Agility – Från grunder till första start

Utvalda

Den här boken är en efterlängtad resurs för nya agilityförare och instruktörer som vill lära sig roliga, effektiva och smarta metoder för grundträning, hinderinlärning och grundläggande handling. I boken får du också lära dig mer om belöningar, inlärning och hur du kan få din hund att ha rätt sinnesstämning på agilitybanan. Boken är din guide från de första grundövningarna till den dag du står på startlinjen med en vältränad och självsäker hund för första gången.

Du köper den via Klickerförlaget

 

Shaping – Effektiv och rolig hundträning

Utvalda

Shaping är en träningsmetod som baseras på belöningar och hundens egna initiativ. Det ger en hundvänlig, snabb och effektiv inlärning. Detta är en bok för dig som är intresserad av hundträning och inlärning, oavsett om det gäller aktivering eller träning för tävling.

  • Hur utvecklar jag riktigt bra belöningar?
  • Hur får jag min hund att ta egna initiativ i träningen
  • Hur mycket kan jag kräva av min hund för att den ska få belöning?
  • Hur lär jag in avancerade beteenden utan att locka och visa hunden?
  • Hur lär jag in kommandoord?

Alla dessa frågor och många fler, får du lättfattade och konkreta svar på i den här boken. Författarnas träningsfilosofi bygger på att all träning ska vara positiv, glädjefylld och frustrationsfri. Genom mycket lek, goda förkunskaper, korta och väl genomtänkta träningspass, och genom bra utvärdering, gör de shapingen både enkel och rolig.

224 sidor. Softcover.

Beställning:
Boken säljs av Klickerförlaget. Du kan beställa den genom deras hemsida. 

Shopping på EO

För två veckor sedan körde vi igenom Tjeckien på väg till European Open i Österrrike. Jag fick med mig Thomas på resan vilket gjorde allt mycket roligare. Förutom Bud som tävlade hade vi med Spy som praktikant och Kafka som supporter. Det var trevliga, intensiva och inspirerande dagar. Framför allt var det varmt! Det har egentligen varit väldigt varmt på alla EO jag har varit på ute i Europa, men det har sällan känts så extremt som i år. Mycket beror ju inte bara på den faktiska temperaturen, utan också på hur det ser ut på tävlingplatsen med tillgång till skugga, vatten och liknande.

Tävlandet kändes ganska bra förutom sista loppet där Bud måste ha överhettat hjärnan medan vi väntade eller något. Tyvärr nollade vi inga lopp, men gjorde en hyfsad insats på lagdagen. Ser redan fram emot att försöka kvala till EO även nästa år och då komma med en lite äldre och mer erfaren hund som kan hålla bommarna uppe och kvala till final 🙂

Om man inte kommer till final kan man i alla fall ägna sig åt shopping. I år blev det inte jättemycket shoppat, men vi hittade lite fina saker:

Kafka fick en pinne i grönt gummi att bada med. Det var uppskattat när hon lekte i bäcken bredvid tävlingsplatsen.

Bud fick ett blå-gult tävlingskoppel med bungee och boll i ena änden. På EO ville arrangörerna att leksaken skulle vara fast i kopplet så att båda delarna lätt kunde transporteras från start till mål. Perfekt med koppel och leksak i ett då – och ännu mer perfekt när vi hittade ett i svenska färger.

Spy fick en kort tunnel – bara en meter lång, non slip i svenska färger. Tyvärr ett år för sent, för nu har ju Spy lärt sig att gå även långa tunnlar. Men jag tror att den här korta tunneln är perfekt att ha på kurser och för framtida valpar. Det är något jag verkligen har saknat i min utrustning.

Agilitykurser i september

Medan vi håller på att smälta bort i värmen är det dags att planera höstens kurser och drömma om perfekt hundträningsväder i september. Vi arrangerar fyra heldagskurser för dig som vill nörda ner dig i ett ämne under en intensiv dag ihop med din hund. Du får hjälp att komma igång med många övningar och material med dig hem som hjälper dig att fortsätta träningen på egen hand med hjälp av checklistor.

Grundhandling 9 september
Den här kursen passar för dig som vill komma igång med agilityhandling med din hund, eller för dig som vill öka din hunds förståelse och självständighet på banan. Vi kommer att jobba med 1-3 hopphinder och tunnlar och lära in eller utveckla hundens förståelse för det mesta du behöver för att komma runt svåra banor. Läs mer här.

Hoppteknik 16 september
Hoppteknikträning kan göra att din hund river färre hinder, men fördelarna med att jobba med hoppteknik är mycket mer än så. Genom hoppteknikövningarna lär sig hunden bland annat att hoppa på ett effektivt och skonsamt sätt, att svänga tight, att bedöma avstånd och lägga in korrekt antal steg mellan hinder. Hoppteknikträningen ger hunden självförtroende och kraft i steget. Läs mer här.

Agility för valpar 29 september
Har du en valp eller ung hund och planer om en framtida agilitykarriär? Vill du lägga goda grunder, utveckla ert samarbete och hjälpa valpen att bygga en stark och hållbar kropp? Är valpen svår att engagera? Eller blir den allt för upphetsad av agilityövningar? Under en heldag får du massor med roliga övningar och råd, samtidigt som du får individuell hjälp med just de utmaningar du har med din valp. Kursen är också perfekt att vara med på som observatör för dig som kanske planerar valpköp till nästa år eller bara vill lära mer om agilityträning. Läs mer här.

Agilityhandling 30 september
Den här kursen är till för dig som vill utveckla din handling på agilitybanan och få vägledning i hur du ska komma vidare. Vi testar svårare kombinationer med hopp och tunnlar, men delar upp i smådelar om det behövs så att kursen passar hundar på olika nivåer. Vi pratar om hur man kan tänka när man går banvandring och vilka handlingsval som passar bra för just din hund. Vi fokuserar både på förarens handlingsfärdigheter och på det som du behöver lära din hund för att ni ska kunna prestera på topp ihop. Läs mer här.

Välj vilken kurs du vill gå

Deltagare med hundObservatör

Ditt namn

Din e-post

Telefonnummer

Din adress

Postnummer och ort

Hundens namn

Hundens ras

Hundens ålder

Övriga upplysningar

Jag accepterar att anmälan är bindande

SM-guld till Bud!

Guld-Sabina och min guldhund Bud

SM var fantastiskt roligt och spännande på många sätt. Squid presterade generellt bra, men hade lite slalomproblem. Hon kvalade till individuell final och kom 9:a med fem fel (slalomingång). Hon hoppade fint och rev inte ett enda hinder på hela helgen. Jag är väldigt nöjd med hennes uppladdning inför mästerskapet, men inser att vi måste träna slalom. Det är tydligen färskvara trots att man är nästan 10 år gammal…

Foto: Sara Helén

Bud och jag fick inte till det individuellt. I agilityloppet, som var det första vi körde under helgen, rev han första hindret och kändes sedan helt ur kontroll. Jag tror att vi diskade oss tre gånger och rev tre hinder. Det kändes lite trötstlöst, för jag hade känslan på banvandringen att banan borde vara enkel att lösa för oss. Min främsta teori är att han blir så störd av att riva första hindret att han tappar huvudet lite. I hopploppet blev det också disk, först gick han ur slalom och sedan tog han ett hinder från fel håll. Det där med att ta hinder åt fel håll är något som händer alldeles för ofta på tävling. På träning är han jättebra på ”ut”, det vill säga att han ska gå runt hindret och ta det bakifrån. På tävling är det som att han bara stänger öronen och anstränger sig för att ta hindret framifrån. Det här måste vi komma åt! Så någon individuell final blev det inte för Bud i hans första SM. Däremot gick det strålande i laget.

Min goda vän Sabina tävlar i laget Hejjaklacken ihop med andra goda vänner från Kumla och Örebro. 2017 blev de årets lag och de vann också en lagklass på förra årets SM. Sabinas hund Adna tog silver på SM förra året och var med i landslaget när vi åkte till EO ihop förra året. I våras skedde en hemsk olycka, där Sabina plötsligt förlorade sin fina vän och fantastiska tävlingskamrat. Sabina frågade om hon fick låna Bud som ersättare för Adna i laget. Bud har tävlat med Sabina några gånger och de trivs ihop. Självklart sa jag ja! Dessutom fick Squid hoppa in i ett annat lag som stand in för Sabinas andra hund Persie, som är hemma med valpar.

I laget skötte sig Bud utmärkt! Det blev en miss i hopploppet som ledde till disk, men laget låg placerat som fyra efter ett av två lopp och hade goda chanser på medalj. Agilityklassen blev en riktig rysare. Bud gick ut sist i laget och två hundar hade kommit runt medan en var diskad. Om Bud gick runt skulle det leda till en bra placering, men blev han diskad skulle laget också bli diskat eftersom man måste räkna tre resultat. Bud startade jättebra, men den sneda ansatsen till balansbommen ledde till att han trillade av på mitten. Här uppstod förvirring mellan Sabina och den italienska domaren. Var det vägran eller fem fel? Skulle hon ta om hindret eller köra vidare? Fel val skulle leda till disk. Sabina fick inget besked och körde efter en stunds diskussion vidare. Domaren gick sedan till överdomaren och sekretariatet och bestämde ihop med dem att Bud skulle få omlopp om Sabina ville.

Omloppet var så enormt spännande. Sabina och Bud gick ut sist av alla. Om de lyckades att inte diska sig hägrade medaljer. Och ett nollat lopp skulle räcka till guld! Sabina måste ha nerver av stål, för loppet blev lika bra som det första, och Bud lyckades hålla sig kvar på balansbommen. De avgjorde lagfinalen med ett nollat lopp och bästa tiden i klassen med stor marginal. Vilken fantastisk prestation! Och vilken glädje för Sabina och hela laget att få hedra fantastiska Adna med ett guld.

Jag älskar att sova i bilen

Jag älskar att åka ut på tävlingar och äventyr under sommaren när jag kan sova i bilen. Jag sparar pengar på boende och kan ofta bo direkt på tävlingsplatsen och slipper gå upp tidigt för att köra på morgonen. Dessutom är det svalt och skönt. Jag har en stor bil, så jag får plats med en riktig säng och två riktigt stora burar. Om jag ska ha med mig alla fyra hundarna får jag in två medelstora burar till. Nyaste uppgraderingen i bilen är en byrå som gör det lättare att hitta och organisera kläder och grejer. 

Jag tycker att det har funkat bra att ha både min och hundarnas mat i en vanlig kylväska under en långhelg. Det är fortfarande kallt att ta på på söndagen. Hundarna äter Vom og Hundemat, som är fruset färskfoder. De frysta korvarna funkar jättebra som kylklampar och håller kylväskan kall ihop med frysta vattenflaskor. Ska man vara borta längre än tre dagar får man kanske fundera på en annan lösning. Ofta kan man ju komma iväg och köpa ny hundmat att fylla på med, eller låna en frys någonstans.

Från sidodörren. En annan fördel med att ha sängen med i bilen är att Bud kan få ligga där och vräka sig under dagarna istället för att ligga i buren. Squid är lite för kriminell för att kunna få sådan lyx tyvärr.

Från bakdörren när alla fyra burarna är i bilen. Så här åkte vi sist vi var på Hundverkstan’ för en genomgång av alla fyra.

Med silver shade-dukar håller sig bilen sval och skön hela dagen. Här på SM-campingen.

På väg mot SM

Jag är sämst på att komma iväg i god tid. Därför bloggar jag istället för att sitta i bilen på väg till agility-SM i Sundsvall som planen var. Veterinärbesiktning är inte förrän imorgon mellan 10-12 för oss med stora hundar. Och jag planerar ju att komma dit under kvällen, bara inte så himla tidigt…

Squid och Bud ska vara med på SM både individuellt och i lag. Individuellt med mig och i lag med Sabina Håkansson som kvalade med två hundar, men inte kunde starta med någon av dem av olika orsaker. Både jag och hundarna är glada att hon ville låta dem hoppa in i lagen. Det ska bli spännande och jag är nästan mest nervös för att de inte ska sköta sig i lagloppen.

Foto: Martin Rimby (rimby.se)

Individuellt har jag inte några stora förhoppningar, men ser fram emot upplevelsen. Squid är både lite långsammare och just nu lite barnsligare och busigare än vad hon var under sin topp-period. Det spelar ingen roll, för jag är jätteglad bara att få stå på startlinjen med en fräsch och glad nästan tioåring. Bud har kapacitet att vinna lopp, men samtidigt är vi ganska ojämna just nu. Genrepet i Hässleholm för två veckor sedan gav inte en enda nolla. Det var väldigt nära i så många lopp, men vi föll på små saker varenda gång. Bud är ung och har framtiden för sig, så vi ser det här som ett sätt att lära oss mer och ta med oss läxor hem.

Buds första flygresa

Bud har flugit för första gången i helgen – Luleå tur och retur. Jag har ju tagit med hundar på resor många gånger, men har framför allt valt att ta med Shejpa och Epic som har varit mina absolut mest orädda och självständiga hundar. Bud är inte en rädd hund, men han är en mammagris och tycker egentligen inte om förändring. Packar jag bilen lägger han sig i soffan och hoppas att han inte syns. Samtidigt vill han ju vara med mig hela tiden, och jag vill vara med honom, så vi har under våren haft projektet att göra nya saker och saker som kanske gör honom lite obekväm (vilket typ kan vara att han inte får sitta på sin favoritplats i bilen när vi kör). Miljöträning helt enkelt.

Bud och jag laddar i kvällssolen på en gräsmatta utanför terminal 4 på Arlanda

För några veckor sedan blev jag inbjuden att döma agilitytävling i Luleå. Det kändes som att det var det perfekta läget att låta Bud prova på en flygresa. Man vill kanske inte börja med en utlandsflygning i samband med mästerskap. Jag funderar nämnligen på att flyga till European Open utanför Wien i sommar. Jag anmälde Bud till ett lopp om dagen också (det klass 3-lopp jag inte dömde), men tyvärr skadade han en trampdyna under bad i onsdags, så han fick följa med som sällskapshund och vi passade på att träna starter en gång om dagen istället. Ytterligare ett exempel på hur man kan träna i tävlingssituation – sätt hunden i starten och gå tillbaka och belöna med en leksak när hunden är duktig.

Flygresorna gick bra i alla fall. Han var lite stressad – ungefär som om han måste sitta på fel plats i bilen eller många andra situationer som gör honom lite obekväm, men så fort vi var ute och tillsammans igen så var han sitt vanliga jag. Och han verkade inte mer orolig på vägen hem än på vägen dit, så det känns positivt. Han fick också träna på att bo ensam på ”hotell” (vandrarhemmet på Luleå BK) medan jag dömde och vi gick fina promenader i skogen i närheten av klubben. Om man frågar honom så tror jag att han var glad att han följde med istället för att gömma sig i soffan.

Att vända tävlingsfel till bra träning

Efter landslagsuttagningarna för en knapp månad sedan har det blivit några vanliga tävlingar för Bud. Sista helgen i maj var vi i Forsakar i Skåne och tävlade. Åtta lopp på en helg, fina omgivningar och härligt sällskap gjorde resan värd. Jag passade också på att ta Epic på rehabbesök i Göteborg på väg ner. Eftersom Squid höglöpte fick hon stanna hemma, så att det inte blev jobbigt för killarna att bo i bilen. På sommarhalvåret tar jag gärna den stora bilen till tävlingar, sätter in en säng och bor där med hundarna på natten. Sover så gott i bilen och älskar att ha säng att dra sig tillbaka till under långa tävlingsdagar.

Bud och jag gjorde många bra saker, men lyckades inte nolla ett enda av de åtta loppen. Vi hade bäst flyt i agilityloppen. På lördag morgon – tidig banvandring och tidigt startnummer – kände jag verkligen av förkylningen som jag drog på mig efter landslagsuttagningen och klarade inte av att springa fort. Duktiga Bud går att distanshandla och vi klarade allt det svåra och lyckades diska oss på sista hindret när jag klämde i med ett ”gå” precis när han gick in i sista tunneln. Det kommandot är han duktig på, så han sprang full fart rakt fram in i en tunnel istället för att ta hoppet som var sista hindret… Han försökte till och med bromsa när jag började ropa på honom, men på det hala gräset kunde han inte vända i tid utan vände inne i tunneln. Så duktig hund, så klantig handler!

På söndagen var det en riktigt rolig och svår agilitybana som jag var peppad på att fixa. Tyvärr fick vi en konstig slalomvägran på hinder tre, men klarade resten av banan på ett bra sätt. Eftersom banan skördade många offer fick vi årets första SM-pinne trots fem fel.

I flera av de andra loppen där något gick fel passade jag på att utnyttja tävlingssituationen till bra träning. Lopp som inte är nollade behöver inte vara misslyckade. Istället kan man se det som en möjlighet att träna i tävlingssituation. Jag brukar försöka komma ihåg att stoppa en liten leksak i fickan, så att jag kan ta fram den och belöna om vi behöver ta om något, eller om jag bara vill uppmuntra något extra bra under loppet. Det är tillåtet enligt reglerna att ha belöningar i fickan, så länge de inte syns eller hörs. Det är också okej att ta fram en leksak under loppet. Man blir så klart diskad om man gör det under pågående tävlingslopp, men om man redan har fått fel kanske det inte spelar någon roll. Det man däremot inte får göra är att ta fram godis på plan. Tanken där är att det kan störa hundar som kommer senare om man råkar tappa smulor eller liknande. Spara alltså godiset tills du är utanför planen.

I två agilitylopp under helgen passade jag på att belöna gungbrädan. Bud har en väldigt fin gunga, men det är lätt att tappa kontrollen över startsignalen när man tävlar. På landslagsuttagningen gjorde han grymt snabba och snygga gungor, men ingen av oss väntade direkt på startsignal innan vi fortsatte vidare. Egentligen vill jag alltid ha kontroll över hans beteende på gungan, så att det är min signal som startar honom. I Forsakar var han en stjärna på första försöket, och fick belöning för det två gånger på plan. I det första loppet under helgen (inte filmat) fick vi en rivning. Då tog jag upp bommen, tog om sekvensen och gav honom leksaken när han klarade hoppet utan att riva. I ett annat lopp tog han en extra oxer och jag valde att belöna honom för ett fint slalom istället för att köra klart banan. Här kommer en film med lite hoppklipp på lopp där jag belönade istället för att köra klart.

Igår var vi i Strängnäs och tävlade två agilitylopp och ett hopplopp. Bud var superduktig och vann två av tre lopp. I det tredje loppet fick vi ett litet återfall på gungan. Snygg gunga, men varken jag eller han väntade på ett stopp på gungan och han satt i fel tunnel innan jag hann blinka.

Snygg stil, men tyvärr lockade tunneln till höger i bild lite mycket… Foto: Idha Granath

Vattenförgiftning hos hund

Redan så här tidigt på året har två vänner till mig plötsligt kört i ilfart till veterinären med hundar som plötsligt gått från unga, livsglada och pigga till medvetslösa i en allvarlig förgiftning. Båda svävade mellan liv och död, men klarade sig tack och lov tack vare snabb veterinärinsats. Vad har de blivit förgiftade av? Vatten. Vanligt, friskt vatten.

Vatten är livsviktigt, men också livsfarligt. Allt är en fråga om dos. Om en hund – eller människa – får i sig för mycket vatten klarar inte njurarna av att ta hand om allt och omvandla det till urin. Kroppens saltbalans rubbas och cellerna i kroppen börjar ta upp vatten, vilket kan leda till livshotande tillstånd. Symptom på vattenförgiftning kan vara att hunden blir frånvarande i blicken, får vidgade pupiller, blir ostadig i kroppen (snubblar, trillar), kräks, krampar, dreglar och/eller får bleka slemhinnor.

Anledningen till att jag skriver om det här är att jag har pratat med många hundägare som inte har en aning om att hunden kan bli förgiftad av vanligt vatten. Det är jätteviktigt att vara uppmärksam på om hunden sväljer mycket vatten i samband med bad och lek i vatten. Hundar kan svälja mycket vatten när de leker eller simmar även om det inte ser ut som att de gör det. Om du är det minsta osäker bör du begränsa tiden som hunden är i vattnet. Låt aldrig hunden hålla på länge i vatten om du vet om att den sväljer vatten.

En annan sak att vara uppmärksam på när hunden gillar att bada är algförgiftning. När vissa algtyper blommar bildar de toxiner som kan förgifta hunden i mycket mindre doser än vatten. Algblomning sker ofta på slutet av sommaren när vattnet är varmt, men med tanke på hur varmt det är i vattnet redan nu i maj så skulle jag vara uppmärksam trots att sommaren knappt har börjat.

Ett steg närmare lösningen på tidiga avstamp?

Ett av de svåraste agilityproblemen att lösa är hundar som har problem att hitta rätt avstampspunkt när de hoppar. Det är ett relativt vanligt problem, som har fått namnet ”Early Takeoff Sydrome” (ETS) på engelska. Typiska symptom är att hunden tar av för tidigt på hopphinder – speciellt på raka linjer med längre avstånd, att hunden lägger in extra steg på väg mot avstamp (”taxerande”) och/eller att hunden på grund av felaktig avstampspunkt ibland kraschar i hinderbommen. Ofta börjar hundarna med en korrekt hoppteknik, för att bli sämre och sämre med tiden.

Förmodligen finns det olika orsaker till det här syndromet, och det har undersökts ganska noga. Här kan man till exempel läsa en genomgång som är flera år gammal, skriven av Linda Mecklenburg i USA. Ärftlighet diskuteras ofta i USA, där man menar att problemet är vanligare i vissa hundfamiljer och -raser. Den vanligaste teorin är att hundar med det här problemet har problem med synen, att de till exempel är närsynta. Närsynthet är inte någonting som man kan upptäcka när man ögonlyser hunden.

Idag publicerade en nederländsk agilityförare historien om sin border collie med ETS. Den har fått hjälp av en veterinär och fått glasögon. Glasögonen hjälper hunden att korrigera synfelet, och hoppandet är bättre. Liknande resultat har man fått med korrigernde linser på hundar i USA. Tyvärr får föraren inte tävla med sin hund med glasögon, något jag är säker på att man inte hade fått dispens för i Sverige heller. Så förmodligen kommer vi att få fortsätta att se hundar som kraschar hinder i onödan även i framtiden.

Nybliven agilitydomare

I förra veckan arrangerade min klubb Kumla BK en inofficiell kvällstävling i agility där jag examinerades som agilitydomare. Det gick bra, så nu får jag börja döma officiellt! Så här såg banorna ut. De skulle vara klass 2-nivå och jag tyckte att de fungerade bra för alla storleksklasser!

Att vara agilitydomare handlar väldigt mycket om att konstruera och bygga banor. Visst gäller det att döma korrekt också, men bankonstruktion är nog den viktigaste uppgiften. Det är också den roligaste, tycker jag. Jag har alltid gillat att göra banor till kurser, träningar och klubbtävlingar. Utmaningen ligger i att göra banorna flytiga, roliga, säkra, lagom svåra och helst också inspirerande.

När man ska rita banor till tävling måste man tänka på lite fler saker än när man gör träningsbanor. Man måste till exempel tänka på att man ska kunna döma så bra och rättvist som möjligt. Man ska hinna se alla kontaktfält och tunnelingångar och få en bra vinkel att döma slalom, långhopp och mur i, till exempel. Det ska också gå rimligt snabbt att ta sig från punkten man är på när ett ekipage går i mål och till punkten man vill vara på när man startar nästa tävlande. Och självklart får man inte vara i vägen för föraren eller hunden när man dömer.

Man ska också tänka på att tävlingen ska kunna flyta på bra – det ska gå snabbt för tävlande att komma till start och det ska vara lätt för tidtagaren att hamna i linje för både start- och målhinder.

Som tävlande i agility tycker jag också att domarens banläggning är en av de absolut viktigaste faktorerna som gör det roligt att tävla. På en bra bana blir man upprymd och inspirerad oavsett om man klarar av banan eller inte. Jag minns till exempel känslan av eufori under Norwegian Open i höstas, där vi fick springa på flera helt fantastiska banor under helgen.

Min målsättning som domare är att kunna göra sådana fantastiska, inspirerande och utmanande banor som det är roligt att tävla på, samtidigt som de uppmuntrar till vidareutveckling i hundträning och handling. Vi kanske ses på någon av mina banor i framtiden!