Författararkiv: Fanny

Socialisering?

Publicerat av
21

Nu sitter jag i London och väntar på att få flyga hem till Norge, Thomas och hundarna. Jag saknar dem. Har dragit på mig en jobbig förkylning, vi får hoppas att den går över strax. I helgen ska jag till Trondheim och ha agilityhandlingskurs, det ser jag verkligen fram emot. Agilityhandling är något av det roligaste att hålla kurs i och något jag kommer prioritera när det gäller externa kurser nästa år.

Någonting som har slagit mig när jag har pratat med utländska vänner och när jag har hållt eller gått kurs utomlands, är att vi måste vara grymt dåliga på att socialisera våra hundar i Skandinavien. Man hör ofta svenskar säga att ”hunden behöver minsan ingen flock förrutom den egna” och det är inte ovanligt att man lägger sin egen hund och motar bort mötande hundar med våld om så krävs (även om de bara är glada, det handlar om någon slags princip). Jag har själv haft det förhållningssättet, varför ska mina hundar springa runt och hälsa på alla hundar de ser? Ska man verkligen ha lekstunder på kurs?

Tyvärr verkar det vara så att vår skandinaviska inställning skapar hundaggressiva hundar. Om det inte är så att vår avel skiljer sig enormt från England eller Nordamerika. I England och Kanada har man till exempel en inhägnad för rastning på agilitytävlingar. Där springer alla hundar lösa och leker eller bara skrotar när de rastas under tävlingen. Kan ni tänka er det i Sverige? Knappast. Det här gäller naturligtvis inte alla skandinaviska hundar, en del är väl oförstörbara, eller så går de på hunddagis eller liknande och får massor av bra erfarenheter. Men vi tycks ha en enormt högre grad av hundaggressivitet än andra länder och jag är övertygad om att det handlar om socialisering. Jag tror också att vanliga hundägare i storstäderna är bättre på det här än vi aktiva hundägare. Med nästa valp blir det nog en del turer till Oslos parker för socialisering med vanliga, jäkla hundar som inte har blivit förstörda av överbeskyddande hundförare…

Snart på väg hem

Publicerat av
8

Dags att packa och åka hem från Edmonton för den här gången. Jag har haft två dagar med lydnadsträning, en valpdag och en dag med agilityhandling. Folk verkar jättenöjda och jag har haft det trevligt. Tyvärr har jag blivit förkyld och har ont i halsen (dessutom fick jag ont i halsen av att prata så mycket de första dagarna, det är tydligt att engelskan anstränger andra delar av rösten än vad jag är van vid). Det blir kanske jobbigt att flyga hem ikväll. Jag hoppas att planet inte är helt fullt, men det är nog att hoppas på förmycket. Jag har i alla fall fått mina iced cappucinos, chili ost och annat gott som man saknar hemma. Däremot var det lätt surrealistiskt när de började spela Basshunder på radion :S

Jag saknar hundarna och är motiverad att träna när jag kommer hem. Nu kommer vi prioritera agilityn, men jag tänkte också att Shejpa ska få börja träna lite lydnad. Hon hade varit en väldigt häftig lydnadshund. I övrigt tror jag att jag ska prioritera gungbrädan, svängar av balansbommen, hoppteknik, slalom i kombinationer och långhopp.

Det blir mer och mer tydligt att det går osanna rykten om oss, någonting som man nog får räkna med när man är så pass offentliga som vi är. Samtidigt blir det ju inte mer kul för det, speciellt inte när det ibland handlar om rykten som tycks vara uppdiktade med syfte att skada oss och vår verksamhet. Andra tycks mer handla om felaktiga slutsatser. Tänkte bara påminna er om att inte lita på andrahandsinformation och att ni gärna kan maila oss och fråga om ni hör ett konstigt rykte. Det är förmodligen inte sant.

I Edmonton + rutatankar

Publicerat av
11

Gårdagen ägnades åt 16 timmars resande. Det kändes inte så långt faktiskt, jag börjar bli van vid långa flygresor över Atlanten och tiden bara flyger iväg på planet. Man sover, äter och läser och vips, så är man framme. Jag bytte plan både på Heathrow och i Calgary. Som tur är har jag ledigt idag och fick sovmorgon och kan ta det lugnt. Vi har tränat lite running contacts med Justines hundar och ikväll ska jag följa med när Justine håller kurs. Imorgon och på torsdag ska jag hålla kurs i tävlingslydnad. Det ska bli riktigt spännande. Nordamerikansk lydnad är väldigt annorlunda mot vår lydnad, framför allt i inställningen till träning och hundarnas attityd. Precision (raka sättanden) är allt här, medan fart och attityd inte är prioriterat. Det hoppas jag kunna ändra på. Dessutom använder ”alla” stryphalsband eller stackel på hundarna i lydnaden. Här är en video på en framgångsrik lydnadshund i Amerika. Det ska bli spännande imorgon i alla fall.

Tänkte också skriva några rader om att träna rutan. Jag skrev ju i juli om min rutaträning med Pi. Det har tyvärr inte blivit någon mer träning med henne, jag har haft fullt upp med de andra och just nu fokuserar husse och Pi på höstens jakt och jaktprov. Jag tror att jag ska satsa på att träna lydnad med henne mer i vinter, när inomhusträningen startar igen. Däremot testade jag en snabbvariant av metoden på Missy inför NM. Det var jättenyttigt för henne och jag ska backa tillbaka lite och köra det mer noga och genomfört. Med väldigt lite träning blev i alla fall rutan väldigt mycket bättre och förrutom att jag inte lyckades ställa henne (hon la sig direkt) under NM, så hade hon massor med sug mot rutan och bättre stopp än någonsin förrut. Jag är jättenöjd och kommer att använda samma metod när jag får valp. Testa gärna själva!

NM-finalen

Publicerat av
20

Idag är jag om möjligt ännu tröttare än igår, så det blir ingen lång blogg. Vårt första NM-final blev en trevlig upplevelse. Tyvärr la sig Missy ner när det var fem sekunder kvar av sitt i grupp. Resten av programmet gick strålande bra. Vi hade några missar, bland annat provade jag att säga ”stå” i rutan, men fick direkt ligg i alla fall. Största missen var kanske att Missy tjuvstartade på det avslutande uppsittet i fjärrdirigeringen, det har aldrig hänt förut. Hennes attityd var jättebra och hon verkade ha kul i ringen, även om man ser tydligt på filmen att hon är berörd av miljön (kolla öronen och munnen). Stort grattis till vår klubbkamrat Trond Brustad med jaktgolden Doubleuse Cloudberry (”Bajas”) som vann NM i år! Vilken energi! Imorgon bitti åker jag till Kanada för att hålla kurser. Återkommer om en dryg vecka 🙂

Hmm… var ju så trött att jag glömde skriva poäng och placering. Jag har för mig att vi fick ihop 237,5 poäng (hård bedömning…) och vi hamnade på 12:e plats.


Vinnarna

Och så lite film från dagen:

Missy i NM-final

Publicerat av
14

Vi har inte direkt haft den mest aktiva uppladdningen inför NM-kvalet idag, det har mest blivit agility (när vi inte har varit bortresta och inte tränat alls). Som tur var lyckades vi i alla fall äntligen hålla ihop och låta bli att nolla någonting. Både rutan och vittringsapporteringen gick riktigt bra. Istället strulade moment som egentligen ska funka. Hon missade sitten i dumrutan och la sig på ”stå” i inkallningen. Inkallningen var generellt präglad av osäkerhet. Hon går verkligen ner sig i sådana här miljöer och tycker att det är jobbigt med alla hundar, trots att hon har funkat så bra hemma i veckan med alla hundar runt sig. Vi kom på 10:e plats och de 15 bästa går till final imorgon. Det hade jag inte räknat med och jag vet inte riktigt hur vi ska förbereda oss. Lite träning får det bli ikväll i alla fall. Jag hoppas att hon klarar av öppningscermoni och liknande. Helst hade jag velat slippa det, men det blir väl så mycket tjafs om man tar med en prickig eller spräcklig hund istället för en border collie 😀

Det här innebär också att vi äntligen tog vårt förstapris i elitklass. Poängen blev inte strålande, beroende både på väldigt hård bedömning i vissa moment (tror inte att de har tior här egentligen) och naturligtvis beroende på de två sexorna. 9 på rutan (undrar vad de drog en enhet för, kanske tempo till konen?) var den största segern! Vi får bara ha det kul imorgon och hoppas på att vi lyckas försvara vår tiondeplats. Dumt att NM i lydnad och agility går samtidigt igår, jag hade velat se agilityfinalerna. Kanske återkommer senare med lite film och mer text. Nu ska jag dricka lite öl och klappa Missy.

Allmän lycka

Publicerat av
2

Ah. Gud vilken härlig dag vi har haft! Jag tycker så mycket om mina hundar! Missy har varit jätteduktig på lydnad och till och med ställt sig skitsnyggt i rutan (okej, med en hjälpbom men i alla fall). Hon har haft kanonbra attityd och gjort allt fint. Trots det känner vi oss inte helt förberedda inför imorgon. Det var till exempel länge sedan vi gjorde sitt i grupp och platsliggning. Det finns dock hopp och vi ska försöka göra vårt bästa och ha det kul imorgon. Jag hoppas också på att få med mig en del agility och börjar ångra att jag inte anmälde Shejpa i hoppklass, för det hade varit kul om det inte krockade med lydnaden. Missy har också kört lite agility idag och har varit duktig.

Shejpa har tränat massor idag. Hon har varit så taggad och härlig att träna med och visat massor med agilityglädje. Vi har börjat träna gungbrädan igen och det har verkligen gått bra. Ska kanske filma lite träning imorgon om jag hinner. Thomas hjälpte oss med mer träning på att svänga från balansbommen och hon var riktigt duktig. Jag har också kört raka balansbommar, men satt hinderstöd ut mot sidorna för att skapa förväntan på sväng (det brukar störa henne). Det gick bra. Hennes balansbommar har helt generellt varit väldigt bra idag och jag börjar känna mig optimistik. Det där med running contacts är verkligen fram och tillbaka känslomässigt. Så fort man får hopp så börjar man tänka att det aldrig kommer att funka, men så lossnar det och så blir man optimistisk igen. Synd att jag åker till Kanada på måndag och inte kan träna hundarna på ytterligare en dryg vecka.

Har kört lite handling med båda hundarna och fokuserade på att kunna komma in i framförbytesposition i god tid, bromsa in med bra timing och få hundarna att ta tightast möjliga väg in i svängen. Det har verkligen varit en aha-grej den här sommaren med först Justine och nu Laura, hur man kan använda nedbromsningen för att skapa bra svängar, inte bara i extrema svängar, utan också in i vanliga framförbyten. När min timing blir bra och hundarna får lära sig konceptet, så blir det helt enkelt kanonbra. Gud så kul det är med agility och gud så fina hundar jag har!

Mer om Laurakursen

Publicerat av
2

Jag ska väl skriva några rader om Laura-kursen från mitt eget perspektiv också. Under de två sista dagarna körde jag både Shejpa och Missy och jag är så himla nöjd med dem båda! Missy var kanske bäst under de första dagarna, dag tre kändes hon lite trött, men samtidigt fick jag nya aha-upplevelser med henne och också erfarenhet av att hantera henne när hon blir trött och het och flamsig. För när det först blir fel så är det så himla lätt att hon bara börjar springa och ta hinder hur som helst. Min uppgift blir att fånga upp henne när det blir fel och jobba så att hon kan börja fokusera direkt igen. Det fick vi faktiskt till igår, vilket kändes jättebra. Jag är så himla nöjd med många saker som Missy har gjort. Det känns som sagt äntligen kul att träna agility med henne. Hon har inte alls rivit så mycket som tidigare och till och med serpentinerna, som har varit ett så stort problem, har hon fixat utan rivningar. Hon har också varit bättre på att samla sig och svänga tight över hinder, någonting som vi behöver jobba mer på, men som faktiskt börjar komma. Missy är ju inte lika genomarbetat som Shejpa, men det är ju bara att jobba på. Nu trivs jag med henne som agilityhund och vi har en massa kul träning att göra!

Shejpa har varit i riktigt god form under de dagar jag har kört henne. Fullt fokus och bra fart. Jag tycker alltid att det känns som att hon går så långsamt, men nu har jag nog insett att det inte är så. Om hon slår Missy med en halvsekund över en kombination på 6 hinder, och om hon nästan matchar Teds tider trots att jag klantar mig i handlingen, ja då kan hon helt enkelt inte vara så långsam. Självklart finns det tid att tjäna med henne fortfarande. Hon kan gasa på mer i vissa situationer och det ska vi verkligen jobba på. Hon kan också bli bättre på att samla sig i vissa svängar (även om det var något som hade blivit mycket bättre sedan Justine var här!). Men jag är verkligen nöjd med hur hon går nu och vi förstår varandra enormt bra i handlingen också. Det är lätt att gå felfritt med Shejpa, känns det som. Nu måste jag bara träna balansbom och gungbräda så att vi blir helt tävlingsklara någon gång…

En väldigt intressant övning som vi gjorde i onsdags var att först köra vita nummer och träna på framförbyten på den diagonala linjen. Mina hundar var duktiga på det. Sedan fick vi köra svarta nummer och fick i uppgift att bara göra framförbytet när hunden fäster på hinder 2 och 3 för att sedan sticka iväg och lämna hunden. I vanliga fall hade jag liksom hållt ögonen på hunden och sett till att de kom emellan. Nu skulle vi testa om hundarna blindbytte på oss och tog vit 3 istället för att komma mellan. Det gjorde båda mina hundar… Det hade jag trott om Missy, men inte om Shejpa, så det var ett riktigt bra test för oss och någonting vi verkligen måste jobba på.

Tack till Marius för bilderna!

Lead Out Pivot eller ”Kalla in, vänd åt fel håll”

Publicerat av
10

Igår fick jag titta på Marie Hanssons bok ”Agility Starter”, som tar upp många olika aspekter av startträning. I kapitlet ”Modetrender i starter” beskrivs en start som kallas för ”Kalla in, vänd åt fel håll” – det som vi hade kallat för en LOP (Lead Out Pivot) eller inkallning med framförbyte. Eftersom texten tog ganska kraftigt avstånd från handlingsmanövern och också beskriver den ganska konstigt, så tänkte jag skriva några rader om hur en start kan se ut i Greg Derretts handlingssystem och varför den ser ut som den gör. Marie Hansson skriver bland annat så här:

”Något som är modernt just nu är att kalla in hunden över ett par hinder, vara vänd åt motsatt håll mot vad som är rätt och när hunden hoppar det sista hindret göra ett så kallat framförbyte och vrida sig åt det andra hållet, dit hunden ska. Låter det ologiskt? Ja, det är det också…”

”Tanken för många av dem som förordar denna variant är att hunden inte ska få för tidigt besked och därför för tidigt dra åt den kommande riktningen och till exempel missa sista hindret innan svängen. Med andra ord bygger hela tanken för denna metod på att någon/några hundar har varit för ivriga. Men det är inte vad som sägs, man presenterar metoden som en allmän inkallningsmetod”

”Nackdelar:
– Jag uppleer det som att ”lura hunden”, vilket lite grann tär på hundens förtroende att vi förare vet vad vi gör.
– En plötslig och överraskande ändring från ett håll till ett annat, kan ofta orsaka rivning
– Det kräver verkligen en förare med kroppskontroll och känsla för ”tajming” för att göra allt rätt.”

Jag ska försöka förklara vad en Lead Out Pivot är och varför den ser ut som den gör. Vi följer ju ett handlingssystem och därmed försöker vi se till att vara konsekventa i vår handling och se till att signalerna alltid betyder samma sak. I Greg Derretts handlingssystem finns det tre grundregler:

– Ta aldrig ögonen från hunden
– Rikta dig åt det håll hunden ska tills han har fäst på hindret
– Visa med armen och benet närmast hunden.

Redan här kommer alltså anledningen till att vi vänder oss åt ”fel” håll i en start. Vi riktar kroppen åt det håll hunden ska helt tills han har fäst på hindret. Handlingen blir den samma som om vi hade sprungit med hunden i starten, det är bara det att vi redan har placerat oss i perfekt position och därför kan starta stillastående. Våra axlar (vår blindbyteslinje) gör precis samma sak som om vi hade sprungit med hunden. Genom att placera oss i en stillastående position vinner vi dock mycket genom att hunden redan på startlinjen vet vart han ska längre fram i banan. Tanken är aldrig att överraska eller lura hunden med plötsliga armbyten.

Ett framförbyte gör vi:
– När vi behöver byta sida
– När hunden ska svänga (aldrig, aldrig på en rak linje för hunden)
– När hunden fäster på hindret (precis innan upphoppet)
– Förarens position så nära nästa hinder som möjligt

Eftersom hunden förstår positionssignaler (Positional Cue – den perfekta positionen för ett framförbyte, så nära nästa hinder som möjligt) kan han redan vid hindret innan bytet korta ner steget och hoppa så nära rätt hinderstöd som möjligt för att få en tight sväng. Det är enormt tydligt att hundarna förstår att anpassa steglängd och riktning till förarens position i starten.

I exempel 1 behöver vi byta sida vid hinder 3 för att inte behöva flicka (putta ut) hunden mellan hinder 3 och 4. Hunden har en tydlig sväng mellan hinder 2 och 3 och därför kan vi lägga in ett framförbyte. Marie Hansson har rätt i att timingen är viktig. Ett för tidigt framförbyte bör göra att hunden inte tar hinder nummer 2. Själv accepterar och gillar jag dock att vi håller på med en sport som handlar om timing. Förarens position i starten är så nära nästa hinder (3) som möjligt, vilket gör att hunden redan på startlinjen vet att varken tunneln eller det onumrerade hoppet är ett alternativ. Föraren riktar sig rakt fram tills hunden fäster på hinder nummer 2. När hunden fäster på hindret, utför föraren ett framförbyte och rör sig framåt i banan.

I exempel nummer 2 ska hunden rakt fram till tunneln. Förarens position är helt annorlunda mot den i föregående exempel och föraren rör sig också framåt för att ge hunden tillåtelse att sträcka ut och länga steget på raksträckan.

I exempel 3 har vi en serpentin (två teoretiska framförbyten kombinerade till en serpentin) över hinder 3. Nu ser hunden föraren i serpentinposition redan från startlinjen och en hund som är tränad i det konsekventa handlingssystemet kommer veta både att förbereda sig på tight sväng mellan 2-3, men också på att svänga vänster direkt över 3 mot hinder 4.

I exempel 4 ska hunden svänga riktigt tight över hinder nummer 2 för att vända tillbaka till baksidan av 1. Här står föraren stilla vid hinder nummer 2 och det ger hunden tydligt besked om att verkligen korta ner steget och förbereda en tight sväng. Vi lär hundarna att aldrig blåsa förbi en stillastående förare, utan stanna med oss om vi står stilla eller bromsar in häftigt.

Tyvärr verkar inte författaren ha fått med sig betydelsen av positional cue (och naturligtvis är det så att det finns folk som gör inkallningar med framförbyte utan att förstå positionssignaler och deras betydelse), utan visar bilder där föraren står i en position liknande den i exempel 2. Om du inte är i en position där du faktiskt kan röra vid nästa hinder med lätthet så bör du absolut inte göra ett framförbyte och svänga hunden, eftersom det kommer att förstöra hundens förståelse för positionssignaler. Det här innebär också att hunden självständigt måste kunna ta linjer trots att föraren står längre ut i sidled.

Film från handlingskurs med Laura Derrett

Publicerat av
2

Tiden går fort när man har roligt. Laura har åkt hem och vi börjar istället förbereda oss inför helgens lydnadstävling (alldeles för sent). Jag orkar inte skriva så mycket om kursen just nu, men jag är supernöjd med både Laura och med mina fantastiskt fina hundar. Här kommer en film med några klipp från veckan.