Framgångsfaktorer

Squid och jag har gått kurs i vallning för Bobby Dalziel, en av världens mest framgångsrika vallhundsförare. Träningen skiljer sig naturligtvis väldigt mycket från lydnad, agility, bruks och annat vi sysslar med. Det är dock väldigt intressant att identifiera framgångsfaktorer – sådant som faktiskt är precis likt oavsett vilken gren hundtränare är framgångsrika i. Under kursen lade jag märke till tre saker som jag är övertygad om är karaktäristiskt för vinnande hundtränare:

  • Ta tag i problemen första gången du ser dem. Det här tror jag är jätteviktigt, och någonting som jag lägger mycket vikt vid – speciellt i vardagen. Notera felen direkt och bestäm dig för att de inte ska bli en vana. Det kan handla om att hunden inte kommer på inkallning, att den skäller på en annan hund, att den tuggar på apportbocken eller ignorerar en handlingssignal i agilityn. För egen del upplever jag att det delvis handlar om en inställning, delvis är det också beroende av erfarenhet. Med Squid, som egentligen är min första vallhund, har jag inte alltid sett felen och framför allt har jag inte alltid vetat vad jag ska göra åt dem. Samma sak har jag upplevt i både till vardags och i lydnads- och agilityträning med tidigare hundar. Ju mer erfarenhet jag får, desto enklare är det att notera oönskade beteenden och ta tag i dem direkt. Då blir de sällan ett problem.
  • Överträna inför tävling. Om hunden ska hämta får på 200 meters avstånd på tävling – se till att den kan hämta på 400 meter på träning. Om hunden ska driva får i 100 meter – se till att den kan driva får 200 meter bort när du tränar. Samma sak gäller naturligtvis i annan träning, och duktiga tävlingsförare brukar vara noga med det. Uppgifterna på tävling ska kännas lätta, det är så många faktorer som gör det svårt ändå.
  • Sudda ut gränserna mellan tävling och träning. Ha samma kriterier på tävling som på träning. Sök upp tävlingsmässiga situationer och visa för hunden att det är samma sak. Bobby sa att han till exempel kunde be att få en flock får utställd när tävlingen var slut, för att rätta till misstag som hunden hade gjort under tävlingsdagen. Eller att han åkte till granngården och bad dem köra en hund innan han gick ut och tränade, så att hunden skulle tro att det var tävling. Hundarna lär sig snabbt skillnaden mellan tävling och träning, det gäller att göra träningen tävlingslik och tävlandet träningslikt – oavsett vilken gren man sysslar med.

9 reaktion på “Framgångsfaktorer

  1. Håller verkligen med om att första punkten påverkas av erfarenhet, för problemlösning är något jag har himla svårt med, men lär mig allt mer efter hand. Det tog mig ju ungefär 3-4 månader att identifiera problemet i 2×2 som ett konkret problem och väl då kunna göra något åt det. Följa en steg-för-steg-plan är inte speciellt svårt, men att identifiera, ta tag i, och lösa problem på vägen, DET är riktigt svårt.

  2. Tror man dessutom (om än inte lika upplyftande kanske som punkt 1-4) kan lägga till nr 5. Satsar på bra hundmaterial och lägger inte ner tid på individer som inte passar föraren/håller hela vägen. Åtminstone är det en klart uttalad framgångsfaktor i vallningen men kanske den som jag själv har svårast att ta till mig fullt ut.

  3. Anna: Jeg er enig med deg, og har vel funnet enkelte ”diskvalifiserende” feil jeg personlig ikke vil ha hos mine hunder, men samtidig tror jeg at det blir lettere å gi opp underveis når man støter på motgang og så utvikler man seg ikke like mye som hundetrener om jeg hadde kjørt fullt ut på å bytte ut hunder som er for dårlige/ikke passer. Men største grunnen til at jeg har problemer med dette selv, er nok at jeg blir glad i hundene jeg får…

  4. Håller med dig delvis Thomas, det är självklart utvecklande att träna sig igenom problemen, men man kan vända på det också och säga att det finns andra sidor av hundträningen som man inte heller kommer att få lära sig något om ifall hunden inte tar sig till den nivån. De riktigt begåvade individerna kan ge föraren andra erfarenheter & lärdomar som kan vara minst lika behövliga för att utveckla tränarens syn på vad som är möjligt och eftersträvansvärt. Tror att man inte bara behöver se bra hundtränare utan även se riktigt begåvade hundar för att få en bild av vad man ska ha som ideal att sträva mot! (Tror också att det är en del i förklaringen till varför folk utifrån inte förstår att nej, tyvärr, för att kunna göra vissa saker går det inte lika bra med selleri 😉 )
    Men jag är alltid kluven när det kommer till fråga om hur krass man ska vara. Å ena sidan tycker jag att man ska göra det bästa man kan av det material man har. Å andra sidan kanske den hunden hade passat bättre som något annat och föraren hade med samma träningsmängd tagit sig milsvidt längre med en annan individ. Oavsett hur man väljer, väljer man bort någon lärdom 😉

    Hitills har alla BC som vi köpt blivit kvar här. Men jag försöker att tänka att jag i framtiden ska bli mera krass ifall vi en dag skulle köpt en som inte känns bra/inspirerande nog att träna med. Om det sedan verkligen sker, det återstår att se! 🙂

    Kanske punkt 6 skulle vara: Är inte för starkt känslomässigt knuten till sina hundar 😉

  5. Jeg tror nok at det er viktigere med bra hundemateriale når bruksområdet krever mer av det som finnes naturlig i hunden. Og som du sier så kommer det an på førerens ambisjonsnivå.

    Noe som provoserer meg er når relativt ferske hundeeiere får hunden sin dømt ut når ikke instruktøren vet hvordan man utvikler hunden og tilpasser treningen til individet og eieren bare får beskjed om å ”skaffe en border collie” for å lykkes med lydighetstreningen. Lettvindt løsning som sjeldent gir resultat. Man lærer enormt mye av sine første hunder.

    Men sikter man høyt så trenger man en god hund med en personlighet som passer treneren. OG en god trener.

  6. Haha ja man undrar vad de instruktörerna ska ta till för lösning om eleven misslyckas med sin BC också, ”köp en annan BC” !? Finns gott om sånna som köpt en BC men inte lyckats bättre för det ju (eller stött på nya problem som de inte var beredda på).

    I slutänden tror jag att det handlar om att ransaka sig själv, vad som är viktigt för mig & vilka val jag vill göra. Och självkännedom kan vara både svårt & plågsamt eftersom det kan innebära att du får gå emot vad dina träningsvänner mfl tycker är rätt lösning. Det kan vara svårt att motivera varför man behåller en hund som dina tränare tycker du borde omplacera, och det kan vara svårt att motivera varför du omplacerar en hund som omgivningen tycker du borde köra vidare med!

    Tror allt med på punkt nr 6 som framgångsfaktor, iallafall är jag själv för mkt styrd av mina känslor kring hundarna kontra hur en riktig vinnarskalle skulle ressonera.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *