Agilitykurs i Stockholm

Jag är hemma igen efter en helg i Stockholm. Shejpa och jag flög dit i fredags och kom hem i morse. Vi har hållt en foundationkurs i agility på SBK:s Stockholmsavdelning. Det var jättekul att äntligen få åka iväg och hålla agilitykurs, som regel brukar folk bjuda in mig för att hålla tävlingslydnad. Att lära ut agilitygrunder till riktigt ambitiösa och kunskapsrika deltagare är jättekul och jag ser fram emot fler sådana uppdrag i framtiden. När det gäller grundträningen var det framför allt tre saker som folk tycktes ha missat i träningen och som kan vara bra för alla som håller på med agility att tänka på:

Lek: Det här är generellt och gäller inte bara agilityhundar. Att ha en välfungerande lekbelöning gör saker så mycket enklare! Om hunden inte tar lek i vissa situationer, inte kommer tillbaka med leksaker eller kampar på ett sätt som inte är hälsosamt så kommer föraren att undvika leken i många situationer. Att kunna kasta en leksak och snabbt få tillbaka den tycker jag är a och o när man jobbar med till exempel värdebyggande för olika hinder. Dessutom ger kamplek på rätt sätt bra gymnastik och bygger fina vanor inför viktförskjutning inför hopp, slalom och kontaktfält. Läs mer om hur man kan bygga upp bra lekrutiner med en valp i senaste numret av Canis (artikeln handlar om lydnadsträning för valpar och är skriven av undertecknad)

Bygga värde för hinder: Grunden i min agilityträning handlar till stor del om att bygga värde för hinder. Genom att bygga värde för hindrena i sig, får man hundar som håller blicken på rätt ställe (på linjen!) och kan arbeta självständigt både framåt och åt sidan, oberoende av förarens tempo. ”Värde” är ett lite oprecist begrepp, men jag skulle förklara det som en kombination av operant (bra saker händer om man söker sig mot och över hinder) och klassisk (hunden blir glad och taggad av hinder) inlärning. Värde bygger man genom att låta hunden jobba självständigt (utan att föraren springer med, hejar och ropar)  och belöna riktigt bra för det självständiga arbetet. Många hundar på kursen hade bra tempo på banan, men tempot och hindersuget var hela tiden beroende av att föraren sprang med. Det är lätt att skapa en agilityhund som tänder på förarens aktivitet och tempo snarare än på hinder och handling och jag tror inte att det är optimalt. På hinder som slalom och balansbom blir det ännu mer tydligt om man har lagt sitt värde på fel saker. Springer hunden lika snabbt genom slalom eller över balansen om föraren inte springer med? Ett annat misstag är att bygga en massa värde för att springa mot utlagda belöningar (leksak, godbitskål), tyvärr tycks inte det bygga värde för så mycket annat än att springa mot just belöningen. Sluta förhandsbetala och börja skapa riktigt värde för hinder istället.

Förståelse för handlingssystem: Del två av värdebyggnadsprojektet blir att bygga värde och förståelse för vanliga mönster på banan, till exempel 180- och 270-graderssvängar. Det förvånade mig att se att duktiga och framgångsrika hundar inte hade en aning om hur man hanterar sådana svängar. Ska man bli teoretisk kan man säga att allt handlar om hundens förståelse för aktiva linjer, men så teoretisk behöver man inte vara. Lär hunden att hålla sig på utsidan av 180- och 270-graderssvängar och låt aldrig hunden komma mellan hindren utan en threadle-arm. Det här är inte handling, det är ren hundträning som gör att handlingen blir så mycket enklare. Det är väldigt svårt att placera sina framförbyten och serpentiner på rätt plats om man måste trycka ut hunden med kroppen i alla svängar.

Det var lite tankar efter helgens kurs. Tack till stockholmsgänget som bjöd in mig, jag hoppas att vi ses igen! Shejpa har skött sig fint i helgen och flygresan har gått bra. Hon fick träna nose touches inne i terminalen på Arlanda och gjorde det superfint (vad mina medresenärer tänkte om det hela vågar jag dock inte ens tänka på). Missy var tokig och galet glad när jag kom hem och kvällens inomhusträning blev just det… tokig och galet glad. Det tog en bra stund innan hon kom ner på jorden.

Genomgång av hundarna och lite träning

Idag har vi haft en skön hemmadag, men speciellt lugnt har det inte varit. På förmiddagen kom Laxmi och vi bytte lite valpträning (störtskön dp-valp på 5 månader) mot en fysisk genomgång av våra hundar. Hundarna verkar generellt friska och hela. Några småsaker att tänka på som snabbt går att lösa om man tar tag i det tidigt. Shejpa hade lite korta muskler på ena sidan av ryggen som ömmade lite. Missy var lite öm på vänstra sidan av ryggen, precis ovanför ljumsken. Bra att veta och dags att fixa. Thomas fick lite övningar att göra för Pax stelhet mellan skulderbladen och resten av hundarna var friska som nötkärnor. Det tar sin tid att gå igenom sex hundar, men gud så härligt det känns att veta någon riktigt duktig har kännt igenom dem. Missy är så rolig, för hon blir verkligen överlycklig över att vara hos veterinären och/eller bli klämd på. Det ser ut som om hon vore i himmelriket. Lite konstigt eftersom våra två andra border collies, som är modigare än Missy på typ alla andra sätt, tycker att sådant är dödsjobbigt.

På kvällen var Kjersti med Luna här och vi tränade lite agility. Jag tog bara med mig Missy ut. Vi gick en lite längre koppelpromenad först och gick in på planen med en lugn attityd. Jag belönade bara med godbitar idag, körde max 2 hinder på rad och försökte undvika starter så långt som det var möjligt. Vi körde tre korta pass och började varje träningspass med några hopp i spindeln. Missys attityd var jättehärlig. Hon var så lugn och nästan riktigt långsam. Började med att jobba med en 270-graderssväng där jag gradvis ökade avståndet mellan hindren. Jag lät henne starta frivilligt och rörde mig så lite som möjligt i början. Sedan körde jag samma sväng, men gjorde en serpentin över andra hindret. Stod stilla i serpentinposition och stöttade bara hennes väg över första hindret med min kroppsriktning. Började med riktigt lågt andrahinder och hon gjorde det fint. Höjde gradvis hindret. Så fort jag fick en rivning, sänkte jag det igen, fick ett lyckande och höjde på nytt. Det verkade fungera fint. Sedan sänkte jag till smallhöjd igen och lade på lite mer rörelse från min sida och höjde gradvis. Väldigt nöjd med det träningspasset! I tredje passet försökte jag spegelvända övningen (nu högerhandling) och det fungerade konstigt nog inte alls. Hon tog inte serpentinarmen, utan sprang förbi och när jag stannade och höll kvar armen vände hon och tog hindret. Jag fick bara till det några gånger. Med tanke på hennes ömma ryggmuskler avslutade jag där och får se hur det går när hon är fräsch där.


Serpentinposition

Shejpa har inte fått göra så mycket idag, förrutom att charma Laxmi. Vi körde lite nose touches ikväll. La en matta under för att få nytt underlag och det tog ett par gånger innan hon körde lika bra som vanligt på den. Det kan vara bra att tänka på att ta in lite olika typer av underlag.

Pi och jag körde lite lydnad i köket. Jag insåg att jag kanske har tagit det lite för lugnt med henne i lydnadsträningen. Hon är ju faktiskt ingen border collie och kommer att behöva lite galenskap. Därför körde jag snabba lägganden med enbart leksak. Får tänka på att leka massor under lydnadsträning och faktiskt prioritera lite fart också. Hittils har jag varit så fascinerad av att låta henne tänka och klura och lyssna på kommandon. Det är jättespännande, men hon får gärna vara lite galen också. Det är hon ju en massa i vardagen, så det ska nog inte vara så svårt att få fram 🙂

Laura Derrett

Nu är det nästan klart 🙂 Laura Derrett kommer till oss för att hålla agilitykurser i sommar. Vi är jätteglada för att hon vill komma till Norge och ser verkligen fram emot kursen. Laura är en av få personer i världen som skulle få komma till mig och hålla handlingskurs. Förrutom att hon är fantastiskt duktig på handlingssystemet är hon också väldigt trevlig och pedagogisk. Jag träffade henne i Kanada i somrar och blev väldigt förtjust i henne som person och lärare. De här kurserna passar för dig som verkligen vill lära dig Greg Derretts handlingssystem och förstå det i grunden (och kanske träffa träningskompisar med samma målsättning att träna ihop med i framtiden).

Det dröjer nog några dagar innan vi kan lansera exakt kursplan och priser, men boka redan nu in datumen 11-14 augusti. Det blir förmodligen en nybörjarkurs (dubbelbox + lite serpentiner och threadles) och en fortsättningskurs (där vi prioriterar de som har gått handlingskurs för Greg, Susan eller Laura tidigare och har handlat enligt systemet ett tag, men också kan ta in intresserade som går nybörjarkursen i mån av plats). Jag hoppas på att kunna ge precis info om kurserna och öppna anmälan snart.

Det här innebär att vi får ändra juliträffen för de som ska gå steg 2 på tränarutbildningen. Nya datum blir 14-17 juli. Hoppas att det inte ställer till det för någon. I övrigt så har jag ändrat lite på datumen på båda tränarutbildningarna, det beror på att jag helt enkelt hade skrivit fel tidigare. Jag hade skrivit fredag-lördag på några helger, men det ska alltså vara lördag-söndag.

Träningshelgen

Då var träningshelgen över och vi har haft det jättekul! 17 människor räknade jag det till igår, så vi blev ett stort och trevligt gäng. Instressena var blandade, så man kunde välja mellan jakt (Vi hade stående, stötande och apporterande fågelhundar i gänget. Plus en gråhund, men han tränade bara lydnad.), lydnad eller agility under helgen. Själv försökte jag naturligtvis hinna med allt möjligt. Igår hade vi verkligen inte vädrets makter på vår sida, så jag stannade inne hela eftermiddagen och ledde en grupp (som blev större och större ju längre tiden gick) som pysslade med shaping inomhus.

Jag hade turen att få Missy förstklassigt tränad utan att behöva gå ut i regnet. Siv lånade henne för två träningspass igår och jobbade med att få Missy att sätta sig på den våta och leriga planen. Häftigt att få någon annan att träna på det, för jag tycker verkligen att det är så tråkigt. Bra hade det gått också och idag när jag tog ut Missy för ett lydnadspass så hade hon plötsligt snyggare utgångsställningar än vad hon någonsin har haft tidigare! Tack Siv!

Idag började vi dagen med att gå ut i skogen med två labradorer (Freddie och Imre med tillhörande mattar)  och en ”skytt” (Thomas med hagelbössa). Shejpa fick söka framför oss, medan labradorerna gick bakom. Thomas kastade dummies ibland och Shejpa fick sätta sig och låta labradorerna sköta apporterandet. Shejpa sökte fint och skötte sig jättebra. Fint att ha med lite folk, hundar och vapen ut i skogen när man tränar, oftast är det ju bara jag och hunden. Det blev lite apportering på åkern efteråt också. Väldigt nyttigt för Shejpa att se andra hundar jobba utan att lägga sig i. Dessutom fick hon apportera lite själv och gjorde det fint.

Shejpa fick också visa en del agilitygrunder och sedan jobbade vi lite på boxhörn och att skicka på vägranslinjen. Missy fick ett lydnadspass och kändes väldigt balanserad och fin. Kanske har det hjälpt med lite mer kontroll på springandet. Vi körde inkallning med ställande med belöning bakom och hon satsade i bra tempo varje gång, trots att jag både sa ”varsågod” och ”stå” när hon kom i full fart. Thomas hjälpte oss med vittringsapportering som gick kanonbra och apportering med dirigering som såg väldigt fin ut. Enda riktigt dåliga idag var att hon tycktes ha glömt att man kan lägga sig från stå på fjärren, hon ville bara sätta sig. Ett moment som har funkat klockrent jättelänge, det är inte utan att man blir fascinerad över hur hundar fungerar ibland…

Tack till alla som kom för att vara med på vår träningshelg. Vi har haft en väldigt fin stämning och jag är kanonnöjd trots vädret. Speciellt stort tack till Tina och Siv som har bott hos oss och lagat mat, fixat och donat. Ni har varit kanon! Och tack till Eva som kom upp för att vara med oss igår kväll, stannade uppe till seeent på natten och snackade hund, sov i två (?) timmar och körde hem till Sverige igen. Vi hade det jättetrevligt!

Shejpa
Shejpa
Jaktträning
Jaktträning
Shejpa med apporten
Apportören
Agilityträning
Stine provar på agility

Vackra Juni som kom ända från Borlänge

Tina och Freddie

Trine och Imre

Shejpas nose touches

Har inte skrivit så mycket om träningen i veckan. I måndags var vi på inomhusträning med Follo. Missy var duktig, men het. Gjorde väldigt bra inkallningar med leksak bakom, bra dumruta, bra fjärr och luktdiskriminering med pinnar. Det märktes att det var svårare med vittringen när hon var uppe i varv, men hon gjorde inga fel (förrutom att hon apporterade rätt pinne en gång). Provade en ruta som stod uppställd och det gick jättedåligt. Avvaktande ut till konen och sedan stannade hon någon meter innan rutan. De där problemen återkommer ständigt om jag inte jobbar på dem. Hade i alla fall varit förutseende och tagit med egna koner och en musmatta, så jag jobbade på att hon ska hålla fokus rakt igenom rutan tills hon får klick eller ”stå”. Jobbade också en del på att stå kvar i rutan medan jag kommer med belöningen. Rutan, vittringen och inkallning med belöning bakom har vi kämpat vidare med i lersörjan på planen. Det går fint! Riktningen och djupet i rutan ser väldigt bra ut, nu ska jag bara få henne att stanna bra också…

I övrigt så har jag bestämt mig för att ta tag i Missys attityd under träning. Det är framför allt i agilityn hon går igång så enormt, men med tanke på den utveckling hon har haft i lydnadsträningen det senaste så tror jag att det är dags att göra något åt det nu. Hon är för het. För beroende av att få springa. Tror att det är hennes största kickar. Egentligen borde man kanske ta bort dem helt en period, men jag har faktiskt inte tid med det i lydnaden, känner jag. Vi behöver träna rutan och inkallningen (hmm… man kanske skulle träna ruta och inkallning i lina, så att hon får släpa sig fram istället för att springa…). I övrigt har hon inte fått springa någonting, bara gå koppelpromenader i skritt. Fått gå fot mellan momenten på plan. Fått minimalt med lek som belöning. Ska se om jag lyckas få till någon ändring i attityden, utan att förlora engagemanget. Spännande.

Shejpa har inte fått göra så himla mycket. Vi har gått i skogen och mest slappat. Hon har gått fot lös och tittat (kanske snarare luktat) på världen. Idag har vi tränat nose touches och det blev en ny film. Naturligtvis var hon duktigare under passet innan 😀 Jag fick sätta bordet mot stolen för att förhindra hennes curlande. Vet inte hur det har blivit så, men när jag tog bort targeten började hon vrida sig åt vänster. Inte in mot mig längre, utan alltid åt vänster. Tänkte att lättaste sättet att få bort det på var att bara försöka hindra det så att hon får nya vanor. Kan ju inte direkt se att det är någonting jag gör som påverkar det, eftersom det inte är samma sak på båda sidor. Som ni ser är targeten borta och jag har också slutat klicka sedan sist. Nu kommer belöningarna i markhöjd utan att hon tittar på mig eller belöningen. Det har hjälpt!

Pi har fått träna lite fotgående och platsliggning idag. Fotgåendet var fint och platsen såg bra ut. Hon är duktig, jag måste bara ta mer tid till hennes träning!

Dutt, dutt, dutt, dutt

Idag har jag haft fokus på kontaktfält. Alla tjejerna har fått flera pass med nose touches i köket. Shejpa jobbade väldigt bra för korv och jag kunde öka avståndet bakåt ganska mycket, köra utan target och springa framåt samtidigt som jag sa ”tryck!”. Missy börjar få flyt på duttandet, men hon är på en helt annan nivå än Shejpa fortfarande. Missy har lite svårare att hålla kvar bakdelen på fåtöljen, hon står med raka bakben, medan Shejpa liksom sätter sig ner. Jag tror att Shejpas teknik är bättre, men Missy får lära sig viktförskjutning the hard way. Om man inte lägger vikten bakåt, trillar man av. Hon blev väldigt mycket bättre idag och jag började jobba på sidan av henne. Pi fick sitt första pass med ordentlig höjdskillnad (fåtöljen). Hon fixade det mycket bättre än vad jag trodde. Den hunden har kroppskontroll! Duttarna ser riktigt fina ut också och hon hade mycket lättare för att hålla framtassarna stilla när hon jobbade från fåtöljen.

Shejpa fick också ett pass med running contacts, där var vi tillbaka på ca. 75%. De flesta felen kom i början, hon var superladdad och hade nog inte huvudet helt på. Sedan tog jag med mig några dummies och körde dirigeringar ute på leråkern. Shejpa är helt strålande duktig! Hon tar dirigeringar som om hon aldrig har gjort annat. Enormt lyhörd och rak i linjerna. Apporteringarna var också fina, som vanligt, rakt in utan problem. Däremot kom det ett pip när Thomas kastade en markering. Vi plockade upp dummien och tog en paus innan vi fortsatte med dirigeringar istället. Får ta det där någon annan gång när jag har tänkt igenom saken.

På kvällen åkte vi till ridhuset för träning med FBKs agilitygrupp. Shejpa fick två rundor och skötte sig utmärkt! Körde en kombination med hopphinder, däck och en rund tunnel. Fokuserade mest på olika starter. Kombinationen var byggd så att den liknade starten på finalen i den individuella agilityklassen på NM igår. Thomas, Therese och jag diskuterade hur man skulle handla den igår och nu fick jag chansen att prova. Jag provade både LOP (lead out pivot – inkallning med framförbyte) med framförbyte (Position till höger om hinder 3. Då hade man fått lägga till ett byte till innan A-hindret) och LOP med serpentin (position till vänster om hinder 3) med Shejpa och båda fungerade bra, men serpentinen är ju helt klart mest bekväm. Vi funderade på om hundarna skulle överväga det omärkta hindret nedanför 3:an, men jag såg inga sådana tendenser, positional cue är ju solklar.


Ungefär så här såg starten ut på NM igår, vi körde en liknande kombination idag.

Missy fick också komma ut, men hon var alldeles för överladdad för att göra någonting vettigt. Om hon är het i vanliga fall, så går hon i taket av att se border collies springa agility efter en tråkig dag inomhus. Jag tror att det är enormt viktigt att ta tag i hennes stressnivå om jag ska kunna tävla agility med henne. Planen framöver är att träna massor av lugn och ro runt agilitybanan och bara låta henne köra agility hemma när hon är i rätt modus.

Pi fick träna lite lydnad idag också, vi fortsatte med stå och nu var det så bra att jag lade kommando på det. I slutet av träningspasset kunde hon ställa sig på kommando från sakta rörelse och växla mellan ligg och stå på kommando. Jag har varit duktig idag!

Förstapris till Pax och träning med tjejerna

Igår tänkte vi åka till ridhuset här i närheten där agilityfolket i vår klubb tränar sena kvällar under vinterhalvåret. Planen var att miljöträna border colliesarna lite i ridhuset inför vinterns inomhustävlingar. När vi kom dit visade det sig dock att ingen annan var där, alla var väl i Hamar. Vi fick låna ridhuset ändå och hade ett fint träningspass. Med Missy jobbade jag mycket med inkallningen med avståndsbelöning. Provade att baklängeskedja med belöning bakom. Det var lite svårt att få snygga ingångar med avståndsbelöning, så vi började där. Sedan lade jag till läggandet och fick bra fart i både inkallning och ligg. Vi kom inte så mycket längre, men jag ska nog fortsätta experimentera lite med det. Missy fick sitt i grupp i två minuter och platsliggning i tre minuter ihop med Pavlov. Vi körde också en hel del fritt följ och en dumruta. Det gick bra. Eftersom vi hade chansen att träna på alla agilityhinder valde jag att sätta upp en fartcirkel med runda tunnlar (böjda), mur, platt tunnel och ett hopphinder till Shejpa. Hon sprang på som bara tusan och verkade överlycklig över att få köra agility.

Idag gick vi upp supertidigt för att åka till Hamar. Thomas ställde ut Pax för första gången som vuxen och fick ett förstapris. Sedan såg vi på agilityfinalerna i norska mästerskapen. Shejpa var med hela tiden. Snällare hund kan man knappast tänka sig. Går fot när jag rör mig och lägger sig ner för att sova så fort jag tar paus. Hon somnade verkligen direkt, trots allt stök i hallen och agilitybanan bara några meter bort. Vi passade på att träna lite på mattan (samma som på VM) – jaktinkallningar med framförbyte, starter och kamplek. Mest för att känna på underlaget och vänja henne vid att svänga på det. Jag märkte verkligen att agilitydjävulen har vaknat i henne. Hon tyckte att det var jättekonstigt att köra handling utan att jag visade henne på hinder och hon hade nog väldig lust att springa in i en rund tunnel…  Såg att Therese och Karine följde mitt exempel med sina unga hundar. Man blir stolt av att se eleverna ta tillfället i akt och träna bra och genomtänkt i sådana miljöer! Själv tycker jag att det är ytterst orättvist att jag inte kan ställa ut Norges vackraste hund. Shejpa är den snyggaste och mest välbygda hund jag någonsin har sett och ändå hade hon åkt ut med en nolla. Tur att hon inte bara är vacker…

Generellt var jag inte speciellt imponerad av nivån på de norska elithundarna (att jag aldrig slutar att förvånas). Hundarna i toppen (landslagsnivå) är naturligtvis bra, men det är få. I övrigt var det många hundar som hoppade bedrövligt och såg ut att ha ont, mycket slalomfel,  många frågetecken när hundarna skulle ta sig runt banan och få kontaktfält som såg genomtränade ut. Vi får väl se om jag fortsätter min karriär som läktarhandler eller om Shejpa hinner klassa upp sig till klass III till nästa år (när ska man ha tid att tävla?). Inspirerad och motiverad blir man i alla fall alltid när man ser agility.

Hemma har jag jobbat en hel del med shejping med alla hundarna. Missy har lärt sig att lyfta ett bakben och jobbat med apportering av olika föremål (den hunden är värdelös på all apportering som inte sker på lydnadsplanen). Shejpa har jobbat med att stå på händerna och att backa in i sin bur, dessutom har hon fått träna på att ligga i öppen bur medan jag tränar de andra, utan problem. Med Pi tog jag ett pass med stå idag och nu hade poletten äntligen trillat ner! Hon erbjuder en massa stå. Med Pi har det också blivit en del jaktapportering och stadgeträning med duvor i det sista. Hon är så duktig att det inte är så mycket att skriva om det. Sätter sig spontant när duvan flaxar upp framför näsan på henne och apporterar allt av kallvilt.

Agilityfilm med Shejpa

Jag filmade Shejpa i en lite längre kombination idag. Två små frågetecken fick jag. Det ena i bakombytet, som jag tror att hon förutsåg lite. Hade varit mycket smartare att göra ett framförbyte där om jag inte prompt hade bestämt mig för att det skulle vara ett bakombyte… Det andra frågetecknet kommer på väg in i slalom. Det beror nog på att hon inte är så van vid slalom i kombinationer och inte suger lika bra där. Ska inte köra så här långa kombinationer i fortsättningen, utan fortsätta jobba med de riktigt korta och jobba med de svaga punkterna. Slalomen är inte riktigt så snabb som jag vill ha den ännu, men det kommer. Hon är säker i alla fall.

Fantastiskt agilitypass

Åh, så duktiga hundar jag har! Kjersti med flatten Luna var här och tränade ihop med oss. Jag bestämde mig för att planera kombinationerna innan jag tog ut hunden, att sätta stoppklocka på 5 respektive 3 minuter och att träna bra. Det gick kanon! Missy höll sig cool och riktigt tankfull! Shejpa gasade på som en galning och hann inte tappa tempo innan jag avslutade. Med Missy jobbade jag lite med slalomingångar. Har fortfarande problem med att hon missar andra porten ibland när hon kommer vinkelrätt in i vänsterhandling. I övrigt blev det mycket serpentiner för henne. De fungerade kanonbra. Kanske hjälpte min dåliga träning igår i alla fall lite 🙂 Missys första pass blev 5 minuter och sedan körde vi fem minuter till. Jag fortsatte med serpentinerna, men provade också lite grejer i slalom. Upptäckte att jag verkligen inte kan springa förbi henne och trycka ut ur slalom. Det måste vi träna på. Men hur?

Shejpa fick mest göra enkla saker. Vi började med en enkel kombination med bara högerhandling. Svårigheten låg i en väldigt lång 180-graderssväng (framgår inte helt på skissen hur långt det var, jag får inte riktigt bilden att stämma med verkligheten. Den klarade hon kanonbra på egen hand, hon hade riktigt mycket sug och sprang fortare än någonsin. När jag bytte kombination och lade in ett framförbyte mellan hinder 3 och 4, valde hon för första gången att skita i min handling och springa på den linjen som belöningen hade kommit på tidigare. Inte helt bra, naturligtvis, men samtidigt ett lite schyst tecken på att hon verkligen börjar få fart och sug. Två gånger gjorde hon det till och med, sedan hängde hon på mig över svart 5 och 6. Första passet var 3 minuter.

Det blev ett pass till för Shejpa. Jag körde henne igenom 12-pinnarsslalom två gånger. Inga problem med säkerheten, men farten kommer nog att öka gradvis när hon blir trygg på 12 pinnar. Sedan körde vi 15 repetitioner med running contacts och för första gången hade vi faktiskt 100% lyckanden! Häftigt!

Agilityfrosseri

Wow! Det är så häftigt att ni är så många som är här och läser och kommenterar, skickar mail och anmäler er till kurser. Jag ser verkligen fram emot utbildningarna nästa år, de kommer bli helt kanon, speciellt när så många fantastiska tränare anmäler sig! Skicka gärna ett mail om ni har funderingar kring kurser eller utbildningar, jag svara gärna!

Idag har det blivit ganska mycket tränat. Thomas hjälpte mig med ett agilitypass med Shejpa på morgonen. Jag behövde framför allt någon som påminner mig om att hålla fokus på hunden och att lägga upp träningen bra. Vi byggde en enkel hoppkombination där vi jobbade med lite byten. Shejpa hade riktigt hög fart idag och hon har blivit bättre på att söka hinder efter bakombyte (hon har svängt så tight innan att hon lätt har sprungit innanför nästa hinder). Det blev ett kort pass, men ändå hann hon sakta ner på tempot lite mot slutet. Jag borde nog vara noga med att avsluta på topp. Vi avslutade med att hon fick springa fritt på planen medan jag testade henne på visselsignalerna. Det är lite svårt att skilja på inkallning och sitt ibland när man är en galen liten shejphund.

På eftermiddagen tog jag ut Missy för ett agilitypass. Det började väldigt bra med uppvärmning, några hopp i spindeln och lite ”slalom under marsch”. Sedan gick jag till hoppkombinationen och där gick allt fel. Visserligen var Missy ganska duktig (även om jag fortfarande tycker att det är för mycket gas och för lite huvud), men jag fixade inte att lägga av i tid. Tränade jättelänge på allt möjligt utan någon planering. Efteråt kändes det som att jag hade frossat i alldeles för mycket chips och godis. Agility är beroendeframkallande och när hunden aldrig ger upp får man se till att man gör det själv. I fortsättningen ska jag först göra en plan (och hålla mig till den!) och dessutom ställa klockan på 3-5 minuter och sedan ge mig! Det blev ett kort pass med slalom och fritt följ lite senare. Det kändes mycket bättre 🙂 Det problem vi har i slalomen är som sagt att hon kan missa andra porten för att hon satsar för hårt in i första. Jag tycker att hon har börjat anpassa tempot in i slalomen bättre, men det är fortfarande när jag är ganska stilla, jag tror att vi får jobba oss igenom samma fart när jag springer ihop med henne i de svåraste ingångarna.

På kvällen tränade jag nose touches med alla tre. Nose touches är verkligen kul och utvecklande att jobba med. En häftig utmaning, det ska bli kul att se vad det blir av det i slutändan. Shejpa börjar bli riktigt duktig, Missy har fått kläm på det och Pi har precis börjat jobba med target. Med Pi har jag också börjat jobba med apportering till lydnaden. Hon har en fin lek-/jaktapport där hon kommer raka vägen in och söker upp handen för att lämna av. Hon apporterar det mesta och har gjort det med både trä- och metallapport. Hon har också jobbat lite med att komma i utgångsställning med apport. Nu är det dags att börja jobba med greppet, att få henne att hålla riktigt hårt, lägga vikten bakåt i gripandet och aldrig slappna av i greppet. Jag började med en gummiring och satt helt passiv med den i handen. Klickade först för ett försiktigt gripande, men ökade kriterierna så att hon till slut var tvungen att gripa, hålla och lägga vikten bakåt innan hon fick klick. Det satt lite långt inne, så nu ska vi fortsätta jobba med apporten!


Fyra månader gammal. Nu är hon snart sex och det är dags att komma igen med träningen!