Ganske ofte får vi spørsmål om hva man skal gjøre hvis hunden velger bort våre belønninger og ikke engasjerer seg i treningen. Det kan være den matglade hunden som elsker å leke, men hvis den har fått ferten av kjøttbollene i lomma, så vil den ikke leke mer. Det kan være lydighetshunden som kommer inn i ringen og bare stirrer på ruta, og ikke klarer å gå fot med kontakt. Eller det kan være jakthunden som ikke klarer å gå fot eller apportere en tørket fugl når det er fullt av ferske rypespor. Eller det kan være hunden som ikke vil ta godbiter når det er andre hunder rundt den. Eller unghunden som er kjempeflink innendørs, men ser ut til å ha glemt at føreren finnes når den kommer utenfor døra. Med fantasien til hjelp kan lista gjøres uendelig lang.

Hovedmålet mitt for all trening helt fra valpestadiet at hunden alltid skal engasjere seg i den aktivitet som jeg tar initiativ til. I begynnelsen handler det mye om belønningsutvikling, altså å få hunden til å elske å engasjere seg i lek med gjenstander og ulike typer av godbitbelønninger sammen med meg.
Jeg begynner på steder der jeg vet det fungerer, og trener på ulike steder der jeg vil at hunden skal prestere i fremtiden. I første omgang handler det om at hunden skal ha det gøy og være engasjert, og jeg forsterker intensitet i leken ved å for eksempel la hunden vinne når den tar i litt ekstra når vi leker og jeg tar selv ansvar for å avslutte leken mens hunden er som mest intensiv og før den går lei. Men ganske snart legger jeg opp øvelser der hunden helst vil velge bort min aktivitet framfor noe annet (feks den vil spise godbiter, hilse på folk/hunder, jakte etc istedet for å leke med meg).

De første utfordringene kan være at valpen fortsatt henger fast i filla selv om jeg lokker med godbiter foran nesa dens. De fleste valper spytter ut filla når de ser godbiten. Da gjelder det å være litt sta og lære hunden at den aldri oppnår det den vil om den ikke engasjerer seg i det jeg vil. Jeg tar godbiten bak ryggen og gjør det som må til for å få valpen engasjert i lek igjen. Så prøver jeg på nytt og gjentar prosedyren hvis valpen skulle la seg lure på nytt. Når valpen leker like engasjert mens jeg lokker med godbiter som uten, sier jeg ”takk” og bytter filla mot en godbit. På denne måten slår jeg to fluer i en smekk: Hunden lærer seg å slippe på kommando, og den lærer seg å holde fast uansett hva som skjer til jeg sier slipp.

Det er sjelden at hunden ”plutselig ikke er til å kjenne igjen og mister lysten til å trene”. I de fleste tilfeller er det eieren som ikke har lagt merke til små tendenser der hunden velger å begynne å snuse, slippe leken eller bry seg om andre hunder i treningen. Det er mye lettere å bygge opp hundens ”arbeidsmoral” om du tar tak i alle små tendenser til ”orker ikke, gidder ikke” med en gang de oppstår.

• Ha fokus på fullt engasjement under all trening!
• Gi hunden et valg, men styr konsekvensene av hundens valg. Velger hunden ”rett” og engasjerer seg i det jeg vil, så kan den få gjøre det den selv vil som belønning.
• Bestem deg for at hunden aldri i livet skal få gjøre noe annet enn det du vil.
• Men husk å legge opp treningen slik at du verken lokker eller tvinger hunden tilbake, det er den beste måten å gjøre hunden lat, bortskjemt og drepe motivasjonen. Bare avbryt, gjerne på en leken måte og med et smil om munnen, og la hunden oppleve at ”feil” valg fører den lenger unna det den ville.

Har du allerede et problem, så kan det være lurt å finne akkurat det punktet der det slutter å fungere. For eksempel kan det være at hunden jobber fint på asfalten, men bare snuser på gresset. Eller at den jobber leker bra innendørs, men med en gang du kommer over dørterskelen, så er alt engasjement borte etc. Få hunden engasjert i for eksempel lek, eller med å gå fot med kontakt på rett side av grensen der det fungerer. Så krysser du grensen, men avbryter og rygger umiddelbart tilbake til andre siden hvis hunden skulle bryte kriteriet ditt (for eksempel sette nesa i bakken eller slippe leken). Så prøver du på nytt til hunden lykkes.

Dette ”lær å fortjene”-systemet blir fort en livsstil og gjør det enklere å få hunden til å bli åpen for dine forslag også i krevende miljøer. Dette prinsippet bruker jeg i all trening og i alle situasjoner, helst i planlagte situasjoner i begynnelsen før du oppdager at hunden sier ”nei takk” til trening.

Dette og mye annet er tema under sommerens Grunnkurs for fuglehunder 24.-25. juli.

Med så många läsare som den här bloggen har, är det ofrånkomligt att man kommer stöta på människor som av olika anledningar vill skada dig, ditt företag eller helt enkelt bara bråka. Att lära sig att hantera den typen av konflikter är något av det svåraste med mitt yrke. Det är inte lätt att förhålla sig till att folk som jag över huvud taget inte känner har åsikter om min person, mina hundar eller min träning. Jag är inte intresserad av att bråka, jag är inte den konfliktsökande typen. Jag tycker om att diskutera, men bara om diskussionen bottnar i en ömsesidig respekt.

I bloggen skriver jag det jag känner för. Jag skriver inte om allt jag tränar på eller allt jag gör, och jag har inte heller någon sådan skyldighet. För mig är det också självklart att inte skriva illa om någon annan, och att ge folk i min närhet rätt till sitt privatliv. Som egen företagare kan jag välja att visa respekt för människor och att må bra själv, framför att hänga ut andra eller gå in i destruktiva diskussioner på internet. Om det påverkar mitt företag negativt (vilket jag faktiskt inte tror) så får det vara så. Jag prioriterar att jag ska orka göra det här på lång sikt, att mina vänner mår bra och att mina kunder är nöjda. Jag kan tyvärr inte göra alla på internet nöjda också.

Om det är någon som fortfarande har frågor om det här, är ni välkomna att ringa mig. Jag finns på 0585-10131 eller 0704-163608.