I helgen jobbade vi en del med signalkontroll på tränarutbildningen. Vi delade med oss av våra bästa tips och kursdeltagarna testade med sina hundar. En vanlig tendens vi ser bland våra elever är att de väntar alldeles för länge (ibland flera år) med att sätta på kommando på beteenden. Jag är övertygad om att det blir svårare ju längre man väntar. Och eftersom vårt system bygger på att hunden alltid kan ta fram frivilliga grundfärdigheter blir man ju inte begränsad till bara kommandon när man har börjat jobba med signalkontrollen. Det verkar som att våra elever skiljer sig från många andras, genom att för det mesta gå för långsamt fram istället för för snabbt… Efter kursen blev det diskussion i Sivs blogg. Det är väldigt kul att det blir diskussion och jag hoppas att ni också får ut någonting av den. Mina åsikter är helt och hållet en produkt av mina erfarenheter. Jag tycker (till skillnad från Morten) att signalkontroll (framför allt att skilja mellan beteenden, vänta-delen har jag aldrig hafr problem med) är rätt svårt och vill gärna göra det så enkelt som möjligt för både mig och hundarna. Jag rekommenderar att det här inlägget läses ihop med kommentarerna i Sivs blogg, så förstår ni kanske mer. Här kommer i alla fall mina signalkontrollsråd.
- Ett beteende måste inte vara perfekt för att man ska sätta kommando på det. Jag har tre kriterier som ska uppfyllas innan jag börjar. 1) Beteendet ser okej ut och har inga större fel. Det blir för det mesta rätt. 2) Hunden tycker att beteendet är kul! 3) Hunden upprepar beteendet i princip direkt när han får chansen efter belöning. Jag menar inte alls att man ska sätta kommando på ett beteende som man inte gillar, jag menar bara att en 3 månader gammal setter inte lägger sig med samma fart och precision som min vuxna border collie och att jag inte tänker vänta på det innan jag lägger på kommando. Jag är nöjd med att settervalpen tycker att det är kul att träna ligg och entusiastiskt upprepar läggandet direkt efter ”fri”, belöning eller lekpaus. Jag är helt övertygad om att jag inte ”cementerar” beteendet genom att lägga kommando på det (tänk, då hade ju alla beteenden varit färdiga och aldrig förändrat sig efter att man la på kommando).
- Det är mer effektivt att föra in kommandot innan beteendet än att göra det samtidigt som beteendet. Den här principen har i alla fall förkortat inlärningstiden väsentligt för mig. Det innebär egentligen bara en timingsmässig skillnad. Eftersom jag vet att hunden kommer att upprepa beteendet så fort hon är klar med belöningen, kan jag ju slänga in kommandot direkt. Jag kan inte se några fördelar med att vänta tills hunden faktiskt påbörjar beteendet. Jag är faktiskt hellre någon sekund för tidig. Precis som jag inte vill klicka samtidigt som hunden äter godbiten, vill jag inte ge signalen när hunden har påbörjat beteendet.
- Ge hunden utmaningar tidigt. Redan under andra eller tredje träningspasset börjar jag föra in att vänta på kommando och skilja mellan kommandon. Jag upplever att det är först då som inlärningen verkligen sätter fart. För så länge hunden kan lista ut vad vi vill utan att lyssna på signalen (som på förra punkten, där hunden lägger sig på repetition och jag slänger in kommandot när jag vet att hunden ändå kommer att lägg sig) bygger ”betingningen” på någon slags hopp om att det blir bra bara man repeterar det tillräckligt många gånger. Jag menar att effektiv inlärning bygger på att hunden gör val. Jag menar också att signalen bara blir viktig för hunden när den faktiskt signalerar någonting. När vi bara ”lägger på kommando” signalerar inte kommandot någonting. Det är andra signaler som berättar för hunden att läggandet kommer att bli förstärkt (att vi har förstärkt det flera gånger tidigare under träningspasset).
- Våga låta det bli fel. Jag är övertygad om att inlärningen går snabbare om vi går bort ifrån att tänka att det måste bli rätt ”nästan varje gång” när vi ger en signal. Ett sådant tänk leder till att vi bara ger signalen när hunden ändå tänker göra det vi ber om, vilket återigen gör att hunden inte behöver lyssna till signalen för att få information. När jag jobbar med signalkontroll hos mina hundar är jag noga med att att inte ge dem den signal de ser ut att förvänta sig och jag försöker lista ut vad de tänker för att ge dem motsatsen. Min träning går faktiskt ut på att försöka lura hundarna att göra fel. De får lära sig att lyssna på signalerna istället för att gissa vad som kommer härnäst. Det är inte heller något problem för hundarna att göra rätt när de först har gjort fel. Speciellt inte om man växlar mellan bara två kommandon. Därför kan ett träningpass se ut så här:
”Sitt” – belöning – ”Fri” – ”Ligg” – belöning – ”Fri” – ”Ligg” – belöning – ”Fri – ”Ligg” – belöning – ”Fri” – ”Sitt” – ”ojdå, kom här!” – ”Ligg” – ”Fri” – ”Ligg” – ”Fri” – ”Ligg” – ”Fri” – ”Sitt” – belöning – ”Fri”.
När hunden misslyckas på sitt nummer två får hon samma utmaning en gång till (sitt efter tre lägganden), fast med frisignal som enda bekräftelse (inga godbitar förrän hon klarar sitten) på att det är rätt. - Belöna gärna passivitet med godbitar när du ska lära hunden att vänta på signal. Det ger en högre förstärkningsfrekvens och högre lyckandeprocent när hunden ska lära sig konceptet. Varför göra det krångligare än det behöver vara? Se bara till att hunden inte blir tveksam när du ger kommandot bara. Min erfarenhet är dock att mina hundar är så sugna på att utföra beteendet på kommando att det inte är något problem. Det är en liten balansgång under något träningspass, men strax förstår hunden konceptet och då kan du också börja kedja och belöna passivitet med signal. (En del saker kedjar jag aldrig helt (belönar ofta för att hundarna sitter stilla i agilitystarter, eller väntar på ”tryck”-kommando när vi tränar kontaktfält, till exempel) medan andra saker kedjas tidigt och i princip aldrig tas isär (uppsitt och nedsitt till exempel). Jag skulle börja lära Pi klass I-apportering här om dagen och det var svårt för henne att vänta på signal eftersom hon alltid har fått gripa apporter direkt. Jag upplevde att det blev för mycket straff och för lite belöning och började belöna passiviteten med godbitar. Jag tror att jag löste problemet på tre minuter och nu är det säkert klart för kedjning.
Jag har fler tankar, men det här får räcka just nu. Är sugen på att jobba mer med signalkontroll när jag kommer hem.
Soliga hälsningar från Bergen. Diskutera gärna frågan i kommentarsfältet och kom ihåg att det här absolut inte behöver vara hela sanningen, det är bara mina egna erfarenheter av vad som funkar snabbast och säkrast (och vad som också funkar bäst i mitt huvud med tanke på vad vi vet om inlärningspsykologi).
