Agilitykurser i september

Medan vi håller på att smälta bort i värmen är det dags att planera höstens kurser och drömma om perfekt hundträningsväder i september. Vi arrangerar fyra heldagskurser för dig som vill nörda ner dig i ett ämne under en intensiv dag ihop med din hund. Du får hjälp att komma igång med många övningar och material med dig hem som hjälper dig att fortsätta träningen på egen hand med hjälp av checklistor.

Grundhandling 9 september
Den här kursen passar för dig som vill komma igång med agilityhandling med din hund, eller för dig som vill öka din hunds förståelse och självständighet på banan. Vi kommer att jobba med 1-3 hopphinder och tunnlar och lära in eller utveckla hundens förståelse för det mesta du behöver för att komma runt svåra banor. Läs mer här.

Hoppteknik 16 september
Hoppteknikträning kan göra att din hund river färre hinder, men fördelarna med att jobba med hoppteknik är mycket mer än så. Genom hoppteknikövningarna lär sig hunden bland annat att hoppa på ett effektivt och skonsamt sätt, att svänga tight, att bedöma avstånd och lägga in korrekt antal steg mellan hinder. Hoppteknikträningen ger hunden självförtroende och kraft i steget. Läs mer här.

Agility för valpar 29 september
Har du en valp eller ung hund och planer om en framtida agilitykarriär? Vill du lägga goda grunder, utveckla ert samarbete och hjälpa valpen att bygga en stark och hållbar kropp? Är valpen svår att engagera? Eller blir den allt för upphetsad av agilityövningar? Under en heldag får du massor med roliga övningar och råd, samtidigt som du får individuell hjälp med just de utmaningar du har med din valp. Kursen är också perfekt att vara med på som observatör för dig som kanske planerar valpköp till nästa år eller bara vill lära mer om agilityträning. Läs mer här.

Agilityhandling 30 september
Den här kursen är till för dig som vill utveckla din handling på agilitybanan och få vägledning i hur du ska komma vidare. Vi testar svårare kombinationer med hopp och tunnlar, men delar upp i smådelar om det behövs så att kursen passar hundar på olika nivåer. Vi pratar om hur man kan tänka när man går banvandring och vilka handlingsval som passar bra för just din hund. Vi fokuserar både på förarens handlingsfärdigheter och på det som du behöver lära din hund för att ni ska kunna prestera på topp ihop. Läs mer här.

Välj vilken kurs du vill gå

Deltagare med hundObservatör

Ditt namn

Din e-post

Telefonnummer

Din adress

Postnummer och ort

Hundens namn

Hundens ras

Hundens ålder

Övriga upplysningar

Jag accepterar att anmälan är bindande

Jag älskar att sova i bilen

Jag älskar att åka ut på tävlingar och äventyr under sommaren när jag kan sova i bilen. Jag sparar pengar på boende och kan ofta bo direkt på tävlingsplatsen och slipper gå upp tidigt för att köra på morgonen. Dessutom är det svalt och skönt. Jag har en stor bil, så jag får plats med en riktig säng och två riktigt stora burar. Om jag ska ha med mig alla fyra hundarna får jag in två medelstora burar till. Nyaste uppgraderingen i bilen är en byrå som gör det lättare att hitta och organisera kläder och grejer. 

Jag tycker att det har funkat bra att ha både min och hundarnas mat i en vanlig kylväska under en långhelg. Det är fortfarande kallt att ta på på söndagen. Hundarna äter Vom og Hundemat, som är fruset färskfoder. De frysta korvarna funkar jättebra som kylklampar och håller kylväskan kall ihop med frysta vattenflaskor. Ska man vara borta längre än tre dagar får man kanske fundera på en annan lösning. Ofta kan man ju komma iväg och köpa ny hundmat att fylla på med, eller låna en frys någonstans.

Från sidodörren. En annan fördel med att ha sängen med i bilen är att Bud kan få ligga där och vräka sig under dagarna istället för att ligga i buren. Squid är lite för kriminell för att kunna få sådan lyx tyvärr.

Från bakdörren när alla fyra burarna är i bilen. Så här åkte vi sist vi var på Hundverkstan’ för en genomgång av alla fyra.

Med silver shade-dukar håller sig bilen sval och skön hela dagen. Här på SM-campingen.

På väg mot SM

Jag är sämst på att komma iväg i god tid. Därför bloggar jag istället för att sitta i bilen på väg till agility-SM i Sundsvall som planen var. Veterinärbesiktning är inte förrän imorgon mellan 10-12 för oss med stora hundar. Och jag planerar ju att komma dit under kvällen, bara inte så himla tidigt…

Squid och Bud ska vara med på SM både individuellt och i lag. Individuellt med mig och i lag med Sabina Håkansson som kvalade med två hundar, men inte kunde starta med någon av dem av olika orsaker. Både jag och hundarna är glada att hon ville låta dem hoppa in i lagen. Det ska bli spännande och jag är nästan mest nervös för att de inte ska sköta sig i lagloppen.

Foto: Martin Rimby (rimby.se)

Individuellt har jag inte några stora förhoppningar, men ser fram emot upplevelsen. Squid är både lite långsammare och just nu lite barnsligare och busigare än vad hon var under sin topp-period. Det spelar ingen roll, för jag är jätteglad bara att få stå på startlinjen med en fräsch och glad nästan tioåring. Bud har kapacitet att vinna lopp, men samtidigt är vi ganska ojämna just nu. Genrepet i Hässleholm för två veckor sedan gav inte en enda nolla. Det var väldigt nära i så många lopp, men vi föll på små saker varenda gång. Bud är ung och har framtiden för sig, så vi ser det här som ett sätt att lära oss mer och ta med oss läxor hem.

En morgon på Arlanda

Jag sitter på Arlanda och väntar på ett flyg till Frankrike där jag ska hålla kurs i helgen. Resan har gått via Fagersta, där jag dömde en inofficiell tävling igår – den tredje på vägen till att bli domare på riktigt. Det var en liten men väldigt trevlig tävling med en agilityklass och två hoppklasser. Agilityklassen var lite klurig på sina ställen och krävde framför allt tydliga signaler 8-9-10 för att hunden inte skulle fundera på balansbommen eller gungbrädan. En bana som jag hade tyckt var väldigt rolig att köra med mina hundar. Hoppklasserna var lite enklare och speciellt den sista bjöd in till riktigt flyt utan några direkta fällor. Det är en utmaning att göra bra banor på den begränsade yta som det blir inomhus, och jag längtar verkligen efter utomhussäsongen nu!

På tal om utomhussäsongen dyker det upp minnen från den 9 mars tidigare år. För fyra år sedan var det barmark och sol och vi tränade running contacts på planen hemma. För tre år sedan tränade vi också på planen och vallade i en solig och snöfri fårhage. Det känns verkligen långt borta idag, men man börjar samtidigt få lite hopp om våren när dagarna blir ljusare och solen orkar över trädtopparna hemma.

Den här månaden blir ganska full av resor och jobb. Frankrike i helgen, USA nästa helg och en hoppteknikkurs i Skåne helgen efter det. Sedan hem en sväng för vallhundskurs innan vi kör tillbaka till Skåne för Gåsahoppet. Det blir kanske inte så mycket tränat, men så länge tävlingshundarna håller sig friska och starka så kommer vi nog dit i god form ändå. Vi tar med oss lite läxor från WAO-uttagningen förra helgen och tränar på det när vi får möjlighet. Nästan alltid handlar det om att gå tillbaka till grunderna för att öka tydligheten och självständigheten, oavsett om det handlar om handling eller hinderkunskaper.

Bud behöver till exempel:

  • Lite inte-riva-utmaningar. Långa avstånd, sena byten som stör honom. Jag vill bryta ner det och träna på det separat på ett lekfullt sätt istället för att bara stanna upp och göra om när det blir fel i banor.
  • Träna på att fästa ännu bättre på wrappar från baksidan av hinder.
  • Bli bättre på ”ut” efter långa raksträckor.
  • Träna på att stanna kvar i slalom med utmaningar (till exempel en tunnelvägg framför slalom).
  • Få bättre acceleration över sista hindret i en målraka om jag hamnar efter.

Alla sådana här grunder är övningar som vi tränar på i onlinekursen Agility Grundhandling Online. Det är övningar som jag alltid kommer tillbaka till oavsett hundens erfarenhet och ålder. De går att utveckla hur mycket som helst. Jag kommer också att ändra några saker i kursen jämfört med hur den såg ut i höstas, så att den blir ännu mer precis så som jag tränar mina egna hundar och så effektiv som möjligt. Vi startar på måndag och det finns fortfarande platser kvar!

Epic var på återbesök hos ortopeden i tisdags och allt såg väldigt bra ut trots att det har varit svårt att hålla honom så stilla som planerat. Ingen inflammation och fina rörelser. Nu sätter vi igång att länga koppelpromenaderna lite och påbörjar rehab.

Hur valde du din valp?

Igår satt jag och pratade med Cecilia om hur det gick till när jag valde ut Squid ur valpkullen för nio år sedan (och om hur jag fortfarande inte har vant mig vid hennes asymmetriska bläs), så jag tänkte att det vore roligt att berätta för er hur proffsen gör när de väljer valp 😂

Squid valde jag ur en kull med tre tikar. Jag var nog svag för de två mer ”orangea” tikarna redan från början, och tittade inte så mycket på den klassiskt trefärgade valpen. Trots att vi bodde långt bort (Norge, och valparna fanns söder om Stockholm) var jag där flera gånger och hälsade på innan jag valde. Jag tittade på utseendet och tyckte nog att den andra orangea valpen hade lite trevligare teckning i ansiktet. Jag gjorde ett enkelt valptest där jag lekte lite med valparna och sedan tittade på vad de gjorde om jag presenterade en stängd näve med mat i. Alla valparna var härliga, förutom Squid som nosade på handen och sedan bara gick iväg. Hon var kanske inte det solklara valet, men det var det där med namnet. Hennes namn var bestämt sedan innan, och det var faktiskt bara en av valparna som såg ut som en ”Squid”, så den fick det bli! Det har jag aldrig ångrat, även om det där valptestet faktiskt sa en del om hennes personlighet under valp- och unghundstiden.


Så här mörk var Squid när jag träffade henne för första gången, 6 dagar gammal.


Och här var hon 6 veckor och utvald

Epic valde jag från vår första kull. Jag tänkte att jag nu skulle ha många veckor på mig att bilda mig en uppfattning om valparnas personlighet. Efter två eller tre dagar hade jag dock döpt den svart-vita hanen till Epic och lovat bort Hero till Helene. När de utvecklades tyckte jag ofta att Hero var en aning mer framåt och tidig i utvecklingen, vilket egentligen bara kändes bra eftersom jag ärligt kunde säga till Helene att hennes valp var superhärlig.

Thomas och Epic

Bud var inte alls tänkt att stanna hos oss. Vi behövde verkligen inte fler hanar. Men han fick namn snabbast av alla hanarna – efter morfar Bud. Jag tyckte att han var alldeles fantastiskt söt, som en liten staffvalp med gummiansikte. Så jag sålde inte honom, utan väntade på det perfekta hemmet… När han var fem månader och fortfarande kvar hos oss så blev jag plötsligt säker på att han måste stanna, och på den vägen är det.

Om det är något som faktiskt har ändrats under de år som vi har fött upp border collies, är det att jag inte direkt faller för utseende på samma sätt som tidigare. Numera blir jag oftast förtjust i en personlighet efter ett tag. Oftast inte den perfekta valpen, utan någon som kanske är lite mer eftertänksam eller gosig eller eventuellt galen.

Hur valde du din valp – eller valde den dig?

Intresseanmälan kvällskurser

I vinter har vi planerat in kurskvällar på måndagar och onsdagar i Hackvad Hundhall. För att kunna göra så många som möjligt nöjda skulle vi tycka att det var härligt om du (som bor i närheten och kan tänka dig att gå kurs) ville fylla i det här formuläret och berätta vilken kurs du skulle vilja gå, och när det passar dig bäst. Du kan även komma med andra önskemål och frågor.

Bud, 7 veckor

Har du sett något sötare än Bud som valp?

Tävlingssäsongen så långt

Oj, det var länge sedan jag bloggade! Det har varit en enormt intensiv vår och stundtals har jag varit på gränsen till vad jag fixar utan att bli ett vrak. Jag har jobbat med att göra klart min bok, tagit hand om två valpkullar, haft fullt upp med onlinekurser, rest till Kanada, Schweiz, Italien och Fagersta för att hålla kurs, haft två kurser på hemmaplan, gått kurs, försökt göra kakhund av min irländska lilltjej, tagit hand om lamning, och tävlat med Epic och Bud. Samtidigt har Thomas haft en väldigt intensiv vår med massor av kurser i Danmark och Norge, så vi har varit helt beroende av fantastiska vänner som ställt upp och passat gården när vi båda är borta.

Idag tänkte jag skriva lite om tävlingssäsongen så långt. Squid har haft valpar och har bara gjort en tävling i år. Nu är valparna utflugna (så när som på ett par eftersläntrare) och nu gäller det att få henne i form igen. Hon var i strålande form innan valparna, men hon blir ändå nio år i september så jag får vara beredd på att det kanske tar lite tid. Agility kan hon, så det handlar bara om att få henne stark och beredd. Härligt att det är sommar så att hon kan simma mycket.

Epic och jag plågas av framför allt rivningar. Det har varit så hela hans karriär. Han kan så otroligt mycket och är så bra, men allt är liksom bortkastat när han river något hinder i varje lopp. I vintras kände jag att jag inte hade så himla mycket att träna på med honom, så jag tränade om hans running contacts och bestämde mig för att köra dem på tävling igen, efter en längre paus med stoppade kontaktfält för att få lite kontroll. De har fungerar över förväntan på tävling, för vi är långt ifrån klara med processen. Han kan göra jättefina träffar, men går lätt tillbaka till gammalt beteende (höga träffar med dålig separation) när det blir mer tävlingsmässigt. På tävling i vår har han träffat alla kontaktfält, förutom en gång när jag bestämde mig för att be om stopp…

Mitt i alla stolpe-ut-lopp kom landslagsuttagningarna. Jag hade inga förväntningar, men drömde om att få åka till European Open ännu en gång. Jag förberedde mig väl, kartlade våra svagheter och tränade på dem. Landslagsuttagningarna är en av mina favorittävlingar på året – oavsett resultat. Fina förutsättningar i inomhushall, banor av duktiga domare och en känsla av allvar. Årets landslagsuttagning blev också alldeles magisk. För en helg fick jag uppleva hur det kan vara att köra agility när marginalerna är på rätt sida. Vi började med två nollade hopplopp på fredagen. Det tredje hade varit nollat om jag inte plötsligt sagt ”kom igen” i slalom och fick honom att gå ur. På lördagen nollade vi ett agilitylopp och i ett annat hade vi bara fem fem (det där kontaktfältet där jag bad om stopp…). Plötsligt hade vi faktiskt nollat 50% av loppen och låg ganska bra till i sammanställningen. Tredje dagen var det två lopp och vi nollade ytterligare ett agilitylopp och klättrade högt upp på listan. Sista loppet – ett hopplopp – inleddes med helgens första rivning och därmed var chansen att ta poäng borta. På landslagsuttagningarna måste man nolla och dessutom ha en bra tid (i förhållande till vinnaren) för att ta poäng. I slutändan visade det sig att vi var bland de 10 bästa och får därmed representera Sverige på European Open och Nordiska Mästerskapen i sommar!

Bud började tävla i slutet av förra året, men i början av januari fick han en låsning i ryggen mitt under ett träningspass och det innebar vila, behandlingar och uppbyggnad. I slutet av april startade vi ett par hopp 2-lopp och första maj var det nydebut i agilityklass 1. I samband med skadan bestämde jag mig för att han ska få springa i large där maxhöjden är 50 centimeter. Det kändes plötsligt dumt att be honom hoppa 10 centimeter högre bara för att han kan. Bud är duktig och gör sitt bästa, så han har tagit pinnar ganska snabbt och har kommit upp i hopp 3 och har en pinne kvar i agilityklass 2. I lördags tävlade vi i Frövi och Bud vann hopp 3 och tog sitt första cert! Vi har en massa kvar att jobba på, så jag ser verkligen fram emot långa sommarkvällar med goda vänner och massor av agilityträning.

Buds första ag1-pinne:

Buds sista hopp 2-pinne:

Buds certlopp:

Fange atferder

En av mine favorittinnlæringsteknikker er å fange atferder. Jeg observerer hunden i hverdagen, daglig omgang, i lek med meg eller med andre hunder, på tur og i andre situasjoner og oppdager en morsom eller nyttig atferd som jeg vil forsterke. Så er det bare å sørge for å være klar neste gang atferden forekommer. Kanskje samme dag, kanskje neste dag, kanskje senere.

Denne teknikken er suveren for valper som gjør veldig mange morsomme atferder helt av seg selv. Den passer også for voksne hunder som ennå ikke har lært å tilby atferder. Om vi hadde gått ut på treningsbanen eller funnet frem klikker og godbiter og stilt oss opp for å stirre på hunden med et anstrengt ansiktsuttrykk, så hadde vi aldri fått frem disse atferdene. Det beste med å fange tilfeldige atferder er at det er så kravløst. Vi påvirker ikke hunden på noen måte, vi kan ikke forvente noe som helst og etter at vi har belønnet atferden en gang kan vi ikke regne med at hunden gjentar den umiddelbart. (Det er nok bare jaktcocker Pogue som jeg vet om som begynte å gjenta atferden bevisst etter et eneste klikk.)
Prosessen er utrolig fascinerende der vi ser at atferden blir mer og mer sannsynlig (forekommer oftere), men at hunden ennå ikke gjør det som en bevisst handling for å få oss til å klikke og belønne.

Jeg som trener må øve opp observasjonsevnene og ikke minst tålmodigheten. Nyttig!

Denne filmen viser Holly første dagen jeg fanger atferden. Hun har kanskje fått rundt 10 klikk for denne atferden i løpet av dagen.

Att diskutera på internet

Jag har varit med på hundforum av olika slag i snart 15 år. Genom hundforum har jag fått vänner, lärt mig nya saker och framför allt – diskuterat de flesta ämnen kring hundägande och hundträning med olika typer av människor. Idag har grupper på Facebook i princip tagit över hundforumens roll, och diskussionerna är vildare än någonsin. Många diskussioner är intressanta och hjälpsamma, men det finns också många diskussioner som spårar ur helt. Vissa ämnen är helt klart hetare än andra, till exempel frågor om träningsmetoder och relation till hundar i vardagen. Avelsfrågor brukar också kunna engagera många utan att de båda sidorna någonsin närmar sig varandra.

Jag tänker att vi alla vinner på att försöka hålla diskussioner på en bra nivå. Oavsett om vi vill övertyga andra om den egna träningsmetodens förträfflighet eller om vi försöker samarbeta i en klubb. Här kommer mina bästa tips för bättre diskussioner på internet:

  • Utgå ifrån att alla du diskuterar med älskar sin hund (eller sporten, eller rasen) och försöker att göra det bästa för den. Även om du är övertygad om att ditt sätt är bäst så är det faktiskt väldigt troligt att andra bryr sig om sin hund precis lika mycket som du bryr dig om din, och att deras åsikter också bygger på en övertygelse om att de val de gör är bäst för hunden (eller sporten, eller rasen…).
  • Utgå ifrån att andra också har kunskap – även om de inte har samma åsikter som dig, men var ödmjuk inför det faktum att det finns folk som både kan mindre än dig (och behöver trevlig vägledning, inte trakasserier) och inför att det finns folk som har mer erfarenhet och faktiskt kan saker som inte du kan.
  • Försök att sätta dig in i andras ståndpunkter och tolka dem så generöst som du kan. Gör ett tankeexperiment där du försöker att argumentera för den andra ståndpunkten så bra som möjligt. Argumentera inte emot en vulgärversion av det som din diskussionspartner säger, ge alltid the benefit of the doubt och fråga ”menar du *generös tolkning av det motparten säger*” om du är osäker istället för att förutsätta det värsta.
  • Om du hävdar att det du säger är fakta bör du kunna backa upp det med relevanta referenser. Det räcker inte att säga ”det kan du googla själv” om någon frågar. Skilj på fakta och åsikter och presentera inte dina personliga åsikter som fakta om de är just åsikter.
  • Tänk på att det är många fler som läser en diskussion än de som deltar i den. Du kanske inte övertygar dina meningsmotståndare, men om du är trevlig, saklig och har goda argument finns det stor chans att du påverkar de som läser tråden utan att kommentera.
  • Var öppen för att lära dig nya saker. Även om du inte kommer att använda allt du lär dig är det alltid bra att förstå andra sätt att göra saker på och att förstå andra perspektiv. Dessutom är det jättetråkigt att diskutera med någon som inte kan tänka sig att någonsin ändra uppfattning eller lära något av någon annan. Det här gäller kanske ännu mer i verkliga livet än i diskussioner på internet. Om någon gör något som jag inte förstår poängen med så vill jag gärna lära mig mer om det. Oavsett vad jag upptäcker så kommer jag att kunna utnyttja den kunskapen senare.

img_0224

Årskrönika 2016 Del 2

Fortsättning på vårt år 2016. Första delen hittar du här.

Juli

Juli började med SM i agility där Squid tävlade individuellt. Det var regnigt och blåsigt, och verkade alltid regna allra mest precis när vi skulle in i ringen. I hopploppet fick vi en rivning och en stor sväng som jag får ta på mig helt själv, så där var man liksom ute från placeringarna direkt. I agilityloppet fick vi en snöplig vägran på hinder 2 när Squid halkade i upphoppet. Var dock väldigt nöjd med vårt upplopp i det loppet. Bud debuterade i ”tävlingssammanhang” med två tunnelrace. I samband med SM flyttade Wilco till vår vän Barbro där han trivs jättebra och tränar agility.

Efter SM hade vi kennelläger hemma i över en vecka, med besök från valpköpare och två vallhundskurser med externa instruktörer. Vi hann också med kvalsäsongens första agilitytävling i Fagersta, där Squid dubbelnollade agilityklasserna och Epic var sååå nära men sprang förbi sista hindret för första gången någonsin…

I juli var vi också på Hulahoppet i Kungälv. Det var kokhett, men vi älskade de stora startfälten och de utmanande banorna. Båda hundarna gick himla fint, tyvärr stolpe ut med Epic hela tiden (tog dock SM-pinne med 5 fel på en klurig agilitybana), men flera nollor och SM-pinnar med Squid. Några nätter sov vi hos mina föräldrar i Åsa söder om Göteborg och njöt av att svalka oss i havet efter tävlingarna.

screen-shot-2016-12-31-at-13-58-47-pm

Bud svalkar sig i havet i Åsa

Roligast i juli var att Bud och jag satte igång med inärning av running contacts och att vi hade våra bästa vänner på besök under långa perioder.

Augusti

I augusti slog vädret om från varmt och skönt till kallt och blåsigt. Vi fick besök av vår vän Kristen från USA, tränade mycket och tävlade två helger. Epic tog agilitycert i Frövi. Bud och jag gick flera vallhundskurser för Jonas Gustafsson och tränade mycket mellan dem.

September

September började med agilitytävlingar i Tidaholm där Squid nollade tre av fyra lopp och Epic gick jättefint, tyvärr med någon rivning i varje lopp. Helgen efter jobbade jag fyra dagar i Schweiz och medan jag var på väg hem på tisdagen födde Fay fem tikvalpar – helsyskon till Bud. Helgen efter var det Thomas tur att jobba fyra dagar i Schweiz medan jag tog med hundarna till Söderköping på agilitytävling.

screen-shot-2016-12-31-at-14-10-19-pm

Squid poserar med rosetter på ett blåsigt berg utanför Falköping efter dubbelnolla i Tidaholm

Tredje helgen i september åkte jag till Spanien för att titta på agility-VM. Vi hade det supertrevligt och njöt av sol, god mat och fanastisk agility. När jag kom hem var det egentligen tänkt att jag skulle åka till USA ihop med Epic igen, men jag blev sjuk och fick ställa in.

Oktober

Oktober började med två veckors soffläge. Tråkigt att behöva ställa in resa, men helt okej att bara ta det lugnt. Jag var för sjuk för att klara av några ansträngningar, men pigg nog för att mysa med TV-serier och klappa hundar.

Efter två veckor åkte jag till Norwegian Open och tävlade med Squid och Epic. Vi hade inte hunnit träna så mycket, men det gick helt okej ändå. Missade tyvärr finalplats med en sketen rivning i ett annars grymt lopp. Efter den tävlingen blev det mycket vallning. Jonas Gustafsson kom hit och höll kurs igen. Volt blev godkänd vallhund i början av månaden och tog 1:a-pris i IK1. Thomas startade Bud på VP i slutet av månaden (medan jag tävlade agility i Ulricehamn med Squid och Epic) och de blev godkända. Epic och jag startade en IK2:a med hyfsat resultat.

November

Det hände inte jättemycket spännande saker under hösten. Jag skrev mycket på boken som kommer ut under nästa år, gick i skogen med hundarna och njöt av träning i vår nya ihomhushall här i närheten. Valparna blev leveransklara i början av november, men vi behöll tre stycken, så det har också tagit en del tid.

screen-shot-2016-12-31-at-14-27-17-pmUnderbar träningshelg med bästa träningsgruppen i slutet av november. FTW King, FTW Midi, FTW Epic, FTW Bud, FTW Mist, Emenems Ninja och Emenems Lunachick ”Squid”. 

Vi tävlade agility i Mora och jag blev plötsligt väldigt sugen på att debutera med Bud trots att det inte var planerat. Han fick starta hoppklasserna på söndagen när vi ändå var på plats. Debuten gick strålande med en liten rivning i första loppet och vinst och pinne i det andra! Vi var också i Vårgårda och tävlade klass 3.

Thomas startade IK1 och IK2 med Volt respektive Sarek och tog poäng till Unghunds-SM/SM med dem. Kat startade på cocker-SM och fick certificate of merit. Han bestämde sig också för att Buds lillasyster Holly ska stanna hos honom och de är i full gång med att träna lydnadsgrunder.

December

I december var det dags för Buds agilityklass-debut. Tyvärr fick vi fem fel i båda agilityloppen, men med fina kontaktfält och bra känsla! I hoppklassen lyckades vi ta vår andra pinne med ett nollat lopp.

Vi har gått vallhundskurs för Jonas Gustafsson igen (femte gången det här halvåret – det finns så mycket att lära!) och tränat både agility och vallning. Epic blev pappa till valpar hos kennel Greis Working. Det ska bli väldigt roligt att följa dem!

Sammanfattning av tävlingsåret

  • Lydnadschampionat (Squid)
  • Agilitycert (Epic)
  • SM-kval agility (Squid)
  • Vinst uttagning WAO (Squid)
  • Lagbrons WAO (Squid)
  • Två godkända vallhundar (Volt och Bud)
  • 1:a-pris i IK1 och poäng till Unghunds-SM (Volt)
  • SM-poäng vallning IK2 (Sarek)
  • 1:a-pris unghundsklass på jaktprov för stående fågelhundar (Alot)
  • CoM på Spaniel-SM (Kat)
  • 1:a-pris och 2 placering i segrarklass på spanieljaktprov (Kat)