Podcast – Drinking From the Toilet #27

I förra veckan hade jag ett samtal med amerikanska hundtränaren Hannah Branigan om ”No Reward Markers”, alltså en markör som signalerar för hunden att den inte kommer att få belöning. När är det lämpligt att använda dem? När är det inte lämpligt? Vad finns det för för- och nackdelar? Och så hamnade vi så klart på lite sidospår också – det är ju så kul att prata om hundträning.

img_9795.jpg

Jag älskar att lyssna på podcasts – vet inte hur jag skulle klarat av bilkörande, städande och hundpromenerande utan dem. För det mesta lyssnar jag på sådant som inte har med hundträning att göra, men Hannahs podcast ”Drinking From the Toilet” är riktigt bra och har haft med spännande gäster som Ken Ramirez och Kathy Sdao i tidigare avsnitt. Rekommenderas starkt om du vill börja lyssna på podcasts.

Kom gärna med tips på bra poddar i kommentarsfältet! Spelar ingen roll om det handlar om hundar eller inte. Det är alltid kul med nya tips!

Hoppteknik

Hoppteknik har blivit väldigt populärt och bloggar och sociala medier är fulla av klipp på hundar som gör olika hoppteknikövningar. Jag har egentligen som regel att inte uttala mig negativt om hur andra tränar, och det är inte heller meningen med det här blogginlägget. Jag vill gärna hjälpa till så att fler hundar får träna hoppteknik – men på ett uppbyggande och effektivt sätt. Tyvärr blir jag ofta illa till mods när jag ser hoppteknik-klipp på nätet, eftersom hundarna jobbar på ett sätt som helt motverkar de målsättningar jag har med träningen. I det här blogginlägget tänkte jag försöka ge lite tips och råd som gör att du kan anpassa din hoppteknikträning så att hunden får en chans att jobba på ett skonsamt och uppbyggande sätt istället för att slita på kroppen och självförtroendet. Jag hoppas verkligen inte att någon tar illa upp. Jag tycker själv att jag börjar få ett bra grepp om vad jag vill få ut av hoppteknikträningen (och hur/varför) efter 9 år med träning av både egna och andras hundar och ett nästan ohälsosamt intresse för att titta på hur hundar hoppar och rör sig.

Vad är hoppteknik?

Hoppteknik är för mig ett samlingsbegrepp för en mängd av övningar som kan ha väldigt många olika syften. Innan man sätter igång med en övning är det viktigt att tänka igenom vad det är man vill lära in eller utveckla hos hunden. En övning som är perfekt för en hund kan vara mindre lämpad för en annan. Det kan bero på att hundarna är på väldigt olika nivå, men också på att man kanske behöver utveckla helt olika sidor hos två olika hundar. I det jag kallar hoppteknik ingår till exempel olika övningar som:

  • Hjälper hunden med mekaniken i ett effektivt och skonsamt hopp där ryggen är stark, stabil och flexibel på rätt sätt. Där bakbenen är ”motorn” som ger hunden kraft över hindret och landningen är så mjuk och effektiv som möjligt för att spara på både kropp och tid på banan.
  • Hjälper hunden att hitta självförtroende och effektivitet i vägen mellan hinder, för att ta bort extra steg och osäkerhet som kan göra att hunden blir långsam eller ineffektiv.
  • Hjälper hunden att hitta explosivitet och snabbt fotarbete
  • Stärker hundens hoppmuskler och bygger kraft och fart
  • Låter hunden återhämta sig från ansträngning eller komma tillbaka från skada på ett mjukt och avslappnande sätt
  • Ger hunden mentala utmaningar och skapar eftertänksamhet
  • Lär hunden att växla mellan full utsträckning och full samling
  • Introducerar nya hinder eller utmaningar för hunden

Jag skulle kunna fortsätta och dela upp det ännu mer och hitta ännu fler användningsområden och delar som jag tränar genom ”hoppteknikövningar”. Poängen är att olika övningar (och hur man varierar samma övning) kan träna väldigt olika saker och vara lämpligt för olika hundar. Att bara träna ”hoppteknik” kan vara meningslöst eller kontraproduktivt om man inte förstår vad man tränar och varför.

Grunden måste finnas

För att få positiva effekter av hoppteknikträningen måste man börja med grunden. En bra jämförelse tycker jag är styrketräning för människor. Styrketräning har mängder med positiva effekter på prestation, hälsa och välmående. Att låta muskler jobba med hög belastning under kort tid är jättebra för både atleter och stillasittande pensionärer. Samtidigt förstår alla att det är jätteviktigt att lyfta tunga vikter med god form och en stark kärnmuskulatur. Om ryggen böjer sig för vikten och muskler i mage och rygg inte klarar av att stabilisera ryggraden riskerar man både skador och att man inte får den effekt av träningen som man hade tänkt sig. Det handlar både om ren styrka i kärnmuskulaturen och om kunskap om vad som är rätt form och förmåga att utföra rörelsen med låg belastning innan vikten ökar.

För en hund som ska hoppa gäller precis samma princip. Det är inte skadligt för hunden att hoppa högt och tungt om han använder rätt muskler, skjuter ifrån med kraften från bakbenen, klarar av att stabilisera ryggen och landar med minimal belastning på fronten. Vissa hundar är naturbegåvningar, men de allra flesta hundar (och speciellt de som redan har problem med hoppandet och därför ordineras ”hoppteknikträning”) behöver tid för att utveckla de här färdigheterna innan höjden (vikten) ökas och vi lägger till andra svårigheter som tar fokus från uppgiften och kräver att tekniken är automatiserad för att det ska bli bra. Om man tränar hoppteknik och hela tiden låter hunden jobba på ett sätt som inte är bra, så blir hunden förmodligen bara bättre på att hoppa på ett dåligt sätt och stärker fel muskler.

Här kommer två exempel på svåra, tunga hoppteknik-övningar som främst är till för att bygga styrka under vintersäsongen. Var lite osäker på om jag skulle visa dem, för – Don’t try this at home! Om hunden inte redan har en mycket bra hoppteknik (och du har förmåga att utvärdera den) kommer det göra mycket mer skada än nytta. De här övningarna lär inte hunden att hoppa – de utmanar och bygger muskler på hundar som både är naturligt begåvade och har tränat i flera år.

Epic visar kraft och full kontroll på höga hinder i tungt underlag. Det ser varken jobbigt eller svårt ut, och ryggen är stark och mjuk i alla lägen.

Styrketräning med Kingelingen 💪🏻👌🏻⭐️ #forthewinbc #ftwking #agility #jump

A post shared by Ninja, King and Kaa (@cecilia_svensson) on

King visar också grym kontroll på höga hinder. I den här övningen finns ingen fart som hjälper hunden att komma över hindren – hunden måste utnyttja ”motorn” i bakdelen och samtidigt behålla full kontroll till nästa hopp. 

Kärnmuskulaturen behöver ofta tränas upp med andra övningar än ren hoppteknik. Personligen utvecklar jag framför allt styrka i rygg och höfter genom att se till att hunden kan stå på fyra ben med god form och aktivering i kärnmuskulaturen. Därifrån går jag vidare till kontrollerade skiften mellan stå-sitt och stå-ligg. Jag tycker också att jag får god effekt av skritt-träning i kuperad terräng. Om hunden inte har en välutvecklad kärnmuskulatur kan det vara svårt att få till bra hoppteknik, speciellt för hundar med lite längre ryggar.

Ett bra hopp

Viktförskjutning och landning jobbar jag framför allt på med ett hopphinder. Den första och viktigaste hoppteknikövningen jag gör med hundar är den vi kallar för ”set point”, där hunden i lugn och ro får lära sig om viktförskjutning, kraft, form och balans. Alla anpassningar jag gör i den här övningen handlar om att uppmuntra hunden att använda bakbenen som en fjäder som skapar kraft, slappna av i front och rygg och hoppa med god form som möjliggör en skonsam och effektiv landning. Alla delar hänger ihop – utan viktförskjutningen där bakbenen trycker ifrån får man varken bra form över hindret eller en bra landning. Det finns ingen poäng i att lägga på höjd på hoppet innan hunden har hittat tekniken. Höjd utan teknik kommer bara att tvinga hunden till ännu sämre teknik och potentiellt göra hunden osäker och spänd inför hoppande i alla lägen.

#ftwbud jumping 45 cm #bordercollie #forthewinbc #jumping #agility #jumpingbud

A post shared by Fanny Gott (@fannyftw) on

Bud, 12 månader, hoppar 45 cm för första gången. För att vara nybörjare gör han det här riktigt bra, eftersom jag har lagt förhållandena till rätta för ett korrekt hopp. 

Det som hjälper Bud att hoppa bra i den här övningen är:

  • Han sitter rakt, balanserat och fokuserat i starten.
  • Han sitter nära så att han inte behöver fundera på hur han ska sätta tassarna – behöver bara kliva in i mellanrummet och ta av.
  • V-ställda bommar som startpunkt ökar viktförskjutningen.
  • En djup oxer ökar viktförskjutningen och uppmuntrar en god form där ryggen sträcker ut sig utan att svanka.
  • En extra snedställd bom inne i oxern ger honom mer att titta på och ökar viktförskjutningen.
  • En utlagd belöning på marken ger honom lågt fokus och motivation framåt.
  • Stillastående matte ger honom arbetsro och fokus.

Låt oss titta på stillbilder på hoppet för att analysera de olika delarna i ett bra hopp:

Screen Shot 2016-02-15 at 13.02.24 pm

Huvudet är lågt och frambenen är avslappnade när hunden kliver in i övningen.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.03.39 pm

Hundens bakben kommer in under kroppen för avstamp. Huvudet höjs något, men rycks inte upp och nacke och rygg ser fortfarande avslappnad ut. Frambenen är kvar på marken tills bakbenen får chans att skapa kraft.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.04.30 pm

Bakbenen trycks ihop så att de kan fungera som fjädrar som skjuter hunden över hindret. Frambenen lyfts bara upp under kroppen, men skapar ingen direkt kraft. Rygglinjen är rak och huvudet i samma linje.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.05.25 pm

Bakbenen är maximalt utsträckta och hunden kan slappna av över hindret i en lätt böjd linje. Huvudet är lågt och benen är samlade.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.06.04 pm

Bakbenen lyfts upp över hindret och är redo att skjuta ifrån i landningen. Rygglinjen är fortfarande mjuk och rak (men lätt böjd) och fokus är framåt/nedåt.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.06.58 pm

Huvudet är lågt, frambenen absorberar landningen genom att fjädra och bakbenen kommer in under kroppen för att skjuta ifrån igen (inte världens mest balanserade landning eftersom han bara behöver gå till leksaken efter det här, men tillräckligt bra för att illustrera min poäng).

Sammanfattning

Jag hoppas att det här blogginlägget kan hjälpa till att skapa lite mer förståelse för ”hoppteknik” (som är så mycket…), vikten av grundstyrka, mekaniken i ett bra hopp och vilka förhållanden som kan lägga tillrätta för ett bra hopp. Det finns enormt mycket att skriva om ämnet. Om du är intresserad startar en ny omgång av min hoppteknikkurs online den 28 mars. Fördelen med onlinekurs är att man verkligen kan titta på och förstå detaljerna med hjälp av stillbilder och slow motion-film. I onlinekursen hjälper jag dig också att anpassa övningarna så att de passar så bra som möjligt till just din hund.

Jag hjälper också gärna till med snabba utvärderingar i mån av tid. Tagga mig på Facebook eller Instagram (@fannyftw) i en kort(!) film där din hund hoppar, så ger jag några snabba tips på vad du kan göra för att förbättra övningen om jag har tid (helt gratis). Vill så gärna se fler hundar hoppa effektivt och bra istället för att få känslan av ”gym fail”…

Att kunna kasta en leksak…

När jag tränar en valp eller unghund så fokuserar jag inte främst på att lära in lydnadsmoment eller agilityhinder, utan på att utveckla vårt träningssamarbete så att träningen går så effektivt som möjligt under resten av hundens liv. Som jag skrev i förra blogginlägget är jag inte så mycket för genvägar och snabba lösningar – i alla fall inte sådana som leder till att jag kommer vara tvungen att fortsätta att kompensera för våra brister i samarbete under många år framöver. Jag tar mycket hellre tag i problemen och lägger upp enklare övningar där vi tränar på det som är svårt på ett gradvis och roligt sätt.

En sådan sak som jag prioriterar är att kunna kasta en leksak till hunden framåt, utan att hunden vänder sig om och tittar på mig eller leksaken. Det kan vara jättesvårt om man har en hund som är lite fixerad vid belöningarna (jag tittar på dig Bud!), men det blir så himla mycket enklare att träna så många saker när det här fungerar. I så många olika övningar vill jag kunna kasta en leksak bakifrån och ha en hund som fortsätter att springa framåt tills belöningen dyker upp framför näsan på honom.

Till exempel:

  • Sändande till rutan
  • Sändande till kon (och i de nya reglerna – sändande till ”ingenting” rakt fram)
  • Slalominlärning
  • Inlärning av springande tasstarget (där hunden trampar på en target och fortsätter framåt)
  • Running contacts
  • Självständighet och framåtsändande i agility
  • Framförgående/framåtsändande i brukslydnaden

Pogue

Hur tränar man upp hundens förmåga att inte störas ut av att vi kastar belöningen? Börja enkelt, var noggrann. Ge hunden upplevelsen av att det enda som funkar är att fokusera framåt – då dyker belöningarna magiskt upp. Jobba på korta avstånd i början – korta avstånd innebär mindre tid för hunden att hinna titta bakåt, och lättare för oss att kasta med precision.

Försök kasta rakt över hundens huvud. Om hunden startar på vänster sidan kan det vara en fördel att kasta med vänster hand för att linjen ska bli helt rak över hunden. Svårt att kasta med vänster hand? Starta hunden på höger sida! Låt hunden ha ett mål att röra sig mot, till exempel en target. Men fokusera inte på targetbeteendet, utan på att få belöningen att dyka upp framför hundens näsa när han rör sig bortåt.

Jobba med fokus framåt i shaping-övningar. Kan hunden hålla nosen mot en target på väggen medan du rör dig (och belöningarna) runt bakom? Kan hunden stå stilla med fokus framåt medan du rör på armarna och fejkar kast? Om hunden är väldigt fokuserad på leksaker kan du börja med att kasta godis.

Jag upplever att kravet på precision i kastet minskar när hunden förstår att den bara ska springa och inte fundera så mycket på var belöningen kommer. Jag försöker naturligtvis att kasta så rakt och bra som möjligt, men hundarna bli väldigt förlåtande när det gäller dåliga kast (något som verkligen inte gäller för hundar som inte förstår grejen).

Det här med kast ja… Finns det något mer frustrerande än att känna att den egna kasttekniken är den begränsande faktorn i träningen? Det där med bollkastning var en ständig frustration för mig när jag började träna hund. Jag tiggde och bad min gympalärare på gymnasiet att lära mig kasta bättre (men fick bara stå och titta på när killarna i klassen skulle ”visa”). Efter 20 år med hundträning börjar det faktiskt kännas rätt bra. Jag kastar fortfarande inte speciellt hårt, snabbt och långt, men precisionen på lite kortare avstånd (upp mot 20 meter) har faktiskt blivit grymt bra. Jag som var en sådan hopplös kastare har verkligen blivit bättre.

Man blir bättre av att träna. Vill du inte trötta ut hunden medan du tränar är det bara att träna på egen hand. Sätt upp mål (koppel, hink, kon… vad som helst!) och träna på att pricka. Träna med olika leksaker och även med godis. Du kommer att upptäcka vilka leksaker som passar bäst för vilka kast, så att du kan anpassa efter övning. Tänk också på att det inte bara är var leksaken landar som är viktig – hur kastet ser ut spelar också roll för hundens beteende. Höga kast med vevande armar ökar dramatiskt risken för att hunden ska titta tillbaka på dig och leksaken och upptäcka kastet medan föremålet fortfarande är i luften. Det är väldigt sällan du vill att hunden ska springa studsande med ögonen upp i skyn, så försök att hålla kasten låga och effektiva.

Den här typen av förkunskaper är en av de saker vi fokuserar på i vår Grundkurs Online som startar den 1 mars. Kursen fungerar oavsett om du startar med en ny valp eller vill gå tillbaka och förbättra den här typen av färdigheter med en tävlingshund. 

Vi startar också Tävlingslydnadskurs Online den 1 mars. För dig som vill jobba på inlärning av moment, kedjor, helhetsträning, störningsträning och allt som har med tävlingslydnad att göra. 

Wilco lär sig att snurra

Ibland är targeting ruskigt effektivt. Det gäller bara att veta när, hur och varför. Ofta tycker jag att targeting används på sätt som gör att hunden på något sätt missar huvudpoängen med det vi vill lära honom. Ännu oftare tycker jag att det används i onödan. Men när jag skulle lära Wilco att snurra kände jag att en form av targeting kändes helt rätt. Med hjälp av post it-lappar på hans höfter kunde jag få fram precis det beteende jag ville ha (böjd ryggrad, huvud i rätt höjd, tight sväng), samtidigt som han fortfarande måste tänka och bjuda beteenden. Att ta bort lapparna blir nog mycket enkelt, han ser dem ju inte förrän han vänder sig rätt. Det jag måste tänka på till nästa träningspass är att lägga in en matta på golvet. Jag avskyr när hundarna inte får bra grepp med tassarna!

Om du är intresserad av inlärning av tricks, lydnadsbeteenden, övningar för kroppskontroll etc. så rekommenderar jag vår Shapingkurs Online som startar den 2 februari. Perfekt sysselsättning under vintern, när det av naturliga skäl blir mycket träning inomhus. Kursen bygger på vår bok Shaping, och går igenom det mesta du behöver veta för att bli en effektiv hundtränare.

Överträning av sitt och ligg

Squid har som sagt inga direkta tendenser till vallning i lydnaden, men det kan ändå hända att hon kommer i en liknande sinnesstämning, där det blir svårt att röra sig snabbt på kommando. Jag har upplevt det när hon blir trött och lite okoncentrerad på tävling (nedläggandet till fjärren) eller när hon har legat platsliggning länge och rullat över på ena skinkan. För att träna det har jag försökt återskapa en perfekt storm av faktorer som gör att hon inte lägger sig eller sätter sig snabbt på kommando (i början rörde hon sig inte alls). Dels har vi jobbat på snabba sättanden när jag har gett många, lugna belöningar för liggande. Dels har jag puttat henne över på sidan så att hon ligger riktigt olägligt till för att sätta sig upp snabbt. Jag har också ställt mig längre fram i förhållande till henne när hon ska sätta sig upp, eftersom det blir svårare då. Det sista jag la till var en utlagd pipboll som gjorde henne väldigt fokuserad och ”låst”.

I det här passet kombinerar jag alla svårigheterna. Det kan vara lite svårt att höra alla kommandon. I sista repetitionen säger jag ”fot”, annars är det mest ”ligg” och ”upp”. Jag använder klickern helt osystematiskt. Mest för att jag hade den i handen. Lite för att jag tänker att det gör henne lite friare.

Inlärning av Vittringsapportering – 5

Kort uppdatering idag, vi ska sätta oss i bilen och köra mot Skåne när som helst. Körde ett pass med leksak idag. Det gick bra till att börja med, men sedan fick hon för sig att det var en apporteringsövning. Typiskt när man börjar belöna med lek. Nu ser ni i alla fall hur lätt det är att få fram en apportering… Hon kändes trött idag, vilket kanske inte är så konstigt. Det var strax efter stretching och massage och hon var nog ganska seg. Nu tävlar vi i helgen och återkommer med mer vittringsapportering på måndag. Ska klura lite på hur jag ska gå vidare.

Den fina leksaken vi använder är den här:


Vittringsapportering – Dag 4

Vi har haft ett par dagars paus ifrån vittrings-träningen, så det här passet är direkt följande på det i förra blogginlägget. Jag utrustade mig med en medhjälpare som hanterade alla köttbullar, för att vara säker på att Squid inte letade efter köttbullelukten. Det gick bra, hon verkade inte störd av att pinnen inte längre stank köttbulle, utan markerade min doft ändå. Passet var totalt under 3 minuter, men hon verkar ändå lite trött på slutet. Jag borde nog köra ännu kortare pass. Kanske fyra repetitioner per pass och två pass om dagen. På slutet frös hon kort mot fel pinnar, även om det fortfarande var väldigt tydligt när hon väl hittade rätt. Det gillar jag inte riktigt, men jag ska se om kortare pass gör att jag slipper det beteendet nästa gång. Jag ska nog också flytta ut pinnarna på gräset, nu tror jag att hon kan söka på linjen utan att behöva väggen som avgränsning.

Vittringsapportering Dag 3

Min plan verkar ha fungerat ganska bra! Att lägga pinnarna på plattorna ökade visserligen risken för att Squid skulle använda ögonen, men jag litade på att hon var inställd på nos, och det verkar som att jag hade rätt. Jag fick ett infall och började passet med att hon fick plocka godisbitar mellan pinnarna, det verkar också som att det hjälpte till att ge ett bra sökmönster.

Att leta tändsticka mellan pinnarna var busenkelt och flytigt nu. Att leta vittringspinne som luktade mig var svårt under de första repetitionerna (hon flyttade vittringspinnarna för att markera tändstickan som låg under), men i sista repetitionen kan man se att hon markerar vittringspinnen trots att hon har flyttat den så att tändstickan ligger framme. Skoj!

Det som inte kändes helt bra var att mina händer stinker av köttbulle. Hur kan jag då vara säker på att hon letar efter min doft och inte köttbulledoft? I nästa pass tror jag att jag ska be en medhjälpare belöna så att mina händer kan hållas rena.

Vittringsapportering Dag 2

Idag har vi fortsatt Squids träning på vittringsapportering. Jag har bestämt mig för att gå fort framåt, men hela tiden hålla koll på utvecklingen så att jag kan justera träningen om det behövs. I dag tränade vi på gräs, vilket krävde ännu mer nosarbete än plattorna vi var på igår. Jag började lägga till vittringsapporter utan min doft på. Målsättningen på kort sikt är att hon ska ignorera dem och bara leta efter det som luktar som jag. Här är större delen av dagens pass:

Träningen blev lite oflytig eftersom det blev så svårt för henne att hitta den lilla stickan i gräset när hon inte riktigt hade sökområdet definierat. Jag flyttade oss ganska snabbt till raden av pinnar, med tanken att den skulle definiera sökområdet, men det blev ganska mycket utsvävningar ändå (har klippt bort några sådana på filmen). Det gjorde också att Squid blev ganska trött och jag tror att plockandet av vittringspinnen på slutet hel enkelt hade med trötthet att göra. Hon ser inte så skärpt ut i det klippet. Jag måste också bestämma mig för vad jag ska göra om hon griper en pinne. Jag lutar åt att på det här stadiet inte göra någonting, utan vänta tills hon släpper den och markerar rätt. Samma sak om hon felaktigt fryser på en vittringspinne. Jag tror att jag börjar där och sedan får jag se hur det fungerar. Blir det mycket felmarkeringar måste jag naturligtvis ändra något i träningen för att undvika det.

Inför nästa pass ska jag prioritera att få ner söktiderna. Jag gillar idén om att låta raden med pinnar definiera sökområdet, men jag måste hitta ett sätt att förklara det för Squid utan att hon spiller en massa tid på att leta på andra ställen. Jag funderar på att testa på plattorna igen och se hur det fungerar. Om det leder till att hon hittar snabbare utan att använda ögonen så är det absolut en bra idé. Om jag dessutom lägger pinnarna mot en vägg och håller mig själv på andra sidan så borde det avgränsa sökområdet lite bättre.

Inlärning av vittringsapportering

Det är snart ett år sedan Squid tävlade lydnadsklass II och tog ett förstapris. Sedan dess har det i ärlighetens namn inte blivit så mycket lydnadsträning för vår del. Men det vore ju väldigt tråkigt att inte ta tillvara alla fina saker hon kan och det långsiktiga målet är att hon ska bli lydnadschampion. Squid har egentligen alla förutsättningar att bli en bra lydnadshund. Jag är nöjd med de grunder hon har, med undantag för att fria följet nog alltid kommer att få vara lite för entusiastiskt, och hon har både tryck och koncentration.

Det moment vi ligger mest efter med är vittringsapporteringen. Jag har börjat träna luktdiskriminering med henne i omgångar, men det har sällan blivit mer än ett eller ett par pass innan jag har glömt bort det och börjat träna på annat. Så här såg det till exempel ut för ett drygt år sedan. Jag är faktiskt inte säker på om vi över huvud taget har tränat momentet sedan dess.

För att komma igång lite så har jag för det första bestämt mig för att testa en ny variant av metoden, för det andra har jag bestämt mig för att filma träningen och blogga om det för ökad motivation. Den nya varianten är egentligen ganska mycket samma sak som med post it-lapparna, men förmodligen enklare för folk att förstå och genomföra. Den går ut på att Squid med nosen söker upp en bit tändsticka med min lukt på och markerar den genom att frysa nosen mot den. Det viktiga på det här steget är att hon använder nosen och inte ögonen för att hitta träbiten. Det här är andra passet, jag körde ett igår medan jag väntade på att grillen skulle bli varm. Eftersom Squid är duktig på nosfrys sedan tidigare och förstår att sätta på näsan så kan vi nog gå vidare i nästa pass och lägga till lite störningar.