Hon kan ganska få saker och hon kan ännu färre kommandon. Det gör att hon har svårt för konceptet med signalkontroll och att det tar lång tid att lära in och lägga kommando på nya saker. Det innebär också att jag har haft väldigt svårt att sätta igång en lydnadskarriär med henne, även om jag har försökt några gånger. Det blir för jobbigt att lära in allt från grunden.

Med Squid var jag noga med att grunda i lydnad, bruks och agility. Nu har vi knappt tränat någon lydnad alls sedan tidigt i våras, men det är väldigt lätt att ta upp det igen. Jag blir hela tiden förvånad över hur mycket hon kan. Många saker verkar bara ha blivit bättre av att ha mognat under ett knappt år. En del saker kommer jag knappt ihåg att jag har tränat på. Idag började jag träna lite fjärrdirigering och insåg snabbt att jag faktiskt kunde lägga kommando på flera av rörelserna. Egentligen bör de nog generaliseras mycket bättre, men jag tror att jag kan växla mellan pass med signal och pass där jag jobbar med generalisering av frivilliga beteenden. Det kommer nog ta en stund att få ordentlig signalkontroll i alla fall, så det är lika bra att börja nu.

Jag filmade lite träning för er lydnadsnördar:

Snöbus

Publicerat av
9

Solsken och snö är en klockren kombination om man vill ta bilder på hundarna. Tyvärr känns det som att min gamla Nikon D50 har tappat lite skärpa och snabbhet. Några bilder blev i alla fall okej när vi tog med oss fyra hundar ut på ängen och lekte lite.

Innan snöbuset tränade vi en timma i ridhuset. Det gick bra trots -10. I helgen hade vi tävlingslydnadskurs i ridhuset och det var kallt. Som tur var hade vi ett kanongäng som klarade av att träna bra och hålla entusiasmen uppe trots kylan. Vi passade också på att värma oss vid brasan hemma på lunchen och under teoripassen. Jag blir bara mer och mer sugen på lydnaden och Squid fick faktiskt träna rutan både på kursen och under träningspasset idag. Det har hon inte gjort sedan förra vintern och hon började med att fundera på om inte konerna var någon slags slalom, men kom snabbt på vad det handlade om.

Vinst och SM-klar

Publicerat av
15

Dagens kvällstävling i Knivsta blev ett heldagsprojekt. Vi startade hemifrån innan 12 på dagen och var hemma igen 21.30. Det var visserligen tidigare än vad jag hade beräknat. Tävlingarna gick snabbt och väglaget var helt okej. Snälla Thomas följde med och höll mig sällskap i bilen (och körde hela vägen dit och fram till Enköping på hemvägen) och hjälpte mig på tävlingen. Det var verkligen skönt att inte åka själv. Vi har sällan tid att hänga med varandra när vi tävlar, förutom SM tror jag inte att Thomas har sett Shejpa tävla på nästan två år.

Till hopploppet lyckades vi inte hitta rätt läge. Vi gick en ganska lång promenad innan, men jag tror ändå att hon kände sig lite kall och oinspirerad. Jag märkte så fort jag startade att hon inte var riktigt med. Det var en ganska svår slalomingång och Shejpa gick in rätt, men fortsatte rakt fram istället för att svänga in i andra porten. Det är typiskt en sådan sak som händer om hon inte är riktigt tänd. Jag skickade henne in i slalom igen och lät henne köra klart slalomet medan jag stannade kvar på baksidan av nästa hinder. Sedan fick hon sin leksak och vi gick ut.

Till agilityloppet försökte vi hitta en ny uppvärmningstaktik. Hon fick promenera och värma upp med Thomas och jag tog med mig lite extra god mat till uppvärmningen. Det funkade. Hon var riktigt taggad och sprang på bra. Jag satsade på serpentin och bakombyte efter balansen eftersom jag inte skulle hinna in i framförbytesposition efter balansen utan att skjuta henne framåt. Serpentinen fungerade bra och kontaktfältet var klockrent, men bakombytet blev inte riktigt bra. Vi får träna på sådana situationer. Jag brukar ofta undvika serpentin + bakombyte och har nog inte tränat det så bra som jag borde. Resten kändes bra och vi vann klassen med över två sekunder. Det var inget stort startfält, men roligt i alla fall. Speciellt eftersom det innebär att vi äntligen är SM-klara. När tävling efter tävling försvann på grund av kennelhosta och löp började jag nästan bli lite nervös för SM-kvalet, så det var skönt att vi fixade det direkt.

Agility och LYDNAD!

Publicerat av
5

Idag har vi fått till en del träning, trots vintern. Mitt på dagen var vi i ridhuset och körde agility. Det blev först en kombination med balansbom och gungbräda för att testa/träna kontaktfält. Shejpa var klockren. Squid behöver träna massor! Innan snön kom började jag träna running contacts igen, så hon var ganska osäker på om hon skulle stanna eller springa (idag körde jag stopp). Det blev mycket bättre med lite träning, vi måste bara få till några träningspass till. Andra passet i ridhuset körde vi lite dubbelbox.

Imorgon är det dags för höstens första tävling för Shejpa! På grund av kennelhosta och löp har vi inte tävlat sedan i början av augusti. Hon känns bra när vi tränar och det ska bli roligt att tävla igen. Det som inte känns så roligt är att köra till Knivsta. Tycker att man läser hela tiden om hur halt och dåligt plogat det är i Uppsala-området. Thomas har lovat att följa med, men jag tycker ändå att det är lite obehagligt.

På kvällen körde vi lydnad ute i snön på vår plan. Jag ska verkligen ta tag i lydnaden med Squid igen. Förra vintern hade Squid svårt att hålla fokus under längre stunder och det kändes inte som att det var läge att träna. Nu är hon som en helt annan hund. Hon kommer ihåg alla lydnadsgrejer och gör det snyggt, men med en helt annan intensitet och koncentration. Momenten i klass I sitter nog ganska bra, vi måste bara tävlingsträna. Tvåans moment är också på gång. Apporteringen börjar se riktigt snygg ut och hon har blivit jätteduktig på ”varsågod”-övningar i inkallningen. Fjärren kanske kan bli ett inomhusprojekt i vinter. Rutan får vi nog testa lite, men den såg bra ut förra vintern, så det går nog snabbt att fräscha upp. Man kanske till och med kunde hitta någon ridhustävling i början av nästa år och sätta igång lydnadskarriären?

Vinterträning

Publicerat av
2

Om det inte redan har framgått, så har jag verkligen svårt för snö och kyla. Det är så lätt att tappa träningsmotivationen. Tur att jag kunde gå tillbaka till mitt inlägg från februari och hitta lite vinterträningsinspiration. Egentligen är det ju väldigt enkelt, det finns massor med saker man kan göra inomhus, på en plogad vinterväg eller under välplanerade träningspass i ridhuset. Det viktigaste är nog att ha bra struktur och planering, så att man inte tappar lusten när det blir kallt och mörkt. Mina träningsdagböcker har fungerat väldigt bra och jag gillar att ha en veckoplanering att följa. Jag skrev ju ett inlägg i september, när jag skaffade mina nya träningsdagböcker. Det hittar du här.

Jag är väldigt nöjd med det nya upplägget. Att dela upp boken i flera flikar var en väldigt bra idé. Det blir mer uppenbart om man missar någon del och det blir mycket lättare att se den röda tråden i träningen. Veckoplaneringen fungerar också bra. Jag skriver inte ner alla saker jag tränar på under veckan, utan det viktigaste som jag behöver hinna med. Det gör att jag (för det mesta) inte missar viktiga, men tråkiga delar.

Det jag skulle behöva just nu, för att hålla igång trots vintern, är att planera för varje dag. Jag borde gå upp varje morgon och fundera på vad jag kan göra just idag. Vissa dagar har jag mycket tid, men det blir ändå inte så mycket tränat. De dagarna borde jag börja med en plan. Andra dagar har jag verkligen fullt upp och det är svårt att få tid och ork till träning. De dagarna skulle jag också behöva en plan för att få in lite träning under lediga minuter. Nya projektet är alltså att börja varje dag med en plan för dagens träning.

Får vi planen plogad blir det nog en del vallning också. Man kan alltid träna på flanker…

I vinter har jag några olika projekt som jag ska jobba på. Med Shejpa ska jag jobba på mycket fysisk träning för att stärka rygg och öka flexibiliteten. Jag ska också jobba mer på hoppteknik med henne och försöka få till träning på hela banor lite oftare. Banträning är verkligen någonting som brister i min träning, jag tränar nästan alltid själv och det är svårt att få upp en hel bana när jag är själv, speciellt när man tränar i ridhus och alla hinder ska ut och in.

Med Squid ska jag också jobba med fysisk träning och göra henne starkare. Jag ska också jobba på hennes kontaktfält som inte känns helt färdiga. Det blir en utmaning under vintertid, men vi får hitta lösningar. I övrigt är det framför allt handling vi behöver jobba med. Squid är jätterolig att träna med nu. Hon ger allt i träningen och orkar mycket mer än förr. Därför är jag väldigt sugen på att sätta igång med mer lydnadsträning igen. Hon kan ju en massa, så det är bara att ge sig ut och träna. Lydnad kan man alltid köra på en plogad väg eller liknande.

Sommarens läger

Publicerat av
3

Sådana här dagar känns det bra att planera sommaren och drömma om gröna gräsmattor, ljusa kvällar och umgänge runt grillen. Som vanligt blir det både lydnadsläger och agilityläger. Vi har dessutom planerat in ett valpläger i maj för er som får hem valp efter valplägret i mars.

Klicka här för att komma till kursplanen

Idag har det inte blivit så mycket gjort med hundarna, förutom lite lek i snön. Thomas är duktig och tränar sök med Pogue. Ikväll blir det förhoppningsvis både agilityträning och valpkurs i ridhuset.

Agilitylägret i somras

Valpläger

Publicerat av
6

Det  har varit en intensiv period för oss den senaste tiden. Förra helgen höll jag agilitygrundkurs här hemma. Säsongens första kurs i ridhus. På lördagen startade Thomas och Jen på vallhundsprov och blev godkända. Måndag till onsdag arrangerade vi vallhundskurs för Jo Agnar Hansen på Lekeberga gård. Det blev otroligt lyckat. En duktig och pedagogisk instruktör, trevliga deltagare, fantastisk mat, fina fält och perfekta får. Nu får vi bara hoppas att den här vintern blir lite bättre än förra, så att vi får möjlighet att träna mycket innan nästa tävlingssäsong sätter igång. Just nu ser det inte så lovande ut, för mycket snö för att träna redan i slutet på november, men vi får hoppas att det inte ligger kvar så länge.

Jen, nu godkänd vallhund och en riktigt trevlig hund att valla med

I torsdags hade jag tänkt att jag skulle få gjort all agility- och valpträning som jag inte hade hunnit med tidigare i veckan. Istället låg jag däckad i soffan och sov bort nästan hela dagen. Det var nog i och för sig tur, för det krävdes nya krafter på fredagen. På fredag morgon dök det upp tio valpar ihop med sina mattar för tre dagar med valpläger. Vi startade med valpläger i somras och jag var lite osäker på hur bra det skulle fungera på vintern, men det är ju inte så mycket att göra åt det – valparna är ju små nu och inte i sommar. Som tur var hade jag inte behövt oroa mig, det blev väldigt lyckat. Vi varvade teoripass i brasvärmen hemma med träning i ridhuset och shapingpass inomhus.

Valplägret blir lite som en blandning av en grundkurs för tävlingshunden och en valpkurs. Vi går igenom en massa nyttiga övningar för att göra valparna väl förberedda för en tävlingskarriär. Vi tittar på lekutveckling, träningsläge, shaping, apporteringsgrunder, stadga, fotgående, framåtsändningar och liknande. Men framför allt försöker vi att se vad varje valp behöver. Vilka sidor behöver stärkas och vilka problem behöver lösas? Vi jobbar inte bara med tävlingsträning, utan löser också vardagsproblem innan de har hunnit bli stora problem. Det är absolut en av mina favoritkurser att hålla. Varje gång har vi dessutom fått en fantastisk grupp av engagerade och öppensinnade valpägare. Tröttheten som jag kände på fredagsmorgonen försvann snabbt, det var en kurs som gav mer energi än vad den tog.

Våra egna valpar fick också fin träning under helgen. De fick visa olika saker och träna på att slappna av trots att andra valpar tränade. Extra roligt var det att våra valpars bror, Hero, var med på kursen. Han gav ett väldigt trevligt intryck och hann med att leka med sina syskon, tända på fåren och umgås med våra vuxna hundar på morgnar och kvällar.

Ska du skaffa valp i vinter? Nästa valpläger blir den 15-17 mars. Missa inte det!

Gå fint i kopplet

Publicerat av
6

Idag tänkte jag skriva lite om varför det är viktigt att träna genomtänkt redan från början med en valp. Små valpar gör väldigt mycket rätt – de drar inte i kopplet, de kommer när man ropar och de sticker inte iväg så långt.  Det är lätt att råka skjuta upp de tråkiga sakerna till en annan gång. Men så kommer en dag då valpen inte längre uppför sig så exemplariskt. Med Epic kändes det som att vi hade en liten vändpunkt idag, då han stack in till fåren och tjuvvallade under rastning på gården. Nästa rastning blev i koppel och det var inte heller så enkelt, lillkillen ville gärna dra i kopplet för att komma närmare fåren.

Idag blev alltså dagen då jag fick ta tag i koppelgåendet på allvar för första gången. Men som tur är har jag lagt en grund som gör att träningen blir lättare. Trots att valparna kan gå lösa hur mycket de vill här hemma, har jag tvingat mig själv att träna på att gå i koppel under den första månaden. Jag vill att valpen går nära min sida och jag tränar på både höger och vänster sida, men valpen får inte byta sida själv. När jag börjar träna koppelgående med en valp håller jag kopplet runt handleden på handen längst bort från hunden och en näve godbitar i samma hand. Jag plockar en godbit i taget från den handen med handen närmast hunden och belönar jätteofta, nästan varje steg i början. Om valpen går ifrån mig byter jag håll och börjar om när den kommer upp vid sidan igen. Det blir inga långa koppelpromenader, i koppel tränar vi och annars får valpen gå lös. Jag har tur som bor på ett ställe där valparna kan springa lösa, så att koppelpromenader alltid innebär träning. Naturligtvis har allt cirkelarbete vi har tränat också hjälpt till att skapa värde för min sida.

Men valpen blir äldre och en dag lullar den inte bara iväg i kopplet, utan drar iväg för att komma fram till något spännande. Om valpen då har en stadig grund med mycket belöning för rätt beteende, går jag in i nästa fas av koppelträningen. Det fick Epic erfara idag. Vi gick förbi fåren i koppel och han fick belöning i rätt position vid min vänstra sida. När han drog iväg mot fåren, gled jag vänsterhanden längs kopplet ner till halsbandet. Det är viktigt att reagera snabbt, helst innan kopplet hinner sträckas. Med ett lugnt grepp i halsbandet, ledde jag honom tillbaka till min sida. När jag släppte sprang han framåt igen och proceduren upprepades några gånger. Till slut stannade han kvar vid sidan och fick godis. Vi gick igen och han misslyckades några gånger, men blev duktigare och duktigare hela tiden. Han lärde sig snabbt att det inte lönar sig att dra i kopplet.

För att använda den här metoden tycker jag att det är viktigt att hunden först har en bra förståelse och värde för att gå vid sidan. Det måste finnas ett beteende att falla tillbaka på. Det är också viktigt att hunden inte upplever greppet i halsbandet som obehagligt. Därför har jag också lagt in träning på halsbandsgreppet under den första månaden med Epic. Ibland när vi har gått promenad i koppel har jag glidit ner handen till halsbandet, tagit ett grepp och belönat. Jag har också tränat på halsbandsgreppet utan koppel, att jag kan sträcka mig efter honom, fånga honom och belöna. Många valpar lär sig snabbt att undvika våra händer, eftersom det leder till tråkiga saker. Att valpen lätt låter sig fångas i halsbandet kan faktiskt vara livsavgörande i en akut situation.

Moralen i den här historian är alltså: Träna på tråkiga saker som koppelgående tidigt, trots att valpen är duktig på det just då. När valpen blir äldre och börjar hitta på bus, är det en stor fördel att det finns ett väl inlärt beteende att falla tillbaka på.

Om feilmeldinger og en dyktig brukscocker

Publicerat av
9

Jeg har hatt problemer i runderingen med feilmeldinger og har jobbet med ulike løsninger på dette problemet som jeg tenkte jeg skulle dele med meg her. Like før konkurransedebuten i mai kom Pogue på at han kunne ta bittet etter noen meter og fortsette å søke med den i munnen. Er man cocker så er man bare lykkelig når man har noe å bære på…

Vi har kjørt følgende tiltak for å løse det:

1) Først kjørte vi mye direkte belønning for at han skulle ”glemme” fastbittet og bli skikkelig optimistisk på belønningen. Til å begynne med heiste jeg opp bittet slik at han ikke kunne ta det, men jeg foretrekker trening der hunden faktisk kan velge. Dette gir meg også ekte svar på hva hunden har lært, istedet for å ”lure” den. Jeg testet at han fortsatt kunne melde både med fastbitt og løsbitt innimellom, ca 5% av repetisjonene.

2) Vi har kjørt noen økter med figurantene nærme midtlinja slik at jeg kunne se de. Vi varierte mellom direkte belønning, løsbitt og fastbitt avhengig av hvor raskt han tok bittet i forrige repetisjon. Helst vil jeg at han kommer fram til figuranten, sjekker om det blir belønning med en gang og deretter tar fastbittet. Hvis hunden tar bittet veldig raskt eller ennå verre tar det på avstand, blir det mer direkte belønning. Figuranten kan med fordel vente passivt 1-3 sekunder før belønningen starter for å belønne at hunden avventer uten å melde med hunder som er veldig raske med å ta bittet.

3) I blant har figurantene belønnet litt først med noen godbiter før de igjen blir passive og har latt hunden ta fastbittet. Dette har ikke påvirket meldingen negativt og han hadde tydelig forståelse for at passiv figurant betyr at han skal ta bittet.

4) Etter noen økter med mye direkte belønning har jeg lagt inn gradvis flere tomslag. Jeg tror at hunden ikke kan meldingen ordentlig så lenge det er funn på alle slag. Selv om den kan ta bittet når den finner figurant, så betyr det ikke automatisk at den kan la være å ta bittet på tomslag. Rett og slett stimuluskontroll. Jeg har baklengskjedet meldingen, dvs at hunden rett og slett jobber for å få belønningen hos figuranten og bare kommer inn med bittet til meg for å få lov til å påvise og aldri får belønning fra meg for å komme inn med bittet. Derimot kan han få en stor belønning hos meg når han kommer inn uten bittet.

Jeg har kombinert dette med 2) men med figurantene langt ute. Jeg har også lagt opp denne treningen så konkurransemessig som mulig og testet han i ulike situasjoner som f.eks. tomslag på første slag, tomslag etter å ha kjørt melding med fastbitt, tomslag etter melding med fastbitt der han ikke har fått belønning hos figuranten, men transportert den konkurransemessig inn til midtlinja osv. Jeg har aldri latt han ta fastbittet to ganger etter hverandre, men heller kjørt direkte belønning etter en melding.

Punkt 1-4 har hatt god effekt og han sluttet å feilmelde ”bare for at bittet er der”. Likevel ville jeg ta meg god tid før neste konkurranse for å være på den sikre siden. Vi gikk en konkurranse til for 1 måned siden og da kunne han gå 5 tomslag uten å feilmelde, men dessverre misset vi en figurant.

Etter konkurransen kom imidlertid problemet tilbake i en mildere form, nå kunne han melde på tomme ”seter” der hunden før hadde hatt en figurant. Det minnet meg om at man ikke skal tro at hunden virkelig kan det godt nok etter at man har presset grensene av hva hunden klarer. Det nye problemet er lettere å jobbe med og nå kjørte vi to nye strategier:

5) Vi satte opp 3 kasser eller tildekte komposthager med ca 5 meter avstand mellom dem. Jeg plasserte en figurant i den ene og kjørte med løsbitt. Kassen var delvis åpen slik at han måtte gå inn for å hente det. Så flyttet jeg figuranten mellom kassene. Dette løste Pogue fint og sjekket de tomme kassene uten å melde og kontrollerte nøye om det var en figurant der før han meldte. En gang tok han fastbittet når han hadde kontrollert at det var figurant der, men ikke fant åpningen inn. Dette syns jeg er helt ok.

6) Jeg har latt Pogue gå med fastbittet på seg store deler av døgnet så lenge han var under tilsyn. Spesielt i situasjoner der han girer seg opp, feks om jeg kommer inn i rommet eller når det er foringstid, kunne han ta bittet. Da tok jeg bittet ut og han fikk sitte i valpehagen sammen med Win som ”straff”.

Pogue og jeg har idag konkurrert i appellklass rundering på vestkysten der gubbene er gode og brukskonkurransene er velarrangerte. Nå fikk vi se om tiltakene har vært effektive.

Konkurransen begynte med runderingen om morgenen. Vi hadde trukket start nr 2 og Pogue fikk springe litt løs og jeg kastet ball litt ball med han sånn at han kunne få ut litt overskuddsenergi. (Risken for feilmelding har vært størst på første slaget når han er litt ekstra ivrig.)
Det var en fin løype som var litt kupert, med et underlag som var lett å springe på. Dagens dommere Ove Järvholm og Sverker Lindblad. Jeg begynte å sende til høyre og han gjorde et stort slag. Jeg hadde is i magen, sto stille ved starten, hold kjeft og lot han jobbe. Han kom tilbake inn til midtlinja drøyt 30 meter lenger framme og jeg kalte inn og sendte ut igjen til venstre hjørne. Første funn på venstre side, bra melding og skikkelig sug på påvisningen (baklengskjeding av meldingen is da shit!). Bra transport inn og neste slag på høyre side, nytt funn med bra påvisning. Poeng 9,5-10. Trekk for litt stort første slag. Raskt og effektivt og ingen feilmeldinger.

Deretter var det lydighet. Også her gjorde han alt bra, men jeg sto over gå foran i line fordi jeg har vært lat og ikke giddet å gjøre den ferdig for konkurranse. Derimot skulle jeg ønske ennå mer trykk og fart i konkurransemessige situasjoner, så det får vi prioritere framover.
Etter lydigheten var det fellesdekk og budføring. Full pott på begge deler. Sum spesialen 88,25 av 90, totalt 283,25 av 320 (uten gå foran i line, koeff 2). Opprykk og seier, dyktig cocker! Takk til runderingsgjengen på ÖBK som følger alle norske instruksjoner til punkt og prikke, kaster ball og mater supercockeren med Vom og hundemat i skogen!

Idag var Pogue bra på alt og viktigst av alt så gjorde han alt rett samme dag. Jeg var fornøyd med vår opplading og våre rutiner før programmets ulike deler, men har også fått noen nye ideer til forbedring.

Nå blir det Pogues favorittøvelse, nemlig kryp, skuddtrening og fart fart fart som står på programmet. Og å utvikle runderingen videre med flere tomslag. Men jeg må minne meg selv om at jeg aldri må tro at feilmeldingsproblemet er helt borte hos en apporterende hund som tidligere har hatt problemer. Jeg skal gjøre mitt beste for å fortsette å forebygge og skal prøve å være smartere enn en cocker. Lettere sagt enn gjort…

Att tackla att göra fel

Publicerat av
12

Jag fick nya Canis i brevlådan här om dagen och läste en intressant artikel av Morten om hur klickerhundar lär sig att hantera fel i träningen. Åsa har också skrivit en bra blogg om samma ämne. Jag tänkte skriva ner lite lösa tankar som jag har om ämnet, som jag tycker är ganska komplext att förklara i text. Framför allt tänkte jag diskutera kring vad man gör när hunden gör fel. Jag håller med om det mesta som står i artikeln, men tänkte presentera mina tankar.

I artikeln presenteras tre olika sätt att hantera när hunden gör fel. Man kan hålla tillbaka klicket, stå helt lugnt och vänta tills hunden självständigt erbjuder beteendet igen innan man klickar och belönar. Man kan hålla tillbaka klicket och dessutom köra en time out (en period där hunden inte längre har möjlighet att uppnå belöning) innan hunden åter får försöka utföra hela beteendet. Den får endast belöning om den gör allt perfekt vid första försöket. Den tredje varianten är att hålla tillbaka klicket, och därefter hjälpa hunden att göra rätt genom att visa hunden, flytta på sig eller göra det lite lättare för hunden på andra sätt.

Jag tycker att alla tre varianterna har sin plats i träningen, alternativ tre mindre ofta än de andra (eftersom hjälp som regel är förstärkande och dessutom skapar en passiv hund). Alternativ ett blir ofta naturligt i starten av träningen, när man shejpar fram nya beteenden. Hunden lär sig att en utebliven belöning inte är någon stor sak och att det bara är att försöka igen och igen tills belöningen kommer. Under tiden bygger du massor med värde för rätt beteende. Det här är ett riktigt bra val, så länge man hela tiden ser att träningen går framåt och hunden blir duktigare. I all träning är utvärdering väldigt viktig, om du inte får framgång måste någonting ändras. Det är långt ifrån säkert att det är felrutinen som behöver förändras om det inte går som du har tänkt, ofta handlar det om andra saker.

Den andra varianten av felhantering bygger på att hunden får en liten time out när det blir fel. En time out är en tidsperiod där hunden inte har chans till belöning. Ordet time out har fått en ganska negativ klang (man tänker sig kanske att hunden får sitta i skamvrån) men det är inte några utvisningar jag pratar om här. För att en time out ska ha en bra effekt måste det finnas en stark förstärkningshistoria – hunden ska både kunna och vilja utföra beteendet. För att nå dit måste man nästan ha en period av alternativ ett, där hunden spontant utför beteendet igen efter en misslyckad repetition. Det är också viktigt att man lyckas skapa den känsla man vill ha hos hunden i time outen. I de flesta fall vill man väcka en känsla av jävlar anamma – ”det där ska du minsann inte lura mig till igen!”, men absolut inte en känsla av uppgivenhet eller besvikelse.

En sak som har blivit mer och mer tydlig för mig är att hundträning handlar om att skapa rätt känsla. Alla konsekvenser (belöning och straff) är kopplade till en känsla, men de känslorna har nyanser. Att hitta rätt känsla i både belöning och eventuella straff är till stor del nyckeln till framgångsrik hundträning. En belöning är aldrig någonting mer än känslan den skapar. På samma sätt gäller det att hitta rätt känsla i en time out. Om time outen skapar en känsla av uppgivenhet eller besvikelse så har man inte hittat rätt. För en del hundar kommer rätt känsla automatiskt, med andra hundar måste man jobba fram den känslan. Precis som när det gäller belöningar. En del hundar har automatiskt lyckliga och glada känslor när du kastar en leksak, med andra hundar måste du jobba hårt för att odla den känslan. Och en sak är säker – om man inte har rätt känsla i belöningen, lär man inte hitta rätt känsla i time outen.

Att ha en hund som kan hantera time outer på ett bra sätt är en stor tillgång i träningen. Därför tycker jag att det är värt att jobba för att hitta rätt känsla när man felar hunden. Squid är en hund som har lärt mig mycket om det. Hon blev lätt passiv och uppgiven om hon fick någon typ av time out (men hade inga problem med att försöka igen om hon bara inte fick belöning). Till viss del hängde det ihop med känslan för belöningarna, men också med ett generellt personlighetsdrag.

För att kunna använda en time out effektivt behövs:

  • Rätt känsla i belöningen
  • En hund som både kan och vill upprepa beteendet (en hög lyckandeprocent)
  • En hund som spontant upprepar beteendet (gärna med högre intensitet) om belöningen uteblir
  • Rätt känsla i time outen

Exempel på time outer jag använder

  • Om hunden blir lös i greppet om apporten stjäl jag apporten från hunden och låter hunden tigga för att få tillbaka den. Det här börjar jag med relativt tidigt i träningen, men den goda grundträningen gör att jag sällan behöver göra det många gånger. Hunden känner också igen ritualen från lek, där jag kan stjäla leksaken från hunden och ha den för mig själv tills hunden tigger för att få den tillbaka igen.
  • I störningsträning med en erfaren hund. Det gäller framför allt olika typer av stadgepositioner – fotgående, sitt/ligg/stå, nosduttar etc. I början får hunden gärna titta på störningen och får belöning när han engagerar sig i beteendet igen. Med valpar och unga hundar går jag bara ifrån dem om de tappar fokus under fotgående, och belönar så fort de tar kontakt igen. När de blir mer erfarna kan jag ta dem ur positionen om de gör fel och låta dem göra om hela beteendet på nytt med samma störning.
  • Utgångsställning. Under en kort period kan hunden få rätta in sig själv om han hamnar fel i utgångsställning eller halt. Jag försöker framför allt att gå igenom den fasen medan hunden fortfarande jobbar stående vid sidan. Det ger ofta hunden en bra känsla av vilken punkt som är rätt. Lite senare i träningen, när jag lägger på sitt vid sidan, låter jag för det mesta hunden göra om hela beteendet för att få belöningen. Det finns två anledningar till det. Det ena är att hunden lätt gör en vana av att sätta sig snett och sedan rätt sig in. Det andra är att jag vill att hunden ska känna sig säker på att det är rätt om jag står helt stilla och inte bekräftar hunden när han sitter vid sidan, annars riskerar man att hunden börjar prova lite olika varianter om det tar för lång tid innan belöningen. Det här är mina erfarenheter, som alltid måste man utvärdera träningen. Om hunden stadigt blir bättre trots att man inte avbryter OCH om hunden är stensäker på att det är rätt när han väl sitter rätt – då behövs ingen time out.

Det finns massor mer att skriva om ämnet, men nu måste jag ut i solen och mata får och träna hund! Kom gärna med era tankar i kommentarsfältet!