Squid är äntligen tillbaka på agilitybanan

I helgen arrangerade min klubb Kumla BK agilitytävlingar i ett ridhus i Askersund. Det blev väldigt intensiva dagar, men det är alltid trevligt och roligt att göra saker ihop med mina fantastiskt positiva och lösningsorienterade klubbkamrater. På lördagen var det lagtävlingar med dubbla klasser. Eftersom jag tyvärr inte har tid att tävla lag var jag funktionär hela dagen. Var inropare tills jag knappt kunde stå på benen och sedan blev det två klasser på stol framför datorn. På söndagen var det klass 3 tre klasser per storlek. Det började med x-small, small och medium så då var jag inropare i två klasser innan jag fick en paus så att jag kunde gå en rejäl promenad med hundarna innan det var tävlingsdags.

På eftermiddagen körde jag tre hundar i två olika storleksklasser, så det blev en del springande mellan banorna för att hinna med alla banvandringar och starter. Lyckades till och med med bedriften att påbörja en banvandring, springa till en andra banan och köra ett lopp med Squid, för att sedan springa tillbaka till den första banan och gå klart banvandringen. Målsättningen för dagen var en nolla vardera för Squid och Bud, och två nollor för Epic. Det blev inte så. Epic rev två hinder i första loppet, jag råkade dra honom förbi ett hopp i andra loppet och i det tredje rev han långhoppet och jag blev lite orolig att han slagit sig, så vi gick av. Bud var fin i första loppet, men jag ropade för mycket på honom ut ur en tunnel så att han hamnade på fel sida av ett hopp. I andra loppet var det mesta katastrof och vår gamla surdeg ”ut på hopp efter tunnlar” visade sig vara långt ifrån löst. I tredje loppet fick vi tyvärr en rivning och en snurr innan sista hindret.

Den stora glädjen var att Squid – som inte tävlat sedan i januari – nollade båda hopploppen! Squid parades i våras och var sedan mammaledig under vår och försommar. Hon var i kanonform innan parningen och hängde med på skogspromenader långt in i dräktigheten. När valparna började bli större och klara sig mer själva tog jag ut henne på skogspromenad igen och hon älskade det. Tyvärr sprang hon nog lite för mycket för sitt eget bästa i skogen, för hon blev halt efter det och sedan blev hon ofta lite stel och halt efter ansträngning. Det tog tid innan vi fick tid hos vår sjukgymnast, men efter två besök där och långsam uppträning så känns hon nu fin igen! Hon ser lite tung ut i hoppandet, så vi ska fokusera på lagom fys- och hoppträning i vinter. Men det viktigaste är att hon verkar fräsch i kroppen efter tre lopp på höga hinder i ridhus.

Här kommer ett av våra nollade lopp från igår:

Varför är Squid inte SM-klar?

Squid har just nu 9 SM-pinnar i agilityklass och 3 stycken i hoppklass. Det behövs fyra i varje för att kvala till SM. Hur kan det gå så dåligt i hoppklass? Jag tänkte gå igenom alla våra hopplopp den här kvalperioden för att ta reda på vad som är problemet:

Fagersta 7 juli: Vi börjar kvalperioden i Fagersta och Squid är lite galen och banorna passar oss dåligt. Får vägringar och rivningar och diskar oss. Dagen efter nollar hon båda agilityklasserna…

Hulahoppet 21-24 juli: Fyra hopplopp på fyra dagar. Vi börjar första dagen med en nolla och SM-pinne. Dagen efter river hon två hinder i hoppklassen. Tredje dagen känns hon sliten i kroppen och både vägrar, river och springer under hopp. Konstigt nog lyckas hon vara på topp och nolla agilityklassen efteråt… Sista dagen river hon två hinder. Den här tävlingsveckan är det alltså rivningarna som ställer till det i hoppklasserna.

Linköping 27 augusti: Två hopplopp. En rivning i första klassen och en snöplig disk på hinder 2 i andra klassen.

Örebro 28 augusti: En rivning i första hopploppet. En dum disk där hon går runt ett hinder istället för att ta det från framsidan i nästa lopp.

Tidaholm 3-4 september: Äntligen en nolla och SM-pinne i lördagens hopplopp! River två hinder på söndagen (nollar båda agilityloppen den här helgen).

Söderköping 17 september: Disk i hopploppet. Ett litet missförstånd som gör att hon sätter huvudet in i slalom vid fel tillfälle.

Ulricehamn 29 oktober: Jag försöker att köra lugnt och säkert för att hon inte ska riva. Nollar båda hopploppen och kommer 5:a i det första med SM-pinne, men hamnar mycket förvånande utanför pinnplats i det andra loppet. Det brukar aldrig hända!

Mora 13 november: Squid river ingenting i de två hopploppen, men vi får ett klantigt missförstånd i varje lopp. Lite nerver från min sida tror jag.

Sammanfattningsvis: Ja, det är en hel del rivningar som ställer till det. När det gäller rivningarna så tror jag verkligen att Squid gör så gott hon kan. Ibland orkar hon inte över. Fortsättningsvis ska jag köra för fullt och fokusera på att vara så tydlig och offensiv som möjligt, inte ta det lugnt och vara rädd för rivningar. Hon kan hoppa även om jag springer på! Flera av diskarna kommer nog av att jag är lite passiv. Oj, vad jag ska springa i helgen! Nu när jag tänker på det så är det ju supertråkigt att köra tråk-agility för att man ska ta SM-pinnar. Dags att byta fokus.

Här kommer en film på när Squid tog sin 9:e SM-pinne i agilityklass i helgen. Hon kom tvåa efter sin son Qii.

 

Squid testar nosework

Jag har haft lite dåligt samvete för Squid under hösten, och börjat fundera på nya spännande aktiviteter för henne. Hon får ju inte följa med och valla som Epic och Bud, och jag försöker att spara på agilityträningen med henne så att hon ska hålla längre. Hon behöver inte träna speciellt mycket för att prestera bra, och jag fokuserar hellre på att hålla henne fysiskt stark i skogen.

I somras hade jag nöjet att läsa igenom den nya boken Nosework – Allt du behöver veta och tänkte att nosework hade varit en rolig ny aktivitet för Squid! Nästa år blir sporten officiell i Sverige, och det hade varit roligt att lägga till ytterligare en gren i kalendern. Själv har jag inte jobbat speciellt mycket med nosarbete, så det är också skoj med nya utmaningar.

Idag var vi hos Elin i Tybble och testade nosework för första gången. Squid tyckte att det var roligt och åt en massa köttbullar. Vi har kommit igång och fått med oss lite lådor och doft hem så att vi kan träna vidare. Jätteskoj! Jag har förstås en massa tankar om hur det är smart att starta träningen med just min hund, och hur man kanske vill fortsätta. Men samtidigt är jag väldigt medveten om att jag är total nybörjare och att det är väldigt smart att lära sig så mycket som möjligt av folk med erfarenhet.

img_2552.jpg

På väg hem svängde vi in på Restaurang Brändåsen. Helt fantastisk vägkrog som jag absolut rekommenderar för er som passerar Kumla på väg E20 eller rv50. Här är hundar inte bara tillåtna inne i restaurangen – utan också väldigt välkomna och ompysslade! Squid fick vattenskål och köttbullar serverade direkt ur servitrisens hand. Jag tror att Squid har fått tillräckligt med köttbullar idag 😀 Dessutom är maten helt fantastiskt bra för att vara en vägkrog. Kolla in deras Facebooksida och stanna där nästa gång ni åker förbi!

snapseed-1.jpg

Squid 8 år

Igår blev Squid 8 år! Tiden går allt för fort. Squid är ofta den barnsligaste hunden vi har, trots att hon är äldst i huset. Öppnar dörrar, stjäl mat, råkar ut för ”explosioner” i bilburen om någon annan har för roligt utanför. I år har hon haft ett riktigt fint tävlingsår, trots att hon i omgångar har varit stel och halt och fått vila från tävlande. Vi har uteslutit större fel, och hon brukar bli superfräsch efter en behandling på Hundverkstan, så jag hoppas att hon får hålla sig skadefri och pigg länge till.

I januari vann Squid uttagningen för det svenska WAO-laget i 650-klassen, och games-tävlingarna på söndagen. I februari tog vi ett ryck med lydnaden och tog lydnadschampionatet. Fick tyvärr stryka henne från landslagsuttagningarna i april eftersom hon inte var fräsch i kroppen, och hon hann inte riktigt komma i form inför WAO i maj även om grundorsaken var borta. Hon kämpade på på de höga hindren i England och tog sig till final i både Biathlon och Pentathlon. Dessutom blev det lagbrons för Sverige! I juni tävlade vi agility-SM individuellt och hade en bra känsla, men tyvärr några rivningar och en olycklig halkning inför ett hinder. Det var väldigt blött och regnigt när vi sprang!

I juli och augusti gjorde vi första vanliga agilitytävlingarna på den nya kvalperioden och blev snabbt klara i agilityklass (med råge). I hoppklass har det blivit många lopp med en rivning och placering precis utanför pinnplats. Squid känns stabil, följsam och jätterolig att springa med. Senast vi tävlade, i Tidaholm, nollade hon tre av fyra lopp (i det fjärde och sista rev hon). Nu hoppas jag att hon håller sig fräsch för några roliga inomhustävlingar under årets sista tre månader.

Squid är en jätterolig hund att träna med! Hon är snabb, engagerad, lättbelönad och duktig på att prova igen om det blir fel. Men så har det faktiskt inte alltid varit. När Squid var ung var hon egentligen motsatsen. Det var jättesvårt att få fart i moment, hon blev ledsen och passiv om man ville göra om någonting för att det blev fel. Hon lekte gärna, men tappade intensiteten så fort man tog bort leksaken. Jag fick inte till någon uthållighet alls i lydnaden och hade svårt med engagemanget. När jag började med agility var hon inte speciellt engagerad i det heller, utan behandlade det som vilket lydnadsmoment som helst. När Squid var drygt ett år gammal kollade jag till och med upp henne hos veterinären för att vara säker på att det inte var något fel på henne.

Under Squids andra år la jag lydnaden på hyllan och fokuserade på agilityn. Det kändes som att vi inte kom så mycket längre med lydnaden. Detaljerna var kanon, men jag fick inte till någon uthållighet. Under det året utvecklades Squid mycket och när hon var 2,5 år var det enkelt att tävla både lydnadsklass I och II. Agilityn började vi också tävla i den vevan, och hon tog sig ganska snabbt upp i klass 3 trots paus för valpkull. Idag märker man ärligt talat ingenting till hennes unga jag. Squid har massor av fart och engagemang, är väldigt lätt att belöna, kan prova hur många gånger som helst utan att bli nedstämd och blir sällan trött. Jag tror att det är en kombination av mognad och målinriktad träning.

Jag tror inte att det är speciellt ovanligt med border collies som är lite trögstartade och mognar sent träningsmässigt. Jag möter ganska många sådana. Ofta finns det en bild av att alla border collies alldeles automatiskt är outtröttliga arbetsmaskiner oavsett vad man hittar på. Det är inte sant.

Härlig inomhusträning

När det är -20 ute är det underbart att ha bokat tre timmar i en uppvärmd inomhushall! Det går åt en halv förmögenhet i hallhyra och dieselpengar varje vinter, men det känns verkligen värt det. Vi har ju tyvärr ingen hall på nära håll. Lervikshallen i Karlskoga är närmast och det tar 45 minuter att komma dit.

Tre timmar går väldigt snabbt när man har fyra mycket arbetsglada hundar och härligt flow i träningen. Det är konstigt att man sällan får riktigt samma kvalitet och flyt i träningen under den delen av året då man kan träna precis utanför huset. Jag tror att jag sällan tränar i tre timmar sammanhängande under sommarhalvåret.

Jag är så glad att mina fyra kan vara tysta och lugna när jag tränar dem en och en. Det gör att jag kan vara väldigt effektiv och inte behöva lägga extra tid på att byta hund, eller irritera mig på att någon skäller och låter. Jag tycker att det är väldigt jobbigt med hundar som låter, så det är viktigt för mig att de kan vara tysta.

Lervik 19 januari

De här fyra hundarna är så himla roliga att träna! De är väldigt olika varandra, trots nära släktskap (Epic och Squid är halvsyskon och Bud och Wilco är halvsyskon med Epic som pappa). Samtidigt är de också lika varandra, eftersom jag har tränat dem till att fungera så som jag trivs med att träna.

Jag ser ingen motsättning mellan att anpassa sig till individen och samtidigt forma alla i nästan samma mall. ”Mallen” är ett långsiktigt mål medan individanpassningen händer på vägen dit. Som tränare gillar jag inte att ta genvägar. Utvecklingen får ta den tid den tar, och svagheterna blir ofta till styrkor i framtiden. Efter dagens träningspass inser jag att jag faktiskt måste bli bättre på att ta tillvara hundarnas styrkor istället för att bara fokusera på svagheterna. Wilco hade till exempel fantastiskt lätt för signalkontroll som valp, men jag har inte utvecklat det så mycket som jag borde så han ligger nästan sist i gänget på den fronten (vilket vi tog tag i idag!).

Alla hundarna fick jobba på hoppteknik/hoppstyrka i ett eller två pass. I övrigt fokuserade vi på individuella saker:

  • Squid jobbade på lydnad. Ett pass med rutan där jag fokuserar på att hon ska fortsätta igenom rutan och sätta tassarna i väggen, så att hon inte saktar in eller stannar för tidigt i inomhuslokaler där rutan är nära väggen. Hon har ett väldigt stabilt stopp som inte verkar bli sämre av mycket spring genom rutan.

    I nästa pass jobbade vi på fotgående. Jag satte ut koner som till zätat, men gick mest fot. Fotgåendet är det jag tycker är allra tråkigast att träna med Squid. Hon är alldeles för entusiastisk (en svaghet hon hade som valp som vändes till en motsatt svaghet med träning…) och träningen går helt enkelt bara ut på att lugna ner henne. Ganska tråkigt, och det känns aldrig som att det blir klart.

    Sista lydnadspasset ägnades åt fjärrdirigering. Squids fjärrdirigering är faktiskt skitbra, så jag funderade på hur jag kunde göra det svårare när jag inte hade någon medhjälpare som kunde lägga på störningar och kommendering. Jag hittade faktiskt en jättebra utmaning! Om jag lägger godis precis framför henne tycker hon att det är jättesvårt att röra sig fram. Från ligg vill hon hellre sätta sig upp (bakåt) än att ställa sig upp (framåt). Från sitt har hon svårt att göra ett tillräckligt långt ställande, utan hoppar mest upp med framtassarna kvar på nästan samma ställe. Det blev mycket bättre under träningspasset och jag var väldigt nöjd med att ha hittat ett ”hål” i vår träning.

  • Epic jobbade på mondioring-lydnad. Ett pass med framåtsändande mot ”ingenting” (fast vi använde en liten target precis vid väggen) med störning av koner på plan. Ett pass med apportering av lite olika föremål. Ett pass med signalkontroll där jag blandade positioner (stå-sitt-ligg) på avstånd med olika belöningssignaler (belöning hos mig/belöning bakom/”fri”) för att han skulle få tänka extra mycket. Jag tänkte också på att variera min position. Sista passet tränade vi fotgående.
  • Wilco fick gå tillbaka till en del grunder. Vi jobbade mycket på stadga och signalkontroll. Det var det där med styrkorna som jag kanske inte har varit så duktig på att ta tillvara på…
  • Bud och jag jobbar väldigt lugnt och metodiskt med agilitygrunder på olika sätt. Många av grunderna är samma som till lydnaden, men jag har inte jobbat så specifikt med lydnad med honom än. Han är så otroligt spännande att träna eftersom han är en typ som jag aldrig har haft tidigare. Jag började skriva lite om hans egenheter, men insåg att det får bli ett eget blogginlägg någon gång – annars blir det här alldeles för långt. Det är i alla fall skitkul och lärorikt att träna honom!

 

Lydnadspepp

Nu är det verkligen mörkt och ruggigt ute. Vintern känns nära, även om vi fortfarande kan njuta av dagar som den här, då solen skiner (under de få timmar den är uppe) och temperaturen är behaglig. Thomas och jag tog en lång promenad med alla tolv hundarna på myren uppe i skogen, och njöt av solskenet.

Screen Shot 2015-11-10 at 22.03.09 pm11 av 12 hundar – Kat gick som vanligt hos sin husse istället för att leka med de andra

Efter lite vallning hemma blev det snabbt mörkt. Tur att vi har elljus på plan! Squid och jag är riktigt sugna på att satsa på lydnaden nu. Vi var på kurs för Maren Teien i fredags och testade lite av de nya momenten som kommer i elitklass från 2017. Tidigare har jag tänkt att det kanske är dags att lägga ner lydnadskarriären då, men nu är jag mer peppad på att faktiskt satsa på lydnaden. Squid är alldeles fantastisk. Hon kan så himla mycket, har så otroligt fina moment, och är så rolig att träna. Jag blir lite stressad när jag inser att hon är sju år och lydnaden aldrig har varit speciellt prioriterad. Förhoppningsvis har hon många år kvar på tävlingsbanorna och nu tänker jag faktiskt satsa en del! Första steget blir att försöka tävla någon gång i månaden, så att vi håller igång. Det är ju lite dåligt med lydnadstävlingar så här års, men jag ska försöka hitta någon innan året är slut. Squid har inte tävlat sedan i april, och då var det inte ens jag som var förare.

Squid i MotalaSquid fångar (eller kräks upp?) en boll på kurs för Maren Teien i Motala. Foto: Daniel Eidenskog

Tänkte återkomma med tankar kring de nya momenten, och hur vi tränar på dem. Vi har ju också en del att jobba på i befintligt lydnadsprogram. Är det någon som är sugen på en lydnadsdejt?

Squid 7 år!

Min fina vän Squid fyller 7 år idag! Tänk var fort tiden går. Squid beter sig inte som en dag över 3, fast det klart – lite klok har hon allt blivit. På vägen har hon blivit dubbel agilitychampion och godkänd vallhund. Hon har bara ett förstapris kvar till lydnadschampionatet, men det beror inte på bristande talang, utan på bristande matte som inte riktigt har haft engagemang för så mycket tävlingsträning som krävs för att lyckas med lydnaden. Så klart måste vi ta det där lydnadschampionatet! Egentligen borde vi ta så mycket mer, för Squid är GRYM! Det är bara jag som sätter gränserna.

Idag har allt handlat om Squid:

Screen Shot 2015-09-14 at 21.12.12 pm Screen Shot 2015-09-14 at 21.11.51 pm

Skogspromenad med kantarell-plock

Screen Shot 2015-09-14 at 21.11.24 pm

Agilityträning med tunnelfokus (because BIRTHDAY!)Screen Shot 2015-09-14 at 21.11.01 pm Screen Shot 2015-09-14 at 21.10.38 pmVallning (Squid brukar inte få valla – det är inte hennes starka sida. Men på födelsedagen är det andra regler som gäller.

 

Vinster till Wilco och Squid

Hundarna och jag har varit ute på en härlig road trip i södra Sverige. Vi började med agilitytävlingar i Kungsbacka. Mina föräldrar bor i närheten, så det blev perfekt att kunna tävla alla tre hundarna på förmiddagen och sedan umgås med familjen på eftermiddagarna. Det var lite stressigt att köra två hundar i klass 3, samtidigt som jag skulle köra Wilco i klass 1, men tack vare att parkeringen var nära och inroparna flexibla gick det bra. Wilco gick helt okej. I ett hopplopp var han bara en rivning från nollan. I agilityklasserna sprang han förbi balansbommen på första försöket båda dagarna. Han hade också lite slalomstrul i några klasser. Epic gick fint, men rev i alla lopp. Squid gick jättefint! Hon nollade båda agilityklasserna (tredje agilitynollan på rad!) och kom 1:a på lördagen och 3:a på söndagen. I hoppklassen på lördagen hade hon en rivning, men snabbast tid. På söndagen missade hon något förvånande slalomingången genom att gå runt första pinnen istället för att gå in mellan pinne ett och två. Här kommer film på tre av Squids lopp:

Från Västkusten åkte vi vidare till Birgitta utanför Nybro, där vi hade härliga dagar med agilityträning, promenader och hundbad. Torsdag och fredag blev det vallning hela dagarna, och på lördag och söndag åkte vi på klass 1-tävlingar i Skåne. På lördagen kändes Wilco trött och bitvis ofokuserad. Han var nog trött efter veckan! På söndagen tog vi sovmorgon och fick sedan till två bra lopp. I agilityloppet satte han både slalom och balansbom på första försöket, men fick en vägran på gungan. Hoppbanan var enkel och fartig och vi fick till vår första nolla, vår första pinne och vår första seger!

Efter ett besök hos hundarnas sjukgymnast utanför Göreborg i måndags är vi nu hemma och ska ta det lugnt i några dagar innan vi åker på agilitytävlingar i Falköping i helgen.

Wilcos utveckling och förstapris till Squid och Thomas

I helgen hade jag en rolig hoppteknikkurs på Hundspektra i Borås. Det var en rolig blandning av hundar och förare, och vi såg jättefin utveckling hos alla. Hoppteknik är verkligen skoj och det är så kul att se när det verkligen gör skillnad. Wilco fick vara demo-hund för de flesta övningarna. På den här första bilden ser ni Wilco jobba med att hoppa och svänga samtidigt som jag sticker iväg från honom. Fullt fokus på uppgiften!

11133889_832227966825698_2556378034178197709_o 11174746_832227700159058_1484150383724206765_oSom synes på bilderna har han fin teknik, men tar det här med hoppandet på största allvar. Han har respekt för höjder och ligger några decimeter över bommarna på sista bilden. Jag tror att det är en ganska bra utgångspunkt att han är noggrann och lite försiktig, men jag måste se till att jag inte överväldigar honom med för svåra uppgifter för snabbt.

Jag ser en massa potential i Wilco, och med två tävlingshundar i sin bästa ålder är det ju verkligen inte bråttom. Samtidigt är det verkligen svårt att inte ha bråttom och att inte jämföra honom med hundar i samma ålder som har färdiga balansbommar och slalom medan jag inte ens har påbörjat inlärningen eftersom jag inte tycker att Wilco är mogen för det. Samtidigt är jag lite stressad över en del grundläggande saker som Wilco inte kan, så nu sätter jag mig ner och skriver en lista över saker vi ska träna på 🙂 Det handlar mest om tricks, signalkontroll, lydnad och sådant. Saker han absolut är mogen för att träna på. Det känns som att jag skrivit det här förut, och det är nog någonting som ständigt återkommer i mitt huvud.

Medan jag var i Borås var Squid kvar med husse. Jag hade övertalat Thomas att tävla lydnad med Squid medan jag höll kurs. Han var ganska motsträvig, men jag tror att de båda hade ganska kul! Bra gick det också – förstapris i elitklass på 287 poäng.

11078065_10152726425106956_3745649030066420178_nNu laddar jag upp för en tävlingshelg – lydnad på fredag och agility på lördag och söndag och premiär för att sova i bilen.

 

 

Gåsahoppet 2015

Hemma från påskens Skåne-resa, där huvudaktiviteten var tre dagar med agilitytävling på Gåsahoppet. I vissa lopp hade vi små, små missar som gjorde att det inte räckte hela vägen. I andra lopp tog vi topp-placeringar. Epic tog till exempel ett hopp-cert i stenhård konkurrens. Nu måste jag sova, men här kommer lite klipp från helgen: