Hoppchampionat, SM-kval och besök hos Hundverkstan

I torsdags och fredags var jag och höll hoppteknikkurser på AgiliTeam i Landvetter. Jag hade med mig Bud som medhjälpare och Spy som praktikant. Båda skötte sig fint och fick visa övningar på olika nivåer. Spy har verkligen utvecklats massor under vintern och är så rolig att jobba med. Dessutom skötte hon sig utmärkt inne i hallen medan kursen pågick.

I söndags åkte vi en sväng till Mockfjärd på agilitytävling och Bud lyckades äntligen ta sista SM-pinnen och sista hoppcertet! Roligt att ha med både Squid och Bud till SM i Sundsvall i sommar. Först ligger dock fokus på landslagsuttagningarna om drygt två veckor.

Idag gick jag upp klockan 5 och satte mig i bilen för att köra 3,5 timma till Gråbo utanför Göteborg. Där får mina hundar hjälp att hålla kropparna i så bra form som möjligt av Annika Falkenberg på Hundverkstan. Utan henne hade vårt agilityliv sett väldigt annorlunda ut. Hon hittar snabbt problemet om hundarna inte känns helt hundra och fixar det lätt. Just nu blir det besök varje månad för att hjälpa Epic att komma tillbaka från korsbandsskadan så fort som möjligt. Allt går enligt plan för honom och han ska nu få börja med lite hoppteknik och lösspring. Han kommer att bli så glad! Bud och Squid har fått en uppfräschning inför landslagsuttagningen och med Spy jobba vi långsiktigt för att få ordning på lite problem hon kom med från Irland. Det är slitigt att köra så långt – hela dagen går åt, men det är verkligen värt det. Utan Annikas hjälp hade vi inte kunnat köra agility på samma sätt. Inte för att jag tycker att agilityn i sig sliter speciellt på hundarna, utan för att agilityn kräver att deras kroppar är i riktigt fin form för att det ska kännas bra.

Nu väntar några vilodagar för hundarna och sedan åker jag till Italien för jobb i helgen. Bud ska tävla agility med Sabina i Tranås på lördag. De ska dessutom tävla lag tillsammans på SM.

Resor, resor, resor…

När jag började planera året tänkte jag att jag skulle hålla april ganska ledig från resande, så att jag kunde stanna hemma och träna mina egna hundar inför säsongen. På något sätt lyckades jag ändå planera in åtta arbetsdagar hemifrån, plus resedagar. Plötsligt gick en tredjedel av månaden bort där. I mars var jag också borta en tredjedel av månaden. Det är otroligt roligt att resa och träffa nya och gamla elever från olika platser, men det tar på krafterna och gör det ibland svårt att hinna med allt man hade önskat. Hittills i år har jag varit i Göteborg, Frankrike, USA, Åhus, Fagersta och Schweiz. Imorgon åker jag till Göteborg för två kursdagar och nästa helg ska jag till Italien. I framtiden vill jag verkligen resa mindre, men det är så lätt att lägga in saker i kalendern för att man egentligen vill tacka ja till alla roliga uppdrag också.

När jag kan ta med mina egna hundar blir det lättare att åka iväg. Lättare att få till träning, lättare att lösa hundvaktsproblemet, lättare för samvetet och lite roligare och härligare att vara borta. När jag var i Schweiz i helgen tog jag med mig Squid. Hon var verkligen en enkel hund att ha med på resa – så avslappnad på flygplatser, hotell och restauranger. Och så duktig på att visa lydnadsmoment på kurs trots att det var länge sedan vi tränade lydnad seriöst. Lydnadskursen fick mig att inse hur slitigt lydnad är fysiskt för hundarna. Jag har ibland tänkt att lydnadstävlande är något man kan syssla med om hunden inte fixar agility längre, men jag tänker nog tvärt om nu. Lydnaden känns mycket mer slitsam för Squids kropp (hon är 9,5 år, fräsch – men ingen ungdom längre) än agilityn. Lydnaden innehåller så många rivstarter och snabba stopp. Dessutom känns det som att man behöver träna mer för att hålla en lydnadshund på toppnivå. Istället får vi nog prova på rallylydnad eller nosework när kroppen inte länge håller för agility.

Än så länge tänker vi i alla fall inte lägga ner agilityn. Squid är kvalad till SM i Sundsvall och går fortfarande riktigt stabilt och fint på tävling. På Gåsahoppet i påskas satte hon flera riktigt fina tider och kan fortfarande slå de unga hundarna. Bud har också gått fint, men rev mer än vanligt på Gåsahoppet. I Kinnared helgen efter vann han första agilityklassen och tog sin sist agilitypinne för SM. Vi har en hopp-pinne kvar och fyra chanser. Två med mig och två med Sabina som handler (när jag är i Italien). Nu kan vi äntligen träna ute igen och försöker träna lite intensivt de dagar jag är hemma. Här är en film från i tisdags då vi testade att filma träningen med min nya drönare!

Verbala signaler i agility

Mycket av den forskning som dyker upp på hundar bekräftar sådant som vi hundägare och -tränare redan tagit reda på genom umgänget med våra hundar. Den här studien var inget undantag. Man ville testa om hundar reagerade bäst på handsignaler eller verbala signaler och kom fram till att hundarna reagerade allra snabbast på en kombination av visuella och verbala signaler, men att handsignalerna fungerade bäst om man var tvungen att välja en av dem.

För mig är det uppenbart att hundar har lättare att läsa vårt kroppsspråk än att lyssna på vad vi säger. Om hunden kan välja tittar han på vår kropp och på situationen istället för att lyssna på ord. Därför är det viktigt att vara väldigt medveten om vilka signaler jag ger med kroppen när jag vill lära hunden att verkligen lyssna på vad jag säger. Jag måste se till att hunden inte kan få ledtrådar från min kropp, utan verkligen måste lyssna för att göra rätt.

I agility har vi den stora fördelen att kunna använda både kroppen och rösten. Det finns inga dubbelkommandon eller poängavdrag för upprepade kommandon. Jag använder en kombination av kropp och röst för att göra signalerna så tydliga som möjligt för hunden. Samtidigt kan det vara svårt att alltid vara på rätt plats för att kunna visa hunden tydligt med kroppen. Ibland är man till exempel långt bakom och kan inte visa med kroppen att hunden ska ta hindret från baksidan, ibland måste man springa ifrån hunden för att hinna till nästa sekvens och hinner inte visa med kroppen om det är tunneln eller balansbommen som ska tas. Då är det en stor fördel att hunden prioriterar röstkommandot istället för att bara följa min rörelse eller gissa.

Ju mer jag kan ligga före hunden på banan, desto tydligare kan jag visa vägen för hunden. Att ligga före hunden handlar inte bara om att springa fort, det handlar framför allt om att låta hunden utföra vissa uppgifter självständigt, så att jag kan ta en genväg till nästa viktiga punkt där jag behöver visa hunden att han ska svänga på något sätt. Här tycker jag också att mina verbala kommandon är en stor hjälp för att kunna ge hunden en uppgift som ska utföras även om jag springer iväg till nästa grej medan hunden jobbar klart. Om jag har sagt ”hopp” vill jag att hunden tar hoppet även om jag påbörjar ett byte långt innan han har kommit fram till hoppet. Om jag har sagt ”sväng” vill jag att hunden siktar på hindret och förbereder en tight sväng även om jag börjar springa åt motsatt håll. Om jag har sagt ”ut” vill jag att hunden inte bara tar sikte på baksidan av hindret, utan också hoppar hindret även om jag springer vidare framåt. På så sätt kan jag ligga före hunden nästan hela tiden trots att jag aldrig kommer att vara snabbare än honom.

Man skulle kunna säga att mina kommandon har en dubbel funktion:

  • De berättar för hunden vilken uppgift som ska utföras. I många situationer är det svårt att vara helt tydlig med kroppen och då hjälper det väldigt att ha en hund som kan skilja mellan kommandon.
  • De startar en beteendekedja som hunden vet att han ska slutföra innan han börjar följa mig igen, vilket gör att jag kan lita på att hunden utför sin uppgift medan jag rör mig vidare på banan.

Vill du lära dig mer om hur du skapar bra förutsättningar för en framgångsrik agilitykarriär?

Agility Valp/Grund Online startar den 12 mars och passar dig som har en valp eller helt grön hund och vill lägga så goda grunder som möjligt för agility. Vi jobbar mest utan hinder, men introducerar lite hoppteknik och kontaktfältsgrunder bland annat.

Grundkurs Agilityhandling Online startar också den 12 mars och handlar om hur du lär din hund säkra, självständiga och motiverande handlingssignaler för olika sätt att ta hopphinder och tunnlar. Det spelar ingen roll om du startar med en helt färsk unghund eller om du vill öka förståelsen och lära in nya färdigheter hos din tävlingshund.

Uttagning till WAO 2018

I helgen var vi i Kinnared och tävlade på landslagsuttagningen till World Agility Open. WAO är ett alternativt VM (alltså inte inom FCI) som växer och blir större och viktigare för varje år. Det som skiljer WAO från FCI-VM är att alla hundar – även blandraser – får vara med. Det tycker jag är en viktig princip som jag hoppas att vi lyckas övertala FCI om någon gång. WAO går i maj, årets upplaga i Nederländerna. Man tävlar i fyra storleksklasser istället för tre, och man tävlar i fler grenar. Grenarna är:

  • Biathlon – som FCI-VM med ett hopplopp och ett agilitylopp. Minst fel och snabbast tid kombinerat vinner.
  • Pentathlon – fem lopp som räknas ihop. Fel blir till sekunder, så man har chans att vinna även med fel om man är snabb.
  • Games – snooker och gambler kombinerat
  • Team – lagtävling där hela landslaget hjälps åt att kvala till final. Finalen går som en stafett med en hund från varje storleksklass.

Den svenska uttagningen innehöll i år två hopplopp, två agilitylopp, snooker och gambler. Banorna var ritade av engelske Lee Gibson som tyvärr inte kunde vara på plats på grund av snökaos i England. Istället hoppade fantastiska Catharina Tuomisto in och dömde hela helgen. Jag startade med Squid och Bud. Squid vann uttagningen i den största klassen (då var hopphöjden 65 cm, numera 60 cm) för två år sedan och det hade varit sååå roligt att vara med igen. Bud, som är lite mindre går i klassen som hoppar 50 cm, precis som i Sverige. Skönt att ha hundarna i olika klasser så att det inte blir så stressigt. Fast det hade ju så klart varit så himla roligt om Epic hade kunnat vara med också. Istället fick han vara hos Sofia och Alen i Skara över helgen.

Jag har förberett mig seriöst inför den här helgen. Vi har byggt och tränat på både snooker och gambler, satt upp banor av Lee Gibson och i onsdags var vi nere i Kinnared och kände på underlag och hinder inför helgen. Vi har haft en plan för fysträning och återhämtning. Det är mest Bud som har fått träna, Squid har varit med på en banträning och på genrepet i onsdags. Då har hon gått alldeles fantastiskt och känts i toppform.

Vår tävlingshelg blev inte så framgångsrik som jag hade hoppats på. Squid, som kändes i kanonform, fick något litet fel i varje lopp. Rev sista hindret, hoppade över en port i slalom, rev muren etc. Hon halkade efter muren i andra loppet och jag upplevde att hennes hoppande blev lite sämre efter det. Tiderna visar att hon fortfarande är väldigt konkurrenskraftig, så jag är väldigt ledsen att vi inte lyckades prestera på den nivå vi har gjort tidigare i vinter.

Bud började starkt med att vinna första agilityklassen. I andra loppet (hoppklass) satsade jag på ett blindbyte som var svårt att hinna till. Jag blev en aning sen och då rev han. Efter det var han lite frustrerad och fäste inte riktigt på hinder. Han är så otroligt känslig för missförstånd. Om något går fel har han svårt att hålla flytet uppe. När allt flyter är känslan fantastisk. Sist i lördags körde vi snooker och banan kändes ganska svår. Vi satsade på 6 + 5 + 6 i öppningsfasen, men Bud rev sista röda hindret. Han har svårt att inte riva när han har en ansats på typ 20 meter. Min plan om han rev ett rött hinder var att stanna upp, samla ihop oss och fixa en bra ansats till nästa hinder. Vi hade gott om tid, speciellt eftersom vi nu inte kunde göra slalom igen. Men tyvärr lyckades jag inte hålla mig till min plan. Jag blev på något sätt så upphetsad av att jag visste precis vad som var plan B, att jag skickade honom på muren (första hindret i slutsekvensen) i en jättedålig vinkel. Han rev det också, och vårt snookerlopp var över. Jag blev så himla besviken på mig själv!

Vårt vinstlopp

På söndagen började vi med hoppklass och jag är jättenöjd med båda hundarna och mig själv. Svåraste delen av banan handlingsmässigt var en sväng till en kort tunnel efter oxern. Sedan skulle de svänga snävt tillbaka åt andra hållet efter tunneln. Vis av misstaget med ett sent blindbyte på lördagen bestämde jag mig för att bakombyta tunneln. Det blev hur bra som helst! Tyvärr gick båda hundarna fel i slalom när de närmade sig tunnelväggen som var placerad precis efter slalom. Helt klart någonting vi måste träna mer på. Så himla tråkigt när allt annat fungerade så bra.

Bra hopplopp med lite slalomstrul

Agilityklassen på söndagen fick jag inte till med någon av hundarna. Bud missförstod en sväng och sprang igenom utgången till slalom igen. Squid rev två hinder (och diskade sig på slutet). Vi avslutade med gambler och det var så himla spännande. Både att köra och att se på andras lopp. Här fick jag igen bra flyt med Bud och kom på tredje plats med 51 poäng (hade hamnat på samma poäng som vinnaren om han inte missat kontaktfältet på A-hindret. Han har svårt att liksom hålla sig kvar på A-hindret när det är tighta svängar av det. Måste nog tyvärr inse att han inte har ett lika naturligt flow som Epic där utan måste tränas för att kunna göra det säkert och korrekt. Ett projekt för utesäsongen. Gungbrädan är också väldigt tunn och har varit på gränsen i alla lopp. Det är helt klart mitt fel för att jag har svårt att ha is i magen på tävling utan släpper honom för tidigt. På träning kan han göra helt grymma gungor om jag påminner honom om kriteriet.

Bud gambler. Tyvärr dålig kvalitet pga fick filmen via Messenger.

Besviken var jag så klart efter helgen, men också träningssugen och mer säker på planen vidare. Dessutom var det roligt att se prispallen i Buds klass, alla tre är gamla eller nya elever som jag jobbat med under längre tid och vinnaren fick en fin bok!

Grattis till Linnéa med Katja, Kajsa med Emmet och Sabina med Adna!

Hur funkar en onlinekurs

Den 12 mars startar jag två onlinekurser med agilitytema. Den ena passar för valpar och färska hundar som vill lära sig bra grunder inför agilityträning. Den andra passar för dig som vill lära din hund grunderna i handling och utveckla hundens självständighet och förståelse. I april startar jag också en hoppteknikkurs online. Vi har också en valpkurs online som man kan starta precis när man själv vill! Jag får många frågor om hur en onlinekurs funkar, så jag tänkte förklara lite hur vi har lagt upp det.

Kurserna finns på den här hemsidan. När du anmält dig och betalat får du inloggningsuppgifter via mail och kan logga in i högersspalten när du är på sidan ”onlinekurser”. Den 12 mars publiceras första lektionen och du kan gå in och titta på den när du vill efter det. Du behöver alltså inte vara inloggad någon speciell tid, utan utforskar lektionerna när det passar dig. Lektionerna liknar blogginlägg, med text och skisser som beskriver övningar ihop med filmer som visar både träning och färdigt resultat.

Efter två veckor publiceras lektion två och sedan följer en lektion varannan vecka. Det är totalt sex lektioner. Du får gärna fortsätta att jobba på uppgifterna i tidigare lektioner under hela kurstiden. Du kan välja vilka uppgifter som du prioriterar och om det är någon du vill välja bort. Om du har speciella behov eller har kommit långt med någon övning hjälper jag dig med specialanpassade övningar eller utmaningar som tar dig vidare.

Om du är deltagare med hund filmar du din träning och lägger upp som en kommentar i lektionen ihop med funderingar och frågor. Jag har ingen begränsning på hur många filmer eller frågor deltagarna skickar in. Att filma är faktiskt enklare än vad många tror. Det är också mycket viktigare än vad man tror. Jag försöker att filma mycket av min träning oavsett om jag går onlinekurs eller inte. När man tittar igenom filmen i efterhand upptäcker man ofta många detaljer som man inte lagt märke till under träningen. Om du inte har tid eller lust med en onlinekurs just nu så utmanar jag dig att ändå filma några av dina träningspass och sedan titta igenom dem och utvärdera. Det är guld värt.

När jag filmar använder jag alltid min telefon – det tycker jag är absolut enklast eftersom jag alltid har den med mig och eftersom jag kan redigera och lägga ut filmen direkt från telefonen istället för att behöva importera filmer till datorn och redigera dem där. Jag har en iPhone och redigerar i appen iMovie som kan kan köpa för några tior. Om man bara vill klippa bort dödtiden i början och slutet av ett träningspass kan man göra det direkt i fotoappen utan något extra redigeringsprogram. Om man har en androidtelefon finns det motsvarande program till den som man kan redigera film med. Redigeringen går ofta snabbt – jag brukar fixa det direkt i pausen mellan två träningspass medan hunden vilar och dricker vatten. När jag är nöjd med filmen lägger jag ut den på YouTube, där man lätt skaffar ett gratis konto och kan lägga upp hur många filmer man vill. Jag väljer att lägga upp de flesta träningsfilmer som olistade, så att bara den som har länken kan hitta dem.

Man kan också vara observatör på kursen. Då får man inte feedback på egen träning, men kan se alla lektioner, se vad deltagarna med hund gör och vad de får för feedback, och ställa generella frågor om övningarna och träningen.

Har du fortfarande frågor om onlinekurser? Skicka ett mail till mig eller skriv en kommentar här så svarar jag så fort som möjligt. 

Du hittar alla våra aktuella onlinekurser på den här sidan

Spy fortsätter att utvecklas

Spy utvecklas verkligen fort nu och det är så himla roligt att träna ihop med henne! I söndags kunde hon till och med vara visningshund på kurs. På lunchen gjorde hon också sin första riktigt böjda tunnel och tyckte att det var superkul. Hon fick prova sina första framför- och blindbyten i kombination och börja lära sig threadle (att komma in och ta hopphindret från insidan) när jag skulle visa mina elever hur man gör. Det syns vid 0:32 i filmen. Hon var väldigt trött efter vår lunchträning, men jobbade jättefint trots att jag pratade samtidigt. Hon har blivit väldigt bra på att sitta stilla och vänta på startsignal, något som kändes nästan omöjligt runt agilityhinder för några veckor sedan. Det är som att hon plötsligt förstod sambandet mellan kvarsittande och agility och nu bjuder hon gärna sitt så fort hon är sugen på att starta.

I måndags var vi i en ny hall – Dogorama i Karlstad – medan vi väntade på att Epic skulle opereras. Spy var superduktig på att både träna och vänta på sin tur, trots att hon var uppbunden precis under värmepumpen. Vi tränade bland annat på hoppteknik och på att svänga tight på 40 cm höga hinder. Spy är duktig på och gillar att svänga tight på låga hopphinder, men det här var första gången på 40 cm. Hon svänger tight och fint, men för att det ska bli hållbart även på högre höjder vill jag att hon tar av närmare hindret än vad hon spontant ville göra här.

Det här passet blev lite av ett test där jag såg hur hon löste det och försökte klicka och belöna de gånger hon la in ett extra steg och tog av närmare hindret. Det gick sådär. Nu har jag en ny plan för nästa pass som vi får testa och utvärdera. Det häftigaste här är hur fokuserat och engagerat hon jobbar i över tre minuter. Jag borde definitivt hålla passet kortare nästa gång, tre minuter är egentligen mer än nog när man tränar och speciellt när det handlar om hoppande.

En annan sak som är tydlig i filmen är hur mycket hellre hon vill leka och springa agility än äta godis. För mig är det viktigt att hunden alltid är i rätt sinnesstämning för träning och att jag kan styra hundens engagemang åt det håll som jag vill. I början handlade allt om att göra Spy mer fokuserad och aktiv, men nu har vi nått en punkt där jag måste jobba på att hon ska kunna vara lugn, eftertänksam och öppen i huvudet också! Det är det här som gör hundträning så spännande – den ständiga utvecklingen och hur man får anpassa sig till nya förutsättningar allt eftersom.

Jag hoppas på att kunna återkomma efter helgen med lite filmer som visar hur jag jobbar på det.

Vill du lära dig mer om hur du skapar bra förutsättningar för en framgångsrik agilitykarriär?

Agility Valp/Grund Online startar den 12 mars och passar dig som har en valp eller helt grön hund och vill lägga så goda grunder som möjligt för agility. Vi jobbar mest utan hinder, men introducerar lite hoppteknik och kontaktfältsgrunder bland annat.

Grundkurs Agilityhandling Online startar också den 12 mars och handlar om hur du lär din hund säkra, självständiga och motiverande handlingssignaler för olika sätt att ta hopphinder och tunnlar. Det spelar ingen roll om du startar med en helt färsk unghund eller om du vill öka förståelsen och lära in nya färdigheter hos din tävlingshund.

Spy 2.0

Spy har bott hos mig i ett år nu och det har varit en spännande och ibland frustrerande resa. I vallningen har hon ju varit allt jag hoppats på, men att göra agilityhund av henne har inte varit en snabb process. När hon kom från Irland 10 månader gammal ville hon inte ta mat ur handen eller leka, så det tog tid att komma igång med någon som helst träning. Hon reagerade starkt på vissa ljud, till exempel motorljud, fläktar, tvättmaskin och liknande. I början sprang hon iväg om hon hörde något sådant – hon kände ju ingen trygghet hos oss. Senare lärde hon sig att stanna kvar och söka trygghet, men ville inte ha belöningar. Ibland blev hon bara orolig utan att jag såg någon speciell anledning, mest när vi försökte träna.

Spy har blivit så stark och fin i kroppen!

Vi kom igång med en del lek och godbitar under våren, och hon lärde sig att bjuda beteenden. Vissa träningspass gick jättebra och andra gånger blev hon störd av något och ville inte vara med. En del saker som är hur enkla som helst att lära en valp var hur svåra som helst med Spy. En av de sakerna var sitt. Hon satt aldrig. Antingen stod hon, eller så låg hon ner. Jag kunde inte fånga beteendet och jag kunde inte locka fram det. Om jag försökte locka så bara backade hon och tillslut blev hon osäker och ville inte vara med längre. Jag tror faktiskt inte att hon visste vad sitt var, eftersom hon aldrig gjorde det. Jag lät det vila och försökte igen senare, med samma resultat.

Det här tar emot att visa, men jag fick faktiskt använda fysisk hantering för att visa henne hur man kunde sitta. En stor dag för oss båda. I filmen ser man också hur jag försöker locka henne utan att det fungerar alls. Och ja – jag hade provat många andra sätt att locka, försökt använda hörn för att hon inte skulle kunna backa och egentligen allt jag kunde komma på. Tänk på att filmen är i dubbla tempot (för att maskera ett alldeles för långt pass…), så det ser lite mer hetsigt ut än vad det egentligen var när jag guidade henne in mellan mina ben i en sitt.

Efter några sådana här pass kunde hon börja erbjuda sitt för att få belöning, och det blev faktiskt lite av ett favoritbeteende. Men som den perfektionist jag är så var jag ju inte helt nöjd ändå. Hon satte sig alltid bakåt. Det var ju så jag hade visat henne och det var så hon gjorde det. Det är helt okej att hunden kan sätta sig bakåt, men för mig är det viktigt att de kan sätta sig med låsta framtassar också. Jag använder det till många styrke-övningar och det gör det mycket lättare att sätta hunden tätt intill hinder när man tränar hoppteknik. Skulle man träna lydnad är det ju hopplöst med en hund som ska backa ner i sitt varje gång man gör halt.

Jag böjade kämpa med att få henne att sätta sig framåt, och här funkade det med en kraftig dos lockande och mycket tålamod. Det här passet är från augusti, alltså fyra månader efter att jag började lära henne sitt. Det tog tid, och det var inte färdigt här. I slutet av filmen blir hon rädd för ljudet av vinden som tar tag i fönstren:

En annan sak som tog lång tid var att få Spy att vilja gå igenom en tunnel – en annan sak som många valpar gör helt spontant. Hon var helt säker på att tunnlar inte var något för irländska hundar. Efter en del experimenterande kom vi fram till något som fungerade: En tunnel som var så kort som möjligt och fällar som täckte insidan och en bit ut från öppningarna. I början kastade jag en massa godis på fällen och lät henne gradvis söka godis igenom tunneln. Efter några pass såg det ut så här, och det var fantastiska framsteg!

Tre och en halv månad har gått sedan dess och nu kan jag stolt presentera Spy 2.0! Idag har hon både testat böjd tunnel för första gången och jobbat hur bra som helst trots att värmepumpen i träningshallen är på. Nu går träningen hur snabbt som helst framåt och jag måste tänka på att dämpa mer än höja henne. Hon är supertänd på agility och på min rörelse och jag måste få in lite kontroll, till exempel att hon ska vara still och vänta på kommando. Det har verkligen varit en lång process, men jag har inte heller tränat jättemycket på sådana här saker hela tiden. Vi har ägnat mycket tid åt att gå i skogen, bli trygga med varandra, valla och mysa. Jag tror att det har varit värt det. Nu när Fly har kommit hit så inser jag hur mycket Spy har utvecklats och hur hon på nästan alla sätt fungerar som en “vanlig” hund i dagsläget. Hon blir inte rädd, hon håller sig till mig och hon älskar att träna – speciellt när det är full fart och mycket lek.

Här är film från dagens träning. Med värmepumpen på!

Vissa hundar är värda att vänta på 😍

Om du vill ha hjälp med att lära din hund grunder för agility (för de flesta hundar går det snabbare än ett år… 😬) så sätter jag igång onlinekurser i mars.

Agility Valp/Grund Online startar den 12 mars och passar dig som har en valp eller helt grön hund och vill lägga så goda grunder som möjligt för agility. Vi jobbar mest utan hinder, men introducerar lite hoppteknik och kontaktfältsgrunder bland annat.

Grundkurs Agilityhandling Online startar också den 12 mars och handlar om hur du lär din hund säkra, självständiga och motiverande handlingssignaler för olika sätt att ta hopphinder och tunnlar. Det spelar ingen roll om du startar med en helt färsk unghund eller om du vill öka förståelsen och lära in nya färdigheter hos din tävlingshund.

Första uppdraget som domaraspirant

I höstas gick jag utbildning för att bli agilitydomare och nu är det dags att döma lite inofficiella tävlingar på min väg mot att bli auktoriserad. Många av domareleverna har redan dömt allt de behöver, men jag har lite ont om helger så jag tar det i min takt. Förhoppningsvis blir jag färdig agilitydomare under våren och kan döma lite under sommarhalvåret. Eftersom jag jobbar och tävlar mycket på helger ser jag framför allt fram emot att döma kvällstävlingar på vardagar.

Första tävlingen för min del var 2 x öppen hoppklass arrangerad av Fagersta kennelklubb. Nivån på en öppenklass ska vara klass 2, men svårigheten med en öppenklass är att det ofta kommer allt från rena nybörjare till väldigt erfarna ekipage. Jag försökte att rita banor som jag själv skulle vilja köra – flytiga med stora avstånd, men där man hela tiden måste röra på sig och tänka vidare för att inte hamna efter.

Den första banan blev lite för svår att få flyt på för många. Jag hade jättegärna sprungit den själv, men den krävde att hunden kunde ta till exempel utsidan av ett hopphinder självständigt för att den skulle bli rolig. Jag fick se några jättesnygga lopp, och några som var så nära, så nära. Det fanns många handlingsval, så det var spännande att se hur förarna löste det.

Den andra banan var lite lättare för dem som inte hade så snabba och självständiga hundar, men å andra sidan lite svårare för dem som hade hundar med mycket fart och hindersug. Speciellt var det många hundar som hamnade i tunnel #6 när de skulle till #15. Linjen 12-13 är jag lite osäker på. Det var lätt att hinna vara i bra position även med en snabb hund, men det var ändå ganska många som hamnade i ett läge där de var på väg att krocka med hunden för att de inte kom förbi tunnelutgången i tid av olika anledningar.

Själva dömandet var roligt, men väldigt ansträngande. Det var nästan 130 starter och man måste vara helt koncentrerad på varenda en. Jag gjorde något misstag, men kände mig i allmänhet säker på mina beslut, och jag tyckte att jag såg bra där jag hade placerat mig. I den andra banan rörde jag mig faktiskt mer än vad jag egentligen behövde – dels för att se bättre, men framför allt för att det var jobbigt för ryggen att bara stå stilla. Jag var också väldigt nöjd med att de hinder som togs två gånger var lätta för hinderfixarna att få upp igen innan hunden kom dit igen. Jag gillar inte bommar som ligger på marken och tycker att man ska bygga banan så att hinder som tas två gånger kan sättas upp igen tills hunden kommer tillbaka – utan risk för krockar!

Stort tack till Hasse Sundqvist som fungerade som min mentor och svarade på en massa frågor och kom med feedback. Och tack till Fagersta KK för att ni är grymma på att arrangera tävling. Jag kommer tillbaka den 17 februari med två agilityklasser.

Gambler i Kungsör

Igår tränade vi ihop med gruppen i Kungsör igen och den här gången tränade vi på gambler. För två veckor sedan körde vi snooker och nu var det dags för gambler. Snooker och gambler är games-klasserna på WAO (world agility open) och en del av uttagningen till mästerskapet. Uttagningen går i Kinnared i början av mars och det går att anmäla sig fram till de 1 februari. Klicka här för att läsa mer.

Gambler är en klass som består av två delar. Först en del där man samlar poäng genom att göra sin egen bana och ta så många hinder som möjligt på en viss tid. När den tiden är slut ringer en klocka och det är dags att ta sig an slutsekvensen, den så kallade ”gamblen”. Slutsekvensen måste också slutföras på en viss tid, och ofta är svårigheten helt enkelt att planera första delen av loppet så att man är på rätt plats vid rätt tid och hinner slutföra banan innan tiden tar slut. Ofta (men inte alltid) finns det också en linje som man som förare inte får gå över i gamblen, vilket innebär att man måste handla hunden på avstånd.

Som vanligt åkte jag på att göra banan och den blev så här:

Som ni ser på skissen var vanliga hopp värda 1 poäng, långhopp, tunnlar, oxer och mur är värda 2 poäng, a-hinder 3 poäng, gunga 4 poäng och balansbom och slalom är värda 5 poäng. Dessutom kunde man få bonuspoäng genom att ta alla fyra A-B-C-D under öppningssekvensen. Man behövde inte ta dem i ordning eller efter varandra, men alla skulle göras felfritt under öppningssekvensen. Den här typen av bonusgrejer bestämmer domaren om själv. De behöver inte ingå. Man har 35 sekunder på sig att samla poäng från det att man tar starthindret (som man inte får poäng för). När 35 sekunder har gått ljuder en signal och man ska ta 1-2-3-4 utan att föraren kliver över den streckade linjen som går längs balansbommens övre kant. Man har 9 sekunder på sig att ta sig i mål – inte alls omöjligt, men kräver att man planerar så att man är ungefär i rätt område när signalen ljuder.

Några ytterligare regler:

  • Man får ta poäng på samma hinder max två gånger.
  • Man får bara poäng om hindret utförs korrekt (om hunden missar ett kontaktfält kan man till exempel ta om hindret och då få poäng, men om man river ett hopp kan man inte längre ta poäng på det hindret eftersom bommen ligger på marken).
  • Man får inte ta samma hinder fram och tillbaka, utan måste ta något annat mellan.
  • Man får ta hinder i slutsekvensen även under öppningen, men man får inte ta två på rad (till exempel tunnel #2 och långhopp #3). Om man gör det kan man inte få poäng på gamblen senare.
  • Om man råkar riva ett hinder i gamblen under öppningssekvensen kan man inte få poäng på gamblen senare.
  • Om man råkar ta sluthindret innan gamblen stannar tiden och du kan inte ta fler poäng.
  • Om man ”maskar” för att invänta signalen om slutsekvensen, till exempel genom att ta hinder som inte längre ger poäng, hålla hunden på kontaktfält eller bara stå still på marken kan domaren blåsa i visselpipan och man måste gå till sluthindret utan att kunna ta poäng på gamblen.
  • Det är helt okej att ta andra hinder på väg till gamblen efter att signelen har ljudit, men man får inga poäng för dem.
  • Det döms ingen vägran i öppningssekvensen, men däremot i gamblen.
  • Om hunden får fel i gamblen kan den inte få poäng på den utan ska direkt till sluthindret.

Jag har haft lite dåligt självförtroende när det gäller att planera en gamble, men igår lyckades jag faktiskt riktigt bra och tog gamblen med god marginal varje gång. Min plan såg ut så här:

5+2+2+5+1+3+5+1+4+2+2+1+2+5+8+10 = 58 poäng. I sista rundan ringde klockan precis när Epic kom runt och var på väg att ta av på hinder 1 i gamblen, alldeles perfekt! Min plan från början innehöll inte slalom som hinder 2, utan jag gick rakt på muren, vilket gjorde att jag fick lite för mycket tid efter hinder 15 och fick ta några hopp extra. Med slalom som hinder 2 blev det perfekt. Synd att man inte får flera chanser på tävling.

Att lyckas med gambler handlar mycket om att på banvandringen lyckas förutsäga hur lång tid det tar för hunden att göra den sekvens man har planerat. Man får ha tidtagarur med sig på banvandringen och så gäller det att lyckas gå banan i samma fart som man gör på riktigt sedan. Jag ska bli duktigare på att ta tid när jag går banvandring på vanliga banor på träning och tävling och sedan jämföra min uppskattade tid med den riktiga tiden.

Frågor om snooker eller gambler? Ställ dem i kommentarsfältet

I övrigt: 

Eftersom tävlingslydnadskursen på kvällstid med start den 31 januari är full blir det en ny med start den 7 mars.

Thomas kommer att hålla en kurs som heter Samarbete och Kontroll på måndagskvällar i Hackvad Hundhall. Perfekt för dig som vill få bättre relation och kontakt med din hund.

Jag lägger ut lite kurser på kort varsel på Facebook. Det finns bland annat platser kvar på handlingskurs på söndag och hoppteknikkurs på måndag.

Vårens Onlinekurser Agility

I vår startar vi så klart nya onlinekurser för dig som vill lära dig och din hund mer om agility.

Agilitykurs Valp/Grund startar den 12 mars och passar för dig som vill lägga bra grunder inför framtida agilityträning. Vi fokuserar på belöningsövningar, följsamhet/framåtsändande utan hinder, lyssna-övningar, shaping och kroppskontroll, början på kontaktfältsbeteende och lite hoppteknikövningar. Klicka på länken för att läsa mer och för anmälan.

Grundhandling Agility Online startar också den 12 mars och är perfekt för dig som vill lära din hund självständig, säker och snabb handling där du och hunden kan lita på varandra.I kursen jobbar vi med hinderstöd, 1-2 hopphinder och tunnel. Du behöver alltså inte ha speciellt stort utrymme eller mycket utrustning. Kursen passar bra för nybörjare likväl som för dig som vill förbättra grunderna i handlingen för att få bättre samarbete ihop med hunden. Självklart individanpassas uppgifterna efter era behov.

Hoppteknik, Styrka och Kroppskontroll Online startar den 4 april. Den här onlinekursen handlar om ämnen jag verkligen brinner för. Hur lär vi hunden att använda sin kropp på bästa möjliga vis så att vi kan undvika skador, öka prestationsförmågan och se till att hunden håller länge? Onlineformatet med film är perfekt för hoppteknik eftersom det ger deltagaren möjlighet att studera och diskutera hundens teknik i lugn och ro ihop med mig.

Running Contacts Online startar varje månad. Den här kursen kör vi i en grupp på Facebook och du väljer varje månad om du vill vara med vidare eller inte. Running contacts – snabba och självständiga kontaktfält – är väldigt rolig träning som lätt blir beroende framkallande. Vi anpassar metod efter varje ekipage, men vi är noga med att hunden har bra fokus framåt, springer på ett avslappnat sätt och känner sig trygg på balansbommen.