månadsarkiv: februari 2010

Vintertips

Publicerat av
12

Det är inte lätt att hitta träningsmotivation just nu. I helgen skulle vi haft hoppteknikkurs med Vappu Alatalo, något som vi verkligen såg fram emot och behövde. Att gå kurs så här på vintern är ofta ett bra sätt att få motivation, men nu blev det inte riktigt så. Vappu skulle komma med tåg från Köpenhamn på lördag förmiddag, men blev först försenad till anslutningen i Mjölby och fick vänta på nästa tåg som skulle gå två timmar senare. Det var också försenat, en sådär 90 minuter. Och när hon väl var på det tåget, fastnade det utanför Hallsberg och stod stilla där i långt över fem timmar (medan Thomas väntade i bilen vid Hallsberg station i många timmar), innan det till slut åkte tillbaka till Mjölby, där Vappu fick vänta på ett tåg tillbaka till Malmö. Vår stackars instruktör reste i 24 timmar och kom ingenstans.

Igår försökte vi träna lite hoppteknik på egen hand i ridhuset som vi hade hyrt för kursen, men det kändes lite för kallt, så det blev bara ett kort pass. Hemma har planen blivit täckt av alldeles för mycket snö, så det blir ingen träning där heller. Hoppas verkligen att jag kan få den plogad snart. Att kunna träna vallning och agilitygrunder (torrhandling, hoppteknik och slalom) har varit min räddning i vinter. Nu inser jag att det snart är dags för tävling med Shejpa igen och våra träningsmöjligheter är ganska dåliga. Vi skulle behöva fräscha upp kunskaperna på de ”tunga” hindrena – slalom, balansbom, gungbräda. Det är tur att det är OS på TV och att jag trots allt börjar få lite vårkänslor: Solen som har gömt sig bakom träden hela vintern, börjar nu orka sig fram på dagarna och skina på vår lilla gård, underbart! 🙂

Egentligen ska man ju inte klaga, det finns ju hur mycket träning som helst som man kan göra inomhus. Tillräckligt med träning för att hålla en sysselsatt under en hel istid. För egen del handlar det nog mest om var motivationen ligger just nu. För att påminna mig själv, och kanske inspirera andra, gör jag här en lista på perfekt inomhusträning:

  • Lär in nya tricks
  • Jobba med signalkontroll
  • Lär hunden luktdiskriminering till vittringsapporteringen
  • Lär in perfekta förflyttningar med låsta bakben till fjärrdirigeringen
  • Perfektionera vändningar på stället och stegförflyttningar
  • Träna hantering inför veterinärbesök och liknande
  • Sittande bakombyten
  • Höger- och vänsterkommando till agility
  • Lär hunden att sätta på sig halsbandet själv
  • Träna platsliggning eller sitt i grupp (jobba igenom alla störningar du kan tänka dig innan utomhussäsongen)
  • Lär hunden burlekar/stationsbeteende
  • Träna kontaktfältsbeteende till agility
  • Bygg upp hundens kärnmuskulatur på balansbollen
  • Träna kryp
  • Förbättra gripande och grepp om apporten
  • Träna på att komma tillbaka med leksaker

Nu blev jag inspirerad i alla fall, och lovar att träna lite mer inomhus med hundarna, det finns ju så mycket att göra!

Trevlig helg med tråkigt avslut

Publicerat av
10

I lördags tog jag med mig Shejpa (som fick följa med eftersom hon höglöpte och inte skulle störa Pogue på den stora tävlingsdagen) och Squid och körde till Öland. Där fick vi bo hos snälla Camilla med familj. Squids uppfödare Mikaela var på plats och höll kurs i vallning för några valpköpare i Ölandsområdet. Vi kunde tyvärr inte vara med på lördagen (när de tränade i ridhus), men fick tränat tre pass på söndagen. Det var jättenyttigt att få träna på nya får och jag ser att vi verkligen måste ut och träna på olika ställen och olika typer av får. Framför allt fick vi hjälp med att komma vidare med flankerna och efter den här helgen känns det som att jag kan styra Squid med riktningskommandon längs hela cirkeln. Det var också jättekul att få se flera av Squids släktingar. Där var Squids kullsyster Lazie, kusinerna Mojje, Jaffa och Jake samt halvmoster Kiwi.

Emenems Kiwi
Emenems Kiwi

Emenems Jaffa
Emenems Jaffa

Emenems Mojje
Emenems Mojje

Emenems Lazie
Emenems Lazie

På måndagen höll jag lydnadskurs för gänget och på tisdag förmiddag tränade Anja, Camilla och jag med Jaffa, Kiwi och Squid i fårhagen. Det märktes verkligen att hundar och förare hade fått tänka på saken och kunde utnyttja sina nya lärdomar. Kanonbra träning! Efter lunch hos Anja började vi köra hemåt. I en backe mellan Motala och Askersund upptäckte jag blåljus längre fram och försökte bromsa lätt, men tappade väggreppet och gled över andra körfältet och välte ner i diket. Äntligen kom all snön till nytta! Landningen blev mjuk och jag blev hängande i säkerhetsbältet. Första tanken är naturligtvis på hundarna, men de klarade sig också bra. Det var ju redan räddningsmanskap på plats längre ner i backen, så vi fick hjälp att komma loss ganska snabbt. Hundarna var nog lite småchockade. Först var Shejpa lite sur på Squid och Squid skällde på saker hon trodde att hon såg, sedan var de väldigt lugna och när vi väl kom inomhus ville de leka och busa med varandra och bita i kopplen…

Thomas kom med den andra bilen för att hjälpa oss och snälla Barbro som bor en kvart från olycksplatsen kom och tog hand om mig och hundarna och gav oss lite te och mat. Vad hade man gjort utan vänner? Vi fick till slut tag på en bärgare som drog loss bilen (räddningsarbetarna hade fått den på rätt köl tidigare) och tack och lov gick det att köra bilen hem. Jag var väldigt trött och det var jobbigt att köra hem i snöfallet. Olyckan skedde strax efter 18 och vi var inte hemma förrän vid midnatt. Jag är nog fortfarande lite skakad, men framför allt glad att det gick så bra. Alla klarade sig och bilen blev bara lite buckligare, den gick för övrigt igenom besiktningen idag.

Luktdiskriminering og lysten til å ”lykkes”

Publicerat av
8

På mandag begynte jeg å lære Pogue å frysmarkere post it-lapper med min lukt med tanke på innlæring av neseprøven (vittringsapportering). Igår la jeg til ”luktfrie” lapper (håndtert med plasthanske). Tanken er å splitte opp øvelsen i to deler, først finne min lukt (og frysmarkere som en midlertidig meldingsform), og senere andre del, nemlig apporteringen. Det kan være bra å trene disse to delene hver for seg med hunder som er veldig glad i å gripe eller bære, så de først blir skikkelig gode på å finne rett pinne før de får lov til å ta pinnen. Her et kveldens økt:

Mens jeg holdt på med dette kom jeg på hvor lett det er å belønne halvbra utførelse (som feks 3. repetisjonen på filmen), fordi jeg selv så gjerne vil at hunden ”lykkes”. (Trolig var gulvet kontaminert av min lukt her, så Pogue ble litt forvirret. Derfor byttet jeg sted til neste repetisjon. Likevel hadde det nok vært lurt å ta bort hunden og begynne på nytt istedet for å la han fortsette etter en kort feilmarkering og deretter usystematisk søk.)
Tilbake til saken, ser man litt mer objektivt på treningen, så er det vel ikke å lykkes å belønne noe som ikke er bra? Det føles nok bra for både trener og hund der og da (for det er jo moro å belønne hunder!). Men i fortsettelsen så kan det være frustrerende å feile hunden eller å måtte gå tilbake for å fikse opp i slurv. Synd å si, men hunden presterer sjelden bedre enn vi har lært den og man får det man forsterker.
Så vi er nok både ”snillere” (mot oss selv og hunden) og mer effektive om vi er mer kresne på hva vi belønner (selv om det gjør litt vondt i hjertet og rykker i belønningsarmen;).

Pogue kl 2 i Fagersta

Publicerat av
28

Under sterkt press ble jeg i desember overtalt til å melde på Pogue til lydighetskonkurranse kl 2 i Fagersta. Spørsmålet var om vi skulle rekke å bli klare i tide.

De siste to ukene visste jeg at vi ikke skulle bli helt ferdige med alt, blant annet innkallingen med stå og ruta som langt ifra var stabile. Men Pogue har bra utholdenhet og har konkurransetrent tilstrekkelig til å trives i konkurransesituasjonen. Og det mener jeg er det aller viktigste: at hunden får en positiv opplevelse i lydighetsringen.

Pogue presterte akkurat så bra som jeg har trent han. Det han kunne gikk bra, og det som ikke var ferdig, var ikke ferdig. Jeg er veldig fornøyd med Pogues innsats og det var hyggelig at mange som la merke til den lille glade hunden. Han er en skikkelig lykkepille:) Jeg er også veldig fornøyd med å ha nådd målsetningen om opprykk til klasse 3 slik at vi nå kan konsentrere oss om bruksen i vår og sommer + kose oss med nye øvelser.

Her kommer film med karakterer og kommentarer (tusen takk til Fredrik som filmet).Jeg får også passe på å gratulere Simen og Oliver med seier og opprykk til kl 2 i Bergen og Siv og Kry med seier og førstepremie under elitedebuten på Sørlandsappellen. Jeg gleder meg til fortsettelsen med begge to!

Torrhandling och slalominlärning

Publicerat av
11

Idag har vi varit i AH-hallen i Karlskoga och tränat. Underbart att kunna träna inomhus ibland. Den här månaden fokuserar jag på två saker med Squid och Shejpa – torrhandling och hoppteknik. Framför allt blir det torrhandling, jag försöker få till 1-2 pass om dagen. Shejpa behöver verkligen en uppfräschning för att inte glida ut i sidled på cirklarna. Squid tycker att torrhandling är det häftigaste som finns (okej, efter vallning) och behöver lära sig att behärska sin entusiasm lite. Hon är väldigt duktig (men har gett mig ett fett blåmärke på ena låret när hon blev lite för entusiastisk). Den stora utmaningen just nu blir att få henne att släppa fort iväg på spikraka linjer när jag springer rakt fram, men att aldrig glida ut och iväg på cirklarna. Här är en liten video på Squid från dagens träningspass i hallen:

Vi har också kört några få pass med 2×2-slalom den senaste månaden. Idag i hallen passade jag på att köra 2 x 3 minuter och så här såg det ut:

Tigging

Publicerat av
6

Veldig morsomt at det er så mange som er interessert i shaping og at det ble så mye diskusjon omkring emnet.
Når jeg leser alle kommentarene, så er det en ting som slår meg: Folk gjør alt så mye vanskeligere enn det det er! Selvsagt vil vi ikke at hunden er for het, for frustrert eller for passiv. Men når treneren bruker så mye energi på å være redd for hva hunden tenker og føler, så tror jeg at man glemmer bort hele poenget med shaping. Det kommer sjelden noe konstruktivt ut av å gå inn i hodet på hunden (bortsett fra litt trivelig sladder på lørdagskvelden kanskje). Bruker man for mye energi på å være redd for at hunden har uønskede følelser, så er det lett å ubevisst forsterke atferder vi ikke vil ha ved å hjelpe hunden, flytte på seg, senke kriteriene etc. Observer hundens atferd og forsterk det du liker istedet.

Tenk på shaping som tigging. Gjør det enkelt. Slutt med å tigge om atferder fra hunden. Lær hunden å tigge. Det er noe av det beste man kan lære hunden. Når hunden har blitt skikkelig flink til å tigge, kan du lære den å tigge på rett måte for å få det den vil. Lær den å tigge aktivt og passivt. Lær den å tigge lenge. Lær den å virkelig anstrenge seg. Sett tiggingen i system. Og vips har du en hund som jobber beinhardt om å få jobbe for deg, istedet for at du ber hunden om å jobbe.  Jeg har aldri hørt om noen som har mislyktes med å lære en hund å tigge.

Mina shapingtankar

Publicerat av
25

Det har varit enormt intressant att läsa allas tankar om shaping. Tack för att ni hjälper till att göra bloggen levande! Det är väl dags för mig att skriva några rader, men det är naturligtvis inte så att jag (eller någon annan) har något facit i den här frågan. Jag tror i alla fall inte att shaping bara passar för en viss hundtyp. Här hemma har vi alla typer och alla tränas med shaping. En del har varit lättare än andra att träna, men så är det ju oavsett metod. Det är naturligtvis inte så att shaping är ”finare” än någon annan metod (som bygger på positiv förstärkning). Hur man väljer att träna sin hund är upp till var och ens tycke och smak. Oavsett hur man väljer, tycker jag att man ska akta sig för kategoriska uttalanden som : ”Shaping gör min hund så stressad” eller ”min hund gillar inte att tänka själv”. Hundar är naturligtvis födda med en viss personlighet, men vi kan påverka deras utveckling otroligt mycket. På samma sätt som vi försöker stärka upp hundens svaga sidor på andra sätt (belöningsutveckling, miljöträning, hanteringsträning etc.), tycker jag att vi bör försöka forma fram den hund vi vill ha i träning också.

Som många har varit inne på, handlar det naturligtvis om vad man har lust att lägga sin tid på. En del hundtränare tycks ständigt leta efter minsta motståndets väg – om hunden inte vill leka får han godis istället, om hunden inte vill komma tillbaka med bollar så kör man på godis istället, om hunden blir passiv under shaping får han hjälp direkt. En sådan tränare kanske tycker att han gör det enkelt för sig själv (till skillnad från oss stackare som ”krånglar till allt”), men kommer ohjälpligt att bli shejpad av sin hund. Det leder oftast till att hunden utvecklar sina starka sidor ännu mer och inte får chans att utveckla de svagare sidorna. När folk frågar mig hur jag har tålamod med shaping, brukar jag fundera över hur folk har tålamod att visa och leda hunden genom hela livet. Shaping kräver kanske lite tålamod i några minuter i början, men tar igen det mångfalt senare. Eh shapingklok hund har så enormt mycket bättre förutsättningar för att lära sig mer avancerade saker fort.

Champions in any field make a habit of doing things others find boring or uncomfortable

Men det största problemet jag ser i kommentarerna, är själva inställningen till vad hunden ska göra. Här är ett exempel: ”Jag har hört om vissa hundar som “stänger av” så pass mkt att de så fort de förväntas ta ett eget insiativ”. Nyckelordet här är förväntas. Sluta förvänta er någonting alls av hundarna, så går det säkert mycket bättre. Alla hundar tar egna initiativ, hela tiden. De står, sitter, ligger, nosar, dricker, äter, kissar, kliar sig, vrider på huvudet, går runt, gäspar, morrar, skäller, spetsar öronen, viftar på svansen… Om ett av de här beteendena börjar producera en åtråvärd belöning, kommer beteendet att öka i frekvens. Voila! – Hunden bjuder beteenden.

Shaping handlar om att sluta försöka påverka hunden och istället börja observera hunden för att hitta beteenden att förstärka

Om du har en hund som lätt blir orolig eller låg, bör du absolut inte sätta dig ner och stirra på hunden och förvänta dig att hunden ska bjuda på beteenden. Medan jag skrev det här, kom den 30:e kommentaren på förra inlägget, och den slog huvudet på spiken, tycker jag:

Jessica säger:
”Jag trodde länge att min osäkra unghund inte kunde shapas. Hon gjorde ju inget, och såg bara än mer osäker ut och gick till sist och la sig. Inte bra. Men så provade jag att under några pass klicka för alla rörelser, oavsett vad hon gjorde, så länge hon gjorde något alls. Och helt plötsligt var det som att hon fattade. Nu ser man verkligen hur stolt hon blir och hur självförtroendet växer. “Kolla matte, kolla på mig! Är inte DETTA värt ett klick, så säg”.

För alla er som har osäkra, deppiga shapinghundar, testa det här ikväll: Gör i ordning en skål med riktigt gott hundgodis, stäng bort de andra hundarna (om du har flera), sätt på tv:n och se på någonting som är intressant nog för att du ska ha tålamod, men inte så intressant att du glömmer bort att ha hunden i ögonvrån. Välj själv om du vill använda klicker eller inte (beroende på din hunds tidigare erfarenheter och attityd till klickern). Se på ditt tv-program. Belöna alla rörelser din hund gör genom att (klicka och) kasta en godbit till hunden. ALLA rörelser. Skulle hunden hänga upp sig i bara en rörelse, kan du välja att inte belöna den längre, utan vänta på något annat. Se gärna till att hunden måste röra sig för att få tag på godbiten (om hunden har lagt sig, kasta godbiten så att hunden måste resa sig för att få tag på den). Om hunden lägger sig ner och sover – låt den. Någon gång blir han törstig, trött, kissnödig eller vill byta ställning. Skulle det inte hända så mycket ikväll kan du ställa din godisskål i kylen och prova igen imorgon. Om du har en hund som blir ”stressad” av klickern eller av shaping, skulle jag göra samma sak, fast tvärt om. Sätt dig i soffan, klicka och belöna alla lugna beteenden. Ignorera hunden om den gör allt på en gång, piper, skäller, krafsar etc.

Som sagt. Det finns inget facit. Det är inte heller så att shaping är finare än något annat. Däremot är jag övertygad om att det finns en massa hundar som hade kunnat tycka om och vara duktiga på shaping om de bara fick rätt träning. Det finns massor mer att skriva om det här ämnet och jag får nog återkomma mer fler tankar, speciellt om ni fortsätter diskussionen!

Om du vill lära dig mer om shaping och hur du kan jobba med det i praktiken, finns det fortfarande några platser kvar på vår shapingkurs den 6-7 mars. Läs mer här.