månadsarkiv: oktober 2014

Fokus och fel-ritual

Publicerat av
2

Igår körde jag ett andra pass med fokus i utgångsställning. I den här träningen har jag för första gången lagt in en tydlig fel-ritual när han gör fel. Om han tittar mot den planerade störningen bryter jag tydligt tävlingspositionen med både kroppsspråk och röst (tyst och stel förare ska betyda ”rätt – fortsätt så”). När man använder en fel-ritual är det viktigt att man får fram rätt känsla i hunden. Man vill att hunden ska ta det på allvar och anstränga sig mer nästa gång, men man vill absolut inte att hunden ska bli osäker, långsam eller undvikande. Väldigt få hundar reagerar helt rätt på fel-ritualer från början. Vi måste skapa rätt känsla och lära hunden vad som är rätt respons när vi bryter, på precis samma sätt som när vi utvecklar belöningar och fokuserar på att hunden ska få rätt känsla i belöningarna.

När jag tränar det här med Wilco är det alltså inte speciellt viktigt att han lär sig att stirra på mig i alla lägen. Det är egentligen en sak som jag väntar väldigt länge med att kräva av lydnadshunden. Det jag vill lära Wilco är att hantera fel-ritualen och försöka igen med ökat engagemang. Det har inte känts som att han har varit mogen för det tidigare, men nu fungerade det riktigt bra när vi väl satte igång. Som vanligt är han som en blandning av pappa Epic (som det aldrig vilar några ledsamheter över) och Squid (som trodde att hon skulle dö om något blev fel). Om Wilco inte hade reagerat bra på fel-ritualen, eller om han hade haft problem med att återgå till koncentrerat arbete, hade jag jobbat på det och struntat i att han skulle göra om hela sekvensen.

Med Squid, som var väldigt känslig, jobbade jag på att bryta mig ur den tävlingsmässiga positionen och busa, skoja och retas med leksaken. Hennes första reaktion var att frysa och se ledsen ut, så jag såg till att hon lyckades stjäla belöningen ur min hand med väldigt lite ansträngning till en början. Jag gjorde det sedan svårare och svårare att komma åt leksaken, och när hon var riktigt taggad på den leken kunde jag vänta på att hon erbjöd något beteende innan jag gav tillbaka belöningen. Med en hund som å andra sidan har svårt att komma tillbaka till koncentration kan det vara så att man får belöna (kanske med godis) för att hunden bjuder ett koncentrerat sittande igen, utan att bli hetsig eller skällig. Allt går att träna! När man får fram rätt känslomässig respons på fel-ritualen, och när hunden snabbt bjuder beteenden igen när man börjar jobba igen, så har man ett jättebra verktyg!

Här är ett klipp från Wilcos pass igår:

Jag gör gärna den här typen av träning i väldigt välplanerade pass där jag jobbar specifikt på en sak. Jag gillar också att ha planerade störningar som jag kan styra. Helst en medhjälpare som i filmen. Jag tror inte på att fela valpen varje gång han tittar bort från mig i träning. Det hade både blivit tråkigt och uttjatat, och tagit fokus från annan träning.

Om du är intresserad av lydnads-nörderi tycker jag att du ska kolla in vår onlinekurs i tävlingslydnad som startar i november. Förutom momentinlärning går vi igenom störningsträning, uthållighetsträning och tävlingsträning på olika sätt. Du kan vara med både som observatör och som deltagare med hund (och få obegränsat med coachning i 16 veckor!)

Å veksle mellom atferder

Publicerat av
1

Når du trener med belønningsbaserte metoder er det ikke noe alternativ å gjøre hunden ettertenksom ved å bruke aversiver. Det er bedre måter å lære hunden å bruke hjernen, å virkelig høre etter hva du sier, og å unngå tjuvstarter og holde stressnivået på et passe nivå.
Å variere hvilken kommando du gir på en uforutsigbar måte gjør at du beholder initiativet i treningen.

Derfor lærer jeg hunden flere forskjellige belønningsord. Det er ikke bare praktisk i treningen at hunden vet hvilken belønning den kan forvente seg og når, det er også en måte å utvikle et bra samarbeid med hunden min der hunden spør meg om hva som skal skje. En annen fordel er at det er bra stimuluskontrolltrening.

Når hunden kan de forskjellige kommandoene og belønningsordene, tester jeg hundens forståelse ved å gi den kommandoen som hunden ikke forventer seg. Tjuvstarter eller gjetting skal ikke lønne seg.

Eksempler på belønningsord og kommandoer brukt i filmen:

”Værsågod” – Godbit fra skål
”Ja” – ta leke fra handa
”Fri” – Bryt en bli-posisjon
”Takk” – Slipp leka
”Ta den” – ta leke fra bakken
”Ut” – ta leke fra bakken 180 grader bak deg

Å veksle mellom atferder og mange andre tips om hvordan du kan bygge opp en bra samarbeid i trening og hverdag får du i det nye onlinekurset Samarbeid og kontroll som starter 1. november.

Lydnadsträning med Wilco

Publicerat av
Svara

Efter att ha ägnat natten åt valpning ägnade vi gårdagen åt lydnadsträning med eleverna som har gått årets lydnadssatsning. Eftersom Squid höglöper fick Wilco köra mycket lydnadsträning idag, både skoj och nödvändigt! Som Veronica nämnde i kommentarerna på senaste inlägget, så försöker jag att logga all träningstid (plus lite annat) med hundarna. Dels tycker jag att det är intressant att hålla reda på (får frågan ”hur mycket tränar du dina hundar” ofta), och dels sporrar det ibland till att träna lite mer (eller i alla fall till lite dåligt samvete). Dagens lydnadsträning hjälpte definitivt kraftigt på Wilcos lydnadssnitt. Vi jobbade bland annat med:

  • Lite inmarsch på plan. Duktig valp som har fokus och engagemang. Har ju inget direkt fotgående, så det blev lite ostrukturerat. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att få med det tävlingsmässiga när man har chansen, även om hunden inte kan några moment.
  • Komma tillbaka med leksak. Det här är en av de sakerna som jag prioriterar mest med Wilco. Jag vill att han ska gilla att leka ihop med mig och att han ska vilja komme med leksaken till mig så fort som möjligt om jag kastar den eller om han får vinna. Jag har jobbat på det sedan han var liten, och han har varit duktig, men nu när han mognar ser jag tendenser till att vilja ”packa” leksaken i munnen när han får den på egen hand, och att han inte alltid kommer tillbaka i högsta fart. Provade lite olika saker och det som fungerade bäst var att verkligen nonchalera honom och låta honom anstränga sig för att komma åt min högerhand (där han trycker leksaken för att jag ska dra i den igen).
  • Fokus i fotposition och felritual. Introducerade konceptet att man kan bli felad om man faller för en frestelse och tittar bort. Jag lät Wilco sätta sig frivilligt och gick in och ställde mig i fotposition. En träningskompis började kommendera, och om Wilco såg på mig blev det stor belöning. Om han tittade bort markerade jag det och gick ur position och retade honom med belöningen. Så gjorde vi om, och om han gjorde rätt blev det belöning. Jag tyckte att det gick jättebra för att vara första gången. Riktigt fin attityd, och han verkade förstå uppgiften på slutet.
  • Ingångar/hitta position. Här ligger vi verkligen lite efter. Vi jobbar fortfarande på klossen och jag försöker lära honom att hitta perfekt position vid min vänstersida. Sist jag tränade på det kändes det bättre, men sedan dess har jag shejpat hela varv runt klossen med mig ute ur bilden (belönat med Manners Minder), och nu kom han in i det tänket mer än vad han fokuserade på att hitta positionen. Jag tycker också att det är svårt att få honom att hålla en bra huvudposition när han jobbar på klossen. Den blev också lite sämre när jag jobbade med hela varv, han vill gärna sänka huvudet jättemycket. Här får jag nog tänka till lite innan jag tränar mer.
  • Springa till target. Det här har vi påbörjat någon gång tidigare, men jag har känt att han har varit lite för omogen för att det ska ge så jättemycket att gå vidare. Nu känns han mognare och med lite mer tryck, så vi körde ett par pass med att springa till target. Jag vill att han ska springa rakt ut från mig, trampa på targeten och förvänta sig leksak i den riktning han springer. Jag vill alltså inte att han vänder sig tillbaka mot mig förrän han har leksaken i munnen. Eftersom jag fokuserade så mycket på belöningen så blev han lite slarvig med att faktiskt trampa på targeten. Ibland sprang han vid sidan av och ibland hoppade han över. Jag använde en dörrmatta som target, så den är inte direkt svår att träffa om man försöker lite. När jag blev mer noga med kriteriet blev han det också, då stannade han nästan upp på target för att visa mig att tassarna var på. Det är det här som är både spännande och lite svårt med Wilco. Han är nästan lite för smart ibland, och verkar väldigt uppmärksam på exakt vad man belönar, istället för att se den stora bilden.
  • Lägganden med låsta tassar. Wilco har långa ben, men klarar ändå av att göra fina lägganden från stå med alla tassar låsta. Än så länge krävs det dock att jag är nära och belönar ofta (ibland två gånger på väg ner), men det känns som att vi är på rätt väg. Jag började lägga på kommando ”res” när jag tar upp honom i stå igen, eftersom han gör den rörelsen rätt hela tiden.
  • Sitt stilla med störning. Wilco fick sitta bredvid en hund som tränade platsliggning med störning, och vi fick gott om störning från både den andra hunden och från husse som gick runt hundarna och störde. Stor guldstjärna till Wilco som är väldigt, väldigt duktig på att inte störas ut!

Är du också peppad på lydnad? I november kör vi igång en ny och förbättrad tävlingslydnadskurs online. Du kan vara med som observatör och bli inspirerad, eller med hund och få obegränsat med coachning i 16 veckor! Läs mer här.

När Wilco inte tränade fick han ligga i sin säng och titta på när de andra hade skoj.

Wilco i säng

Wilco 8 månader och mognad hos hundar

Publicerat av
14

I måndags blev Wilco 8 månader, och det innebär att han har bott här i över ett halvår. Wilco är en väldigt trevlig och mysig hund. Han har jättemånga sidor som jag verkligen uppskattar. För det första är han vänligt inställd till alla. Hundmöten innebär alltid en viftande svans och en förhoppning om en ny vänskap. Människor är trevliga, men han är balanserad och lugn i hälsande. Trots att han är glad och vänlig är han väldigt svår att störa ut i träning. Han triggar inte på andras rörelse eller lek, så han har inga problem med att träna ihop med andra oavsett om han tränar själv eller bara tittar på. Han har lätt för att lägga sig ner och slappna av, både inne och ute. Dessutom tycker jag att han har en väldigt välbyggd och balanserad kropp som han använder väl. Han blir nog några centimeter högre än Squid och Epic, han har långa ben till en stark och kort rygg. Allt det här är egenskaper som jag värderar jättehögt hos en border collie. Det känns faktiskt som att ha dragit högsta vinsten!

Wilco väntar
Wilco väntar på sin tur

Igår läste jag Maria Brandels jättefina blogginlägg om hur tidigt man debuterar med sin unga hund. Jag håller verkligen med om det hon skriver. Det är inte på något sätt farligt att träna mycket eller ha snabb framgång med en ung hund. Men det är inte heller så dumt att vänta om man känner att valpen inte är mogen för det man har lust att göra. Wilco har både lätt för att koncentrera sig och för att lära sig saker, men det är ändå mycket som jag inte tycker att han är mogen för. Han är valpig, har inte en vuxen hunds tryck och styrka.

Hans pappa Epic var en helt annan typ – tidigt mogen och mycket kraftfull. Jag har alltid jämfört Epic med en typisk ”jock” i en amerikansk highschool-film. Fysiskt kapabel, stark, oöm och med ett enormt självförtroende. Jag vet inte om jag kan påstå att han riktigt har vuxit ur den rollen än. Squid var väldigt annorlunda som ung hund. Hon var smart och lärde sig snabbt många beteenden, men hade jättesvårt med många andra saker. Hon kunde inte göra saker snabbt och kraftfullt. Hon blev jättelåg om något blev fel. Det gick inte att bygga uthållighet/tävlingsträna på något meningsfullt sätt utan att hon blev låg och ledsen. När hon var dryga året tog jag henne till veterinären för att se så att hon verkligen var frisk. Det var hon, men vi fick lägga ner lydnaden ganska länge och fokusera på andra saker. Agilityn var lättare, men det dröjde innan den riktiga tändningen kom där, och jag fick gå långsamt fram och bygga självförtroende i henne i hoppandet.

Wilco ligger någonstans mellan pappa Epic och halvfaster Squid. Han är inte lika känslig och långsam som Squid, men inte heller lika kraftfull och full av självförtroende som Epic. Mogen på vissa sätt, omogen på andra. Med Squid i minnet är jag inte ett dugg orolig för att jag inte ska få massor av fart och jävlar anamma i Wilco. Jag njuter av att utveckla det jag känner att han är mogen för. En lagom balans av fart-övningar, kroppskontroll, shaping och färdigheter för lydnad och agility. Det finns saker som jag inte har tyckt att det är någon idé att göra så himla mycket av, till exempel formell apportering eller rutan. Med Squid hade jag en tanke om att lära henne rutan tidigt. Det tog ett år extra innan jag tyckte att hon var mogen. När jag väl påbörjade det tog det 9 minuter att få henne att hitta rutan med blicken och springa dit i högsta fart utan hjälper. Jag ångrar inte att jag väntade!

Samtidigt går det inte en dag utan att jag har lite dåligt samvete för att jag inte tränar mer. Inte så att jag jämför mig med andra. I alla fall inte så mycket. Mer för att vi har så kort tid ihop med våra hundar, och jag borde ta tillvara på den så väl som möjligt. Det finns ju saker jag tycker att Wilco ska vänta med, men också en massa saker som jag känner att jag faktiskt borde jobba på nu…

Elitlydnad med Squid

Publicerat av
Svara

Under de senaste veckorna har Squid gjort sina tre första elitlydnadsstarter. Vi gick ut hårt med två dagars rankingtävling i Kungsör förra helgen. Resultatmässigt blev det ingen höjdare, men jag fick med mig många positiva erfarenheter ändå. Squid var glad och ganska lagom i attityden. Hon visade att hon klarade alla moment på ett fint sätt – bara inte på samma dag. Hade man fått räkna ihop de bästa momenten från båda dagarna hade det blivit riktigt bra. Det får man så klart inte, men det kändes ändå bra att veta att det går 🙂 På lördagen hade vi några små-missar (omdirigering till apport, dåligt fritt följ, extra kommandon både ner och upp på platsliggningen, extra kommando på läggandet på inkallningen), men framför allt en nolla. Squid halkade på stå-kommandot i rutan och välte ner i ligg. Hon blev så förvånad att hon satte sig upp när jag började gå mot rutan, och nollan var ett faktum. Några moment blev riktigt bra – 10 på sitt i grupp, fjärrdirigering och metallapport. Helt okej vittring med betyg 8. De moment jag varit mest orolig för (sitt i grupp och vittring) funkade ju!

På söndagen hade jag som målsättning att fixa det som var dåligt på lördagen. Det gjorde vi absolut! Fin inkallning (men extra kommando på nedlägg och trots det bra betyg!), kanonbra ruta (men slarvig avslutning), mycket bättre fritt följ, bra dirigeringsapport, bättre platsliggning. Men nu lyckades vi nolla vittring, apport över hinder och fjärr – tre av våra bästa moment från lördagen. Vittringen kändes som ren otur. Squid gjorde en jättefin sortering, men råkar sparka till pinnen innan den som är rätt, så att hon får med den i munnen också när hon griper rätt. Hon lyckas spotta ut den, men nollan är ett faktum. Metallapporten kastade jag snett, och gav ett extra handtecken på väg in, vilket också gav en nolla. Till sista blocket kände jag att Squid var dödstrött under uppvärmningen. Trodde inte att det skulle vara så jobbigt att tävla lydnad, men det var det visst. Fjärren som var så bra på lördagen, låste sig efter halva momentet, och vi fick en tredje nolla.

Här är en film på några höjdpunkter. Tyvärr fick jag inte med söndagens sista block, med den fina inkallningen och rutan, eftersom kameran blev full.

I söndags tävlade vi på en vanlig lydnadstävling i Nora. Hade hunnit träna ett pass sedan Kungsör, eftersom vi har haft agilitykurs hemma hela veckan. Det passet kändes i alla fall bra, och jag kände att det skulle bli roligt att tävla. Så länge Squid tycker att det är kul att gå ut på plan med mig så spelar det inte så stor roll med lite missar. Vi har gott om tid på oss att bli stabila. Tävlingen kändes helt okej. Vi hade två missar – ett missat skifte i Z och förflyttningar på båda ställandena i fjärren. Äntligen fick vi vårt första förstapris! Och 293,5 poäng.

Om man ska analysera lite så är det tråkigt att fjärren och Z har blivit dåligt på 2 av 3 tävlingar. På helt olika sätt. I Kungsör blev hon trött och seg i fjärren. I Nora tog jag kanske i lite mycket med stå-kommandona och hon var lite övertaggad och studsade framåt. I Kungsör satte hon sig inte i Z på söndagen. I Nora satte hon sig två gånger… Fjärren borde vara vårt starkaste moment, och kommer nog att bli det i framtiden. Mer träning i både låg och hög aktivitetsnivå ska till, så att vi får den där stabiliteten som jag vet inte är långt borta. Zätat är en svårare nöt att knäcka. Om jag går baklänges och slumpmässigt säger ”stå”, ”sitt” och ”ligg” så är hon grymt imponerande på signalkontrollen. Har aldrig haft en hund med så bra förståelse. Det är i momentet som hon får förväntningar och börjar göra innan hon lyssnat klart. Här är jag lite mer osäker på vad jag ska göra för att öka säkerheten.

Jag hade planerat tre lydnadstävlingar till under oktober, och hoppades på att kanske ta ett lydnadschampionat. Men idag började Squid löpa, så vi får sammanfatta vår lydnadshöst så här och komma tillbaka vid senare tillfälle.