Om Oss

Vi som driver hemsidan och kursverksamheten heter Fanny Gott och Thomas Stokke. Vi bor i Fjugesta, utanför Örebro, med tio hundar och ett gäng får. Hemma på gården håller vi en del kurser. Vi har träningsplaner runt huset, elljus och tillgång till ridhus vintertid. Hem till oss får du gärna komma för att gå kurs eller ta en privattimma. Vi håller också mycket onlinekurser och externa kurser.

Fanny Gott

Jag kommer från Mölndal, söder om Göteborg. Min första hund fick jag 1991. Det var en cairn terrier som jag försökte träna för tävling i många olika grenar. Bamse fick träna lydnad, agility, flyball, spår, uppletande och rapport. Han var verkligen ingen enkel hund och med de metoder som användes på den tiden fick vi ingen framgång på tävlingsplanen. Allt skulle byggas på föremålsintresse och fysiska tillrättavisningar. Ingen kunde berätta hur jag skulle få fram föremålsintresse, så det blev ingen apportering och därmed stod instruktörerna handfallna när vi ville träna bruks. Tillrättavisningarna gjorde bara att vi inte litade på varandra och att jag fick ärr på händerna som fortfarande påminner mig om hur man inte behandlar en terrier. Med tiden lärde jag mig andra metoder. Med hjälp av shejping fick jag snabbt till apporteringen och när jag blev duktigare på att belöna bra beteende istället för att försöka korrigera felen, fick vi också ett mycket bättre samarbete i både vardagen och på träningsplanen.

Nästa hund blev border collien Twiggy. Hon var född 1997 och blev över 13 år gammal. Twiggy var en enkel och trevlig hund som var lätt att jobba med. Den perfekta hunden för mig vid just den tiden. Med henne tränade och tävlade jag mest lydnad. Hon blev lydnadschampion och deltog på två svenska mästerskap. Vi tränade också en del bruks (spår, sök och rapport) och blev godkända i högre klass. Eftersom jag varken hade körkort eller bil på den tiden kunde vi inte träna så mycket sök, som egentligen vad det som jag brann mest för. Twiggy tränade också agility, men tävlades sparsamt. Hon var enormt snabb, men rev tyvärr en del. Några pinnar i klass I fick vi i alla fall ihop. Som unghund tränade hon vallning, men det var även där svårt att få tillräckligt med träning utan bil. När freestylen introducerades i Sverige hängde vi på och tävlade en del under några år. Vi tävlade i klass II och jag satt en kort period i Sveriges hundungdoms freestylekommitté. Twiggy lärde mig klickerträning när vi hade kört fast med våra gamla metoder och hon lärde mig också mycket om vad man inte ska göra med tanke på tävling. Twiggy var alltid strålande på träning och gick mycket sämre på tävling, naturligtvis mitt fel, jag visste inte vad tävlingsträning vad på den tiden. Jag har också haft Twiggys systerdotter Missy, som blev lydnadschampion och tog sig till final i norska mästerskapen i lydnad 2008.

Jaktcockern Shejpa (f. 2006) har varit min första riktiga agilityhund. Hon är agility- och hoppchampion, har tävlat SM och EO individuellt, och vunnit SM-guld i lag. Shejpa bor nu, på grund av osämja i vår flock, hos min vän Kine i Norge, där hon fortsätter att tävla agility och blir riktigt bortskämd som ensamhund.

Numera har jag fyra border collies: Squid (f. 2008), Epic (f. 2010), Epics son Bud (f. 2014.) och Spy (f. 2016) som kom till mig från Irland när hon var nästan 10 månader gammal. Jag har också tränat upp den engelska settern Pi (f. 2007) till förstapris i lydnadsklass I, men numera är hon bara jakthund och sällskapshund hos Thomas syster i Oslo. Jag är utbildad klickerinstruktör genom Canis. Innan jag flyttade till Norge höll jag mycket kurser för Göteborgs Hundungdom och har varit aktiv medlem i Göteborg-Mölndals brukshundklubb i många år. Efter flytten tillbaka till Sverige är vi medlemmar i Kumla BK där vi trivs väldigt bra.

Jag försöker hela tiden vidareutveckla mig som hundtränare och instruktör. Varje år går jag många kurser för tränare som delar min grundsyn och kan utveckla min träning. Jag tycker att det är en enorm fördel att träna många olika grenar (lydnad, spår, sök, agility, freestyle, vallning och jakt) – det finns alltid oväntade lärdomar att ta med sig från det ena fältet till det andra. Att ha många olika typer av hundar i hemmet kan vara en utmaning, men jag har lärt mig mycket av att jobba med olika raser och personligheter. Att träna mina egna hundar aktivt tycker jag är en förutsättning för att kunna vara en bra instruktör. Hundarna lär mig så mycket, hela tiden.

Thomas Stokke

Jeg heter Thomas Stokke og har hittil trent og konkurrert i 7 ulike grener (lydighet, spor, rundering, agility, jaktprøver for stående fuglehunder, jaktprøver for spaniel og gjeting) med mer enn 10 egne hunder av 6 ulike raser siden 1995.
Det begynte med familiens to dalmatinere, Prince og Pernille, som ble slept land og rike rundt på diverse lydighetsprøver, kurs og utstillinger med varierende hell. Både dalmatinerne og rottweileren Pia har vært ”prøvekaniner” for de fleste treningsmetodene som finnes på markedet, men det var Pia som lærte meg klikkertrening og belønnet meg med N og S LCH. Likevel er jeg takknemlig for verdifull erfaring med diverse andre treningsmetoder. Jeg er dessverre verken spesielt tålmodig av meg eller noen naturbegavet hundehvisker Derfor er det for meg en nødvendighet å fokusere på observerbare faktorer og forsøke belønne rett atferd i stedet for å lete etter feil å korrigere bort om jeg vil oppnå resultater.
Jeg har hatt stående fuglehunder i over 10 år, tre strihårede vorstehere og en engelsk setter som jeg jakter med og starter på jaktptøver. Etter at jeg flyttet til Sverige, har jeg også vært aktiv med jaktcocker på jakt og prøver. Jakten er det viktigste, men jaktprøver er viktige for å dokumentere at hundene har de rasetypiske egenskapene og det motiverer til strukturert trening. Jeg har ført både vorsteher til 1. premie i åpen klasse og jaktcocker til premiering i segrarklass.
Jeg har studert biologi og kjemi og 2 år ved Norges Veterinærhøgskole, og har en mastergrad i etologi ved NMBU på Ås. Masteroppgavens tittel er «The Effect of Reward Type and Reward Preference on the Performance of Detection Dogs».