Unghundsträning – prioriteringar

En vän och valpköpare, som har Buds bror, skrev en tänkvärd fråga på Facebook som jag tänkte svara på lite längre här. Hon uttryckte att hon kände sig splittrad, då hon gillar att träna många olika hundsporter och är nyfiken och gärna testar nya grenar. Samtidigt tycker hon att det är svårt att få tid och ork till allt, och att det kanske är bättre att satsa på en eller två saker för att kunna göra det seriöst. Jag tror att det är många som känner igen sig i de här tankarna, och jag tror också att vi är många som någonstans – medvetet eller omedvetet – väljer och väljer bort för att kunna hålla fokus och få tid till träningen. Det finns naturligtvis inget rätt eller fel när det handlar om hur man prioriterar, men jag tänkte delge mina tankar.

Bud

Min grundtanke med en valp eller ung hund är att bygga en stabil och bred bas. Jag försöker att titta på hunden som helhet och fokuserar mer på att få fram den hund jag vill ha om ett par år, än att fort lära in moment och bli tävlingsklar i någon gren. För egen del innebär det att jag lägger mycket tid på saker som är generella oavsett vilken gren jag väljer att satsa på. Jag tror att en bred bas och goda grunder faktiskt sparar tid i slutändan, eftersom hunden blir så mycket enklare att träna och tävla med i framtiden.

Många saker är lika oavsett vilken gren man vill satsa på – belöningsutveckling, kroppskontroll, träningsfärdigheter (upprepa för att få belöning, försöka bättre med bra attityd om man inte får belöning etc.), stadga, självkontroll, signalkontroll, vardagslydnad, miljöträning, avslappning etc. Med Bud kan jag inte påstå att jag har kommit igång med speciellt gren-specifik träning i något förutom vallning.

Jag har naturligtvis funderat en del på vad jag ska göra med Bud i framtiden. Det är lätt att fastna i egna fördomar om hunden – vad man tror att han passar till. Men om man bara går på vad hunden har talang för (eller undviker det man tror att hunden har svårt för) gör ju också att man riskerar att förstärka de dragen genom att inte utveckla andra sidor hos hunden.

Jag gillar att grunda alla hundar i lydnad. Dels finns det många nyttiga och roliga beteenden att jobba på där, som man har nytta av vad man än vill göra. Dels känns det bra att kunna ta upp lydnadsträningen vid senare tillfälle om man vill – till exempel om hunden (eller jag!) skulle bli skadad och inte klarar av belastningen som agility innebär. Med Shejpa grundade jag inte direkt någon lydnad, och det ångrade jag. När hon var äldre och jag ville sätta igång med lydnaden så blev steget på något sätt för långt eftersom hon inte ens kunde det grundläggande. Då bestämde jag mig för att inte göra det misstaget igen – alla ska grundas i lydnad.

Squid är ju mer än grundad i lydnad, även om det aldrig har varit speciellt prioriterat så har hon ju ett par förstapris i elitklass och har jättefina moment. Med pojkarna har det blivit lite mer halvdant även om ambitionen har funnits där. Epic och jag tränar fortfarande lite lydnad, men med fokus på mondioring eftersom vi fuskar lite med bitarbete. Wilco har inte kommit speciellt långt. Jag tycker att det är roligt att grunda lydnadsdetaljer med valparna, men så har det inte blivit speciellt mycket mer. När jag tänker på saken så tror jag att jag vill ha som målsättning att både Wilco och Bud ska starta lydnadsklass 1. Jag tror att det är bra med en sådan målsättning för att verkligen vara gott igång med lydnadsträningens alla delar (inte bara snygga fjärrförflyttningar).

Det var länge sedan jag höll på med bruks. Squid och jag tränade lite sök när hon var ung, men det var på den tiden då hon var väldigt svårmotiverad, så det gick trögt och tog lite för mycket tid som jag inte hade. Jag tycker att få saker slår söket när det gäller att bygga självförtroende hos unghundar, så det vore verkligen någonting som hade varit positivt för Bud. Jag har ingen förhoppning om att jag ska ha tid att satsa på sökträning, även om det är väldigt roligt, men jag tror att det är någonting värt att satsa några dagar på.

Epic fotgåendeUng Epic på lydnadsträning

Agility då? Det är kanske det jag lägger minst tid på med valparna. Även om mycket av det jag gör naturligtvis är med tanke på agility. Jag tränar lite grundläggande ”torrhandling” – att lära valpen att följa min kropp utan hinder. Jag tränar nosduttar i handen som kan bli till ett kontaktfältsbeteende. Jag jobbar på kroppskontroll och styrka för att hunden ska ha så lätt som möjligt för att göra rätt när vi väl börjar med hinder. Jag vill också att han ska vara duktig på att höra vad jag säger även när han springer fort och är väldigt upphetsad, så vi fokuserar mycket på signalkontroll (även om det just nu ser mest ut som tricks/lydnad).

Hur tänker du kring prioriteringar med unga hundar? Hur tänker du med din vuxna hund?

8 reaktion på “Unghundsträning – prioriteringar

  1. Hej!

    Jag tänker belöning, stadga, explosivitet, ”klickertänk”, passivitet och miljöträning. Har man de bitarna så är ju momenten i sig inte så svåra att lära in. Min unghund har tävlat framgångsrikt i brukset, agility och lydnad (ska även debutera i fs och htm snart) och han är ju bara två år. Men jag tänker att både kropp och knopp mår bra av varierad träning och att vår relation blir rikare när vi delar så många olika erfarenheter som ett team.

  2. I feel bad that my puppies don’t know how to do very much. But I’ve heard you say this before and I believe you so I try not to be too worried. They know about rewards, shaping, stimulus control and I know we’ll be able to put everything together when they are a little older.

  3. Vilket bra inlägg. Jag känner likadant som din valpköpare, och jag har ju även fler hundar och begränsat med tid. Hekla har ännu inte börjat med speciellt mycket agilityträning. Försöker fokusera på vardagslydnad i nuläget, men kan ibland känna stress över att vi inte kommit längre. Tack för ett klokt inlägg, som fick mig att känna lite mindre oro över hundens utveckling.

  4. Jag tycker lydnad är för tråkigt men petar hellre med heelwork eller rally, åxå väldigt bra grund, och nåt att falla tillbaka på…

    Jag håller ju en del foundation för blivande agilityhundar, men tittar man på vad vi gör är det ju inte speciellt grenspecifikt, utom möjligtvis att jag introducerar banglek på gungan samt slalomkanal. Annars är det ju mycket stadga, ta belöning på olika sätt, kroppskontroll, bli van vid att jobba med andra hundar i närheten osv.

    Med Kaia tränade jag jättemycket grundträning. Minka har varit lite tvärtom, det blev lixom nästan inget alls, hon kan väldigt få saker och var jättesvår att jobba med när hon var yngre. Men det har lite släppt nu efter att hon blev typ ett och ett halvt, nu är hon väldigt rolig att jobba med, men oj vad grunder hon saknar!

    • Jag har ju varken tävlat heelwork eller rally, men jag skulle tro att grunderna är väldigt lika lydnaden? Möjligtvis att det är mer stadga i lydnaden och så fjärrdirigering som är sååå nyttigt och roligt att pilla med. Apportering och framåtsändanden och sådant brukar jag vänta med rätt länge i alla fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *