Här kommer fortsättningen på rapporten om gårdagens föreläsningar och demonstrationer på Obedience Rules. På eftermiddagen var det dags för de svenska och finska instruktörerna att presentera sin träning, och det blev mer praktiska demonstrationer nu.

Mona Kjernholm

Svenska Mona höll hela sin demonstration utomhus med hjälp av sina två border collies Marvin och Fixa. Mona jobbar precis som Christina belöningsbaserat och med mycket frivilliga beteenden. Hon började med att prata om hur hon startar upp träningen med en färsk hund. Mona jobbar med att hunden självmant ska söka kontant och bjuda beteenden. Det spelar inte så stor roll vad hunden erbjuder, det är hundens attityd och engagemang som är det viktiga. Mona pratade om att hon vill träna hunden till att fungera på ett visst sätt i träningen, hon menar att om vi kan lära in olika moment så kan vi också lära hunden hur man beter sig under träning.

I nästa steg jobbar Mona med olika grundövningar som egentligen inte har någonting med momenten att göra, trots att de kan vara användbara när man ska börja träna annat. Det kan vara till exempel tasstarget, klossträning eller sidledsförflyttningar med framtassarna på en planka. Här vill Mona studera hur hunden reagerar på olika saker i träningen. Hur hanterar den olika typer av belöningar? Olika typer av belöningsplacering? Hur gör den om belöningen uteblir? Om den måste göra flera saker innan belöningen kommer? Om den får ett ”bra”, men ingen belöning? Informationen hon får i den här träningen gör momentträningen mer effektiv senare.

Till slut pratade Mona om fjärrdirigering. Tyvärr var tiden knapp och hon han inte prata så mycket om själva inlärningen. Istället pratade hon mycket om hur hon vill att skiftena ska se ut, och varför. Mona vill att hunden har baktassarna låsta under hela momentet, men hon tänker också på andra detaljer. Hur hunden utför skiftena påverkar hur lätt det blir att utföra nästa skifte. Om hunden till exempel lägger sig med frambenen väldigt utsträckta (så att de hamnar långt ifrån baktassarna) så blir ställandet långt och därmed blir det svårare för hunden att sätta sig bakåt på ett bra sätt. Man kan alltså tänka flera steg framåt och det kan vara smart att jobba med små detaljer även i ett lätt skifte som sitt till ligg. På så sätt kan de svåra skiftena bli lite enklare.

Lillemor Edström

Svenska Lillemor pratade om och visade inlärning av rutan med sin border collie Shikka. Innan man börjar träna rutan tycker hon att det är bra att träna på att hunden kan stanna på förarens kommando i olika situationer och att den kan stå still tills belöningen kommer. Hon använder rösten för att hjälpa hunden att stå stilla tills belöningen kommer till hunden. Hon tycker också att target kan vara en bra idé i rutan, men har inte använt det själv. Hon vill också lära hunden dirigering – fram, bak, höger och vänster. Lillemor lär gärna in rutan genom att hänga en leksak på en liten ställning ett par meter bakom rutan. Ställningen är till för att leksaken ska synas tydligt. När hunden har fått springa igenom rutan och ta sin leksak några gånger för Lillemor in stå-kommandot och ställer hunden i rutan innan den får varsågod. I nästa steg tar hon bort leksaken och testar att skicka hunden. Om det lyckas kastar hon en boll efter att hunden har stannat i rutan.

Christa Enqvist och Jessica Svanljung

De finska instruktörerna höll sin demonstration ihop. De började inomhus där de pratade om sin grundsyn på träning och gick sedan ut och visade träning med sina egna hundar. Christa och Jessica började med att säga att deras grundtänk är att träningen ska vara svart-vit för hunden. Det är viktigt med ledarskap och bra vardagslydnad och att ha tydliga kriterier för hunden. Det är också viktigt att hunden lär sig att göra rätt på första försöket. Om den erfarna hunden behöver hjälp efter att den har gjort fel så får den bara beröm och sedan får den göra om hela momentet och får belöning om det blir rätt direkt.

Finskorna vill att hundarna ska vara starkt motiverade och ha en hög aktivitetsnivå. Då klarar de av att bli rättade senare i träningen och de klarar också av störningar bättre. Christa och Jessica tycker att det är viktigt att man använder ett belöningsord innan belöningen kommer fram. På belöningsordet ska hunden bli aktiv och då får den belöningen. På så sätt kan belöningsordet också användas på tävling.

Momenten delas upp i små delar under inlärningen. Varje del ska både ha rätt teknik och rätt attityd. Instruktörerna varierar mellan godis och lek beroende på vilken aktivitetsnivå de vill ha i beteendet. Enligt Christa och Jessica kommer de stora problemen ofta när hunden börjar bli lite erfaren och tror att han vet hur momenten ska utföras – när hunden får en ”kan själv”-attityd. När man får problem är det viktigt att plocka ut den delen som är problematisk och träna på den separat, för att sedan sätta ihop momentet igen när problemet är löst. Det är också viktigt att man avgör om problemet ligger på tekniknivå eller om problemet är att hunden har fel sinnesstämning för beteendet. Man får backa i träningen och ”tugga sig igenom” problemet när det uppstår. Om man är säker på att hunden kan beteendet kan man kräva lydnad, men då måste man vara säker på att hunden verkligen har förstått.

När hunden är ”färdigtränad” handlar det om att träna på olika störningar och försöka luska ut vad som kan hända på tävling. Det är viktigt att också fortsätta med grundträningen och att man inte släpper på inlärda kriterier. Det är lätt att bli slapp med kriterierna när det är så mycket olika delar att tänka på i elitlydnaden, men det får man aldrig göra. En bra balans mellan fart och teknik är avgörande. Det viktigaste är att ha bra träningskompisar, eftersom man blir hemmablind av att träna själv.

I den praktiska träningen imponerade hundarna väldigt med sin fart och entusiasm. Träningen baserar sig mycket på hjälper, dels i form av belöningshjälper, dels i form av extra kommandon och tillrättavisningar. En favoritövning som finskorna använder mycket är att hunden lär sig att springa fort runt ett föremål (kan vara en stol, ett träd, en ryggsäck eller en person). I den övningen kan man träna många olika delar där man både vill ha fart och få ut hunden på avstånd, till exempel ingångar med och utan apport, ställanden på väg bort och på väg mot föraren, att hålla apporten i fart etc.

Idag föreläser alltså instruktörerna om hur de tänker kring lydnadstränande- och tävlande. Just nu har vi en lunch och jag har rastat hundar, ätit och förflyttat mig till det svala biblioteket för att komma undan solen. Jag har blivit väldigt känslig för sol och värme efter många, långa undervisningsdagar i solen i sommar. Nu har jag i alla fall tid att blogga om förmiddagens föreläsningar.

Kjellaug Selsaas och Synnøve Matre

De norska instruktörerna på OR2011 är Kjellaug Selsaas och Synnøve Matre. De kommer från Vestlandet och har tävlat framgångsrikt med border collie respektive jaktgolden. De började sitt föredrag med att prata om hur man är en bra ledare för sin hund, och trygghet var ledordet. Det är viktigt att se till att man skyddar hunden från skrämmande och obehagliga situationer och att hunden känner att den kan lita på oss när vi tar med den någonstans. Självklart är det en viktig sak, både i vardagen och när vi tar med hundarna på tävlingar där det är mycket hundar och annat stök. Det är också viktigt att vara tydlig, konsekvent och den som tar initiativ. Synnøve sa också att det är i träning hon vill att hunden ska komma närmast henne. I vardagen kan hon ignorera hunden, för att sedan låta den komma nära och få uppmärksamhet i träningen.

En stor del av föredraget handlade om hur lätt det är att ge hunden felaktiga känslor i förbindelse med tävling. Det här är ett område som jag alltid försöker förmedla på kurser, men jag tror aldrig att jag har gjort det lika effektivt som de här norskorna. Först visade de en film som illustrerade hur snabbt man kan stuka hundens självförtroende och lust att jobba ihop med oss i en situation (till exempel tävlingssituationen). Filmen var väldigt tydlig och det mest slående var hur det verkligen såg ut precis som man ofta ser hos orutinerade ekipage på tävling. Hunden blir osäker på den ovana situationen och förarens förändrade beteende i tävlingssituationen, föraren blir  irriterad och tjatig och så blir hunden ännu mer osäker och upplever till slut hela situationen som väldigt obehaglig. Temat avslutades med ett fantastiskt teaterframförande där Synnøve var förare och Kjellaug hund. Jag skrattade så jag grät.

Norskorna avslutade sin föreläsning med att prata om överträning och hur det kan göra hunden mindre känslig för svåra utmaningar på tävling och öka hundens självförtroende och säkerhet. Vi fick se film med olika exempel, till exempel att stå vid sidan av hopphindret och kasta apporten rakt fram. Hunden ska då ändå vara medveten om att hoppet ska tas och självmant söka upp det på väg ut och in med apporten. Andra exempel var skick till rutan med saker i vägen och många andra koner som störde, fritt följ mot väg och apporteringsdirigering där mittenapporten flyttas ut åt sidan så att den ligger bara 1-2 meter ifrån den apport som hunden ska ta.

Christina Ingerslev och Mads Møller

Från Danmark kommer Christina och Mads och de pratade under andra passet på förmiddagen. Båda har tävlat på landslagsnivå med border collies. Christina började passet med att prata om grundträning för lydnadshunden. Christina använder sig av klickerträning och poängterade vikten av att välja en träningsfilosofi (träning baserad på belöning eller obehag) och därefter ett träningssystem (en egen implementering av inlärningsprinciper, till exempel ”vad betyder klicket?”, ”vad gör jag när det blir fel?” eller ”hur använder jag belöningar?”

I grundträningen lägger hon vikt vid att hunden spontant söker vår kontakt, kamplek, att hunden tar initiativ i träningen och att hunden kan visa självkontroll i olika situationer. Hon jobbar med frivilliga beteenden och lägger på kommando sent i träningen. Christina poängterade också vikten av att planera, strukturera och loggföra sin träning.

Till slut gick Christina igenom hur hon delar upp inlärning av apportering. Det var egentligen väldigt likt hur vi tränar – grunden läggs i leken (kamplek och att hunden springer fort tillbaka till föraren för att få en ny leksak när den griper en kastad leksak) och vidare jobbar hon på delarna – att hunden kan välja apporten trots att det finns godis i andra handen, att hunden frivilligt griper apport på marken för att få lekbelöning, att hunden håller fast trots att vi håller i och drar i apporten etc. En skillnad ligger dock i att Christina vill att hundarna griper apporten från baksidan.

Mads pratade om hur han lägger upp träningen inför tävling och hur han gör på tävlingsdagen. Mads har en underhållsfas under vintern, där han bara tränar 2-3 gånger i veckan och lägger vikt vid att både hund och förare tycker att träningen är rolig. Om han vill ändra i något moment, till exempel tekniken i fjärrdirigeringen, gör han det under den här perioden. Han försöker köra igenom alla moment vid varje träningspass och lägger också in överträning.

6-8 veckor innan en stor tävling börjar den intensiva fasen. Här tränar Mads 7-12 gånger i veckan och bygger också upp hunden fysiskt om det behövs. Han börjar passen med att köra igenom alla elitmoment och därefter bryta ner dem i smådelar och arbeta på detaljer.

De sista 14 dagarna innan en tävling jobbar han med finputsning (men försöker fortfarande att köra igenom alla moment varje dag). Han försöker lägga in en tävling tre veckor innan den stora tävlingen för att veta vad han behöver jobba på. Hur han gör de sista dagarna innan tävlingen beror på hundens personlighet, en del hundar behöver vila från träningen eller träna lätt, andra behöver fortfarande stora träningsdoser för att hålla ihop på tävlingsdagen.

Efter en tävlingshelg i Dalarna med långa, varma dagar (och inte så många resultat, förutom vinst och pinne till Pogue i hopp 1) åkte vi till Bro utanför Stockholm för fem dagar med lydnadsinspiration på Obedience Rules. Jag kom ganska sent igår, när det bara var en timma kvar av den praktiska träningen, men Thomas var där hela dagen. Idag är det föreläsningar av instruktörerna hela dagen. Det är underhållande och intressant och man får många nya tankar. Jag saknar min orangea lydnadshund som är hemma med sina valpar. Den svart-vite må vara bäst i världen på det mesta, men lydnadsträningen har inte kommit så långt och när vi tränade lite igår kväll kände jag att vi kanske ska hålla oss till vallning och agility just nu. Däremot är jag sugen på att komma igång med träningen inför lydnadsklass III med Squid. Jag hade ju tänkt mig att vi skulle träna vittring och fjärr och andra lugna moment medan hon var dräktig. Så blev det inte riktigt, hon fick bli ganska mammaledig den sista månaden.

Nu har vi lyssnat på fyra av instruktörerna och ska ta lunch. Det har varit intressant att höra de norska och danska instruktörerna prata om sin träningsfilosofi och om olika teman. Ska försöka komma tillbaka med en kort rapport om vad de olika instruktörerna har pratat om senare idag.