Tävlingssäsongen så långt

Oj, det var länge sedan jag bloggade! Det har varit en enormt intensiv vår och stundtals har jag varit på gränsen till vad jag fixar utan att bli ett vrak. Jag har jobbat med att göra klart min bok, tagit hand om två valpkullar, haft fullt upp med onlinekurser, rest till Kanada, Schweiz, Italien och Fagersta för att hålla kurs, haft två kurser på hemmaplan, gått kurs, försökt göra kakhund av min irländska lilltjej, tagit hand om lamning, och tävlat med Epic och Bud. Samtidigt har Thomas haft en väldigt intensiv vår med massor av kurser i Danmark och Norge, så vi har varit helt beroende av fantastiska vänner som ställt upp och passat gården när vi båda är borta.

Idag tänkte jag skriva lite om tävlingssäsongen så långt. Squid har haft valpar och har bara gjort en tävling i år. Nu är valparna utflugna (så när som på ett par eftersläntrare) och nu gäller det att få henne i form igen. Hon var i strålande form innan valparna, men hon blir ändå nio år i september så jag får vara beredd på att det kanske tar lite tid. Agility kan hon, så det handlar bara om att få henne stark och beredd. Härligt att det är sommar så att hon kan simma mycket.

Epic och jag plågas av framför allt rivningar. Det har varit så hela hans karriär. Han kan så otroligt mycket och är så bra, men allt är liksom bortkastat när han river något hinder i varje lopp. I vintras kände jag att jag inte hade så himla mycket att träna på med honom, så jag tränade om hans running contacts och bestämde mig för att köra dem på tävling igen, efter en längre paus med stoppade kontaktfält för att få lite kontroll. De har fungerar över förväntan på tävling, för vi är långt ifrån klara med processen. Han kan göra jättefina träffar, men går lätt tillbaka till gammalt beteende (höga träffar med dålig separation) när det blir mer tävlingsmässigt. På tävling i vår har han träffat alla kontaktfält, förutom en gång när jag bestämde mig för att be om stopp…

Mitt i alla stolpe-ut-lopp kom landslagsuttagningarna. Jag hade inga förväntningar, men drömde om att få åka till European Open ännu en gång. Jag förberedde mig väl, kartlade våra svagheter och tränade på dem. Landslagsuttagningarna är en av mina favorittävlingar på året – oavsett resultat. Fina förutsättningar i inomhushall, banor av duktiga domare och en känsla av allvar. Årets landslagsuttagning blev också alldeles magisk. För en helg fick jag uppleva hur det kan vara att köra agility när marginalerna är på rätt sida. Vi började med två nollade hopplopp på fredagen. Det tredje hade varit nollat om jag inte plötsligt sagt ”kom igen” i slalom och fick honom att gå ur. På lördagen nollade vi ett agilitylopp och i ett annat hade vi bara fem fem (det där kontaktfältet där jag bad om stopp…). Plötsligt hade vi faktiskt nollat 50% av loppen och låg ganska bra till i sammanställningen. Tredje dagen var det två lopp och vi nollade ytterligare ett agilitylopp och klättrade högt upp på listan. Sista loppet – ett hopplopp – inleddes med helgens första rivning och därmed var chansen att ta poäng borta. På landslagsuttagningarna måste man nolla och dessutom ha en bra tid (i förhållande till vinnaren) för att ta poäng. I slutändan visade det sig att vi var bland de 10 bästa och får därmed representera Sverige på European Open och Nordiska Mästerskapen i sommar!

Bud började tävla i slutet av förra året, men i början av januari fick han en låsning i ryggen mitt under ett träningspass och det innebar vila, behandlingar och uppbyggnad. I slutet av april startade vi ett par hopp 2-lopp och första maj var det nydebut i agilityklass 1. I samband med skadan bestämde jag mig för att han ska få springa i large där maxhöjden är 50 centimeter. Det kändes plötsligt dumt att be honom hoppa 10 centimeter högre bara för att han kan. Bud är duktig och gör sitt bästa, så han har tagit pinnar ganska snabbt och har kommit upp i hopp 3 och har en pinne kvar i agilityklass 2. I lördags tävlade vi i Frövi och Bud vann hopp 3 och tog sitt första cert! Vi har en massa kvar att jobba på, så jag ser verkligen fram emot långa sommarkvällar med goda vänner och massor av agilityträning.

Buds första ag1-pinne:

Buds sista hopp 2-pinne:

Buds certlopp:

Fange atferder

En av mine favorittinnlæringsteknikker er å fange atferder. Jeg observerer hunden i hverdagen, daglig omgang, i lek med meg eller med andre hunder, på tur og i andre situasjoner og oppdager en morsom eller nyttig atferd som jeg vil forsterke. Så er det bare å sørge for å være klar neste gang atferden forekommer. Kanskje samme dag, kanskje neste dag, kanskje senere.

Denne teknikken er suveren for valper som gjør veldig mange morsomme atferder helt av seg selv. Den passer også for voksne hunder som ennå ikke har lært å tilby atferder. Om vi hadde gått ut på treningsbanen eller funnet frem klikker og godbiter og stilt oss opp for å stirre på hunden med et anstrengt ansiktsuttrykk, så hadde vi aldri fått frem disse atferdene. Det beste med å fange tilfeldige atferder er at det er så kravløst. Vi påvirker ikke hunden på noen måte, vi kan ikke forvente noe som helst og etter at vi har belønnet atferden en gang kan vi ikke regne med at hunden gjentar den umiddelbart. (Det er nok bare jaktcocker Pogue som jeg vet om som begynte å gjenta atferden bevisst etter et eneste klikk.)
Prosessen er utrolig fascinerende der vi ser at atferden blir mer og mer sannsynlig (forekommer oftere), men at hunden ennå ikke gjør det som en bevisst handling for å få oss til å klikke og belønne.

Jeg som trener må øve opp observasjonsevnene og ikke minst tålmodigheten. Nyttig!

Denne filmen viser Holly første dagen jeg fanger atferden. Hun har kanskje fått rundt 10 klikk for denne atferden i løpet av dagen.

Att diskutera på internet

Jag har varit med på hundforum av olika slag i snart 15 år. Genom hundforum har jag fått vänner, lärt mig nya saker och framför allt – diskuterat de flesta ämnen kring hundägande och hundträning med olika typer av människor. Idag har grupper på Facebook i princip tagit över hundforumens roll, och diskussionerna är vildare än någonsin. Många diskussioner är intressanta och hjälpsamma, men det finns också många diskussioner som spårar ur helt. Vissa ämnen är helt klart hetare än andra, till exempel frågor om träningsmetoder och relation till hundar i vardagen. Avelsfrågor brukar också kunna engagera många utan att de båda sidorna någonsin närmar sig varandra.

Jag tänker att vi alla vinner på att försöka hålla diskussioner på en bra nivå. Oavsett om vi vill övertyga andra om den egna träningsmetodens förträfflighet eller om vi försöker samarbeta i en klubb. Här kommer mina bästa tips för bättre diskussioner på internet:

  • Utgå ifrån att alla du diskuterar med älskar sin hund (eller sporten, eller rasen) och försöker att göra det bästa för den. Även om du är övertygad om att ditt sätt är bäst så är det faktiskt väldigt troligt att andra bryr sig om sin hund precis lika mycket som du bryr dig om din, och att deras åsikter också bygger på en övertygelse om att de val de gör är bäst för hunden (eller sporten, eller rasen…).
  • Utgå ifrån att andra också har kunskap – även om de inte har samma åsikter som dig, men var ödmjuk inför det faktum att det finns folk som både kan mindre än dig (och behöver trevlig vägledning, inte trakasserier) och inför att det finns folk som har mer erfarenhet och faktiskt kan saker som inte du kan.
  • Försök att sätta dig in i andras ståndpunkter och tolka dem så generöst som du kan. Gör ett tankeexperiment där du försöker att argumentera för den andra ståndpunkten så bra som möjligt. Argumentera inte emot en vulgärversion av det som din diskussionspartner säger, ge alltid the benefit of the doubt och fråga ”menar du *generös tolkning av det motparten säger*” om du är osäker istället för att förutsätta det värsta.
  • Om du hävdar att det du säger är fakta bör du kunna backa upp det med relevanta referenser. Det räcker inte att säga ”det kan du googla själv” om någon frågar. Skilj på fakta och åsikter och presentera inte dina personliga åsikter som fakta om de är just åsikter.
  • Tänk på att det är många fler som läser en diskussion än de som deltar i den. Du kanske inte övertygar dina meningsmotståndare, men om du är trevlig, saklig och har goda argument finns det stor chans att du påverkar de som läser tråden utan att kommentera.
  • Var öppen för att lära dig nya saker. Även om du inte kommer att använda allt du lär dig är det alltid bra att förstå andra sätt att göra saker på och att förstå andra perspektiv. Dessutom är det jättetråkigt att diskutera med någon som inte kan tänka sig att någonsin ändra uppfattning eller lära något av någon annan. Det här gäller kanske ännu mer i verkliga livet än i diskussioner på internet. Om någon gör något som jag inte förstår poängen med så vill jag gärna lära mig mer om det. Oavsett vad jag upptäcker så kommer jag att kunna utnyttja den kunskapen senare.

img_0224

Årskrönika 2016 Del 2

Fortsättning på vårt år 2016. Första delen hittar du här.

Juli

Juli började med SM i agility där Squid tävlade individuellt. Det var regnigt och blåsigt, och verkade alltid regna allra mest precis när vi skulle in i ringen. I hopploppet fick vi en rivning och en stor sväng som jag får ta på mig helt själv, så där var man liksom ute från placeringarna direkt. I agilityloppet fick vi en snöplig vägran på hinder 2 när Squid halkade i upphoppet. Var dock väldigt nöjd med vårt upplopp i det loppet. Bud debuterade i ”tävlingssammanhang” med två tunnelrace. I samband med SM flyttade Wilco till vår vän Barbro där han trivs jättebra och tränar agility.

Efter SM hade vi kennelläger hemma i över en vecka, med besök från valpköpare och två vallhundskurser med externa instruktörer. Vi hann också med kvalsäsongens första agilitytävling i Fagersta, där Squid dubbelnollade agilityklasserna och Epic var sååå nära men sprang förbi sista hindret för första gången någonsin…

I juli var vi också på Hulahoppet i Kungälv. Det var kokhett, men vi älskade de stora startfälten och de utmanande banorna. Båda hundarna gick himla fint, tyvärr stolpe ut med Epic hela tiden (tog dock SM-pinne med 5 fel på en klurig agilitybana), men flera nollor och SM-pinnar med Squid. Några nätter sov vi hos mina föräldrar i Åsa söder om Göteborg och njöt av att svalka oss i havet efter tävlingarna.

screen-shot-2016-12-31-at-13-58-47-pm

Bud svalkar sig i havet i Åsa

Roligast i juli var att Bud och jag satte igång med inärning av running contacts och att vi hade våra bästa vänner på besök under långa perioder.

Augusti

I augusti slog vädret om från varmt och skönt till kallt och blåsigt. Vi fick besök av vår vän Kristen från USA, tränade mycket och tävlade två helger. Epic tog agilitycert i Frövi. Bud och jag gick flera vallhundskurser för Jonas Gustafsson och tränade mycket mellan dem.

September

September började med agilitytävlingar i Tidaholm där Squid nollade tre av fyra lopp och Epic gick jättefint, tyvärr med någon rivning i varje lopp. Helgen efter jobbade jag fyra dagar i Schweiz och medan jag var på väg hem på tisdagen födde Fay fem tikvalpar – helsyskon till Bud. Helgen efter var det Thomas tur att jobba fyra dagar i Schweiz medan jag tog med hundarna till Söderköping på agilitytävling.

screen-shot-2016-12-31-at-14-10-19-pm

Squid poserar med rosetter på ett blåsigt berg utanför Falköping efter dubbelnolla i Tidaholm

Tredje helgen i september åkte jag till Spanien för att titta på agility-VM. Vi hade det supertrevligt och njöt av sol, god mat och fanastisk agility. När jag kom hem var det egentligen tänkt att jag skulle åka till USA ihop med Epic igen, men jag blev sjuk och fick ställa in.

Oktober

Oktober började med två veckors soffläge. Tråkigt att behöva ställa in resa, men helt okej att bara ta det lugnt. Jag var för sjuk för att klara av några ansträngningar, men pigg nog för att mysa med TV-serier och klappa hundar.

Efter två veckor åkte jag till Norwegian Open och tävlade med Squid och Epic. Vi hade inte hunnit träna så mycket, men det gick helt okej ändå. Missade tyvärr finalplats med en sketen rivning i ett annars grymt lopp. Efter den tävlingen blev det mycket vallning. Jonas Gustafsson kom hit och höll kurs igen. Volt blev godkänd vallhund i början av månaden och tog 1:a-pris i IK1. Thomas startade Bud på VP i slutet av månaden (medan jag tävlade agility i Ulricehamn med Squid och Epic) och de blev godkända. Epic och jag startade en IK2:a med hyfsat resultat.

November

Det hände inte jättemycket spännande saker under hösten. Jag skrev mycket på boken som kommer ut under nästa år, gick i skogen med hundarna och njöt av träning i vår nya ihomhushall här i närheten. Valparna blev leveransklara i början av november, men vi behöll tre stycken, så det har också tagit en del tid.

screen-shot-2016-12-31-at-14-27-17-pmUnderbar träningshelg med bästa träningsgruppen i slutet av november. FTW King, FTW Midi, FTW Epic, FTW Bud, FTW Mist, Emenems Ninja och Emenems Lunachick ”Squid”. 

Vi tävlade agility i Mora och jag blev plötsligt väldigt sugen på att debutera med Bud trots att det inte var planerat. Han fick starta hoppklasserna på söndagen när vi ändå var på plats. Debuten gick strålande med en liten rivning i första loppet och vinst och pinne i det andra! Vi var också i Vårgårda och tävlade klass 3.

Thomas startade IK1 och IK2 med Volt respektive Sarek och tog poäng till Unghunds-SM/SM med dem. Kat startade på cocker-SM och fick certificate of merit. Han bestämde sig också för att Buds lillasyster Holly ska stanna hos honom och de är i full gång med att träna lydnadsgrunder.

December

I december var det dags för Buds agilityklass-debut. Tyvärr fick vi fem fel i båda agilityloppen, men med fina kontaktfält och bra känsla! I hoppklassen lyckades vi ta vår andra pinne med ett nollat lopp.

Vi har gått vallhundskurs för Jonas Gustafsson igen (femte gången det här halvåret – det finns så mycket att lära!) och tränat både agility och vallning. Epic blev pappa till valpar hos kennel Greis Working. Det ska bli väldigt roligt att följa dem!

Sammanfattning av tävlingsåret

  • Lydnadschampionat (Squid)
  • Agilitycert (Epic)
  • SM-kval agility (Squid)
  • Vinst uttagning WAO (Squid)
  • Lagbrons WAO (Squid)
  • Två godkända vallhundar (Volt och Bud)
  • 1:a-pris i IK1 och poäng till Unghunds-SM (Volt)
  • SM-poäng vallning IK2 (Sarek)
  • 1:a-pris unghundsklass på jaktprov för stående fågelhundar (Alot)
  • CoM på Spaniel-SM (Kat)
  • 1:a-pris och 2 placering i segrarklass på spanieljaktprov (Kat)

Årskrönika 2016 Del 1

Jag tänkte att det kunde vara roligt att sammanfatta 2016 lite. Det är många saker som hänt som kanske inte hamnat i bloggen tidigare. Här kommer del 1: Januari till juni.

Januari

En av de första sakerna som hände 2016 var uttaget till World Agility Open. Vi åkte ner till Skåne för att tävla om en plats i laget och Squid vann både uttaget och games-klasserna på söndagen. Jag vet inte varför men det går ofta väldigt bra för oss i början på året. Jag vet inte vad det beror på – kanske att vi tränar mindre på vintern? Det verkar orimligt att vi skulle bli bättre av mindre träning, men vi har i många år presterat allra bäst de första månaderna på året.

Helgen efter var Epic och jag på mondioring-kurs i Halmstad. Det var roligt och motiverande. Helgen efter det var Thomas iväg och höll kurs, så jag tog med mig Kat på spanieljaktprov i segrarklass utanför Strängnäs. Jag har aldrig gått på jaktprov tidigare, men Kat bara skötte allt för mig så att jag bara behövde hänga på. Vi tog 1:a-pris och kom tvåa. Häftig upplevelse!

Sista helgen i januari tävlade vi i Väsby-hallen. Inga superresulat, men nollade ett agilitylopp med Squid. På söndagen skyndade jag mig iväg från tävlingen för att köra mot England och parningsresa för fodertiken Bet. Utöver henne hade jag med mig Epic och Bud.

Februari

Att köra till och från England var trevligt med bra böcker i lurarna. Lyssnade på en om dinosaurier, en om DNA och en om konstgödsel, för sådant tycker jag är roligt… Vi var i Lancashire och det var väldigt blött och svårt att träna vallning på grund av underlaget. Fick dock till en hel del riktigt fin träning med Bud. Parningarna gick trögt och jag åkte hem ganska övertygad om att resan var fruktlös.

img_4227.jpg

Så fort jag kom hem från England – lite senare än planerat – fick jag packa om och sätta mig på flyget till Schweiz där jag hade kurs. Hem igen och full fart med lydnadstränandet eftersom Squid och jag skulle tävla helgen som kom. Vi var runt i lite olika hallar och tränade intensivt inför tävlingen, vilket räckte till förstapris i elitklass och lydnadschampionat.

Hela februari hade jag gått och känt mig lite halvsjuk, och efter den här helgen blev jag sjuk på riktigt samtidigt som Thomas åkte iväg för att jobba och årets första valpkull föddes (som tur var utan andra komplikationer än att Fay vägrade ha valparna i valplådan och absolut skulle ha dem i sängen).

Mars

Så fort jag blev lite friskare var det dags att packa väskan igen: Epic och jag flög till USA för att hålla kurs, träna mondioring och umgås med vänner. Vi hade det väldigt bra och jag fick också otroligt goda nyheter när det visade sig att Bet faktiskt var dräktig efter vår Englands-resa. När vi kom hem igen tävlade vi agility i Kumla och på Gåsahoppet i Skåne.

img_4228-1.jpg

April

Under april var jag hemma för det mesta. Fays valpar var äldre och behövde uppmärksamhet, samtidigt som Bet fick sin valpkull. I början av april kom Fidget in i familjen. Jag hade tävlingslydnadskurs och hoppteknikkurs på brukshundklubben och lite andra privatlektioner och föreläsningar. Thomas och Alot var på jaktprov i Norge och tog 1:a-pris i unghundsklass. I början av månaden blev Squid halt efter en promenad i kohagen och jag vilade henne från agility fram till landslagsuttagningen, där hon fortfarande inte kändes fräsch, så jag fick stryka henne från vidare tävlande. Epic gick fint, men jag klantade mig en del och vi fick bara till ett felfritt lopp.

Maj

I början av maj fick Squid äntligen hjälp av sjukgymnast och hoppet om WAO väcktes igen eftersom det inte var något allvarligt fel på henne. Ännu en gång satte jag mig i bilen och körde vill England. Thomas mötte upp med flyg över tävlingshelgen. Det är helt underbart att tävla när Thomas är med och kan sköta markservicen! Squid gjorde en riktigt fin WAO-helg även om hon verkligen hade behövt några extra veckors träning mellan sjukgymnastbesöket och tävlingen. 65 centimeter höga hinder på sandunderlag är inte det enklaste om man inte är helt fräsch. Vi rev några hinder, men var faktiskt bästa svenska ekipage i kvalet i både pentathlon och biathlon och fick köra båda finalerna. Vår plats i laget som skulle köra final gav jag bort till Maria och Mito eftersom jag bedömde att Squid inte behövde köra fler lopp än nödvändigt. Lagets insats räckte till en bronsmedalj som vi är stolta över att ha bidragit till! Efter WAO åkte Thomas hem igen och jag körde upp till Lancashire och tränade Wilco och Bud i vallning i fem dagar innan jag körde hem igen.

img_4229-1.jpg

Juni

Juni började med tre dagars kurs i Frankrike. Resten av månaden var jag mest hemma, och tävlade inget heller. Jag hade hoppteknikkurs på brukshundklubben och valpläger hemma. Vi hade tre valpar kvar från vårens kullar. Bud och jag kom igång med mer agilityträning och startade slalominlärningen på riktigt.

Mina Instagram-favoriter 2016

I förra inlägget listade jag de bilder på Instagram som fått flest likes. Nu tänkte jag gå igenom mina favoriter. Jag valde att begränsa mig till bilder jag tagit med mobilen, systemkamerabilder som egentligen var tänkta till annat känns lite ”fusk”. Utan inbördes ordning:

screen-shot-2016-12-29-at-20-28-21-pmThomas och Volt vallar får på vårt stora fält medan solen går ner i slutet av augusti.

screen-shot-2016-12-29-at-20-26-37-pm

Epic tar lammen ut på bete för första gången (24 april). Kanske inte den bästa bilden, men jag längtar så mycket efter våren! Bara fyra långa månader dit…

screen-shot-2016-12-29-at-20-26-20-pm Två besökare som bodde hos oss under våren poserar framför kameran (vilket får ses som en stor bedrift). Jag gillar bilden för att de är så vackra och så olika. De är kusiner – Till som är bror till Bud och därmed Epics son, och Bet som är Wins dotter.

screen-shot-2016-12-29-at-20-22-11-pm

Jag gillat mat och jag gillar Squid. Älskar den här bilden från när jag och Squid hade en dag på egen hand i början av november där vi tränade nosework och gick på restaurang ihop.

screen-shot-2016-12-29-at-20-21-52-pm

Älskar också den här bilden på Bud och hans desperata ”Varför fotograferar du valpar när du har mig?”

screen-shot-2016-12-29-at-20-21-26-pm

Klassisk ”posering i skogen”-bild från september. Älskar den mjuka mossan och ljuset.

screen-shot-2016-12-29-at-20-21-06-pm

Actionbild på Cecilias King som flyger över balansbommen i augusti.

screen-shot-2016-12-29-at-20-20-50-pm

Bästa pappa-och-son-bilden. Mina fina killar! <3

screen-shot-2016-12-29-at-20-20-24-pm

Och jag älskar den här bilden på Bud och mig. Så mycket glädje!

screen-shot-2016-12-29-at-20-20-01-pm

Sommar! Det var kokhett i juli och vi lekte och svalkade oss i havet på Västkusten.

screen-shot-2016-12-29-at-20-19-35-pm

Den här bilden fick inte alls många likes, men jag tycker verkligen om den. En varm sommarmorgon när jag vaknat, Kat öppnar ett öga och Thomas sover. Så mysig. Ge mig sommar nu!

Den bild jag gillar mest av alla i år, tror jag. Är den här fantastiska solnedgångsbilden på Epic och Squid från våra dagar på Västkusten i juli:

screen-shot-2016-12-29-at-20-44-19-pm

Mest gillat på Instagram

I år har jag satsat lite extra på Instagram och lagt tid på att ta bilder på hundarna i olika situationer. En del av bilderna har också hamnat i bloggen, några på Facebook, men ofta försöker jag hålla det separat så att inte samma saker dyker upp över allt. Förr la jag upp mer videoklipp från träningen, men det kändes som att de inte blev så uppskattade, så Instagram är kanske fel ställe för dem. Om du vill följa mig på Instagram så heter jag fannyftw där. Här kommer de nio mest gillade bilderna under 2016.

Nummer nio

screen-shot-2016-12-29-at-18-10-08-pm

Under sommaren bestämde jag mig för att det var dags att lära Bud att våga simma. Det gick bra! Mer imponerande var kanske att jag också badade lite. Vad gör man inte för hundarna – och konsten! Lånade Thomas GoPro-kamera som visade sig ta bättre stillbilder än vad jag trodde. På den här bilden gör Bud kaffebryggaren eller vad det heter 😀

Nummer åtta

screen-shot-2016-12-29-at-18-09-30-pm

Enda bilden som är från i våras, innan jag startade min Instagram-kampanj under sommaren. Det är Cecilia som har tagit den här fina bilden på valpen Skyy från kullen vi hade i våras.

Nummer sju

screen-shot-2016-12-29-at-18-10-32-pm

Det är tydligt att folk älskar valpar! Den här bilden är från i höstas och på tre av de fem valparna i höstens kull – Moss, Ivy och Holly. Tagen med systemkamera och gjord svart-vit för Instagram.

Nummer sex

screen-shot-2016-12-29-at-18-11-12-pm

Mer valpar! En höstig bild på Fern. Tagen med systemkamera.

Nummer fem

screen-shot-2016-12-29-at-18-11-32-pm

Mer valpbilder! Den här är på Holly när hon var åtta veckor och vi hade lite snö. Holly kommer att stanna hos oss som Thomas lydnadshund.

Nummer fyra

screen-shot-2016-12-29-at-18-11-58-pm

Sista valpbilden. Här är Ivy, Holly och Fern 12 veckor gamla. Inte speciellt imponerande tekniskt och tagen med mobiltelefonen medan jag tränade flickorna på att sitta stilla på en kudde. Men de är ju väldigt söta och duktiga, så jag förstår att de får likes!

Nummer tre

screen-shot-2016-12-29-at-18-12-29-pm

Den här bilden från början av oktober gillar jag verkligen! Volt driver en ensam tacka iväg från flocken med full kontroll. Vackra höstfärger och solnedgång. Tagen med mobilen.

Nummer två

screen-shot-2016-12-29-at-18-12-49-pm

Ännu en favoritbild! Förutsättningarna för bra bilder i augusti var inte helt optimala. Det var grått, kallt och blåsigt. Vi tränade tricks eftersom alla agilityhinder bara blåste omkull. Bilden blev riktigt bra tack vare att hundarna ställde upp på många försök. Ännu en mobilbild.

Nummer ett

screen-shot-2016-12-29-at-18-13-23-pm

Den här bilden från början av november är fin, men jag har lite svårt att förstå att det är den mest gillade från hela året. Jag har många andra favoriter. Jag var nästan på väg at inte lägga upp den, eftersom det blir så himla många bilder på mina hundar som poserar i skogen. Men det blev ju ganska fint med Squid som sitter på stubben (notera att ena bakbenet hänger utanför). De här tre hundarna är väldigt vana vid att posera på bild. Ibland blir de lite uttråkade, men man kan få upp öronen genom att prata vallning med dem (”come bye”… ”away”) eller genom att kasta en pinne som de väntar på att få hämta.

Vad gör du när motivationen tryter?

– Vad gör du när motivationen för hundträning tryter? Frågan fick jag för några veckor sedan och jag började fundera på hur jag tänker kring det.

På en nivå är svaret: Då skiter jag i det! Har jag inte lust att träna så gör jag inte det. Tappar jag motivationen för en hundsport av någon anledning har jag inga problem med att lägga det på hyllan utan att känna mig dålig. Jag är jättedålig på att tvinga mig själv att träna på saker jag tycker känns tråkiga och står hellre över ett träningspass än att ha en dålig känsla i det.

Å andra sidan är svaret: Det händer inte! Inte på lång sikt, inte på ett större plan. Jag har tränat och tävlat med hund i 20 år och hundträning har varit mitt liv i över 10 år. Jag blir inte stressad om jag inte känner mig sugen en dag eller en vecka, jag vet att mitt intresse är så stabilt att jag kommer att fortsätta.

U-SM 2003Twiggy och jag på U-SM 2003 i Malmö

Formen för mitt intresse kanske ändras: För drygt 10 år sedan var jag ganska ointresserad av agility av många anledningar – tyckte att lydnad var mycket häftigare! När jag skaffade min första border collie för snart 19 år sedan tyckte jag att bruks – speciellt sök och rapport – var det häftigaste. Aktiviteter som byggde på hundens egen motivation och medfödda egenskaper – som jakt och vallning – tyckte jag var dödstråkigt under lång tid. Nu tycker jag att det är väldigt spännande, förmodligen för att jag har blivit mer intresserad av avel.

För mig är träningen det centrala i mitt intresse. Jag tror att det är mer stressande att tappa motivationen för träning om man ser träningen som ett nödvändigt ont (för att man helst bara vill tävla), eller om man känner sig pressad att prestera av någon anledning. Jag tror också att det är lätt att tappa motivationen om man inte känner att träningen går som man vill, om man inte har verktyg att lösa de problem som uppstår.

Självklart är det viktigt att hitta motivation på olika sätt även om man vet att intresset är stabilt. För mig handlar det om att hela tiden utvecklas, ha roligt och se framsteg.

Jag älskar till exempel att gå kurs. Dels tycker jag om att lära mig nya saker, men jag tycker också att själva kurssituationen är väldigt motiverande. Att träna inför någon annan gör att man skärper sig och försöker göra sitt allra bästa. Lite som en tävling där man inte kan misslyckas. För andra är det nog motsatt – kurs är jobbigt för att man på något sätt ska prestera inför kritiska ögon.

Onlinekurs kan vara en bra medelväg, eftersom man själv väljer vad man vill skicka in för granskning. En annan fördel med onlinekursen framför en helgkurs (som det ofta blir när man kommer upp på en viss nivå, eller bor långt ifrån anda) är att det blir mer av en process, där man hinner utvecklas under kursens gång. Själv älskar jag onlinekurser också, och går flera kurser varje år. Att göra övningar någon annan designat, filma och utvärdera filmerna tycker jag både är utvecklande och roligt.

Goda träningskamrater kan också göra underverk för motivationen! Det är som en kurs, fast billigare och mer tryggt. Om man inte har tillgång till träningskamrater på nära håll kan man göra som vi har gjort i höst – starta en Facebookgrupp och dela filmer och träningsidéer där.

Och kom ihåg! Man måste inte känna sig sugen på att träna hela tiden. Mina hundar är lika glada för en långpromenad i skogen som för ett träningspass. Ibland orkar man ingenting och då verkar de ganska nöjda med lite gos i soffan också.

En annan tanke är att man kanske inte behöver vara motiverad hela tiden? Om man har ett mål måste man kanske göra ibland utan att känna sig motiverad, även om det inte är lika roligt. Jag känner mig mycket sällan motiverad av gå ut och springa, men jag gör det ändå, för att jag vet att det är bra.

Hur tänker du kring motivation? Vad motiverar dig? Vad gör du för att hundträningen ska kännas rolig, utvecklande och spännande?

Kats høst

I høst har Kat startet seks ganger i vinnerklasse (”segrarklass”) på jaktprøve for spaniel. Jaktprøver for spaniel i åpen klasse (”öppen klass”) og vinnerklasse er alltid praktisk jakt der hunden skal søke opp og støte vilt som felles av prøvens skyttere. Jaktlyst, fart, stil og viltfinnerevne er viktige. I tillegg skal hunden være rolig i oppflukt og apportere felt vilt til førerens hand med mykt grep.
I vinnerklasse kan de fire beste hundene som er av championkvalitet plasseres der vinneren får cert og de tre øvrige plasserte hundene får CK.

katorreKat som unghund apporterer orre på skogsfugljakt

Av Kats seks starter gikk hun til første premie i kvalitet fire ganger, og ble hun plassert med CK tre ganger. Alle gangene følte jeg at det gikk helt greit, hun gjorde jobben som en god spaniel skal. Men jeg vet at vi kan ennå bedre. Når jeg får vist frem et søk med flyt der jeg kan føre henne helt tyst i samtlige slipp som jeg vet at hun kan, så blir vi farlige. Det får bli neste høst. Man skal jo også ha litt flyt når det gjelder å få slipp i optimale terrengavsnitt med fugl, samt at det blir felt fugl.

Jeg har lagt ut noen av prøvekritikkene på Kats side på forthewin.se.