Wilco RC och slalom

Hemma igen från GuldAgilityn (inga resultat att skryta om där, men en himla trevlig ”semester”!) och igång med Wilcos träning igen. I måndags testade jag att köra svängar av balansen istället för att springa rakt. Det gick ganska bra, så igår varierade vi mellan ”jajaja” som betyder att han ska följa min handling efter balansen (belönar från handen) och ”gågågå” som betyder att han ska ta hindret rakt fram (belönar med kastad belöning efter tunneln). Senare kommer jag också att träna på riktigt tighta svängar som jag kallar ”back” eller ”sväng” beroende på riktning. Så här såg de bästa repetitionerna i vårt sista pass ut:

Vi jobbar också med slalominlärning. I det här passet från i måndags började jag belöna från handen istället för att kasta belöning framåt, och jobbade på att han skulle stanna kvar i slalom trots störning av min rörelse:

Idag har jag börjat träna på 2på2av inför inlärning av gungan. Running contacts är ju mycket roligare, men på gungan måste hunden stanna. Det jag har gjort idag var att shejpa att han går ner från en soffkudde med framtassarna på golvet och fokus framåt. Nästa steg blir att göra det på en låda ute och lägga till fart och min rörelse. Sedan försöker vi överföra det beteendet till änden av gungbrädan.

Wilcos running contacts

Jag har väntat och väntat på att komma igång med inlärning av slalom och kontaktfält med Wilco. Han har varit omogen både fysiskt och mentalt, och jag vet att man vinner så mycket på att vänta. Han är nu 16 månader och jag började för ett par veckor sedan prova både slalom och kontaktfält, utan att egentligen ha några förhoppningar om att det skulle bli så bra.

Förutom mognad så tycker jag en annan fördel med att vänta är alla bra förkunskaper hunden hinner lära sig under tiden. Wilco har tränat på kroppskontroll och balans, på att springa balansuppfart, på att komma tillbaka med leksaker, på att springa rakt fram och hålla fokus framåt, på att springa över target, på att gå runt stolpe och springa tunnel… Han har också blivit riktigt bra på shejping och på att försöka igen om han inte får belöning. Med de här förkunskaperna har träningen varit rolig och förvånansvärt enkel.

Eftersom Wilco inte är den galnaste hunden började vi med att låta honom springa till en person med den roligaste leksaken. Det gick okej, men det stora genombrottet kom när jag lät honom springa mot tunnel utan lockande leksak. Han har förvånansvärt bra sug framåt även om det blir fel några gånger. Om det blir rätt klickar jag och kastar belöning till honom. Igår var vi på 35 cm (den höjd vi började på) och höjde till ca 50 cm och sedan 80 cm). Här är de bästa repetitionerna från igår kväll:

Idag höjde vi ytterligare lite, till 90 cm. Utmaningen är att få honom att inte försöka ta balansen i tre steg och därmed missa kontaktfältet. Träffar han lågt på uppfarten blir det ofta fyra fina steg (men en del frambensträffar eftersom hans steg är långt). I andra passet kortade vi ansatsen för att uppmuntra fyra jämna steg. Det här är också anledningen till den ganska snabba höjningen – när vi höjer får vi ofta in fyra steg i alla fall ett tag. Han har reach och separation to die for, och idag tyckte jag verkligen att det såg ut som att han flera gånger anpassade steglängd och tyngdpunkt för att träffa kontaktfältet!

Vi har så roligt! Hinner kanske med någon höjning till innan han får några dagars paus och jag åker till GuldAgilityn med Squid och Epic.

Vad är running contacts?

Utdrag från första lektionen i Running Contacts Online som startar imorgon. Det går fortfarande bra att anmäla sig. Läs mer och anmäl dig här.
Med running contacts menar vi att hunden springer i full fart över balansbommen (eller a-hindret) och träffar kontaktfälten på både upp- och nedfart utan att sakta in. Hunden måste i första hand lära sig att springa över hindret i full fart, utan att hoppa. Han måste också lära sig att anpassa sin steglängd, så att han alltid träffar kontaktfälten.

Running contacts bygger inte på ”muskelminne” eller ett fast rörelsemönster. Balansbommar är olika långa, har olika underlag och hunden kommer att komma med olika mycket fart i ansatsen och också lämna hindret i olika vinklar. Det innebär att hunden måste vara mycket flexibel, och anpassa antal steg och längden på stegen så att han träffar kontaktfältet under olika förutsättningar.

För att hunden ska ha möjlighet att lösa olika situationer i full fart, bör du inte förvänta dig att hunden alltid ska göra samma sak på kontaktfältet. Att till exempel bara tillåta frambens- eller bakbensträffar kommer att begränsa hundens möjligheter. De flesta hundar hittar ett mönster som de håller sig till om det är möjligt, men det är viktigt att hunden kan anpassa sig och ändra det mönstret om det är nödvändigt.

Det är inte rimligt att förvänta sig att en hund träffar kontaktfältet med alla fyra tassarna. Om du mäter avståndet från hundens första till sista tass när han springer på plan mark, så kommer du se att han täcker betydligt mer mark än de 90 cm som kontaktfältet är, om han inte är väldigt liten. Normalt är att hundarna träffar kontaktfältet med 1-3 tassar, beroende på storlek och hur hunden träffar. En stor hund som träffar kontaktfältet med fyra tassar springer helt enkelt inte full fart, och det är tveksamt om det kan kallas running.

De flesta hundar verkar mest bekväma med att träffa med baktassarna längst ner på kontaktfältet. På så sätt verkar de kunna använda kontaktfältet för att skjuta ifrån med baktassarna och få extra fart framåt. Vi tror att det är smart att lägga upp träningen så att man uppmuntrar baktassträffar, men vi tycker också att du ska belöna framtassträffar om du får dem. När vi börjar jobba med tighta svängar blir det ofta bäst med framtassträffar, men även där är det bra om hunden kan variera sin stil.

(I lektionen kommer här en film som i slow motion visar olika typer av träffar på kontaktfältet)

Mer running contacts med Epic

Igår hittade jag på en flytig agilitybana som vi körde på drop in-handlingen. Under sommaren har jag satt upp flera datum där man kan komma och träna agility och få instruktion, man behöver inte binda upp sig på något, men jag tar emot föranmälan i en Facebook-grupp. Klicka på länken ovan om du vill veta mer, banskissen ligger också där.

Vi filmar och analyserar alla träningar med hjälp av appen Coach’s Eye till iPad, som verkligen har revolutionerat mitt jobb oavsett om vi jobbar med handling eller teknikträning som running contacts. Det var en totalsuccé på agilitylägret för en dryg vecka sedan och nu till veckan får vi se hur det fungerar på lydnadsläger. Filmade i alla fall Epics start och blev sugen på att lägga ut filmen som ytterligare exempel på vilket härligt flyt man kan få i banan med running contacts:

Running contacts är helt enkelt häftigt och beroendeframkallande. När det är sagt så finns det ju också en gungbräda att träna på, där man inte bara kan springa. Tyvärr är det någonting som jag inte har tränat så flitigt som balansbommar. Därför blir det den kommande månadens projekt med Epic och jag har anmält mig till en onlinekurs för att få lite peppning och struktur på träningen.

Running Contacts – Nybörjarträning

Härligt att våren äntligen är här! Thomas har renoverat mina kontaktfältshinder, och i samband med det har vi också gjort en bred, platt och lång bräda att använda till starten av träning på running contacts.

Running contacts innebär att hunden tar sig över balansbommen i full fart, samtidigt som han är medveten om att träffa kontaktfältet på nedfarten utan att hoppa av i förtid. En hund i border collie-storlek tar sig över balansbommen på 1,2-1,6 sekunder och med 2-5 steg. Att hinna se och reagera på hur hunden rör sig och träffar är en egenskap som man får utveckla över tid. Jag började träna running contacts med Shejpa 2007, och har sedan dess stött på både med- och motgångar, och lärt mig mycket om timing, kriterier och träningsupplägg. Mina första hundar var ”schysta”, och lärde sig väldigt fort (det tog ungefär en vecka att få Missy till full höjd med fantastisk fart och teknik), medan jag på senare tid har fått problemlösa mer och framför allt har lärt mig om fällor man kan gå i på vägen.

Nu tränar jag jaktcockern Kat, 14 månader, och border collien Win, snart 3 år, från grunden. Idag hade jag också border collien Mist (snart 2 år) och border terriern Vina (drygt 1 år) på besök. De har båda haft problem med de första stegen i träningen, men idag fick vi till riktigt fina repetitioner med alla hundarna! Här kommer en liten video från vår morgonsession:

Jag funderar på en onlinekurs i running contacts med start i sommar. Finns det intresse för det?

Härliga helg!

Gud, vad härligt det är att våren äntligen är här på riktigt. Sol, barmark och ljus på kvällarna. Vi har haft en jättetrevlig helg med agilitytränarutbildning och vallning. På agilitytränarutbildningen har vi både nya elever och elever som redan har varit med oss i ett år. Det är fantastiskt roligt att se alla framsteg och att ha så ambitiösa elever på kurs. Jag längtar redan till sommaren, när de kommer att vara här i fyra dagar och kvällarna är ännu längre… Under helgen har vi jobbat med det mesta som har med agility att göra – kontaktfält, slalom, hoppteknik, handling, kroppskontroll och shaping.

Efter kursen har Krille, Anna, Thomas och jag tagit med oss fåren till de stora vackra kohagarna och tränat vallning. Squids mamma Fly är på besök ett tag för att träna vallning och tävla med oss i sommar. Thomas har anmält henne till två IK1-tävlingar andra helgen i juni och förhoppningsvis kan jag tävla med henne i början av juli. Man märker verkligen att det är mor och dotter, både i vardagen och i vallningen. Squid har fått köra många hämt på tävlingsmässigt avstånd och fixar det för det mesta. Ibland får jag stoppa henne och ge nytt kommando, men som tur är är hon väldigt styrbar även på långa avstånd och tar sidokommandon fint (stoppet är det väl lite sämre med ibland…). Igår körde vi hämt på två olika fält och också en del fråndrivningar på lika långt avstånd. Idag satte vi ner lite pinnar i marken och körde en VP-bana (utan fålla). Det är så himla kul att vara igång på riktigt! Att kunna styra både hund och får 150 meter bort och tänka taktik och linjer istället för att springa baklänges i en liten hage. Baklängesspringandet får Thomas stå ut med nu, han trillade på en sten och skadade tummen under morgonens pass med Jen i lilla hagen…

Squid och jag har långt kvar i vallningen, det finns massor som kan bli bättre, men det är skönt att vi är på gång och att vi kan påbörja tävlingskarriären snart. Det är jättekul att träna med Fly också – lite äldre och klokare, men med ungefär samma styrkor och svagheter som sin dotter. Tack Malin! Squid och jag var uppe med tuppen imorse och hann med ett agilitypass också. Lite running contacts och hoppteknik. Hon hade jättehärlig attityd och börjar verkligen se fin ut i allt hon gör på agilitybanan. Jag har filmat alla våra running contacts-pass den senaste tiden och trots ansträngningar har jag inte fått henne att ändra teknik, snarare tvärt om. Hon har renodlat sina låga träffar med framtassarna och jag tror att jag ska köpa det eftersom hon verkar trivas med det. Jag måste bara vara jättenoga med att inte luras av baktassarna som skjuter ifrån på marken en knapp centimeter från kontaktfältet…

Nu börjar snart en ny vecka och jag ska börja med att ta lite måndagssöndag och ta det lugnt imorgon. Jag ska också försöka motivera mig att träna lite lydnad med Squid mellan fårhagen och agilitybanan…

Bra och dåligt

Vi har haft två jättebra dagar med agilityträning ihop med Mija och kelpies. Igår var vi i ridhuset i några timmar och idag åkte vi till AH-hallen i Karlskoga för mer träning. Igår fick Shejpa ett pass med att stanna kvar i slalom och Squid fick träna två pass med running contacts och ett pass med slalom. Idag körde Shejpa en kombination tävlingsmässigt och sedan tränade vi gungan. Squid fick precis som igår ett pass med slalom och två med running contacts. Idag fick jag också äntligen svar på min dispensansökan och klartecken att gå SBK:s A3-utbildning (agilityinstruktör steg 3, första steget på lärarutbildningen) som börjar nästa helg. Det ska bli väldigt spännande! Thomas är fortfarande i Norge, han har hållt tränarutbildning i två dagar och åker nu vidare mot fjällen och jaktprov med Pi. Idag hämtade han också nya border collien Jen på Gardermoen. Det ska bli så kul att få träffa henne efter helgen.

Det var de goda nyheterna. Resten här hemma är ganska tungt just nu, jag borde inte klaga, men jag behöver skriva av mig lite. Bilen startade inte i tisdags, så jag har varit utan bil hela veckan. Jag hade väldig tur som fick besök av Mija med bil i två dagar. Det gör det ju också lite krångligt att ta sig till AgIFs Ras-SM på lördag. Dessutom har jag varken boende eller någon som kan se till fåren, så det är verkligen frågan om jag kommer iväg. Det hade varit så roligt att få vara med! Dessutom har jag börjat bli sjuk och har ont i halsen och huvudet. Fåren ska ha mat två gånger om dagen och jag får så ont i armarna av det att jag ikväll inte kunde hålla en telefon eller skriva på datorn på en timma efteråt. Jag hoppas att det hänger ihop med att jag är sjuk och att jag inte är så jäkla klen att jag inte klarar av lite enkelt gårdsarbete (även om det finns risk för det…).

Så, nu har jag klagat nog! Här kommer två videos från idag, en på slalomträningen (körde ett pass igår som inte är filmat, förrutom det så följer det här passet på förra videon) och en på lite kontaktfält på full höjd.

Squids Running Contacts

Jag har börjat träna Squids running contacts igen, efter en längre paus under vintern. Efter att ha analyserat en del video, kan jag konstatera att hon har valt en annan teknik än Shejpa och Missy. De äldre hundarna har valt att skjuta ifrån med baktassarna längst ner på kontaktfältet. Squid å andra sidan, väljer att sätta en framtass mitt på kontaktfältet och sedan skjuta ifrån med baktassarna i marken. Det är väldigt svårt att se skillnaden medan man tränar, det är inte lätt att se om baktassarna är på kontaktfältet eller precis nedanför. På ett sätt tycker jag att hunden ska få välja den teknik som hon är mest bekväm med. Å andra sidan föredrar jag nog den andra tekniken, den känns både snabbare och säkrare. Men eftersom jag uppenbarligen har stora problem med att se skillnaden när jag tränar (jag trodde att alla repetitioner på filmen var så som jag ville ha dem när jag tränade…) så ser jag praktiska problem med att ändra tekniken. Och samtidigt vet jag inte ens om jag vill det… Här måste tänkas! Jag och Mija ska till AH-hallen och träna idag, ska försöka filma ett pass där också och se om jag blir klokare…

Running Contacts med Shejpa och Squid

När det blir mörkt så här dags och man har svårt att komma till skott, är det bra att man har elljus i trädgården så att man kan träna agility klockan 22.30 om man har lust med det. Ikväll fokuserade jag på balansbommar. Jag tränar sällan det med Shejpa, för hon är ganska klockren, men efter flera tävlingar kan det ju vara bra att kolla så att det fortfarande funkar riktigt bra. På tävling är det väldigt sällan vi får några utmaningar när det handlar om våra running contacts, vilket är lite synd, för det hade varit kul att visa hur bra hon svänger samtidigt som jag kan göra vad som helst. Det enda vi fortfarande inte har tagit tag i är ett verbalt kommando för sväng bort från mig. Shejpa är ju inte direkt bäst i världen på det där med kommandon och även om jag har lärt in en vänstersnurr, så har jag inte signalkontroll på den än. Det borde bli ett vinterprojekt! Dagens träningspass gick verkligen jättebra. Full fart och lätt att svänga tight hur som helst. Synd att det inte finns VM i balansbommar…

Squids running contacts har som sagt lossnat. Vi tränade lite då och då under början av hösten, men det verkade inte som att polletten trillade ner. Sedan tog vi en längre paus och när vi testade igen för några veckor sedan så var hon plötsligt jätteduktig. Snacka om latent inlärning! Vi kunde ganska snabbt höja plankan från att ha legat i en nedförsbacke på gräset, till den låga balansbommen (sågbockar). Det var inga problem och det häftiga är att hon, till skillnad från de andra hundarna jag har tränat, inte verkar bry sig om ifall det står hinder på sidorna eller om man ber henne att svänga. Kanske beror i alla fall det första på att jag har kastat belöning hela tiden, istället för att skicka till utlagd belöning. Idag provade jag balansbommen på full höjd, eftersom jag ville träna Shejpa på den. Det var inga problem alls, kanske något fler fel än vad hon har haft på den låga, men inga direkta hopp, det verkar snarare som att hon försöker komma på hur man ska placera tassarna i den här vinkeln. Ibland sätter hon baktassarna i marken precis första centimetern efter hindret, istället för att skjuta ifrån på kontaktfältet. Jag testade också lite svängar när jag sprang diagonalt ut i sidled, och det gick faktiskt bra.