Agilitytävlingar i Rättvik

I helgen var jag i Rättvik och tävlade för första gången med fyra hundar (Shejpa i klass 3, Squid i klass 2+3, Pogue i klass 1+2 och Epic i klass 1). Roligt, men lite stressigt ibland. Jag hade inte klarat mig utan snälla vänner som ställde upp med hundhållande och liknande. Det känns lite jobbigt. Resultatmässigt kändes det illa under lördagen, men blev bättre på söndag.

Lördagen började med klass 2. Squid har två pinnar kvar i agilityklass 2, men jag har bestämt mig för att inte ta dem förrän kontaktfälten känns klockrena. Hennes kontaktfält på balansbommen har förstört tre lopp tidigare i år och nu måste jag se till att de fungerar perfekt så att jag slipper störas av det. Vi fick till några bra träningspass ihop med Karine och Catrine i veckan, och planen var att belöna kontaktfältet på tävling. Eftersom balansbommen var näst sista hinder gjorde jag en egen bana istället och körde balansen som nummer tre. Squid kändes lugn och fin inför starten och klarade av att samla sig hyfsat vid hinder två. Jag fick belönat kontaktfältet, även om jag tror att hon tjuvstartade och lämnade innan klicket första gången. Det får bli ett par tävlingar till med träning i ringen 🙂

Pogue startade hoppklass 2 gånger två. I första loppet fick han en vägran på slalom och hoppade sedan mellan däcket och ramen på upploppet. I andra loppet var vi felfria fram tills upploppet där jag sprang för att hinna visa honom däcket efter platta tunneln. Pogue kom in framför mina fötter efter tunneln, jag ramlade handlöst och slog huvudet i ramen till däcket:

Jag fick ett sår i huvudet och fick hjälp att ta mig till akuten i Mora, där de limmade ihop såret. Jag har också ett stort blåmärke på ena kinden och en liten skada på ett pekfinger. Resten av lördagen mådde jag sådär, men hade inga problem med att köra mina tre resterande lopp (även om inget av dem gick strålande). Jag la mig tidigt och sov gott. På söndagen mådde jag alldeles utmärkt och kände mig pigg och fräsch. Det blev en lång dag och när jag körde hem kände jag mig trött och illamående på slutet. Tänkte att det inte var så konstigt med tanke på att jag förmodligen var väldigt trött efter helgen. Igår, måndag, vaknade jag också pigg och glad och satte mig i bilen för att gå kurs för Veronica Bache i Kungsör. Kursen gick bra och både hundarna och jag kände oss på topp. När jag var klar med kursandet kom dock illamåendet över mig igen och jag mådde inte alls bra. Lyckade köra hem och tillbringade resten av kvällen i soffan utan att ens orka sitta vid datorn. Har nu sovit i nästan 12 timmar och mår bättre, men ska ta det lugnt en längre stund och hoppas att jag snart är återställd.

Tillbaka till tävlandet: Shejpa och jag fick inte till det i något lopp på lördagen. Hon var över allt i agilityloppet och i hopploppet fick hon flera vägran av någon anledning. Squid rev andra hindret i hopp 3 och hoppade sedan mellan däcket och ramen på upploppet så att hon blev diskad. Squid kändes inte riktigt i balans inför loppet, jag råkade tappa koncentrationen på henne en kort stund och då hann hon se hunden innan gå i mål och blev galen.

På söndagen gick det bättre. Jag bestämde mig för att hålla stenkoll på Squid inför vårt lopp, att inte tappa fokus på henne för att vara artig mot inroparen eller någon annan. Det fungerade. Hon kändes riktigt avslappnad när vi gick in och satt fint i starten och samlade sig bra i de första svängarna. Sedan tappade vi massor av tid på att hon var supervid ut ur två raka tunnlar (tur att vi började träna på snäva svängar ur tunnlar på kurs för Veronica igår) och att hon nästan stannade i ett framförbyte där hon skulle till andra sidan av ett hinder. Inte alls snyggt. Felfria var vi i alla fall fram till däcket, där hon återigen valde att hoppa vid sidan av och blev diskad när hon tog sista hindret.

Shejpa gjorde en bra, men lite yvig insats i agilityklass 3. Tyvärr fick vi en rivning (som var mitt fel), men jag var nöjd med både slalom och balansbom. Det var inte så många nollor i klassen, så Shejpa fick en SM-pinne (som vi inte behöver) med 5 fel. I hoppklass 3 lyckades vi faktiskt nolla. Jag hade dock ingen större förhoppning om SM-pinne, eftersom det var en bana som inte riktigt passade Shejpa (många snäva svängar i starten) och eftersom det kändes som att många nollade. Döm om min förvåning när jag insåg att vi hade blivit 3:a med SM-pinne. Då var det bara två SM-pinnar kvar att ta i hoppklass…

När klass 3 var slut byggdes det om till klass 1 och det var dags för Epics debut. Vi började med agilityklass och där drog vi på oss en del fel. Först handlade jag lite klantigt till slalom och det verkar som att Epic halkar lite och går in fel. Sedan kom vi till gungbrädan där han plötsligt flyger av åt sidan och börjar nosdutta på nummerskylten när jag säger ”tryck”. Väldigt gulligt! Han gör om hindret och nosduttar fint på marken. Sedan får vi en vägran på ett hopp (och här borde vi väl tekniskt sett ha varit diskade, men resultatlistan säger 15 fel). Banan avslutas på bästa möjliga sätt med balansbom och ett hopp nästan rakt fram. Epic gör ett fint kontaktfält!

När det är dags för Epics hoppklass krockar den nästan med Pogues agilityklass 1. Jag får hjälp att hålla Pogue medan jag kör med Epic. Hoppklassen är väldigt enkel och det handlar mest om att springa och undvika rivningar. Det klarar vi och går i mål nollade, ett lopp som räcker till 4:e plats och pinne. Jag sätter undan Epic och tar Pogue som verkar ha taggat en massa på att se mig köra med Epic. Pogue gör ett riktigt snyggt lopp och vinner agilityklass 1 med flera sekunder. Det var riktigt häftigt att köra honom och jag får nog se till att vi tränar lite mer ihop, så att vi kan bli ett bra team även i de högre klasserna.

Epic:

Pogue:

Agilityuppdatering

Squid, Pogue och jag var i Linköping i lördags och tävlade agility. Viktigaste loppet för Squid var agilityklass 2 och det var det vi började med. Det gick åt skogen eftersom jag fick kalla fötter och fick för mig att stanna henne på balansbommens kontaktfält med kommandot ”tryck”. Vilket hade kunnat vara en bra och säker plan om det inte var så att jag bara har tränat running med henne hela vintern, typ. Hon såg mest förvånad ut och tog ett jätteskutt av balansen och flög in i fel tunnelingång. Dålig planering och orättvis matte!

Pogue var väldigt glad och entusiastisk och sprang med en himla fart i hoppklass 2. Fast slalom ville han inte göra den här gången heller. Vi får nog faktiskt ta och träna lite innan nästa tävling. Hans husse har så fullt upp med elitlydnad och sök att agilityn kommer i sista hand. Pogue har verkligen tänt till och tycker att agility är så roligt, så det vore kul att få tränat honom så att han kan få visa sig från sin bästa sida på tävling.

Till slut var det Squids tur i hoppklass 2. Hon är ju uppflyttad till klass 3, men eftersom det numera är frivillig uppflyttning och vi inte har startat klass 3 än, så startade jag henne eftersom hennes lopp var direkt efter Pogues. Det loppet gick fint, men hon rev ett hinder. Härligt att känna att handlingen sitter och att hon kan göra en riktigt bra tid. Det känns roligt inför debuten i trean om några veckor. Då ska vi försöka att inte riva något hinder…

Squid har två chanser till på agilityklass 2 under februari, vi ska till Borås och tävla nästa helg. I veckan har jag därför prioriterat hennes stoppade kontaktfält och det krävdes inte många repetitioner för att få dem klockrena på träning. Som tur är ska jag runt och hålla kurs i olika inomhushallar i nästa vecka, så vi får säkert till lite mer tävlingsmässig träning innan tävlingen också.

Igår var vi i Hundarenan i Kungsör och gick kurs för Veronica Bache. Det var jätteroligt, även om Veronica nog tyckte att det var lite svårt att ha en regelfixerad gregorian på kurs. Squid skötte sig riktigt fint i första passet, men gick igång på att möta kelpien Jackaroo nära agilityhindren inför andra passet och så tappade hon huvudet lite. Hon har ju väldigt svårt att hantera känslorna när andra hundar kör agility, och den känslan har genom klassisk betingning förts över till vissa andra saker – till exempel Jackaroo. Det är det här som händer på tävling också, hon blir lite som en annan hund. Det här är säkert någonting som många border collie-ägare känner igen. För Squid betyder det mest att hon blir yvigare, mer utåtriktad och svänger sämre. Det måste verkligen vara huvudprioritet i hennes träning. Dels att stärka svängar och värde för mig ännu mer, dels att träna henne i situationer där hon blir lagom upphetsad.

Epic fick köra sista passet och han var så himla duktig! 18 månader gammal slog han Squid på fingrarna i flera sekvenser. Han kändes himla snabb, men var hela tiden uppmärksam och kunde svänga hur tight som helst när det behövdes. En del saker behöver han mer erfarenhet för att fixa riktigt bra, men på många ställen imponerade han mig stort. Jag antar att han kommer att tagga upp flera gånger under året och bli svårare att köra, men han är så cool med att andra kör att jag hoppas att han kan fortsätta vara så eftertänksam och fokuserad.

Idag har Cecilia och jag tränat i ridhuset. Epic har gjort sin första hela gungbräda och att han satte det på första försöket gjorde min dag 🙂 Nu ”kan” han alla hinder och det är hög tid eftersom debuten är om en månad. Det kommer nog krävas fortsatt hårdträning på hinder, eftersom han också ska klara gungbrädan på tävling och inte förväxla den med balansbommen. Squid fick köra balansbom och gunga med nosduttar – som sagt ovan var det inga problem alls. Epic körde running på balansen och jag var riktigt nöjd med sista passet.

Imorgon kommer Kenth Svartberg hit för att prata relation med våra instruktörselever. Helgen fortsätter sedan med instruktörsutbildning och nästa vecka kommer jag att tillbringa mycket tid i bilen. Fjugesta – Göteborg – Oslo – Göteborg – Borås – Fjugesta – Rygge (och sedan flyg till Bergen) är planen för veckan. Håll tummarna för att bilen går bra.

Vi väntar dessutom valpar när som helst. Fly är på dag 63 sett från första parningen idag, men verkar inte ha någon brådska med att föda…

 

Årets första agilitytävling

Medan Thomas och Pogue tävlade lydnad i Fagersta väntade Squid och jag på att starta agility- och hoppklass 2 i Torsby. Väntade länge. Jag är nämligen lite dålig på att beräkna hur lång tid en agilitytävling tar. I Karlstad i höstas trillade jag ju in med ouppvärmd Pogue när det var en halv minut kvar av banvandringen för att jag trodde att tävlingen skulle ta längre tid än den gjorde. Det blev inte direkt bättre av att jag hade startnummer 1. Som tur var var banan lätt och jag fick byta startnummer så jag hann värma upp Pogue. Vi vann klassen. Igår var jag tidspessimist. Kvällen innan tankade jag bilarna, gjorde matsäck, packade och ställde klockan på 5.45. Siktade på att vara vid tävlingen klockan 9.30. Klass 1 hade första start klockan 9, men det var ju så få starter att jag bedömde att det kunde gå fort och att det var skönt att inte behöva stressa. Jag hade lätt kunnat sova fyra timmar till och ändå inte behövt stressa på tävlingsplatsen.

När det väl var vår tur hade vi startnummer 1 och som tur var hade jag snälla Louise där som kunde hålla Squid utanför ridhuset medan jag gick banan. Jag var inte så orolig eftersom det inte skulle gå någon före oss, men Squid gick nog igång på själva tävlingssituationen (dvs. hon har associerat den med hundar som springer agility) och jag var oförberedd på hur galen hon var. Loppet kändes galet och helt utan broms, men det blev nollat i alla fall och vi vann med några sekunders marginal. Första pinnen i agilityklass 2.

Till hopploppet var jag förberedd och jobbade mer på attityden innan loppet. Det kändes mycket bättre när vi gick fram till start och hon klarade av att sätta sig fint och sitta helt stilla (i första loppet ville hon bara sätta sig halvliggande). Jag hade haft så mycket fokus på att hålla henne lugn innan start att jag en kort stund glömde banan (vid första tunneln). Kände mig lite på efterkälken under hela loppet och fick improvisera en del (bakombytet på tredje hoppet innan slalom skulle varit ett framförbyte). Men vi kom i mål nollade och vann igen. Uppflyttade till hopp 3.

Jag inser att vi är tillbaka till ruta ett när det gäller hennes attityd. Hon går igång så enormt på att andra hundar kör agility, och nu har hon också börjat tända rejält på att köra agility själv. En ny växel helt enkelt. Efter det långa uppehållet är hon värre än någonsin och jag måste träna. Det är väldigt tråkig träning och man får angripa problemet från två håll: Dels försöka se till att hon håller sig så lugn som möjligt runt agilityträning och -tävling ihop med andra hundar. Dels träna på att hon kan utföra alla uppgifter trots att hon har en hög arousalnivå. Det var den här delen som inte fungerade igår. Hennes utförande var väldigt annorlunda mot träning, så här har vi ett stort jobb att göra… Här är film i alla fall:

Prosjekt elite-cocker del 1

Etter en pause fra lydigheten på et halvt år der vi har jobbet mest med rundering og jakt, børstet vi støv av klasse 3-øvelsene og startet Pogue i kl 3 i ridehuset i Fagersta idag.

Vi var 5 deltakere, 4 tisper og Pogue. Vi har tre tisper med løpetid hjemme, så jeg var spent på om cockeren skulle vise interesse for damene. Ingen grunn til bekymring på fellesøvelsene, full pott.

Vi var start nummer 4. Pogue er en hund som trenger minimal oppvarming, så vi bare hang utenfor ridehuset og koste og gikk litt fri ved fot.

Inn på banen, en kort innmarsj og oppstilling for første øvelse. Pogue var fokusert, trygg og fin og gjorde akkurat som jeg kunne forvente. Noen små førerfeil, 8,5. Ros og hopp og sprett 2 sek, så overgang ved foten til sitt under marsj. Endelig begynner jeg å bli kvitt mine sitt-under-marsj-ticks. 10.
Springende, peppende og dansende overgang til innkallingen, deretter en forenklet rutine for innkalling med stå. Bra fart på begge strekninger, perfekt stå akkurat ved markøren. 10.

Kanskje ikke like entusiastisk hopp som i denne filmen, men du verden som det hjelper å ha trent hopp-stå:

Deretter tok vi sikte på ruta, Pogue låste blikket på den og suste inn på min kommando. Akkurat som på trening, full fart dypt inn i ruta og kaster seg rundt i stå på min kommando. Bra ligg og rask innkalling … rett forbi meg for å sjekke inn en haug sagflis. Dagens cocker-bus 🙂 9.

Igjen en aktiv og energihøyende overgang til apportering over hinder. Litt cockeraktig opptak, resten bra, 9.

Så Pogues hat-øvelse, metallen. Han elsker å bære på alt, men unntak av metallen. Treningen går stadig fremover, men skulle han ta en kald metallapport i ridehussand på første forsøket på konkurranse? Jada, en pliktoppfyllende cocker løste det, men noe trekk for opptak, tempo inn og innsitt. 8,5.

Så en roligere overgang til neseprøven, en sikker øvelse. Vår pinne ligger ytterst til venstre og han tar den på første konfrontasjon. Perfekt så langt. Så fikk vi betale for at vi har trent for lite innkomster og det dukket opp litt tygg. 7.

Til slutt avstandskommandering. Jeg har jobbet masse med å få den lett overbygde, logrende, leddbuss-cockeren til å ha nok kraft til å sette seg bakover fra stå med låste bakben, men samtidig ikke bli så låst i kroppen at han blir treg. Puh! Skulle det funke helt i slutten av programmet? En rask nesedytt opp i bamse-posisjon ved siden for å fortelle han hvilken øvelse som var neste. Bra stå, nydelig bakoversitt!, bra ligg, litt nølende oppsitt, bra stå, bra bakoverligg. Akkurat så bra som jeg har lært det inn, wow! 9,5.

Litt hopp og sprett, litt kos, en liten snurr, en liten æresrunde bort mot ruta for å feire og så ut av ridehuset for å leke med ball.

Glad cocker, perfekt følelse i ringen og bra uttelling poengmessig. Helhet 10, totalt 290 poeng og seier.

Hjem og trene eliteøvelser. Så blir det å ta tak i nye oppgaver. Opprykk til elit-sök (A rundering) og eliteklasse jakt.

PS. Fortsatt ledige plasser ved konkurranselydighetshelgen 21-22 januar.

Rasspecialen i Vårgårda

I lördags var Shejpa och jag med på Rasspecialen i Vårgårda. Rasspecialen är en tävling dit de tre bästa hundarna i varje ras (enligt Årets Agiltyhundlista 2010) är kvalade. Förra året kallades tävlingen ANAM och Shejpa och jag vann mediumklassen. Under tävlingen startar alla hundar i två kvallopp. De tio bästa hundarna efter två kvalrundor går till final, men det får bara vara en hund av varje ras i finalen (förutsatt att det finns tio raser som gått runt två rundor). Alltså gäller det dels att vara bland de 10 bästa och dels att vara bäst i rasen. Själv hade jag nog föredragit att tävla i lag ihop med mina raskamrater, istället för att behöva hoppas på att de ska få fel. Tävlingen är rolig i alla fall och konstgräshallen i Vårgårda är fantstiskt fin!

Shejpa var riktigt fin och första banan passade oss. Det var en enkel och flytig agilityklass där man vann mycket på running contacts. Shejpa tyckte att det var roligt och flög fram. Tyvärr fick vi en rivning. Vår tid var bäst av alla mediumhundars och det var inte många hundar som slog den, oavsett storleksklass. Tyvärr fick vi också en rivning (på första hindret) i hoppklassen och därmed blev det en rivning för mycket för att nå finalen (vi blev bästa cocker spaniel efter att Håkan och Max oturligt diskat sig i hopploppet, de låg på tredje plats efter agilityklassen). Grattis till Christina och Pippi (staff) som vann medium i år!

Från Vårgårda åkte jag vidare till Trelleborg där Jen och jag tävlade IK1 (vallning). Det slutade med ett förstapris! Läs mer om det på forthewin.se. Idag har jag lämnat Shejpa hos veterinären för kastrering. Det är något jag har tänkt på i flera år, men det har alltid kommit något i vägen. Det ska bli skönt både för henne och resten av flocken att slippa löp var fjärde till femte månad.

Rättvik och Epics slalom

Shejpa och jag var i Rättvik och tävlade agility i helgen. Det var länge sedan vi tävlade och det var riktigt skoj med stå stora startfält och en så välorganiserad tävling. Det var tidiga morgnar (banvandring lördag 6.10) och sena eftermiddagar (åkte hemåt vid 18 på söndagen), men det var det absolut värt.

Vår insats i helgen har varit okej. Vi har tävlat både individuellt och i lag och har väl gjort vår starkaste insats i lagloppen. Vi gjorde tre av fyra nollor i lagloppen (men tyvärr blev det bara pinne till laget i det loppet där vi hade fem fel). Individuellt lyckades vi bara med en nolla, som tur var i ett hopplopp – nu har vi äntligen vår första SM-pinne i hoppklass! Annars var det lite småsaker som hände. I lördagens agilitylopp rev Shejpa de två första hindren, i söndagens agilityklass diskade vi oss på hinder två när hon hoppade över hörnet på långhoppet innan hon kom till mig och i hoppklassen som vi verkligen behövde nolla gick hon finfint tills hon bestämde sig för att det var dags att springa till belöningen i förtid…

Väl hemma igen sent på söndag kväll kunde jag inte låta bli att gå ut och träna lite med Epic som hade haft en tråkig helg. Jag är så glad och tacksam över det milda, torra vädret vi har. Att kunna gå ut vid midnatt i november och svettas på agilityplanen är underbart. Epic fick vila större delen av förra veckan, så nu var vi båda väldigt sugna igen. Jag testade 12 pinnar slalom, någonting han provade lite grann innan han fick en längre paus. Det gick kanonbra och jag blir alltid lika fascinerad över vad de lär sig när de vilar. Epic har väldigt mycket kvar att lära i slalomväg, men jag tycker att det här är ett ganska bra resultat för att vara hans första månad (där jag dessutom har varit bortrest ungefär halva månaden och dessutom satsat mer på kontaktfälten än slalom):

Agility-VM 2011 – Dag 1

Nu har jag varit i Frankrike i ett drygt dygn. Kom fram till CDG igår kväll, svor och svettades på tåg och metro och hittade till slut Mija och Moa som visade mig till hotellet (där de inte hade rum till mig, men hade bokat på ett annat hotell på andra sidan vägen). På väg till hotellet såg jag också Eiffeltornet. Då kan vi bocka av det från listan. Vi åt en sen middag på uteservering och sedan stupade jag i säng på hotellet. Klockan ringde 5.50 och vi startade strax därefter resan mot Liévin och VM i agility. Från taxin genom Paris hann jag se ytterligare landmärken och tycker att jag har gjort en bra speedsightseeing. Jag var grymt imponerad av det jag såg av Paris, men vet inte om jag hade orkat med någon längre tid där. Metron var hemsk, människorna inte speciellt trevliga och priserna hutlösa.

Väl på arenan var det inte mycket trevligare. Knappt någon pratar engelska, de har massor av konstiga regler och det går inte att få information om ens så enkla saker som i vilken ordning klasserna går imorgon. Tyvärr inget internet där heller. På plusssidan var arenan ny och fräsch, men lite liten. Det kommer att bli trångt på söndag! Idag var det träning för alla länder och vi hann se det mesta. Missade tyvärr både USA och England på morgonen, men kom lagom för att se det svenska laget träna. De såg riktigt bra ut och träningen kändes välorganiserad. Det är lätt att träningarna på VM blir kaotiska, med hundar som krockar och inte så genomtänkt träning. En favorit idag var absolut Japan, som hade en välorganiserad träning och var de som belönade hundarna absolut mest. Jag blev också helt kär i Italiens smallhundar – jättesnabba, häftiga terriers.

Det är lite svårt att få information om något här nere, men nu har vi äntligen fått tag på internet och inser att de har ändrat ordningen på klasserna sedan tidigare år. Imorgon börjar det med de individuella hoppklasserna. Det blir spännande!

 

Kumla-tävlingar lördag

Det har varit en väldigt härlig dag på agilitytävling idag. Solen sken och arrangemanget flöt på bra. Kul med tävling på hemmaplan! Idag var det klass 1 och jag körde två gånger agilityklass 1 med Pogue. Det ville sig inte riktigt. I första loppet glömde han att bromsa i slalom och missade andra porten. I andra loppet glömde han att bromsa på gungbrädan och lämnade den alldeles för tidigt. Sedan glömde han att bromsa på A-hindret och publiken drog efter andan när han flög över toppen, gjorde något skate-inspirerat trick och sedan landade på kontaktfältet.

Jag tog några bilder, men det var lite för mycket blandning av sol och skugga för att det skulle bli riktigt bra. Mest gillar jag bilder som visar när något går lite fel, eller något annorlunda. De här var dagens favoriter:

Missförstånd

Speciell stil på gungan

Samma stil som Pogue