Uppdaterad apporteringsträning

Vår artikel om apportering är väldigt populär och många använder metoden för att få till en riktigt snygg och säker apportering till lydnad- och bruks. Artikeln skrevs för flera år sedan och är fortfarande bra, men även vinnande koncept måste utvecklas. Vi har inte ändrat på några större saker sedan vi skrev artikeln, men jag känner ändå att det finns ett behov av att uppdatera den. Framför allt är det grundträningen vi har blivit bättre på. Vår filosofi i nästan all inlärning är att se till att hunden kan utföra beteendet näst intill perfekt innan vi plockar in det i det sammanhang det till slut ska användas i. På så sätt behöver vi aldrig belöna hunden för slarvigt fotgående, snurr i rutan, sneda sättanden eller slarv med apporten, samtidigt som vi kan hålla en hög försärkningsfrekvens under hela inlärningen.

Det här är kanske extra viktigt när det handlar om apporteringen. Tyvärr träffar vi många hundar som tycker att apportbocken är jätteäcklig – även klickertränade hundar. Det är lätt att man lägger press på hunden utan att tänka på det och därmed skapa en tråkig attityd kring apportbockar. Genom att se till att attityden är precis så häftig som du vill ha den, innan du introducerar apporten, så kan du undvika sådana dyrköpta misstag. Man kan naturligtvis ha olika målsättningar för sin apporteringsträning, men för egen del vill jag att hunden ska ha en riktigt häftig attityd kring apporter. De ska huggas så fort som möjligt och hållas stenhårt oavsett störningar, tills hunden får ”tack”-kommandot. Och oavsett vilka störningar hunden utsätts för, så ska hunden utstråla självförtroende och glädje. Jag är väldigt nöjd med Missys apporteringar, så när jag tränar Squid är det här ett av mina första mål. Squid har ju inte haft riktigt samma klipp och tryck som Missy i träningen, men som ni ser på videon är det på god väg!

En bra apportering bygger på en bra kamplek, i alla fall för mig. Om hunden griper leksaker direkt, håller emot och lägger vikten bakåt, har man vunnit mycket inför apporteringsträningen. Jag lägger gärna extra tid på att utveckla kampleken istället för att sätta igång med apporteringsträning för tidigt. Som jag har skrivit i bloggen tidigare, jobbar jag också med en del lekapportering också, där valpen får plocka upp leksaker och trycka dem i min hand. Det hänger inte direkt ihop med den formella apporteringen, men jag tror att det hjälper genom att valpen får röra sig med saker i munnen och genom att valpen lär sig att alltid skynda sig tillbaka till mig när hon griper någonting. Jag brukar vänta med att introducera apportbocken tills valpen har fått sina vuxentänder, innan dess jobbar vi med förkunskaper.

Den viktigaste förberedande apporteringsträningen jag gör, handlar om att shejpa hunden till att dra i föremål som jag håller fram. I början använder jag mjuka, lätta föremål (om jag inte har en kampgalen piraya som kanske behöver något tråkigare för att inte gå i taket) och går sedan vidare till andra typer av föremål (plaströr, teskedar, pennor, handskar, kedjor, koppel… allt man kan dra i). Det här är inte kamplek, jag är passiv och hunden är aktiv. Det är alltid hunden som söker upp föremålet, aldrig jag som stoppar in det i munnen på hunden. I början är det okej att hunden står upp och kanske rycker lite när hon drar. Senare börjar jag kräva att hunden sätter sig ner för att jag ska presentera föremålet. Och att hon sitter stilla medan hon håller och lägger vikten bakåt. När hunden håller ett lugnt och stabilt grepp i apporten börjar jag släppa korta, korta stunder. I början släpper jag kanske bara med en hand, eller minskar på trycket lite. Till slut kan jag ta bort båda händerna en halv sekund. Jag avslutar alltid med att ta ett ordentligt tag igen och kontrollera greppet, innan jag säger ”tack” och belönar. Målsättningen är att hunden ska hålla lika hårt när jag tar bort händerna, som när jag håller i föremålet. Därför vill man inte gå för fort fram och inte heller bli förutsägbar. Jag kompletterar också med omvänt lockande och andra självkontrollövningar.

När man har kommit en bit på väg med den här träningen, bör omtag och tugg vara någonting som händer väldigt, väldigt sällan. Det gör att man kan (och bör, tycker jag) göra en stor affär av det när det händer. Du är ju nära och kan reagera snabbt med perfekt timing. Ryck bort föremålet och uttryck din stora förvåning och förskräckelse (eller spring ett ärovarv med den fina grejen på egen hand). Låt inte hunden få en ny chans direkt, spela lite teater och låt hunden sedan tigga tillbaka föremålet för en ny chans. Förutsättningen för att det här ska funka är naturligtvis att du har hunnit bygga värde för föremålet och träningen.

Så, sammanfattningsvis:

  • Lägg en bra grund med kamplek och lekapporteringar
  • Träna korta, fartfyllda pass med mycket lek
  • Shejpa hunden till att dra i föremål du presenterar
  • Låt alltid hunden gripa föremålet, tryck det aldrig mot hunden
  • Låt hunden sätta sig för att få dig att presentera föremålet (när hunden kan dra)
  • Se till att hunden hela tiden jobbar för belöning, det får inte bli kamp med föremålet för kampens skull
  • Belöna för ett lugnt, men tungt drag. Du ska känna att hunden lägger vikten bakåt trots att den sitter
  • Släpp föremålet kort, kort i början. Ta tag igen och belöna om hunden håller kvar
  • Öka tiden hunden får hålla på egen hand
  • Använd omvänt lockande för att öka förståelsen (kan göras på alla steg)
  • Testa under rörelse
  • Testa med alla möjliga typer av föremål
  • Utvärdera hela tiden hundens attityd. Hunden ska verkligen vilja ha föremålet!
  • Hunden får bara släppa på klick eller ”tack”, inte på andra ljud eller kommandon (självklart väljer du släppkommando själv…)

Här är ett pass med apporteringsträning med Squid. Ni får stå ut med att det mest är lek – så är det 🙂

Trening i kulda

Vi tok en tur opp i ridehuset ikveld og trente lydighet med de to små. Med Pogue kjørte jeg noen økter konkurransetrening først. Flere relativt korte sekvenser bestående av enkle øvelser. Fokus lå på å først og fremst få litt konkurranselik trening i en periode der jeg trener mye på nye detaljer. Vi satte ut en del forstyrrelser på banen, men her får vi nok bli mer kreative, for dette hadde han ingen problemer med idag. Pogue var litt het og hadde litt uryddig fri ved fot, men når det er -20 grader i ridehuset og hunden får kuldekrampe i labben og jeg selv bare har lyst til å springe og leke med ham, så ble det ikke til at jeg la ham helt rett attitydmessig under oppvarmingen. Vi filmet en liten snutt og her er resultatet:

Til slutt jobbet vi en kort økt med avstandskommanderingen og med innkalling med stå. Her har vi tatt utgangspunkt i hoppstå og bruker en bøyd tunnel (et alternativ til stolmetoden) for å trene delmomentet utenfor en formell innkalling.

Sökläger, agilityläger, lydnadsläger, hoppteknik…

Japp. Vi har lagt ut flera nya kurser och läger på hemsidan. I juni har vi till exempel bjudit in Ulrika Norell och Lotta Könberg från Canis hundskola som instruktörer på ett sökläger. I juli håller vi både agility- och lydnadsläger samt en helgkurs i handling och redan i februari kommer Vappu Alatalo och håller hoppteknikkurs för oss. Förra året fylldes platserna på sommarlägren upp fort och vi gissar dessutom att söklägret kommer att vara populärt, så skynda dig med din anmälan!

Idag är det min födelsedag och vi är tillbaka hemma efter en sväng till Göteborg. Dagen har varit lugn med lite inomhusträning och lite vallning. Det är några dagar kvar av året och för egen del innebär det mycket tankar kring hur året har varit och vad vi ska fokusera på under nästa år. En sak är säker – jag ska försöka bli bättre på att skriva i bloggen under nästa år.


Shejpa och Squid väntar på att få träna

Julvallning

Nu sitter vi (eller, Thomas håller på att somna) och försöker smälta julmaten så att vi får plats med tårta och annat sött. Mamma och pappa har gick en mil med Twiggy och Missy medan det fortfarande var ljust. Pogue har tränat lydnad (med vårens högt uppsatta mål kan man inte ligga på latsidan ens på julafton) och Squid fick ett pass vallning som julklapp.

Än en gång God Jul från oss i Fjugesta

God Jul

Nu är det dan före dan och alla julförberedelser känns ganska klara. I helgen höll jag kurs på Kungliga Hundar i Göteborg och sedan jag kom hem i söndags kväll har den mesta tiden gått åt till julklappsshopping och julstädande. Nu har de första gästerna anlänt, granen är klädd, Pax har satt på sig rendräkten och vi har lyckats få till en riktig julstämning här hemma. Julen firas här och på annandagen åker vi till Göteborg för traditionell kalkomiddag hos mina farföräldrar. Speciellt mycket hundträning hinner vi tyvärr inte med just nu. Igår var vi med Squid och Pogue hos veterinären och HD-röntgade. Bilderna såg fina ut, men det är alltid lite väl spännande när man väntar på att SKK ska uttala sig (och ännu mer utdraget blir det naturligtvis om man röntgar precis innan jul och nyår).


Den är lite sned, men ganska fin, vår gran


Mörkret faller över Gruvstugan


Jonathan och Missy försöker göra en snölykta


Var bara tvungen att slänga in en söt bild på familjens ”hjerteknusere”

Kurs for Maria H

Da er vi akkurat ferdige med 2 fine dager med trivelige folk og bra hundetrening med Maria Hagström som instruktør.

Etter konkurransen i oktober har jeg nesten bare trent på detaljer og det har blitt lite konkurransetrening. Det er viktig å hele tiden holde en balanse mellom konkurransetrening og detaljtrening, for det er utrolig mye man lærer seg underveis, du blir bedre kjent med hvordan hunden fungerer, og du får en evaluering av hvor langt du har kommet. Det er lett å lure seg selv og tro at hunden kan, men hvis den bare kan det under optimale betingelser, med hyppige belønninger og etter å ha repetert delene, så er det ikke godt nok. Stikkordene er: Det skal fungere på første forsøket, på nytt sted (dvs et annet område på banen enn der du har varmet opp med belønninger), i en sekvens bestående av flere øvelser med kun belønning i slutten av sekvensen, og evt med noen forstyrrelser.

Vi er på god vei med detaljene og skal se om vi kan sette noen av disse detaljene inn i en helhet om 1 mnd: Avstandskommandering kl 2, ruta kl 2, rene opptak av apporten fra ridehusunderlag og innkalling med stå.

Andre detaljer som vi er godt igang med er hals/skall, gå sakte foran og kryp. Her gjelder det å sørge for at treningen fortsetter å gå framover og at atferdene blir sterkere og bedre og lette å få fram.

Under sterkt press har jeg, med skrekkblandet fryd, meldt på Pogue til klasse 2 i Fagersta den 14. februar. :0 Da er det bare å trene hardt og satse på at vi blir klare til start. Andre mellomlange målsetninger for 2010 er å få opprykk til lägre sök (rundering klasse C) i mai og til högre (klasse B) i juli. Nå gjelder det ikke ligge på latsiden!

Gregkurs och Stora Stockholm

Då var jag hemma igen efter en dryg vecka på resande fot. Förra helgen höll jag kurs i Bromölla. En dag med shaping och en dag med slalom och kontaktfält. Det var riktigt roliga kurser med entusiastiska, frågvisa kursdeltagare. På söndagen fick Squid sitt allra första slalompass när vi demonstrerade 2×2-metoden. Det blev väldigt uppenbart hur mycket man vinner på bra grunder. Squid kom längre på tre minuter än vad kursdeltagarna gjorde på hela dagen. Lekintresse, shapingvana, lite one jump-övningar och springa-rakt-fram-mot-ingenting visade sig vara förkunskaper som gjorde slalominlärningen busenkel. Nu har vi fortfarande bara gjort det där enda passet, men jag är sugen på att sätta igång på riktigt snart.

Efter Bromölla åkte jag till Malmö för kurs med Greg Derrett. På måndagskvällen var det föredrag, på tisdagen dubbelboxkurs och på onsdag och torsdag var det en mer avancerad kurs. Jag hade egentligen planerat att köra Squid under dubbelboxkursen, men bestämde mig för att låta Shejpa springa istället. Det kändes vettigare att kunna koncentrera sig mer på handling och mindre på hundträning. Shejpa gjorde ett bra jobb under alla tre dagarna och jag var nöjd med valet att låta Squid mogna och träna mer innan hon får vara med på handlingskurs. Squid fick komma ut när vi hade paus och träna cirkelarbete i ridhuset.

På dubbelboxkursen blev det naturligtvis mest dubbelbox. Vi tittade också på en del förkunskaper för bakombyten (sittande bakombyte och cirkelarbete på insidan) och avslutade dagen med att utvärdera hundarnas kontaktfältskunskaper. På onsdagen körde vi kombinationer med hopp och tunnlar. Torsdagen började med lite mer bakombytesövningar (på hinder den här gången) och avslutades med två banor, en från European Open och en från VM. För vår del blev det lite dumt att avsluta tre dagar med banor. Shejpa var inte riktigt lika galen som hon kan vara på tävling om hon är laddad, så det var inga problem att få henne runt. Tiden går alldeles för snabbt när man har roligt och jag hoppas att det inte tar ett helt år innan vi får träna för Greg igen. Jag fick ut massor av kursen och framför allt är jag full av idéer på vad jag behöver träna på med båda hundarna. Just nu känner jag bara för att träna agility.

Från Malmö åkte vi direkt till Stockholm där vi var anmälda till agilitytävling på lördagen. Jag hade laddat för den här tävlingen, men tyvärr visade det sig att tre dagar på kurs och en hel vecka hemifrån inte var den bästa uppladdningen för Shejpa. Kanske blev hon också tröttare än vad jag trodde av att ligga i bur i mässhallen utan att ha mig inom synhåll. I hoppklassen gick det rätt så hyfsat, men vi diskade oss på slalomingången. Jag visste att vi hade tränat precis den slalomingång som det var, så jag bestämde mig för att köra för fullt och hoppas att hon skulle fixa det. Det gjorde hon inte, hon flög in i en tunnel istället. Jag vet att slalom är vårt svagaste hinder och nu ska vi fixa det inför nästa säsong.

Många timmar senare var det dags för agilityklassen. Nu var Shejpa jättetrött och satsade på charm istället för agility. Redan i starten försökte hon hälsa på hinderfixarna, men jag lyckades kalla henne till mig. Sedan gick hon runt ett hinder, återigen för att hon tänkte på hinderfixaren. Vi kom vidare med en vägran och när jag skulle skicka henne in i en runt tunnel, så sprang hon fram och hälsade på en funtionär som satt på en stol bredvid tunneln. Vägran igen. Sedan var hon helt bortkopplad i slalom, så vi struntade i den och diskade oss där. Hon hann springa fram till hinderfixaren vid tunneln en gång till innan vi sprang i mål. Ingen jättekul avslutning på tävlingsåret, men det var bara att skratta åt henne. Vi var båda trötta efter veckan och det blev en viktig lärdom om vad hon inte orkar med. Det var kul att se att flera andra som var med på kursen i veckan hade hundar som var fräschare och lyckades bra i Stockholm. Mija med Rasken visade storform och tog SM-pinnar i båda klasserna. Mette med Tux kom fyra i hoppklassen på lördagen och gjorde sedan en väldigt fin insats på Nordiska dagen efter, bästa svenska largehund på både NoM och VM! Barbro och Alize kom trea i agilityklassen och Helene med Daisy kom 10:a i agilityklassen. Hoppas att jag inte har glömt någon nu. Vi ska vila upp oss och försöka vara piggare till Kista och My Dog i början av januari.

Gratulerer

til Nina og Maximus som debuterte med bravur i lydighetsringen idag. 189 poeng og seier (19 deltakere i klassen) 🙂
Vi har fulgt Maximus fra valp til voksen, og er imponert over at Nina lyktes så bra med både attityd, detaljer, helhet på konkurransen. Lykke til i klasse 2!

Slutt på funderingene

For en måned siden skrev jeg om mine funderinger om å fange halsgivning (skall). Jeg har ikke hatt noen formelle økter eller forsøkt å lokke det frem på noe vis, men har bare vært klar til å belønne de gangene han bjeffer spontant. Hittil har det blitt oftere og oftere, spesielt om han prøver å få en av de andre hundene i lek uten at de har vist interesse for ham. Feks om han leker med Pi og jeg ber Pi om å legge seg, så har det hendt at han danser rundt og kommer med et enkelt bjeff. Utfordringen har vært at om jeg er i nærheten eller at han ser at jeg observerer ham, så kommer han bare til meg, eller velger å legge seg han også.

Nå har vi vært så heldige å få hjelp først av Squid som fikk løpetid og så av Pi som begynte å løpe når Squid var ferdig. Dermed fikk jeg noen fine situasjoner der Pi er i hunderommet bak en grind og bretter halen til side, mens Pogue gjerne kunne tenke seg en tur inn. Fortsatt så sluttet han å flørte med en gang jeg nærmet meg, så det de siste dagene har det gått mest ut på at jeg sitter på kjøkkenet og klikker når han bjeffer i gangen. Et klikk, han kom til meg for å få belønningen og så sluttet han å flørte og ville heller holde seg til meg og tilby andre atferder. Men det gikk kortere og kortere tid før han sprang tilbake og kom med et nyt bjeff.

Idag løsnet det! Han bjeffet en gang, jeg klikket og han kom til meg på kjøkkenet. Nå testet jeg å bare bli stående i gangen, og etter hvert sluttet han å sitte og se på meg og flørtet videre. Noen sekunder og et nytt bjeff. Fortsatte slik ca bjeff. Så sluttet han å gå tilbake til Pi, men fortsatte å tilby atferder foran meg. Og så kom det et bjeff. Og et til. Så nå kunne han tilby hals for godbit! Så lukket jeg døren til hunderommet og han kunne fortsette å tilby hals foran meg i gangen for godbiter.Jeg får vel kjøre intensivt på dette i en periode nå, for å smi mens jernet er varmt og få litt mer flyt på det
slik at jeg slipper å gå tilbake til sosial fasiliering igjen (og forhåpentligvis kommando, eller iaf noen form for midlertidig stimuluskontroll før det blir for slitsomt;)

 apportlogg_lina.jpg

 Fotograf Lina Sundberg