Handlingskurs i Trondheim

Jag är i Trondheim och håller handlingskurs i helgen för ett jättetrevligt och duktigt gäng. Shejpa är med mig medan resten av hundarna är med Thomas. Vi bor hemma hos Nina med Bender och Saga och det första Shejpa upptäckte när hon kom in här var att det fanns ett torrt oxhudsben. Himmelriket! Det bar hon runt på och gnagde på hela kvällen igår. Jag tror att hon var lite paranoid och rädd att de andra hundarna skulle stjäla hennes ben också, så hon hade stenkoll på det hela tiden, även när jag bad henne lämna det en stund. När vi skulle gå och lägga oss kom hon på att hon hade glömt benet och rusade ner för trappan för att hämta det. Sedan försökte hon sova med benet i munnen, men insåg väl att det inte skulle gå, så hon gräve omsorgsfullt ner det i överkastet innan hon kunde somna. Det första hon gjorde på morgonen var att kolla så att det låg kvar… Lilla knäpphunden.

Flygresan, miljöombytet och kanske framför allt benparanoian gjorde henne nog rätt trött, för hon har inte helt varit sig själv idag och var egentligen ingen bra demohund. Hon har i alla fall legat snällt och sovit i sin öppna flygbur hela dagen, men gjorde inte jättemånga knop på agilitybanan. Däremot har hon gjort enorma framsteg på balansbommen! Vi har fått möjlighet att träna på en ny sorts (gammal och skruttig) balansbom och hon har varit helt fenomenal. Vi har jobbat i kanske två dagar på svängar från balansbommen med hjälp av en pinne i marken som hon ska runda precis vid hörnet av balansen. Det tycks ha hjälp direkt! Nu fixade hon i princip vilka svängar som helst. Jag ställde mig i LOP-position vid A,B och C och skickade över (A från höger till vänster och B/C från vänster till höger) balansbommen och belönade hos mig efter väl utfört kontaktfält. Sprang också in i bytena och kunde springa diagonalt till serpentinposition vid hinder A, tio meter från kontaktfältet, och hon gjorde det fortfarande skitbra! Hon kan springa snabbare över balansen, men jag var faktiskt glad över att hon kunde springa lite långsammare än vanligt och fortfarande hålla precisionen. Hon brukar annars vara bättre ju snabbare hon springer. Svängarna av balansen blev i alla fall skittighta (jmf med filmen från senaste blogginlägget där svängen blir ganska stor), ibland tror jag att hon springer på kanten av kontaktfältet för att kunna svänga snabbt. Insåg också att det är svårt att se exakt var hon sätter tassarna när gruset är mörkt, kontaktfältet är mörkt och tassarna är svarta. Det är bäst att domarna sätter på sig glasögonen i framtiden…

Vi har också jobbat lite på gungbrädan (som också är gammal och konstig) och det var lite värre. Där märktes det mer att hon var trött och jag fick inte det riktiga drivet. Jag vill ju gärna att hennes framtassar alltid slår i marken samtidigt som gungbrädan, men då måste hon verkligen springa på fortare. Tror att det ger sig med mer träning. Har kört en del inkallningar över gungan med belöning direkt i position för att bara få fram tempot och få henne att våga mer. Nosduttarna är bra, det är bara det att få henne att driva snabbare till positionen som ska till.

Lägger till några av dagens kombinationer om någon är sugen på att analysera eller köra dem.

Gratulerer til Øyvind og Stubb

Stubb debuterte på Bygdinprøven idag med en flott 3. premie i UK.

Utdrag fra kritikken:

”Loffe (som han heter i stamtavlen (min anm.)) går et godt søk i bra fart. Revierer noe tett, men har flere svært gode slag. … I siste slipp kommer Loffe inn i et område hvor makker tidligere har støkket fugl. Stand. Avanserer på ordre. Ryper letter og L. er rolig i oppflukt og skudd.”

Karakterer: 4 3 4 6 3 4 4

Herlig at nok en hund trent med positiv forsterkning basert på klikkertreningens prinsipper dokumenterer raske og gode resultater.

Overlegent skjeggetryne

Sliten skjegghund

”Well, if it´s not a german wirehaired pointer, it´s just a dog”

Lite agilityfilm

Tränade ihop med Karine idag. Började med gungbrädan och den var sååå mycket sämre idag, säkert bara för att jag tog med mig filmkameran. Klippte ihop en film, men det är inte direkt något fancy, ska försöka göra en bättre film efter helgen.

Sedan satte jag upp en bana och körde med Shejpa. Ville testa slalom, a-hinder och balansbom i bana. Förrutom lite strul i slalom (gick in i andra porten ett par gånger, förvånande med tanke på vinkeln) så gick det helt okej. Lyckades få bra kontaktfält på balansbommen trots att jag svängde henne två gånger på rad. A-hindret känns stabilt, hon går inte lika djupt längre, men det är bara bra, tror jag. Är helt nöjd så länge hon konsekvent träffar kontaktfältet på a-hindret, även om hon inte är så djup som på balansbommen. Filmen blev lite snurrig, men det mest går ju att se på om man får musik till 😀

Grattis till Trine och Imre!

Vår duktiga tränarelev Trine tog i helgen två 1:a-pris i BK (motsvarande svenska NKL) på retrieverprov med sin labrador Imre (Searover Pattering Lord). På söndagen blev de också provbäst! Härligt att se hur bra det går med en begåvad hund i rätt händer.  Trine skriver så här i ett mail till oss och de andra tränareleverna:

 ”Vi har stilt på jaktprøve i helgen og fått to 1. premier i BK! Søndag ble vi til og med prøvens beste hund 🙂 Det var utrolig morro! Imre satt som en prest i kast og skudd, og jobber veldig effektivt; rett ut og rett inn med dummy. Jeg
fikk mye skryt av dommerne fordi han er så lydhør samtidig som han er en hund som har mye motor og vil mye. Sånn hadde han nok ikke vært om jeg hadde trent han på annet vis ;-)”

Vi vill i alla fall säga ett stort grattis och lycka till vidare!

Nya tag!

Det är härligt att vara hemma hos hundarna igen. Vi har tränat mycket idag. I förmiddags åkte vi till Dröbak och träffade Therese för att träna på en ny sorts balanshinder. Missy och Shejpa har ju bara kört på balansbommen hemma tidigare. Jag blev rätt förvånad över att de inte verkade ha några problem alls med en annan balansbom. Inte ens Missy som jag trodde skulle bli lite osäker. De sprang riktigt fint båda två och hade hög lyckandeprocent. Shejpa fick träna gungbräda också, det börjar se riktigt fint ut! Hon gör fortfarande inte hela gungbrädan. Jag sätter upp den mot ett hopphinder, så att det går att hoppa upp på kontaktfältet från marken. Och så får hon ibland bara starta från marken, landa på kontaktfältet eller strax ovanför och glida ner i position och börja nosdutta. Ibland startar jag henne längre bak på gungan (innan mitten) och låter henne springa till slutpositionen. Försöker hela tiden se till att framtassarna lämnar hindret innan gungan slår i marken. Hon har fin viktförskjutning och börjar bli duktig. Har lite svårt att inte glida av om jag springer förbi, men jag har prioriterat sändandet framåt.

Hemma har vi kört lite inomhusträning. Missy har lärt sig att hoppa upp i min famn och båda hundarna har kört ett shejpingpass på balansbollen. Ute har jag kört hoppteknik och introducerat Shejpa till långhoppet både med shejping och i en hoppteknikövning. Har också introducerat en rundningspinne för svängar av balansbommen med Shejpa. Justine hade testat det med Preston och det såg fint ut, så jag ska ge det en chans. Första passet funkade bra, med pinne där svängde hon jättefint. Grejen är ju bara att den ska fasas ut också…  Missy fick jobba lite med rund tunnel. Försökte variera mellan tre olika signaler – Tyst förare = spring rakt efter tunneln, förare som ropar = sväng direkt ut ur tunneln, förare gör bakombyte + ropar = sväng (åt rätt håll) ut ur tunneln. Missy var bra på den första, rätt dålig på den andra och värdelös på den tredje. Där behöver vi jobba. Hon läste inte alls mina bakombyten och ropningar, utan svängde åt fel håll. Testade inte med Shejpa, men jag ska göra det. Hon är nog mycket bättre än Missy, men jag insåg i Kanada hur värdefullt det är med en hund som svänger direkt ut ur tunnlar är man ropar.

Socialisering?

Nu sitter jag i London och väntar på att få flyga hem till Norge, Thomas och hundarna. Jag saknar dem. Har dragit på mig en jobbig förkylning, vi får hoppas att den går över strax. I helgen ska jag till Trondheim och ha agilityhandlingskurs, det ser jag verkligen fram emot. Agilityhandling är något av det roligaste att hålla kurs i och något jag kommer prioritera när det gäller externa kurser nästa år.

Någonting som har slagit mig när jag har pratat med utländska vänner och när jag har hållt eller gått kurs utomlands, är att vi måste vara grymt dåliga på att socialisera våra hundar i Skandinavien. Man hör ofta svenskar säga att ”hunden behöver minsan ingen flock förrutom den egna” och det är inte ovanligt att man lägger sin egen hund och motar bort mötande hundar med våld om så krävs (även om de bara är glada, det handlar om någon slags princip). Jag har själv haft det förhållningssättet, varför ska mina hundar springa runt och hälsa på alla hundar de ser? Ska man verkligen ha lekstunder på kurs?

Tyvärr verkar det vara så att vår skandinaviska inställning skapar hundaggressiva hundar. Om det inte är så att vår avel skiljer sig enormt från England eller Nordamerika. I England och Kanada har man till exempel en inhägnad för rastning på agilitytävlingar. Där springer alla hundar lösa och leker eller bara skrotar när de rastas under tävlingen. Kan ni tänka er det i Sverige? Knappast. Det här gäller naturligtvis inte alla skandinaviska hundar, en del är väl oförstörbara, eller så går de på hunddagis eller liknande och får massor av bra erfarenheter. Men vi tycks ha en enormt högre grad av hundaggressivitet än andra länder och jag är övertygad om att det handlar om socialisering. Jag tror också att vanliga hundägare i storstäderna är bättre på det här än vi aktiva hundägare. Med nästa valp blir det nog en del turer till Oslos parker för socialisering med vanliga, jäkla hundar som inte har blivit förstörda av överbeskyddande hundförare…

Snart på väg hem

Dags att packa och åka hem från Edmonton för den här gången. Jag har haft två dagar med lydnadsträning, en valpdag och en dag med agilityhandling. Folk verkar jättenöjda och jag har haft det trevligt. Tyvärr har jag blivit förkyld och har ont i halsen (dessutom fick jag ont i halsen av att prata så mycket de första dagarna, det är tydligt att engelskan anstränger andra delar av rösten än vad jag är van vid). Det blir kanske jobbigt att flyga hem ikväll. Jag hoppas att planet inte är helt fullt, men det är nog att hoppas på förmycket. Jag har i alla fall fått mina iced cappucinos, chili ost och annat gott som man saknar hemma. Däremot var det lätt surrealistiskt när de började spela Basshunder på radion :S

Jag saknar hundarna och är motiverad att träna när jag kommer hem. Nu kommer vi prioritera agilityn, men jag tänkte också att Shejpa ska få börja träna lite lydnad. Hon hade varit en väldigt häftig lydnadshund. I övrigt tror jag att jag ska prioritera gungbrädan, svängar av balansbommen, hoppteknik, slalom i kombinationer och långhopp.

Det blir mer och mer tydligt att det går osanna rykten om oss, någonting som man nog får räkna med när man är så pass offentliga som vi är. Samtidigt blir det ju inte mer kul för det, speciellt inte när det ibland handlar om rykten som tycks vara uppdiktade med syfte att skada oss och vår verksamhet. Andra tycks mer handla om felaktiga slutsatser. Tänkte bara påminna er om att inte lita på andrahandsinformation och att ni gärna kan maila oss och fråga om ni hör ett konstigt rykte. Det är förmodligen inte sant.

Fine dager i fjellet

Så var endelig båndtvangen over og diverse treningsterreng åpnet. Mens Fanny er bortreist har jeg kost meg i fjellet med hundene. Jeg fikk kvitteringen på at systematisk fysisk trening i hele sommer hjelper. Vi var noen timer i fjellet på torsdag morgen og senere på dagen testet jeg å kjøre med 4-spann foran sykkelen drøye 1,5 mil. Pax gikk strålende og hadde flere komplette fuglearbeid med reis og fin apport av utlagt fugl. Ingen tegn til trøtthet eller såre poter, bortsett fra noen småsår mellom tærne av de tette mattene med musøre (fjellmo).

To dager gikk vi sammen med Øyvind og Stubb. Strihårene imponerte med sin viltfinnerevne og totale ro under oppfluktene. Fredag vant Stubb 2-1, mens på lørdag kom Pax sterkt tilbake med 3-0 i stand med reis.

Pi gikk et ungdommelig søk med god kontakt. Hun brød seg ikke om makker, men var ganske oppmerksom hvilken retning jeg hadde tenkt meg og lot seg iblant distrahere av småfugl. Hun er nok fortsatt litt umoden, for selv om rypene trykket bra, så ble det ingen selvstendige stander, men gjentatt støkk. Hun har jo begrenset erfaring med rype, så jeg er helt sikker på at vi får noen flotte situasjoner under jakten. Tålmodighet er greit å ha iblant. Positivt var det uansett at hun holder god kontakt og er lydig på støkk. Pi fikk også vist at hun sekunderer, og hun fikk være med på Pax sine situasjoner.

Noen bilder lånt av Øyvind/Lise:

I Edmonton + rutatankar

Gårdagen ägnades åt 16 timmars resande. Det kändes inte så långt faktiskt, jag börjar bli van vid långa flygresor över Atlanten och tiden bara flyger iväg på planet. Man sover, äter och läser och vips, så är man framme. Jag bytte plan både på Heathrow och i Calgary. Som tur är har jag ledigt idag och fick sovmorgon och kan ta det lugnt. Vi har tränat lite running contacts med Justines hundar och ikväll ska jag följa med när Justine håller kurs. Imorgon och på torsdag ska jag hålla kurs i tävlingslydnad. Det ska bli riktigt spännande. Nordamerikansk lydnad är väldigt annorlunda mot vår lydnad, framför allt i inställningen till träning och hundarnas attityd. Precision (raka sättanden) är allt här, medan fart och attityd inte är prioriterat. Det hoppas jag kunna ändra på. Dessutom använder ”alla” stryphalsband eller stackel på hundarna i lydnaden. Här är en video på en framgångsrik lydnadshund i Amerika. Det ska bli spännande imorgon i alla fall.

Tänkte också skriva några rader om att träna rutan. Jag skrev ju i juli om min rutaträning med Pi. Det har tyvärr inte blivit någon mer träning med henne, jag har haft fullt upp med de andra och just nu fokuserar husse och Pi på höstens jakt och jaktprov. Jag tror att jag ska satsa på att träna lydnad med henne mer i vinter, när inomhusträningen startar igen. Däremot testade jag en snabbvariant av metoden på Missy inför NM. Det var jättenyttigt för henne och jag ska backa tillbaka lite och köra det mer noga och genomfört. Med väldigt lite träning blev i alla fall rutan väldigt mycket bättre och förrutom att jag inte lyckades ställa henne (hon la sig direkt) under NM, så hade hon massor med sug mot rutan och bättre stopp än någonsin förrut. Jag är jättenöjd och kommer att använda samma metod när jag får valp. Testa gärna själva!