Socialisering?

Nu sitter jag i London och väntar på att få flyga hem till Norge, Thomas och hundarna. Jag saknar dem. Har dragit på mig en jobbig förkylning, vi får hoppas att den går över strax. I helgen ska jag till Trondheim och ha agilityhandlingskurs, det ser jag verkligen fram emot. Agilityhandling är något av det roligaste att hålla kurs i och något jag kommer prioritera när det gäller externa kurser nästa år.

Någonting som har slagit mig när jag har pratat med utländska vänner och när jag har hållt eller gått kurs utomlands, är att vi måste vara grymt dåliga på att socialisera våra hundar i Skandinavien. Man hör ofta svenskar säga att ”hunden behöver minsan ingen flock förrutom den egna” och det är inte ovanligt att man lägger sin egen hund och motar bort mötande hundar med våld om så krävs (även om de bara är glada, det handlar om någon slags princip). Jag har själv haft det förhållningssättet, varför ska mina hundar springa runt och hälsa på alla hundar de ser? Ska man verkligen ha lekstunder på kurs?

Tyvärr verkar det vara så att vår skandinaviska inställning skapar hundaggressiva hundar. Om det inte är så att vår avel skiljer sig enormt från England eller Nordamerika. I England och Kanada har man till exempel en inhägnad för rastning på agilitytävlingar. Där springer alla hundar lösa och leker eller bara skrotar när de rastas under tävlingen. Kan ni tänka er det i Sverige? Knappast. Det här gäller naturligtvis inte alla skandinaviska hundar, en del är väl oförstörbara, eller så går de på hunddagis eller liknande och får massor av bra erfarenheter. Men vi tycks ha en enormt högre grad av hundaggressivitet än andra länder och jag är övertygad om att det handlar om socialisering. Jag tror också att vanliga hundägare i storstäderna är bättre på det här än vi aktiva hundägare. Med nästa valp blir det nog en del turer till Oslos parker för socialisering med vanliga, jäkla hundar som inte har blivit förstörda av överbeskyddande hundförare…

21 reaktion på “Socialisering?

  1. Jag tror du har rätt i att vanliga storstadsägare är bättre än aktivt hundfolk. Jag har bott det senaste 1,5 året i sthlms innerstad- en av de livligaste platserna. Här är faktiskt de flesta hundar snälla, eftersom de sen valpstadiet har rastats i rastgård med hundar av alla sorter. Många hundägare i parkerna i sthlm har sina hundar lösa, utan att ha världens koll.. men eftersom alla gör likadant blir folk heller inte sura ifall en hund springer fram till en annan, utan utgår att de bara vill hälsa lite. Jag tyckte att det var jätteirriterande i brjan (framförallt eftersom jag hade en hund som hade problem med andra hundar), men jag håller med dig om att det är en sån överdriven försiktighet bland aktivt hundfolk i sverige, som stjälper mer än hjälper..

  2. Man ska inte heller glömma att det är betydligt vanligare med kastrering i dessa länder, inte hela förklaringen kanske men en del av den.

  3. Jag kan ju inte riktigt hålla med efter att ha bott mitt i Sthlm hela mitt ”hundliv” och alltid promenerat i Humlegården, Lilljanskogen och på Gärdet. De flesta har sina hundar lösa, visar väldigt lite hänsyn och många hundar uppför sej riktigt illa. Jag vet inte hur många ggr jag har sett hundar bli påhoppade, bitna eller mobbade utan att någon ingriper eftersom de ska ”lösa det själva”. Självklart skadar man mer än man hjälper genom att vara överbeskyddande. Men när man står i en rastgård med en tik och en vuxen hane som inte gillar andra hanar och någon vill släppa in en jämngammal hanhund med stel svans och raggen rest förundras jag över hur lite folk egentligen förstår när det gäller våra fyrbenta vänner.

  4. Jag har oxå varit inne på samma bana som du, dvs att vi socialierar våra hundar för lite. Däremot är jag tveksamt till att det bara är att lösa genom att släppa lös hunden tillsammans med andra. Precis som Johanna skriver så är det GOTT om hundar som faktiskt inte uppför sig väl.

    När vi var och tävlade i England så tittade jag en hel del på alla dessa hundar som släpptes lösa och det första som slog mig var att flockarna mkt sällan blandades. Om de gjorde det ändå så flyttade hundarna sig snabbt, även förarna. Inte för att man var rädd för bråk, man såg väldigt lite spända hundar i dessa sammanhang. Istället verkade ägarna själva inte vilja att alla lekte ihop. Vänliga men ointresserade upplevde jag hundarna…

    Som jag ser det så är inte den kultur vi har i Sverige speciellt bra, varken att hundarna inte skall få umgås med några andra än de i flocken eller att de skall få rusa fram till vem som helst.

    Istället ser jag helst att hundarna skall lära sig att umgås med andra under kontroll. Där de får lära sig att man måste inte rusa bort till alla andra hundar men att det inte hellere är någon panik om en främmande hund skulle råka komma in i flocken.

  5. Jippi ai ai! Jeg så klar for supersosialisering:-) Er lett med på det etter kurs! Jeg er blid, lett omgjengelig og aldri i bråk. Bare noen gidder å være med og leke… og leke mer…

  6. Jag tror du har en poäng där Fanny! Jag är en av dom som har en hund som sällan får hälsa på andra hundar, främst för att hon inte gillar dom. Hon var rädd som valp och jag har förmodligen förstärkt det hela med att inte träna henne på det.

    Du gav mej helt klart en tankeställare här!

  7. Om man inte kastrerade hundarna så tidigt i USA så undrar jag om det sett likadant ut… Jag är för socialisering men tycker man ser för många hundar som ”socialiseras” med att få trycka ner andra hundar och då kan man undra vad erfarenheten blir.

    Lagom är ett fint svenskt ord 😉

  8. Jag hade lite bråttom när jag skrev inlägget och naurligtvis kommer ni med många bra synpunkter. Bland annat om kastrering. Fast när jag pratar med folk så påstår de att det inte spelar någon direkt roll, även intakta hundar umgås och uppför sig med andra intakta.

    För det andra, när det handlar om att släppa ihop sin valp med andra, så är det ju just det som är svårt. Om ingen annan har hundar som kan uppföra sig, hur ska valpen då kunna lära sig? Tror dock att Oslo är rätt bra, här finns så mycket snälla fågelhundar 😀

  9. Hehe och här i Sverige har vi bara arga brukshundar! Det är därför vi svenskar är så nojiga! Fast det var i Oslo jag fick in en främmande rottis i min bil… hm.. fullt SÅ lösspringande vill jag nog inte ha dem..

    Men inga har så mycket drällande hundar som vallhundsfolket… man får liksom inte ha en BC i koppel så på alla kurser och tävlingar och träffar jag varit på dräller de runt. Rätt många är smått spänniga polis-BC men knappast någon gör mer än tittar strängt och spänner svansen.

  10. Tror det ligger mycke i allt, dvs. att bristen på socialisering gör det jobbigt för både hundar och hundägare, samtidigt som just de som Anna & Arvid säger (vare sig det är sarkastiskt sagt eller ej :P) så är det ett stort problem att hitta lugna trygga hundar att socialisera sin valp med…jag fann ingen, bara hundar som brottade ner och högg tag i min valp och morrade, så fick han lära sig att man umgicks med andra hundar, nu var jag inte mer kunnig då heller så lät det tyvärr fortgå, och får betala priset idag.

    Frågan är om det är möjligt att ändra på trenden i Sverige, eller om vi har för få stabila vuxna hundar att ”träna med”? Iaf i mindre städer, jag känner ingen som har en stabil hund jag skulle släppa fram en valp till idag, för att socialisera och få lära sig ett bra hundspråk, inte min egen ens då han aldrig fått den träningen, jag känner hundar som inte kommer ”slakta” valpen vid mötet, bara leka och bli uppstissade, men ingen som kunde lära den stabilitet och ett bra hundspråk.

  11. Fast vadå aggrisiva hundar hit o dit o osocialiserade hundar. Hälsa får då inte mina på de dom inte ”känner” finns bla smittorisk att tänka på. Sen vem vill att sin hund sa LEKA på tävlingsplatsen.. då är det väl 100% fokus som gäller??? Eller??

  12. Jag håller med om att vi ”vaktar” våra hundar alltför mycket och att det leder till hundaggressivitet!
    Min JRT är uppvuxen i Malmö, och tillbringade stor del av sina första år med att springa lös på hundbadet där hon måste ha lekt med ett par hundra hundar sammanlagt. Vi var aldrig med om något bråk, och såg inget heller, eller hörde talas om något.
    Nackdelen var en klar minskad fokusering på mig, men efter en period av aggressivitet pga smärta kan hon nu igen umgås med ”alla” hundar.

    Min stora blandras är dåligt socialiserad (ville ha en hund som var bunden till mig och ointresserad av andra hundar), och det har lett till osäkerhet, frustration, och aggressivitet. Äntligen har jag fått upp ögonen för ”läkande hundlek” och hundkompisar!

    Jag kommer att lägga till löslek i mina valpkurser framöver. (inte unghundarna, jag vill inte riskera slagsmål)

  13. Michaela: Mina hundar är på tävlingsplatser, allmäna träningar, veterinärkliniker etc. Vi har massor med hundar som kommer hit varje vecka och går på kurs. Det är inte rimligt att tro att man kan skydda dem från andra smittor och våra hundar tycks också väldigt sällan bli sjuka.

    Jag menar dock inte att man ska låta alla hundar leka hela tiden. Jag hade inte heller velat att mina hundar rejsade runt med andra hundar innan ett nationellt mästerskap (men hey, det funkar i Kanada :P) eller vilken tävling som helst.

    Jag är dock inte rädd för att mina hundar ska tycka sämre om att träna ihop med mig bara för att de får umgås och leka med andra hundar. Jag tror snarare tvärt om, hade Missy velat leka med andra hundar hade vi haft betydligt mindre problem på tävling än vad vi har nu, när hon är osäker och lite arg.

    Noterar än en gång att det alltid är de anonyma som skriver otrevliga och arga inlägg i bloggen…

  14. Älva har fått leka massor i sina dagar och hon älskar andra hundar och att leka men vi kan ändå inte möta en hund på promenad utan att hon håller på att dö av obehag. Men hennes beteende är väl inte aggressivitet heller utan bara överdriven vakt mot allt och alla… Så fort hon är framme vid det hemska så blir hon ju överlycklig.

    Fast på sökträningen som hon fått vara med på just för att socialträna uppför hon sig oftast väldigt bra, där har jag inte kontrollerat henne alls utan i början fick hon springa fram till både människor och hundar hur hon ville och skälla ut dem just för att avdramatisera. Efter bara nån gång var hon nästan helt lugn i den miljön och brydde sig varken om i fall nya hundar var med eller nya människor. Så det är nog bra att släppa på kontrollen ibland… Är väldigt tacksam för alla i sökgruppen som ställde upp på att bli utskällda och deras duktiga hundar som behandlade Älva som luft 🙂

  15. Jeg har også hatt de samme tanker om sosialisering som deg. I tilegg har jeg også lagt merke til at våre ‘brukshunder’ ofte er mer stressa enn familiehundene. Har gått endel turer i marka her og de aller, aller fleste av dem er rolige og fine. Møter jeg derimot ‘bruksfolk’ med hunder er det ofte mer lyd og utagering med i bildet. Har lurt på om det kan være en liten sammenheng her med overstimulering og utagering i form av stress. Hva tror dere?

  16. Jeg er helt enig med deg, Fanny. Skulle ønske fler så det.. Å sosialisere en valp med andre hunder er ikke det samme som å la de løpe løs til enhver tid å la de hilse på alle hunder de møter. Det er vårt ansvar som hundeier å gi dem gode erfaringer på veien. Der kan vi ikke skylde på at alle andre har så slemme hunder, derfor må min hund bli det(misforstå meg rett)..
    Ja en kan være uheldig, og komme opp i negative situasjoner, men den situasjonen kunne antagelig vært avverget om en hadde vært litt føre var.
    Det er mulig å alliere seg med hunder en vet er greie til å begynne med, så vi forsikrer oss om at de får best mulige forutsetninger for å takle andre hunder. Det blir ikke konflikter da en skjønner hverandre..
    En valp skal lære seg så utrolig mye på veien til voksen at om det blir veldig mye spesifik trening, så får den verken tid, ro eller overskudd til å modnes for å takle hverdagene..som det er flest av, for vanlige hunder ihvertfall..

  17. Nå bor vi midt i Oslo, og har gjort det i alle år, så her treffer vi på mange hunder uansett – og det blir nok ikke like rosenrødt totalbildet da 🙂
    Blant annet ser jeg vel at det har stor sammenheng med hunderaser (noen raser går bedre sammen enn andre, avhengig av lektype; andre raser ER ikke de helt store i møljesammenheng uansett hvor mye de blir sosialisert), det har med eiers kontroll og innsikt å gjøre (en eier som roper inn i ”rette” øyeblikk og styrer hunden litt kan få den til å virke veldig snill!), og det har med kombinasjonen av hunder (skal si det går for seg på Hundejordet iblant, avhengig av hvem som er der), deres alder – og ja, selvsagt, dette med kastrering.
    Samtidig synes jeg det jo går stort sett ganske greit her i byen også, og man lærer seg jo trikset med å se an eierne og deres hunder. Og selv ”ekte brukshunder” kan funke riktig greit som parkhunder, dersom de vennes til det!
    Men jeg skvatt litt da jeg var på ACD-leir i Sverige, og så hvor utrolig forsiktige de var for at hundene ikke skulle komme nær hverandre? Kanskje man passer ENDA bedre på hos søta bror?

  18. Jag håller med dig Fanny! Så klart vi inte vill släppa våra hundar med vem som helst eller hur som helst. Jag bor i stockholm och åker en gång i veckan till gärdet i stan där mina hundar får umgås med andra hundar utan bråk eller obehag. För bara två år sen så var min schefär klassad som mycket aggressiv hund och de flesta ansåg att man absolut inte skulle han låta umgås med andra hundar .Men idag kallas han för en socialbegåvad hund:)

  19. Kan bara meddela att jag har ett gäng trevliga, hundspråksduktiga hundar som gärna umgås med valpar och unghundar 🙂

    Jag gjorde min vändning för ca 4-5 år sedan innan dess var jag också fast anhängare av teorin att de har nog med sociala kontakter i min flock. Jag fick visserligen hundar som var ointresserade av andra hundar, men som inte klarade av om någon annan hund bröt mina regler och kom springande in i min flock. En dvärgpudel, hade en mycket nära döden upplevelse. Det kunde gått riktigt illa när min flock som var lös, skulle göra sig av med inkräktaren…
    Numera tar jag varje chans till socialisering med andra hundar och har fått öppna, trevliga hundar som gärna hälsar och umgås med andra hundar, men som ändå inte är superintresserade av andra hundar.
    Har jag kurs så får ofta min minsting hänga med ut och sitta vid mina fötter =Passivitetsträning. Vill kursarna så släpper vi hundarna efter kursen så att valparna får leka en stund. Jag är med och styr upp så att inget går fel. Ibland kan det ju vara stor skillnad på storlek på hundarna och då kan det lätt hända olyckor. Nu är jag ju privatinstruktör så jag har rejäla inhägnade hagar som ger möjlighet till säker valplek. det är ju inte alla brukshundklubbar som har det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *