Framgångsfaktorer

Squid och jag har gått kurs i vallning för Bobby Dalziel, en av världens mest framgångsrika vallhundsförare. Träningen skiljer sig naturligtvis väldigt mycket från lydnad, agility, bruks och annat vi sysslar med. Det är dock väldigt intressant att identifiera framgångsfaktorer – sådant som faktiskt är precis likt oavsett vilken gren hundtränare är framgångsrika i. Under kursen lade jag märke till tre saker som jag är övertygad om är karaktäristiskt för vinnande hundtränare:

  • Ta tag i problemen första gången du ser dem. Det här tror jag är jätteviktigt, och någonting som jag lägger mycket vikt vid – speciellt i vardagen. Notera felen direkt och bestäm dig för att de inte ska bli en vana. Det kan handla om att hunden inte kommer på inkallning, att den skäller på en annan hund, att den tuggar på apportbocken eller ignorerar en handlingssignal i agilityn. För egen del upplever jag att det delvis handlar om en inställning, delvis är det också beroende av erfarenhet. Med Squid, som egentligen är min första vallhund, har jag inte alltid sett felen och framför allt har jag inte alltid vetat vad jag ska göra åt dem. Samma sak har jag upplevt i både till vardags och i lydnads- och agilityträning med tidigare hundar. Ju mer erfarenhet jag får, desto enklare är det att notera oönskade beteenden och ta tag i dem direkt. Då blir de sällan ett problem.
  • Överträna inför tävling. Om hunden ska hämta får på 200 meters avstånd på tävling – se till att den kan hämta på 400 meter på träning. Om hunden ska driva får i 100 meter – se till att den kan driva får 200 meter bort när du tränar. Samma sak gäller naturligtvis i annan träning, och duktiga tävlingsförare brukar vara noga med det. Uppgifterna på tävling ska kännas lätta, det är så många faktorer som gör det svårt ändå.
  • Sudda ut gränserna mellan tävling och träning. Ha samma kriterier på tävling som på träning. Sök upp tävlingsmässiga situationer och visa för hunden att det är samma sak. Bobby sa att han till exempel kunde be att få en flock får utställd när tävlingen var slut, för att rätta till misstag som hunden hade gjort under tävlingsdagen. Eller att han åkte till granngården och bad dem köra en hund innan han gick ut och tränade, så att hunden skulle tro att det var tävling. Hundarna lär sig snabbt skillnaden mellan tävling och träning, det gäller att göra träningen tävlingslik och tävlandet träningslikt – oavsett vilken gren man sysslar med.

Agilityträning med valp

Squid har haft fullt upp med vallning idag, både hemma och på bortaplan. Det är husse som ska tävla med henne vidare i höst, för jag är upptagen alla helger då det är tävling. Squid känns bra, men hon kräver en del, så jag hoppas att husse klarar av att hålla tungan rätt i mun. Vi ska gå ganska mycket vallhundskurs under den kommande månaden. Först tre dagar för Bobby Dalziel i nästa vecka, sedan ska Thomas gå en dag för Derek Scrimgeour och till slut ska vi gå för Jo Agnar Hansen (finns fortfarande platser kvar, hör av er till oss om ni vill vara med). Shejpas svans ser bättre ut, kanske kan hon få träna något pass innan helgen.

Epic har varit på valpkurs igen idag. Han var riktigt duktig, men kunde ha lekt lite bättre vissa stunder. Jag tror att han var väldigt sugen på köttbullarna. Idag började vi utomhus och körde burlekar, följsamhet, inkallning och halsbandsgrepp. Sedan gick vi in och satte oss på golvet med valparna. Några tränade avslappning medan några tränade. Sedan bytte vi. När kursen var slut fick valparna gå en liten promenad och leka med varandra.

Jag och Epic försöker träna lite varje dag. Det blir inte så många minuter, men vi hinner ganska mycket. Idag tänkte jag berätta om några saker som vi tränar på i agilityväg:

Torrhandling: Redan innan valparna var 8 veckor började jag träna lite torrhandling med Epic. Träningen syftar till att lära honom att förstå mina handlingssignaler på marken, innan vi börjar med hinder. Det är också viktigt att han tycker att det är jätteroligt – handlingen ska ju vara viktigare för honom än alla lockande tunnelingångar, balansbommar och hopphinder på agilitybanan. Mest springer jag cirklar med honom i yttervarv där han ska hålla sig nära mitt ben. Han förstår det bra och tycker att det är roligt. Jag belönar mycket med lek. Jag har också fört in framförbyten och de köper han bra. I förra veckan gjorde vi lite cirkelarbete med honom på insidan, det är en förkunskap för bakombyten. Det tyckte han var lite svårare, så det får vi fortsätta med. All koppelträning blir på sätt och vis också handlingsträning. Han lär sig att vara följsam, inte byta sida bakom ryggen och att stanna vid min sida när jag stannar. Jag går lika mycket med honom på båda sidorna. Jag har också kombinerat inkallningar med cirkelarbete och det fungerar bra.

Hoppteknik: Epic får ett kort hoppteknikpass en gång i veckan. Han hoppar naturligtvis inte över några bommar, istället använder vi de små bumpsen (avsågade hängrännor i plast). Den här veckan fick han först göra en basic grid med 3 fot mellan de fem bumpsen, sedan en progressive grid, där avståndet mellan bumpsen ökar med en halv fot för varje mellanrum, från 3 fot till 4,5 fot.  Han är duktig! En riktig naturbegåvning än så länge.

Nosduttar: Vi har tränat en del nosduttar som vi ska använda till kontaktfälten senare. Hittils har vi bara jobbat på att han ska trycka nosen hårt in i min hand utan att titta på belöningen. Det var lite svårt att få honom att verkligen trycka hårt och inte bara nudda handen, men nu är vi på rätt väg och jag har börjat bli ganska kräsen med vad jag belönar.

Lek på kontaktfältet: Till gungbrädan vill jag att han ska kunna springa i fart över den och gripa en leksak i änden. När han griper den ska han lägga vikten bakåt och kampa med framtassarna på marken och baktassarna på hindret. Vi har kört ett pass där jag shejpade upp honom på kontaktfältet och sedan kampade med honom i position. Han var förvånansvärt duktig på att gripa, hålla fast och viktförskjuta, men gled lätt av i sidled. När han glider av tar leken slut och han får klättra upp igen för att vi ska börja om på nytt.

Sov på saken!

Här går dagarna snabbt utan att det blir något bloggat. Vi har en ganska intensiv period just nu. I förra veckan hade vi shapingkurs i två dagar, sedan tränarutbildning på helgen. Idag och imorgon har vi bara kurs på kvällen (hoppteknik och valpkurs), men på onsdag och torsdag har vi signalkontroll-kurs hela dagarna. Sedan förra tisdagen har vi haft sällskap här hemma av Cecilia och hennes hundar Udo, Cartman och Ninja. Väldigt trevligt!

Shapingkursen var rolig, deltagarna fick verkligen slita. Själv påbörjade jag lite mer shapingträning med Epic och försökte lära honom att lyfta framtassarna under den andra dagen. Vi fick en viss framgång, men den stora förändringen kom inte förrän senare på kvällen, när han hade fått sova på saken. Då kunde han plötsligt både sitta och stå och vifta med framtassarna. Jag tror att deltagarna upplevde liknande saker. När man kämpar på med ett beteende intensivt under en kursdag så kan det ibland kännas trögt. När man sedan låter hunden få en längre paus, sova på saken, så upptäcker man att det har hänt mycket mer än vad man tror. Det var samma sak för Squid, jag började lära henne att rulla runt, och efter en längre paus kunde hon senare på kvällen bjuda beteendet flera gånger på rad. Underskatta inte pausernas betydelse!

Vår tränarelev Sandra har bloggat om liknande erfarenheter. Jag vet i alla fall att det finns forskning på inlärning och problemlösning hos människor, kopplat till sömn. Här kommer några exempel hämtade ur tidningar:

Sov på saken så löser det sig – Sydsvenskan
Bra att sova på saken – Vetenskapsradion
Sov på saken – det fungerar – Rapport
Let Me Sleep On It: Creative Problem Solving Enhanced By REM Sleep – Science Daily
Sleep and Learning – SfN

Sova är någonting som Epic är bra på. Både han och Win är otroligt enkla valpar att ha. Tur det, när man har två. Epic har kissat inne en gång på tre veckor. Han sover mycket och kan slappna av trots att det händer saker runt omkring. När det är dags för träning är det ofta full fart. Han älskar folk och hundar och har en väldigt glad attityd till allt. Han har fått två ståöron och det verkar också som att han har två testiklar i pungen nu. Syrran har varken testiklar eller ståöron (fast det senare ser ut att komma), men är söt som socker ändå.

Squid tränar både vallning och agility för fullt. Shejpa däremot, stackaren, har troligen fått vattensvans och har ont, så hon får inte träna någonting alls. Hon har fått tid hos veterinären imorgon, ofta brukar ju kortison hjälpa, men det behöver vi få recept på. När våra hundar har haft vattensvans tidigare har det ofta gått över efter något dygn, men nu har Shejpa haft ont sedan i fredag och hon har problem med att sitta, bajsa och blir grinig mot de andra hundarna. Jag tycker väldigt synd om henne, och så passar det ju väldigt dåligt när vi har sista helgen på A3-utbildningen i helgen och jag borde filma våra projekt.

Valpkurs

Ikväll hade vi första praktiska tillfället på vår valpkurs. Vi är en liten grupp och både Epic och Win får vara med. Idag började vi med att leka med alla valparna ute samtidigt. Alla valparna lekte bra och ägnade sig åt sina förare istället för de andra valparna. Sedan gjorde vi jaktinkallningar, där en person håller valpen medan föraren springer iväg, stannar och ropar på valpen. Alla valparna var duktiga på det också – förutom Epic som några gånger tyckte att det var roligare att springa fram till en gullig cockerflicka istället för att leka med mig. Han är väldigt utåtriktad…

När valparna pausar är de i sina burar med öppen eller stängd dörr. Jag varierade lite, öppen dörr kräver ju mer koncentration och högre förstärkningsfrekvens, det blir liksom träning det också på den här nivån. Men nyttig träning, så vi gjorde det en del. Han blir duktigare och duktigare på burlekar. Efter inkallningarna tränade vi på att leka lite mer, och att ta undan leksaken och låta hunden tigga den tillbaka. Epic fick tigga genom cirkelarbete. Vi började också lära valparna ”gå-å-hälsa”-signalen, lät dem få godis när en främmande vuxen hund kom fram till buren (för att förebygga burvaktande) och tränade på att gå fint i kopplet.

Det är jättenyttigt och roligt att ha valpkurs och det blev uppenbart vad vi behöver träna på – att leka trots störningar och att bara låta honom springa fram till folk och hundar på signal. Win var för övrigt en riktig stjärna, inget bus där inte…

Lekutvikling

Å leke med valpen er en av de viktigste investeringene for fremtidig trening. For meg er det viktig å kunne leke med hunden på flere ulike måter. Det gir meg et stort repertoar av belønninger å variere mellom, jeg opplever at leken gir større engasjement, fart og entusiasme i treningen og at det blir lettere å holde på hundens fokus når jeg har bygget opp morsomme lekrutiner. De ulike typene av lek er også gode forkunnskaper for mange lydighetsøvelser som gjør fremtidig trening mye enklere.

Win har hittil fått leke på følgende måter:

  • Å jage en leke i et langt snøre
  • Å drive inn i og hugge tak i en leke jeg holder i handa
  • Å holde leken med et fast grep og dra med vekt på bakparten
  • Å plukke opp en ball fra bakken, og på signal slippe den for å jage i fatt en ny leke
  • Å kunne leke drakamp mens jeg lokker med godbiter foran nesa hennes
  • Å kunne slippe på ”takk” for å få sette igang leken igjen eller å bytte mot godbit

Samtidig som jeg blir kjent med valpen mens vi prøver ut ulike måter å leke på, så lærer jeg meg også hvilke belønninger som hun liker best og hvilke leker som hun syns er vanskeligere. I likhet med storesøster Squid lærte hun seg veldig fort å slippe på takk. Derfor kommer jeg ikke til å forsterke slippen så mye, og kanskje kommer jeg til å la henne få lov til å være litt ”ulydig” når jeg sier takk for å bygge opp intensiteten i leken mer.
Iblant kan hun stoppe opp og smyge på leken om jeg står stille når jeg vil at hun skal drive inn i den og hugge den. Dette er noe jeg ikke ønsker og legger derfor opp øvelser der hun kan lykkes med å hugge den i full fart og får vinne den som belønning.

De viktigste lekforkunnskapene for apporteringen er:

  • Å kunne legge vekten bakover under drakamp.
  • Å kunne dra i en ”død” gjenstand, altså ta tak i en gjenstand jeg holder helt stille og dra bakover.
  • Å kunne plukke opp en leke fra bakken og avlevere i handa, m.a.o. å komme tilbake med leker.

Lenge før hunden kan alle forkunnskaper for å lære seg en formell apportering, så er det en stor fordel å forsterke disse delene under lek. Med å forsterke mener jeg her ikke bare godbitbelønning, men at hunden får vinne leken eller få kjenne seg sterk og kunne dra meg med seg bortover, eller at hunden får leke på en annen måte som den liker ennå bedre enn å dra bakover, f.eks. at jeg leker mer aktivt, at hunden får jage en leke eller at jeg kaster en ny leke. Det gjelder å smyge inn trening i leken og forsterke atferder du liker uten at leken blir til lydighetstrening.

Her kommer en film med Missy som viser hvordan man kan få frem en god og sikker apportering gjennom lek:

Mer om lekutvikling og apportering kan du lære deg på vårt 1-dagers Apporteringskurs søndag 24. oktober.

Inbjudan till vallhundskurs

Den 15-17 november arrangerar vi vallhundskurs för Jo Agnar Hansen på Lekeberga Gård i Fjugesta. Preliminära tider är 8-16 måndag-onsdag.

Priset är 4000 kr inkl moms och då ingår förutom kursen också lunch och två gånger fika per dag, samt ett föredrag en av kvällarna.

Boende går att boka på Lekeberga gård.

För bindande anmälan, skicka mail till thomas@klickerklok.se med följande innehåll:
Namn, adress, telefon och e-post
Kort presentation av hunden, hundens ålder, (tävlings-)erfarenhet och vad du vill att Jo Agnar ska hjälpa dig med (max 10 rader).

1:a pris IK1!

Nu är jag hemma igen efter en härlig helg. Vädret har varit alldeles underbart, det var till och med en fröjd att köra hem och titta på alla vackra höstfärger i solen. Nu är jag jättetrött och orkar inte skriva så väldigt mycket mer än att vi faktiskt klarade att ta ett 1:a pris idag! Vi gjorde en lite bättre utgång och ett bättre malterserkors och fick ihop 5 poäng mer än igår. Vi kom på 5:e plats med 85 poäng.

Epic har haft en väldigt rolig helg på tävlingsplatsen och hemma hos Elin. Han har blivit så förtjust i folk och hundar att han pep när vi mötte folk på rastningen på väg hem. Insåg att jag har glömt att påbörja hans ”gå-å-hälsa”-träning. Det får bli ett projekt för veckan som kommer 🙂

Epic-uppdatering och IK1

I helgen är Squid och Epic på road trip till Borås där Squid och jag tävlar vallning. Det var Epics första långresa och det går bra. Han skrek i bilen första biten, men blev lugn ganska snart och skrek sedan bara när jag pratade i telefon (mycket charmigt…). Vår lilla bil är på verkstad, så jag har en hyrbil som vi har försökt göra om till hundbil med nedfällda säten, presenningar och burar. Skönt att köra en hel och ren bil i alla fall. Epic tyckte att det var väldigt roligt att vara med på tävling. Det var flera andra valpar där att leka med, snälla hanhundar som ville ta hand om liten valp och många människor att pussas med. Det var några valpar på nästan tre månader där och Epic var dubbelt så bred och nästan lika hög. Han är definitivt större än Squid i samma ålder, för när jag försökte ha Epic i bärsjalen som Squid åkte runt i i den åldern fick han inte plats alls…

Jag är toknöjd med Epic än så länge! Han är så skön på alla sätt och vis. Han har samma otroligt glada och utåtriktade sätt som Squid hade i den åldern (och fortfarande har). Han ser ut som att han till och med hälsar på möbler och andra döda ting. Han är helt matgalen, värst i kullen. Han leker nästan som en vuxen hund och det fungerar jättebra att leka med två föremål och alltid få honom att byta och leka med den jag presenterar när han vinner den första. Vi har tränat lite småsaker, mest cirkelarbete – det är så lätt att bara gå ut och leka och blanda in lite cirkelarbete. När vi har sällskap av någon passar jag på att träna jaktinkallningar så mycket det går. Han har fått prova på ett pass till med hoppteknik, tränat lite burlekar, lite backande, lite klossträning och nosduttar bland annat. Jag känner att jag ska fokusera en del på shaping under nästa vecka, han är inte blixtsnabb på det området. En annan sak jag måste ta tag i är att han ska kunna vara ensam utan att låta, och att han ska kunna titta på när andra leker och tränar utan att låta. Det går bra att lämna honom ensam om han är sömnig, men om han är pigg så börjar han låta så fort jag kommer ur synhåll. Även om det är tråkigt ska jag ta tag i det direkt.

Squid har alltså tävlat vallning idag. Vi har startat IK1 två gånger. Första gången stannade hon väldigt kort i utgången och gjorde upptaget mot klockan 3 istället för mot mig. Sedan blev det en massa spring och jag bröt. I andra racet stannade hon också kort, men tog kommandon och gjorde till slut ett perfekt upptag. Vi fick 15/20 på utgången och 10/10 på upptaget. Framdrivningen kändes väldigt bra, fick väl fåren lite av linjen precis innan de var framme hos mig (17/20). Fösningen gick helt okej (17/20) och drivningen med (9/10). I den andra klassen var det sedan malteserkors istället för fålla och delning, eftersom fåren var så svårdelade i den första klassen. Det tackar vi verkligen för! In i malteserkorset gick fåren utan problem, men sedan såg de sin chans att sticka och flög ut och iväg i världens fart. Fick stopp på dem, men efter det försöker de bara sticka i alla lägen, så vi tappade 7 poäng innan vi fick de igenom sista delen. Fick bara 12/20 på malterserkorset. Totalt blev det 80 poäng, i alla fall ett personbästa. Vi tar nya tag imorgon och försöker samla ihop minst 5 poäng till, så att vi kan ta ett förstapris!


Malteserkorset

Agility-VM 2010

Då var jag hemma igen från Agility-VM i Rieden, Tyskland. Det är fjärde året i rad som jag åker och tittar på VM och det är alltid en av årets absoluta höjdpunkter. Förutom all inspirerande agility får man också möjlighet att se delar av Europa som man aldrig hade sett annars. Jag längtar redan till nästa år i Frankrike. Jag hade bästa resesällskapet ihop med Mija, och vi delade hyrbil med nya, trevliga bekantskaper från Spanien.

Höjdpunkterna under helgen var naturligtvis svenska large-lagets VM-guld, en otroligt stark prestation! Dels var det guldet individuellt i small, där min vän Jessica Martin från Kanada vann med sin fantastiska sheltie Dice. Jessica verkar ha nerver av stål och det är uppenbart hur mycket förarens nerver spelar in i de här sammanhangen. Jessica ledde efter det inledande hopploppet och klarade av att gå in sist i finalen och sätta en snygg nolla. Otroligt nog gick det till på samma sätt i medium och large – lördagens vinnare blev också söndagens guldmedaljörer. Ännu mer otroligt är det att både Natasha (medium) och Lisa (large) vann guld förra året också. Vilken otrolig jämnhet och förmåga att vara bäst när det gäller!

Här kommer lite video från söndagens finaler. Först ut är dubbla världsmästaren (2009 och 2010) Lisa Frick med Hoss:

Vinnaren av agilityklassen, Susan Garrett med Feature:

Tvåan i agilityklassen, Greg Derrett med Detox:

Top 4 i mediumfinalen:

Top 2 i smallfinalen + en norska Hilde med Vaya och svenske Rickard med Lova:

Fler videos finns på vår YouTube-kanal