Hoppteknik och Running Contacts 1 augusti

Utvalda

Den 1 augusti startar nya omgångar av våra populära onlinekurser i hoppteknik respektive running contacts.

Hoppteknik, styrka och kroppskontroll är kursen för dig som vill göra din hund snabbare, starkare, säkrare och mer självsäker på agilitybanan, samtidigt som du förebygger skador och slitage. Du får många övningar, och obegränsat med snabb och personlig feedback i 14 veckor.

Running contacts är en av de roligaste sakerna som finns att träna. Beroendeframkallande helt enkelt! De senaste har jag bland annat ägnat åt att lära unge Bud att springa på balansbommen, och vi har haft så mycket kul ihop. Min metod är individanpassad och bygger på stark förståelse ihop med ett avslappnad och naturligt rörelsemönster med fart och fokus framåt. Kursen håller på i 16 veckor och du får obegränsat med personlig feedback på filmer och frågor.

Shaping – Effektiv och rolig hundträning

Utvalda

Shaping är en träningsmetod som baseras på belöningar och hundens egna initiativ. Det ger en hundvänlig, snabb och effektiv inlärning. Detta är en bok för dig som är intresserad av hundträning och inlärning, oavsett om det gäller aktivering eller träning för tävking.

  • Hur utvecklar jag riktigt bra belöningar?
  • Hur får jag min hund att ta egna initiativ i träningen
  • Hur mycket kan jag kräva av min hund för att den ska få belöning?
  • Hur lär jag in avancerade beteenden utan att locka och visa hunden?
  • Hur lär jag in kommandoord?

Alla dessa frågor och många fler, får du lättfattade och konkreta svar på i den här boken. Författarnas träningsfilosofi bygger på att all träning ska vara positiv, glädjefylld och frustrationsfri. Genom mycket lek, goda förkunskaper, korta och väl genomtänkta träningspass, och genom bra utvärdering, gör de shapingen både enkel och rolig.

224 sidor. Softcover.

Boken kommer den 17 augusti. Beställ boken här.

Kurser i sommar

Det blir några kurser här i Fjugesta i sommar! Klicka på rubrikerna så kommer du till kurssidan där du kan läsa mer och anmäla dig. Hoppas att vi ses i sommar!

16 juli – Kurs i Grundhandling

En heldagarskurs med fokus på handling och att hunden ska förstå dina signaler. Kursen passar både för unghundar (från 6 månader) som ska lära sig olika handlingssignaler, och för mer erfarna hundar som behöver mer självständighet, tydlighet och förståelse. Vi jobbar med 1-3 hopphinder och tunnel.

17 juli – Kurs i Hoppteknik

Se till att hålla hunden balanserad och stark mellan sommarens agilitytävlingar, eller introducera unghunden för hoppande på ett klokt sätt. Under den här heldagskursen går vi igenom grundläggande hoppteknikövningar och anpassar övningarna så att de passar så bra som möjligt för de deltagande hundarna. Om du redan har varit med på hoppteknikkurs med mig kan den här dagen fungera som fortsättning.

26 juli – Kvällskurs Threadlar och Japaner

Kursen fokuseras delvis på förarens förståelse (när ska man använda en threadle eller en japan?), rörelser och timing, men minst lika mycket på att hunden ska förstå uppgiften och utföra den självständigt så att föraren kan röra sig framåt i full fart medan hunden hoppar hindren.

9 + 23 augusti – Kvällskurs i apportering

Vi jobbar systematiskt på den nivå du är – allt från grundträning till tävlingsträning. Fokus ligger på apportering för tävlingslydnad, men vi anpassar efter varje ekipage, så det går också att träna på apportering av andra föremål till till exempel uppletande eller mondioring.

Bud lär sig slalom

Bud och jag har i veckan satt igång slalominlärningen på riktigt. Han är nu 17 månader och känns mogen för utmaningen. Träningen är himla rolig och det är kul att klura på vad som ska bli nästa steg. Det allra första träningspasset gjorde vi i januari, bara för att testa när jag såg två pinnar stå i Väsbyhallen:

First weaving session ever! #ftwbud #bordercollie #forthewinbc #agility #weaving #slalombud

A video posted by Fanny Gott (@fannyftw) on

Efter det har vi inte direkt tränat, men i förra veckan körde jag några pass på två respektive fyra pinnar som inte finns på film. Fokus var på att han skulle hitta ingången självständigt från alla möjliga vinklar.

Den här veckan har vi kört med 12 pinnar i en allé. I början utan några störningar och med kastad belöning:

Dagen efter flyttade jag slalompinnarna till en annan plats på planen, och la till en tunnel och några hopphinder:

Tredje dagen (idag) har jag kört två pass med fokus på att han ska stanna kvar i slalom trots att han får belöningen hos mig och jag kanske stannar upp, låter, eller viftar med leksaken:

Jag kommer att fortsätta lägga ut klipp från vår träning på Instagram. Så följ oss på @fannyftw eller under taggen #slalombud

 

 

 

Bokrecension: CHASER: UNLOCKING THE GENIUS OF THE DOG WHO KNOWS A THOUSAND WORDS

CHASER: UNLOCKING THE GENIUS OF THE DOG WHO KNOWS A THOUSAND WORDS

Dr. John W. Pilley Jr. Ph.D & Hilary Hinzmann

Hunden som förstår över tusen ord

Många hundintresserade har nog hört talas om Chaser, hunden som kan över 1000 ord. Den här boken är historien om Chaser, hennes ägare John Pilley, och träningen som resulterade i en helt ny syn på vad hundar kan lära sig. Boken ger insyn i Chasers uppfostran och träning, såväl som vetenskapliga processer och vad som händer när en hund blir världskändis över en natt.

Dr. John Pilley är en pensionerad psykologiprofessor från South Carolina i USA, med ett stort hjärta för hundar. Kärleken till hunden är en röd tråd genom hela boken. Det är ingen tvivel om att Chaser, trots att hon är ett viktigt psyokolgiskt experiment, i första hand alltid är en älskad familjehund. Familjen Pilley har en hund i taget och lägger ner ändlöst med energi i hundens uppfostran, träning och välmående.

Innan resultaten från Chasers träning publicerades i vetenskapliga tidskrifter var forskarvärlden mycket skeptisk till att hundar kunde lära sig det hon gjort. Man trodde inte att hundar kunde lära sig så många ord, och man trodde inte heller att hundar kunde lära sig mer abstrakta ordgrupper, som “bollar”, “frisbees” eller “gräs”, eller att hundar kunde koppla ihop substantiv (“boll”) med verb (“hämta”). Chaser har också bevisat att hundar kan lära sig nya ord genom uteslutningsmetoden. Om man lägger ett främmande föremål bland kände föremål och säger ett för Chaser okänt ord, drar hon slutsatsen att det är det främmande föremålet som är associerat med det nya ordet – och kommer ihåg det i senare träningspass. Chasers träning har lett till många nya insikter om hundars kapacitet för inlärning och verbal förståelse.

Chaser kom till familjen 2004. Hon är en border collie från vallande linjer. I boken poängteras att alla hundar har stor kapacitet för inlärning, men att border collien förmodligen är i en klass för sig. Eftersom forskarvärlden låg långt efter verkligheten i förståelse för hundens kapacitet, vände sig John Pilley till människor som arbetade med border collies som vallhundar för råd och hjälp. Hos vallhundsförare fanns det ingen tvivel om border colliens kapacitet till förståelse av avancerade koncept och verbala instruktioner.

Eftersom ingen tidigare under dokumenterade förhållanden hade lärt en hund vad Dr. Pilley ville lära Chaser, var det inte till vetenskapen utan till hundtränare med praktisk erfarenhet som han fick vända sig. I kombination med Pilleys stora kunskaper om psykologi och hans enorma uthållighet och engagemang, blev resultatet fantastiskt. Jag tycker att det är intressant med tanke på hur många hundtränare förkastar praktiska erfarenheter till fördel för “forskning”. Sanningen är nog att den forskning som finns om inlärning hos hund, och framför allt – relation mellan hund och människa – endast skrapar på ytan.

All Chasers träning bygger på lek och repetition. Chaser framstår som en mycket föremålsfixerad border collie. Den maniska sida som många upplever som ett störande (ibland nästan sjukligt) element hos border collien verkar här ha varit nyckeln. Det verkar inte som att John Pilley har använt godbitar i någon speciellt stor utsträckning – leken är nyckeln till all inlärning. Pilley kallar skämtsamt leksakerna för “Chasers får”, och drar många paralleller mellan en vallhunds arbete och träningen med leksaker och ord. Det är någonting som delvis förvånar mig som både tränar vallning och andra hundsporter. För mig är det en sådan oändlig skillnad att jag har svårt att dra starka paralleller.

Chaser har också hört mycket mänskligt språk från en tidig ålder. Hon har tränats under 4-5 timmar per dag med lek och verbala instruktioner. Precis som hos människor kan man tänka sig att det är under valptiden som vi grundlägger en djupare förståelse för verbalt språk.

Chasers uppfostran byggde till stor del på belöningar (lek) och att kontrollera miljön. När hon som valp plötsligt satte av efter en bil för att valla/jaga den, funderade John Pilley och hans familj länge på hur de skulle lösa problemet, så att hunden aldrig skulle hamna i en livsfarlig situation igen. Det beslutades att de skulle lära in ett “nej”, som associerades med obehag i form av ett ryck i en lina när hon intresserade sig för bilar. Det intressanta med det här beslutet är hur länge familjen funderade och planerade innan de bestämde sig för att använda obehag i Chasers uppfostran.

Chaser lärde sig “nej” och slutade jaga bilar. En väldigt intressant detalj är att “nej” efterhand förlorade sin association med obehag och blev ett neutralt inslag i kommunikationen med hunden, där tränaren kunde använda “nej” under vanliga träningspass för att snabbt styra hunden av fel spår (utan vanliga negativa bieffekter av obehag).

För mig är naturligtvis hundträningen, relationen med hunden och skärningspunkten mellan praktiska erfarenheter och vad som är vetenskapligt bevisat det intressanta med boken. Det är också intressant att läsa om hur en vetenskaplig process går till och vad som krävs för att bli publicerad i rätt tidskrifter och få medialt genomslag. Stora delar av boken handlar om Chasers kändisskap och resor till TV-inspelningar och liknande. De tycker jag lätt blir långtråkiga, även om det också där finns guldkorn som visar på Chasers förmåga och hennes relation till ägaren och familjen. Även de partier i boken som handlar om tidigare hundar i familjen Pilley fyller sin funktion, eftersom det ger mer insikt i vilka erfarenheter och utmaningar som kom innan Chaser.

För mig var boken på många sätt omvälvande och mycket tänkvärd. Även om den inte på något sätt handlar direkt om agility eller lydnad så ger den många tankar och idéer om allt ifrån inlärning av verbala signaler till vikten av relation och repetition i umgänge och träning. Det är helt klart en bok jag rekommenderar till den som är intresserad av hundträning och hundars förmåga.

Länk till boken

Chasers hemsida

Fidget

Dags att presentera nytillskottet i flocken – Fidget! Hon är en jaktcockervalp på 12 veckor som har bott här i drygt två veckor (men det känns faktiskt som mycket längre). Fidget kommer från samma uppfödare som Shejpa, och vi hämtade henne faktiskt samma dag som Shejpa fyllde 10. I stamtavlan heter hon Meryl FTW och hon har en bror och en syster – alla svarta.

Fidget 10 veckor

Fidget ska precis som Kat bli husses jakthund. Hon har börjat träna på lite valpsaker som att sitta stilla och vänta på fri-signal, följsamhet, belöningar, inkallning och självkontroll. Hon har glidit in i flocken på ett fint sätt och är enkel att ha att göra med. Trygg, tyst och följsam. Tycker om att vara med, men kan lätt vara ensam om man behöver lämna henne. Tycker att det är viktigt med sömn och går och lägger sig när hon är trött (men det är viktigt att man har något mjukt att sova på!).

Thomas dokumenterar Fidgets träning i vår nya onlinekurs med fokus på valpträning. Den startade i förra veckan, men tanken är att man ska kunna hoppa på när man vill och jobba i sin egen takt. Du kan alltså anmäla dig samma vecka som du får hem din valp, och jobba med en lektion i taget tills du har uppnått målen.

När kan man börja träna running contacts?

Jag får ofta frågan om hur gammal hunden ska vara när man börjar träna running contacts. Jag brukar svara att det beror på. Det beror på hunden och det beror på hur man vill träna.

Det första jag funderar på är fysisk mognad. Har hunden god kroppskontroll i full fart? Rör sig hunden kontrollerat och moget? Vad händer om hunden trillar av balansbommen i full fart? Det sliter förmodligen inte så mycket på en ung hunds kropp att bara springa rakt fram i full fart, men det kan vara svårt att få till ett bra rörelsemönster om hunden är väldigt omogen i kroppen. Utan kroppskontroll minskar chansen för bra repetitioner, och risken för att något går fel ökar. Så länge man tränar på låg höjd är det kanske inte så farligt, men med höjd ökar risken. Jag skulle inte börja med träning på balansbom förrän jag tycker att hunden har en vuxen hunds kropp.

Nästa sak jag funderar på är mental mognad. Jag tycker att running contacts-träning kräver ganska mycket av hundarna. Jag vill gärna kunna skicka hunden mot en belöning och sedan inte belöna om det blir fel. För att det ska fungera bra måste hunden ha lärt sig att hantera utebliven belöning och vilja prova igen med god attityd. Man kan naturligtvis anpassa träningen för en ung hund, genom att till exempel belöna alla försök, men ge jackpot för de bästa, men jag vill hellre jobba med grunder tills jag känner att hunden är redo för lite svårare uppgifter.

Shejpa i Ulricehamn

Shejpa – lärde sig running contacts när hon var 2, men har varit enormt stabil och är fortfarande framgångsrik. Hon fyller 10 i nästa vecka och är kvalad till European Open i sommar. 

Hos mina hundar tycker jag att det har varit ganska tydligt att de som varit äldre när jag påbörjat träningen lärt sig mycket snabbare än de som varit yngre. De har förstått snabbt och jag har kunnat öka kriterierna ofta. De har också sprungit jämnare och bättre på alla steg i träningen. Senaste hunden jag tränat – Wilco – var 17 månader ungefär när vi påbörjade träningen. Han var långbent och omogen både fysiskt och mentalt väldigt länge, och jag tyckte egentligen att han fortfarande var ganska barnslig när vi satte igång. Hade det inte gått så väldigt lätt och fint när vi väl började hade jag nog pausat och väntat lite till. Bud är 15 månader imorgon, och jag känner att det verkligen kommer att dröja innan jag gör något med honom, trots att han har varit fysiskt mogen ganska länge. Däremot jobbar vi med grunder, och det är i hur han hanterar dem som jag avgör när det blir dags att ge sig på balansbommen.

Vad kan man göra för grunder innan man börjar träna hunden på planka och/eller balansbom? Det här gör jag:

  • Olika kroppskontroll-övningar där hunden blir stark, medveten om sin kropp och duktig på att använda både fram- och baktassar.
  • Shapingövningar där hunden lär sig att klick betyder ”Bra! Gör om det” och att det inte är farligt att inte få belöning – då är det bara att försöka på nytt och kanske ändra något.
  • Hoppteknikövningar där hunden lär sig att anpassa sitt steg beroende på målet – korta och länga steget men samtidigt behålla rytm och balans.
  • Springa-fort-övningar där hunden lär sig att springa i full fart mot ett mål (ofta en belöning) med olika störningar. Här lär jag också hunden att jag ibland kan avbryta när hunden är på väg mot belöningen. Jag kan kalla in, sätta hunden eller bara säga ”oj!” (om hunden till exempel springer utan att ha fått lov) och få hunden tillbaka för en ny repetition.
  • Targetövningar där hunden lär sig att träffa en target på marken i full fart.

Vår Running Contacts-kurs online startade igår, men det går fortfarande bra att anmäla sig om man vill vara med! Vi anpassar oss till varje ekipage och hittar lösningar som passar just din hund. 

Klicka här för mer info och anmälan 

Hoppteknik

Hoppteknik har blivit väldigt populärt och bloggar och sociala medier är fulla av klipp på hundar som gör olika hoppteknikövningar. Jag har egentligen som regel att inte uttala mig negativt om hur andra tränar, och det är inte heller meningen med det här blogginlägget. Jag vill gärna hjälpa till så att fler hundar får träna hoppteknik – men på ett uppbyggande och effektivt sätt. Tyvärr blir jag ofta illa till mods när jag ser hoppteknik-klipp på nätet, eftersom hundarna jobbar på ett sätt som helt motverkar de målsättningar jag har med träningen. I det här blogginlägget tänkte jag försöka ge lite tips och råd som gör att du kan anpassa din hoppteknikträning så att hunden får en chans att jobba på ett skonsamt och uppbyggande sätt istället för att slita på kroppen och självförtroendet. Jag hoppas verkligen inte att någon tar illa upp. Jag tycker själv att jag börjar få ett bra grepp om vad jag vill få ut av hoppteknikträningen (och hur/varför) efter 9 år med träning av både egna och andras hundar och ett nästan ohälsosamt intresse för att titta på hur hundar hoppar och rör sig.

Vad är hoppteknik?

Hoppteknik är för mig ett samlingsbegrepp för en mängd av övningar som kan ha väldigt många olika syften. Innan man sätter igång med en övning är det viktigt att tänka igenom vad det är man vill lära in eller utveckla hos hunden. En övning som är perfekt för en hund kan vara mindre lämpad för en annan. Det kan bero på att hundarna är på väldigt olika nivå, men också på att man kanske behöver utveckla helt olika sidor hos två olika hundar. I det jag kallar hoppteknik ingår till exempel olika övningar som:

  • Hjälper hunden med mekaniken i ett effektivt och skonsamt hopp där ryggen är stark, stabil och flexibel på rätt sätt. Där bakbenen är ”motorn” som ger hunden kraft över hindret och landningen är så mjuk och effektiv som möjligt för att spara på både kropp och tid på banan.
  • Hjälper hunden att hitta självförtroende och effektivitet i vägen mellan hinder, för att ta bort extra steg och osäkerhet som kan göra att hunden blir långsam eller ineffektiv.
  • Hjälper hunden att hitta explosivitet och snabbt fotarbete
  • Stärker hundens hoppmuskler och bygger kraft och fart
  • Låter hunden återhämta sig från ansträngning eller komma tillbaka från skada på ett mjukt och avslappnande sätt
  • Ger hunden mentala utmaningar och skapar eftertänksamhet
  • Lär hunden att växla mellan full utsträckning och full samling
  • Introducerar nya hinder eller utmaningar för hunden

Jag skulle kunna fortsätta och dela upp det ännu mer och hitta ännu fler användningsområden och delar som jag tränar genom ”hoppteknikövningar”. Poängen är att olika övningar (och hur man varierar samma övning) kan träna väldigt olika saker och vara lämpligt för olika hundar. Att bara träna ”hoppteknik” kan vara meningslöst eller kontraproduktivt om man inte förstår vad man tränar och varför.

Grunden måste finnas

För att få positiva effekter av hoppteknikträningen måste man börja med grunden. En bra jämförelse tycker jag är styrketräning för människor. Styrketräning har mängder med positiva effekter på prestation, hälsa och välmående. Att låta muskler jobba med hög belastning under kort tid är jättebra för både atleter och stillasittande pensionärer. Samtidigt förstår alla att det är jätteviktigt att lyfta tunga vikter med god form och en stark kärnmuskulatur. Om ryggen böjer sig för vikten och muskler i mage och rygg inte klarar av att stabilisera ryggraden riskerar man både skador och att man inte får den effekt av träningen som man hade tänkt sig. Det handlar både om ren styrka i kärnmuskulaturen och om kunskap om vad som är rätt form och förmåga att utföra rörelsen med låg belastning innan vikten ökar.

För en hund som ska hoppa gäller precis samma princip. Det är inte skadligt för hunden att hoppa högt och tungt om han använder rätt muskler, skjuter ifrån med kraften från bakbenen, klarar av att stabilisera ryggen och landar med minimal belastning på fronten. Vissa hundar är naturbegåvningar, men de allra flesta hundar (och speciellt de som redan har problem med hoppandet och därför ordineras ”hoppteknikträning”) behöver tid för att utveckla de här färdigheterna innan höjden (vikten) ökas och vi lägger till andra svårigheter som tar fokus från uppgiften och kräver att tekniken är automatiserad för att det ska bli bra. Om man tränar hoppteknik och hela tiden låter hunden jobba på ett sätt som inte är bra, så blir hunden förmodligen bara bättre på att hoppa på ett dåligt sätt och stärker fel muskler.

Här kommer två exempel på svåra, tunga hoppteknik-övningar som främst är till för att bygga styrka under vintersäsongen. Var lite osäker på om jag skulle visa dem, för – Don’t try this at home! Om hunden inte redan har en mycket bra hoppteknik (och du har förmåga att utvärdera den) kommer det göra mycket mer skada än nytta. De här övningarna lär inte hunden att hoppa – de utmanar och bygger muskler på hundar som både är naturligt begåvade och har tränat i flera år.

Epic visar kraft och full kontroll på höga hinder i tungt underlag. Det ser varken jobbigt eller svårt ut, och ryggen är stark och mjuk i alla lägen.

Styrketräning med Kingelingen 💪🏻👌🏻⭐️ #forthewinbc #ftwking #agility #jump

A video posted by Cecilia Svensson (@cecilia_svensson) on

King visar också grym kontroll på höga hinder. I den här övningen finns ingen fart som hjälper hunden att komma över hindren – hunden måste utnyttja ”motorn” i bakdelen och samtidigt behålla full kontroll till nästa hopp. 

Kärnmuskulaturen behöver ofta tränas upp med andra övningar än ren hoppteknik. Personligen utvecklar jag framför allt styrka i rygg och höfter genom att se till att hunden kan stå på fyra ben med god form och aktivering i kärnmuskulaturen. Därifrån går jag vidare till kontrollerade skiften mellan stå-sitt och stå-ligg. Jag tycker också att jag får god effekt av skritt-träning i kuperad terräng. Om hunden inte har en välutvecklad kärnmuskulatur kan det vara svårt att få till bra hoppteknik, speciellt för hundar med lite längre ryggar.

Ett bra hopp

Viktförskjutning och landning jobbar jag framför allt på med ett hopphinder. Den första och viktigaste hoppteknikövningen jag gör med hundar är den vi kallar för ”set point”, där hunden i lugn och ro får lära sig om viktförskjutning, kraft, form och balans. Alla anpassningar jag gör i den här övningen handlar om att uppmuntra hunden att använda bakbenen som en fjäder som skapar kraft, slappna av i front och rygg och hoppa med god form som möjliggör en skonsam och effektiv landning. Alla delar hänger ihop – utan viktförskjutningen där bakbenen trycker ifrån får man varken bra form över hindret eller en bra landning. Det finns ingen poäng i att lägga på höjd på hoppet innan hunden har hittat tekniken. Höjd utan teknik kommer bara att tvinga hunden till ännu sämre teknik och potentiellt göra hunden osäker och spänd inför hoppande i alla lägen.

#ftwbud jumping 45 cm #bordercollie #forthewinbc #jumping #agility #jumpingbud

A video posted by Fanny Gott (@fannyftw) on

Bud, 12 månader, hoppar 45 cm för första gången. För att vara nybörjare gör han det här riktigt bra, eftersom jag har lagt förhållandena till rätta för ett korrekt hopp. 

Det som hjälper Bud att hoppa bra i den här övningen är:

  • Han sitter rakt, balanserat och fokuserat i starten.
  • Han sitter nära så att han inte behöver fundera på hur han ska sätta tassarna – behöver bara kliva in i mellanrummet och ta av.
  • V-ställda bommar som startpunkt ökar viktförskjutningen.
  • En djup oxer ökar viktförskjutningen och uppmuntrar en god form där ryggen sträcker ut sig utan att svanka.
  • En extra snedställd bom inne i oxern ger honom mer att titta på och ökar viktförskjutningen.
  • En utlagd belöning på marken ger honom lågt fokus och motivation framåt.
  • Stillastående matte ger honom arbetsro och fokus.

Låt oss titta på stillbilder på hoppet för att analysera de olika delarna i ett bra hopp:

Screen Shot 2016-02-15 at 13.02.24 pm

Huvudet är lågt och frambenen är avslappnade när hunden kliver in i övningen.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.03.39 pm

Hundens bakben kommer in under kroppen för avstamp. Huvudet höjs något, men rycks inte upp och nacke och rygg ser fortfarande avslappnad ut. Frambenen är kvar på marken tills bakbenen får chans att skapa kraft.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.04.30 pm

Bakbenen trycks ihop så att de kan fungera som fjädrar som skjuter hunden över hindret. Frambenen lyfts bara upp under kroppen, men skapar ingen direkt kraft. Rygglinjen är rak och huvudet i samma linje.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.05.25 pm

Bakbenen är maximalt utsträckta och hunden kan slappna av över hindret i en lätt böjd linje. Huvudet är lågt och benen är samlade.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.06.04 pm

Bakbenen lyfts upp över hindret och är redo att skjuta ifrån i landningen. Rygglinjen är fortfarande mjuk och rak (men lätt böjd) och fokus är framåt/nedåt.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.06.58 pm

Huvudet är lågt, frambenen absorberar landningen genom att fjädra och bakbenen kommer in under kroppen för att skjuta ifrån igen (inte världens mest balanserade landning eftersom han bara behöver gå till leksaken efter det här, men tillräckligt bra för att illustrera min poäng).

Sammanfattning

Jag hoppas att det här blogginlägget kan hjälpa till att skapa lite mer förståelse för ”hoppteknik” (som är så mycket…), vikten av grundstyrka, mekaniken i ett bra hopp och vilka förhållanden som kan lägga tillrätta för ett bra hopp. Det finns enormt mycket att skriva om ämnet. Om du är intresserad startar en ny omgång av min hoppteknikkurs online den 28 mars. Fördelen med onlinekurs är att man verkligen kan titta på och förstå detaljerna med hjälp av stillbilder och slow motion-film. I onlinekursen hjälper jag dig också att anpassa övningarna så att de passar så bra som möjligt till just din hund.

Jag hjälper också gärna till med snabba utvärderingar i mån av tid. Tagga mig på Facebook eller Instagram (@fannyftw) i en kort(!) film där din hund hoppar, så ger jag några snabba tips på vad du kan göra för att förbättra övningen om jag har tid (helt gratis). Vill så gärna se fler hundar hoppa effektivt och bra istället för att få känslan av ”gym fail”…

Specialsök som aktivering – Onlinekurs

Vi är jätteglada att kunna presentera en ny onlinekurs i samarbete med Jessica Mann från Motiverade Hundar.

Specialsök som aktivering är en jättespännande kurs för dig som vill lära dig mer om hur man kan använda hundens fantastiska nos till nytta och nöje. Nosarbete är fantastisk aktivering för alla typer av hundar, samtidigt som det bygger både självförtroende, koncentration och samarbetsförmåga.

En onlinekurs är perfekt för att få kontinuerlig hjälp och feedback på den träning du gör hemma. Du behöver inte resa eller passa tider, istället kan du träna när du vill och få hjälp med det som just du behöver när du behöver det. Jessica ger dig tydliga instruktioner om hur du kommer igång med träningen och stöttar dig genom hela processen.

Gippppp

Att kunna kasta en leksak…

När jag tränar en valp eller unghund så fokuserar jag inte främst på att lära in lydnadsmoment eller agilityhinder, utan på att utveckla vårt träningssamarbete så att träningen går så effektivt som möjligt under resten av hundens liv. Som jag skrev i förra blogginlägget är jag inte så mycket för genvägar och snabba lösningar – i alla fall inte sådana som leder till att jag kommer vara tvungen att fortsätta att kompensera för våra brister i samarbete under många år framöver. Jag tar mycket hellre tag i problemen och lägger upp enklare övningar där vi tränar på det som är svårt på ett gradvis och roligt sätt.

En sådan sak som jag prioriterar är att kunna kasta en leksak till hunden framåt, utan att hunden vänder sig om och tittar på mig eller leksaken. Det kan vara jättesvårt om man har en hund som är lite fixerad vid belöningarna (jag tittar på dig Bud!), men det blir så himla mycket enklare att träna så många saker när det här fungerar. I så många olika övningar vill jag kunna kasta en leksak bakifrån och ha en hund som fortsätter att springa framåt tills belöningen dyker upp framför näsan på honom.

Till exempel:

  • Sändande till rutan
  • Sändande till kon (och i de nya reglerna – sändande till ”ingenting” rakt fram)
  • Slalominlärning
  • Inlärning av springande tasstarget (där hunden trampar på en target och fortsätter framåt)
  • Running contacts
  • Självständighet och framåtsändande i agility
  • Framförgående/framåtsändande i brukslydnaden

Pogue

Hur tränar man upp hundens förmåga att inte störas ut av att vi kastar belöningen? Börja enkelt, var noggrann. Ge hunden upplevelsen av att det enda som funkar är att fokusera framåt – då dyker belöningarna magiskt upp. Jobba på korta avstånd i början – korta avstånd innebär mindre tid för hunden att hinna titta bakåt, och lättare för oss att kasta med precision.

Försök kasta rakt över hundens huvud. Om hunden startar på vänster sidan kan det vara en fördel att kasta med vänster hand för att linjen ska bli helt rak över hunden. Svårt att kasta med vänster hand? Starta hunden på höger sida! Låt hunden ha ett mål att röra sig mot, till exempel en target. Men fokusera inte på targetbeteendet, utan på att få belöningen att dyka upp framför hundens näsa när han rör sig bortåt.

Jobba med fokus framåt i shaping-övningar. Kan hunden hålla nosen mot en target på väggen medan du rör dig (och belöningarna) runt bakom? Kan hunden stå stilla med fokus framåt medan du rör på armarna och fejkar kast? Om hunden är väldigt fokuserad på leksaker kan du börja med att kasta godis.

Jag upplever att kravet på precision i kastet minskar när hunden förstår att den bara ska springa och inte fundera så mycket på var belöningen kommer. Jag försöker naturligtvis att kasta så rakt och bra som möjligt, men hundarna bli väldigt förlåtande när det gäller dåliga kast (något som verkligen inte gäller för hundar som inte förstår grejen).

Det här med kast ja… Finns det något mer frustrerande än att känna att den egna kasttekniken är den begränsande faktorn i träningen? Det där med bollkastning var en ständig frustration för mig när jag började träna hund. Jag tiggde och bad min gympalärare på gymnasiet att lära mig kasta bättre (men fick bara stå och titta på när killarna i klassen skulle ”visa”). Efter 20 år med hundträning börjar det faktiskt kännas rätt bra. Jag kastar fortfarande inte speciellt hårt, snabbt och långt, men precisionen på lite kortare avstånd (upp mot 20 meter) har faktiskt blivit grymt bra. Jag som var en sådan hopplös kastare har verkligen blivit bättre.

Man blir bättre av att träna. Vill du inte trötta ut hunden medan du tränar är det bara att träna på egen hand. Sätt upp mål (koppel, hink, kon… vad som helst!) och träna på att pricka. Träna med olika leksaker och även med godis. Du kommer att upptäcka vilka leksaker som passar bäst för vilka kast, så att du kan anpassa efter övning. Tänk också på att det inte bara är var leksaken landar som är viktig – hur kastet ser ut spelar också roll för hundens beteende. Höga kast med vevande armar ökar dramatiskt risken för att hunden ska titta tillbaka på dig och leksaken och upptäcka kastet medan föremålet fortfarande är i luften. Det är väldigt sällan du vill att hunden ska springa studsande med ögonen upp i skyn, så försök att hålla kasten låga och effektiva.

Den här typen av förkunskaper är en av de saker vi fokuserar på i vår Grundkurs Online som startar den 1 mars. Kursen fungerar oavsett om du startar med en ny valp eller vill gå tillbaka och förbättra den här typen av färdigheter med en tävlingshund. 

Vi startar också Tävlingslydnadskurs Online den 1 mars. För dig som vill jobba på inlärning av moment, kedjor, helhetsträning, störningsträning och allt som har med tävlingslydnad att göra. 

Utmaningar med Bud

Att träna med Bud är så himla roligt! Det är också svårt och utmanande. Jämfört med andra hundar i hans ålder kan han nästan ingenting. Många jämnåriga har sprungit långa agilitykombinationer i flera månader. Jag har tävlat lydnadsklass med en engelsk setter som var yngre än honom. Jag har inte bråttom med valpar och unghundar och försöker att inte jämföra mig med någon annan. Jag vet vad jag tycker är viktigt i träningen och fokuserar på det. Det är samarbetet vi kommer att ha under de kommande, förhoppningsvis många, åren som är det viktiga. Att träningen kan flyta på utan störande element, att jag inte behöver anpassa träningen en massa efter hundens svagheter, att jag har en hund som verkligen förstår och tycker om det vi gör. Att lära in färdigheter är egentligen en väldigt enkel sak när tränings-samarbetet fungerar, och det är aldrig värt att offra det samarbetet för en färdighet.

Bud är en lugn och mysig hund i vardagen och han är duktig på att titta på när andra jobbar och springer utan att hetsa upp sig. När vi tränar själva blir han dock lätt hetsig. Han är snabb, explosiv och mycket förtjust i både leksaker och godis. Idag när vi tränade fick jag verkligen en känsla av att han påminner om en del terriers jag har haft på kurs. Jag brukar älska att se dem jobba och det är kanske därför jag tycker att det är så roligt med Bud.

Om man jobbar med shaping och lugnare övningar med mycket godis kan Bud hålla sig lugn. Han blir inte frustrerad av att behöva tänka själv och prova olika beteenden. Där fungerar vårt samarbete riktigt bra, och det är till den känslan jag går tillbaka när vi stöter på problem i andra övningar. Mer godis, mer tänka själv, mindre kommandon.

När vi jobbar med mer lek och högre intensitet, i kombination med kommandon, kroppsspråk och fart så kan det bli fel om han inte är helt, helt säker på vad han ska göra. Då början han skrik-skälla och blir märkbart frustrerad. Är han trött blir det ännu värre. Jag har aldrig haft en hund med ljudproblematik, men alltid tänkt att jag borde få det någon gång så att man får erfarenhet av det (men också tänkt att det måste vara det tråkigaste problem man kan ha).

Jag hade nog lite otur med Bud, för jag tänkte att jag skulle göra som ”alla” andra och använda lite mer lockande i inlärning av vissa beteenden – bara för att testa. Ett sådant beteende var att runda föremål – en viktig förkunskap för både lydnad och agility. Och jag tänkte också att jag kunde lägga på kommando ganska tidigt eftersom jag ändå visade vad han skulle göra. Stort misstag! Det hade säkert fungerat med de flesta andra hundar, men inte med Bud. Att ta honom i halsbandet för att rikta honom rätt, säga ”sväng-sväng-sväng” och visa honom runt en stolpe ledde till en totalt galen hund som bara skällde och skrek.

Jag slutade naturligvis fort med hjälperna och kommandona, men känslan satt i. Vi har jobbat lugnt och metodiskt för att få till rundning av föremål frivilligt, att sätta kommando på det väldigt lugnt och tyst, att lägga på min rörelse och mitt kroppsspråk (man behöver ju liksom det till agility), att kunna hålla honom i halsbandet innan jag skickar etc. Det har tagit tid, men det börjar lossna!

Parallellt har vi jobbat med andra saker som har varit betydligt enklare – shaping av till exempel positioner och postionsskiften (sitt/ligg/stå), självkontroll (enklare, men inte enkelt när man är besatt av leksaker), stadga, hoppteknik, targeting etc. I sådana övningar har han inget ljud (om jag inte gör det för svårt och han är trött när jag ger kommandon, då kan han börja skälla väldigt upprört). Därför blir det ganska enkelt att träna honom på ett sätt så att det blir minimalt med skall och skrik, samtidigt som han får förtroende för mig som samarbetspartner och inte blir frustrerad. Det är faktiskt ganska tacksamt med en hund som tydligt berättar när man är en dålig tränare. Då kan man göra någonting åt det direkt, istället för att ljuden kommer när beteenden sätts ihop till kedjor eller efter några år på tävlingsbanan.

Jag tror att många ljudande hundar gör det av samma anledning som Bud. De vill så mycket och tycker så mycket om sina belöningar, men vi går lite för fort fram och bygger in frustration i vissa beteenden. Frustrationen associeras lätt med kommandon och det är ofta precis när vi (eller tävlingsledaren) ger kommandon som ljuden dyker upp. Jag ser det lite på Wilco som kan skälla till när jag ser kommando om ”ut” eller ”sväng” på agilitybanan. Det finns ju hundar som har andra typer av ljudproblematik också, till exempel de som ”läcker” små-pip hela tiden. Det måste vara mycket svårare att träna på!

Idag var vi i Väsby-hallen och tränade och Bud fick sitt kanske tredje träningspass på hopphinder (undantaget hoppteknik). Är riktigt glad över att jag fick till 4 helt tysta minuter (man ser dock en del terrier-tendenser när han hoppar efter leksaken…)

Vad har du för erfarenheter av hundar som låter? Finns det andra tecken på frustration som inte är så ljudliga?