Mot Florida!

Under resan till Bergen försökte jag och Shejpa undersöka hur mycket kul man kan ha på en flygplats. Förrutom det uppenbara – hälsa på människor (helst små människor, hälsar Shejpa) och läsa böcker (mest matte som tycker att det är kul iofs, men Shejpa ser inte ut att ha något emot en tupplur på golvet) så undersökte vi hur mycket träning man kan få ut i en så tråkig miljö. Vi har upptäckt att avstängda bagageinlämningsrullband är jättebra när man ska träna kontaktfält. Lagom höjd och lagom med störningar. När man flyger med hund måste man ju också ha med en bur och när man har tränat crate games blir träningsmöjligheterna genast enorma. Buren är ju ett medtagbart hinder som man kan träna handling, starter, framåtsändande etc. på. Det roade vi oss med på Gardermoen i fredags när vi hade lite för mycket tid över.

Att utveckla flygplatshobbies är en bra grej, för idag har vi nämnligen bokat flygbiljetter för resa till Florida, Shejpa och jag. Det har varit en del kämpande för att hitta en bra lösning för att flyga dit med hunden. Continental Airlines, som flyger från Oslo till USA, ville till exempel ha 7 000 NOK för att ta Shejpa till USA – enkel resa! 😮 Nu har vi i alla fall bokat (med ett annat flygbolag!) och är klara och ser fram emot att upptäcka vilka träningsmöjligheter Newark erbjuder mellan flighterna. Visst är det nervöst att flyga med hund, tänk om några papper helt plötsligt inte är i ordning, tänk om planet blir försenat och man missar anslutningen… Men det brukar gå bra och det är skönt att ha en hund som är så trygg i sig själv och ser allt som ett äventyr.

Nu är det ju inte flygresan som är huvudpoängen med resan. Nej, vi ska gå kurser och träna för Susan Garrett. Så här ser programmet ut:

1 februari – Advances in Dog Training
The seminar is an opportunity for anyone interested in any aspect of dog training to hear it from one of the world’s best. This exciting program will review fundamental principles of dog training and work on improving your mechanics as a trainer. Susan will show you how to apply learning theory into your everyday dog training. Understanding why your dog does what he does will help you work through training challenges facing you in any area of competitive dog training. Learn how to teach your dogs both control for stationary positions (like contacts and sit stays) and incredible motivation so you will have a dog that WANTS to work at any skill you want to work on. This workshop is a combination of lecture, demo and some work with your dog. Included will be games such as; It’s Yer Choice Game and Susan’s very popular “Crate Games”. These 2 games form the foundation of Susan’s Say Yes Dog Training program which has helped many dogs become National or World Champions.

2-3 februari – Foundation Skills for Agility
Say Yes Dog Training Foundation skills create understanding that results in amazing; contacts, weave poles & jumping skills in the dog. Covered during these two days are: some brand new Rear End Awareness Games; to give the dog balance and the ability to weight shift for jumping, contacts and weave entries, targeting skills; for great contacts, 2×2 weave training, seesaw games & more!

4 februari – Masters Handling 1: Rear Cross Day
An entire day focusing on your execution of rear cross over jump, in tunnels & on weave poles. Often times handlers using conflicting body cues will create confusion in their dogs when trying to discriminate between rear cross and post turns. Fast paced rear cross drills will demonstrate how your body cues before and after a rear cross can affect not only the degree of turn you produce from the dog but also how your dog understands your other body cues you use around a course.

6 februari – Double Box Day
Susan Garrett has worked with Greg Derrett for at least 10 days a year over the last 7 years, during this time Susan has won multiple National Agility Championships, 2 World Championships as well as winning the ESPN Great Outdoor Games. Who better to teach you a handling system then someone who has had so much success executing it. Double box day will walk you through Greg’s foundation exercises to help you understand how your position as a handler and a the consistency of the handling system you choose will benefit your dog over their career. Come prepared to work as this fast paced day will run you through many handling drills.

7 februari – One Jump Workshop
This session has been a popular one wherever Susan has presented it all over the world! This workshop will show you how to make use of only ONE jump to teach your dog agility handling fundamentals including: Serpentines, threadles, front cross, rear cross, tight turns, start line excellence, distance work and more. Everyone has the ability to tote around one jump; after this session you can use that one jump to create an unbelievable understanding handling skills for your dog.

9 februari – Tricks to Build Body Awareness
This is a session that guarantees a lot of belly laughs as you are learning. Susan’s dogs have long been famous for their fabulous tricks. All of the tricks Susan will teach you in this session are designed to help your dog become more aware of his body and how to move it, extend it or stretch it. . Things like “Downward Facing Dog” or “Puppy in a Basket”. as well as many many others. These behaviours are not only fun but also very functional in helping your agility dog learn to use his body better. Open to puppies and dogs of any age.

11 februari – Masters Handling 2 – Cueing Turns and Driving Lines
The second in the Master Handling Series this workshop will focus the handlers body position and motion as being pertinent in the dogs understanding of his path. The goal of handling should be to create a dog that drives his current line without the time wasting behaviour of checking in with his handler. The handlers appropriate use of body cues such as deceleration will be examined as a way to enable the dog to predict his next obstacle in your handling path.

Nu hoppas jag bara att allt går så som jag har tänkt det och att vi kommer hem den 13/1 – med nya kunskaper, solbränna och inspiration. Jag behöver lite påfyll inför årets tränarutbildningar, agilityläger m.m. Utöver kurserna hoppas jag på att kunna ta lite privatlektioner också.

Coola Shejpa

Jag och Shejpa har precis kommit hem efter kurs i Bergen i helgen. Vi flög dit i fredags och blev gott mottagna av Bodil med familj. Vi började med en privatlektion på agilitybanan innan vi åkte hem till Bodil och åt middag. Sedan var det grundkurs för tävlingshundar under helgen. Vi hade det jättetrevligt och deltagarna var både duktiga, positiva och trevliga. Shejpa är ett rent nöje att ha med sig på resa. Hon är trygg överallt och slappnar av hur snabbt som helst – oavsett om det är på kurs, på flygplatsen eller i ett nytt hem. Hon är snäll mot alla (idag fick hon hälsa på flera barn på flygplatsen, och barn – det är något alldeles speciellt hälsar hon), men bryr sig inte överdrivet mycket om varken människor eller hundar. Hon går snällt vid min sida och visar upp sin galna sida när vi demonstrerar olika övningar. Jag får nog lära henne lite lydnad också så att jag kan ha med henne på tävlingslydnadskurs i framtiden.

Missy har varit med husse i fjällen igen. Hon har fått sova i sängen, dra husse på skidor ihop med Pavlov och gå promenad i lössnön ihop med Pax. Härligt att hon fick en massa aktivitet och uppmärksamhet trots att jag var borta. Nu ska jag sova så att jag orkar svara på mail, fixa med en spännande resa och träna lite hund imorgon. Hoppas att Gregs nya DVD ligger i brevlådan någon gång under veckan. Jag beställde den innan jul och är väldigt sugen på att se den! Vädret är kasst, snö och regn om vartannat, så det blir kanske inte så mycket utomhusträning i veckan.

Lydnadsträning med Pi

Det är verkligen inget roligt väder just nu. I helgen kom det en massa snö och idag har det regnat på den. Det blir blött! Träning utomhus blir det med andra ord inte så mycket av, vi har promenerat i snön istället. Bra träning både för matte och tjejerna. Det har blivit lite inomhusträning för Shejpa, vi har tagit nya tag med våra nose touches. Har försökt köra på massor av olika underlag och försökt få henne att stå rakt och inte för långt fram med framtassarna när vi inte har target. Vi har haft en liten paus i träningen eftersom jag kände att vi inte riktigt kom framåt, men nu känns det bra igen! Egentligen känns det jättebra, det som behövs nu är verkligen generalisering och det får man inte genom att träna hemma hela dagarna.

Idag och igår hade vi kursstarter. Grundkurs för tävlingshunden och tävlingslydnadskurs. Nästan bara gamla kända ansikten på kurs. Det är jättekul att så många av våra gamla kunder kommer tillbaka gång på gång. Nu får vi bara bli lite bättre på marknadsföring så att vi får in lite nya människor också. Efter kursen idag tränade jag lydnad med Pi igen. Hon är verkligen dödssöt att träna med och det kändes som att hon hade lärt sig en hel del i måndags. Fritt följ kändes bra (inser att jag kanske borde träna det mer med koppel på, det är ju trots allt linförighet i klass I och vi har nästan aldrig tränat det). Jag kan inte helt bestämma mig för vilken position jag vill ha från henne. Just nu lutar jag åt att köpa en lite mer engagerad position, längre fram än vad jag hade släppt en ung border collie. Pi är ju trots allt en annan typ av hund och behöver nog mer attityd för att orka koncentrera sig över längre tid.

Vi jobbade med vårt ställande under gång. Just nu är vi på nivån där jag jobbar med det frivilligt under marsch baklänges. Ställandet är helt okej, men jag behöver mer engagemang när hon följer efter mig för att det ska bli ett riktigt pangstopp.  Jag varierade mellan att belöna attityd i följandet och att belöna stopp och fick gradvis bättre resultat. Efter ett tips på klickerforum tänkte jag att jag också skulle testa omvänt lockande som en del av inlärningen. Ta med riktigt gott godis och locka henne med mig med hjälp av det, men inte klicka och belöna förän hon börjar backa undan.

Vi körde lite platsliggning och det var tydligt att hon har blivit mer stadig i både utgångsställning och i liggande sedan träningen i måndags. Hon låg lugnt plats i 20-30 sekunder och det är bara att träna på. Skönt med en hund som ligger lugnt och stilla utan speciellt mycket ansträngning. Det enda jag får se upp med är att hon har en tendens att lägga sig tillrätta efter en stund. Vi avslutade med att baklängeskedja spring mot mig + utgångsställning. Pi har haft lite svårt att komma i utgångsställning när jag har kallat in henne från sittande om avståndet blir lite längre. Idag började jag med att repetera utgångsställningar och sedan lät jag henne springa frivilligt från Thomas på gradvis längre avstånd. Det fungerade kanonbra och Limpan såg ut att ha kul!

Vårens kurser

Nu ligger många av vårens kurser ute på hemsidan. Jag har gjort om kurssidan en aning så att den ska bli mer användarvänlig och jag hoppas att jag har lyckats med det. Vi tar en omgång med kurser till på Lysaker eftersom vädret inte är så lätt att förutse i vinter (hade vi haft kurs här hemma idag hade nog hälften av deltagarna inte kommit upp för backen) och sedan flyttar vi ut till Son med kursstarter i mars och april. Det blir framför allt grundkurser (för tävlingshundar), lydnadskurser och agilitykurser i vår. I sommar planerar vi också ett agilityläger på fyra dagar. Läs mer under rubriken ”kurs” i menyn ovan.

I helgen var jag hundlös medan Thomas var i fjällen med alla hundarna. Jag åkte till MyDog ihop med Lisa, Mats och Eliver och tittade på agility och freestyle. Det var riktigt trevligt och man träffar som vanligt många vänner och bekanta som man inte har sett på länge. Jag filmade en hel del freestyle, får se om jag (och datorn) orkar lägga ut dem någon gång i veckan. Några program var riktigt sevärda, speciellt imponerad var jag av vinnaren i klass I, en charmig dansk-svensk gårdshund.

Idag var det dags för årets första inomhusträning. Jag har verkligen inte kännt mig speciellt motiverad för att träna lydnad i jul och nu har det kommit en massa snö som gör det ännu jobbigare att få till någon ordentlig träning. Jag började inomhusträningen med att träna min söta setter som ju faktiskt ska bli lydnadshund också. Jag har varit alldeles för dålig på att träna henne. Inomhusträning och tonårssetter var en väldigt bra idé. Hon hade mycket lättare för att koncentrera sig inomhus där det var lagom varmt och lagom med störningar. Vi gick lite fot, tränade på snabba lägganden, inkallningar och platsliggning. Jag tror att jag ska göra det till en vana att alltid ha med henne på inomhusträningen. Det behöver vi om det ska bli något tävlat.

Missy fick också komma ut till slut. Vi började med en apportering med dirigering. Hon var superladdad och började med att tjuvstarta till konen på kommandot ”k” som egentligen bara betyder att man ska se på konen. Men när vi gjorde om momentet var hon kanonduktig! Äntligen hade hon riktigt bra konskick, jag vet inte vad som har hänt, men de var snygga helt plötsligt. Apporteringen var bara klockren. Härligt! Körde lite inkallningar med belöning från Thomas bakom. Tittade på fria följet som verkligen behöver en uppsträckning. Gjorde en dumruta där ställande, sättande och läggande var kanonsnabba – men stadgan i stå och sitt är verkligen under all kritik. Att få Missy att verkligen förstå att man måste hålla alla tassar helt stilla blir vårens utmaning. Vi måste verkligen få ordning på det där. Stadga i stå har alltid varit ett av våra största problem. Fjärren var snygg idag och Missy tyckte att det var jättekul att få träna igen. Nu ska jag bara försöka hitta träningsmotivation och jäklar annamma så att vi kan bli riktigt bra i år!

Luktdiskriminering

Med min gamla hund var vittringsapporteringen det moment som tog längst tid att få stabilt. På något sätt fick jag in osäkerhet i momentet och jag fick både plock i fel pinnar och tugg på tävling. När jag satte igång med Missy valde jag därför att skilja själva luktdelen från apporteringen. Genom att använda post it-lappar kunde jag lära henne att välja min doft i gradvis svårare situationer. Apporteringen lärde jag in separat. Fördelen med att jobba med post it-lappar jämfört med pinnar i början är att de är mindre bitvänliga, men också att det är en extra säkerhet att jobba med någonting som inte alls ser ut som slutmålet (i alla fall när man experimenterar, som vi gjorde). Om det går helt åt skogen med post it-lapparna kan man ju bara strunta i det utan att ha förstört sin vittringsapportering på något sätt.

Många har frågat hur vi lär in luktdiskrimineringen på post it-lappar och hur det blir till en vittringsapportering, så här kommer en snabb steg-för-steg-beskrivning som har fungerat för oss och våra hundar

1) Lär hunden att frysa nosen mot din handflata. Du vill att hunden ska kunna hålla nosen stilla i handflatan i 3-5 sekunder innan du går vidare. Omvänt lockande är ofta smart för att öka tiden.

2) Sätt en post it-lapp i handflatan och låt hunden frysa nosen mot den (utan att bita i den)

3) För över post it-lappen till en vägg. Se till att hunden kan söka upp lappen och markera den i ca. 3-4 sekunder oberoende av din position. Jag föredrar att börja med lappen på en vägg eftersom hunden inte trampar runt i den då.

4) Börja ”gömma” lappen så att hunden sätter på näsan. Se till att bakgrunden och lappen har ungefär samma färg. På Missy räckte det att flytta runt lappen på frysboxen – långt nere, bakom ett hörn, under handtaget etc. För Pavlov klippte vi ner lappen så att den bara var någon centimeter stor för att få honom att sätta på näsan. Man ser ofta tydligt när hunden går från att titta efter lappen till att börja nosa efter den.

5) När hunden använder näsan för att hitta lappen brukar det inte vara något problem att sätta dit några lappar till som störning. Ingen av våra hundar hade något problem med det, men om du får problem kan du testa att köra mer och svårare nosövningar med en lapp och sedan föra in de andra lapparna på lite avstånd. Använd plasthandskar eller medhjälpare för att hantera de ”luktfria” lapparna. Du kan tidigt låta någon annan hantera de lapparna som inte luktar som dig. Våra hundar hade inga problem med det, trots att det var husse som var förare och matte som var ”tävlingledare” (eller tvärt om). Byt plats på lapparna hela tiden, speciellt på den som är rätt. Utmana hunden genom att då och då ”gömma” rätt lapp extra svårt. Om du har använt en minilapp för att få hunden att sätta på näsan är det läge att göra den lika stor som de andra.

6) Placera lapparna på golvet och gör samma sak. I början är det en fördel att hunden startar nära lapparna och är lugn, men efter ett tag kan man också testa så att hunden klarar av uppgiften trots högre stressnivå, du kan tex. låta hunden springa till lapparna, belöna med lek etc. Ta också med lapparna ut. Jag satte dem på en hopphinderbräda så att de satt fast i underlaget. Tänk på att gärna träna när det blåser ute, första gångerna hunden får vittring i näsan genom vinden kan den markera första bästa lapp. Hunden måste lära sig att det inte lönar sig utan att man får kolla vilken lapp det är som vittringen kommer från.

7) Börja lägg till pinnar som störning. Först på lite avstånd, sedan mitt bland lapparna.

8 ) Sätt lapparna på pinnarna. Ta i både rätt lapp och rätt pinne.

9) Variera dig. Låt hunden ibland markera lapp utan pinne (trots att det ligger pinnar på golvet), pinne med lapp eller pinne utan lapp (trots att det finns lappar på golvet).

10) Gå gradvis över till att bara träna med pinnar. Var uppmärksam och bryt hunden lugnt om han skulle plocka i fel pinne. En bra idé som jag fick av Maria Hagström är att låta hunden springa till pinnarna från tävlingsmässigt avstånd, medan du står nära pinnarna och kan se precis vad hunden gör.

11) Lägg på apporteringen. En del hundar apporterar spontant om de inte får klick för nosmarkeringen på en stund. Annars kan det vara en bra idé att baklängeskedja. Kör lite apportering av en pinne (naturligtvis med din lukt på) och lägg sedan på luktfria pinnar. Här kommer det alldeles säkert bakslag i form av plock i fel pinne. Bryt hunden lugnt om det händer och försök hålla träningen stressfri. Undvik att blanda in spring och lek i början.

Lycka till!

Film på Missy på steg 5:

Tränarutbildningar

I år kommer vi att hålla två tränarutbildningar. Målsättningen med våra tränarutbildningar är inte att alla ska lära sig samma sak. Tvärt om. På våra tränarutbildningar vill vi lära dig att använda klickerträning så effektivt som möjligt för att nå dina mål. I grunden ligger ett coachingsystem där du själv sätter upp målsättningar och planer som du genomför under året med vår hjälp – under våra träffar, eller via telefon, video, mail och msn mellan träffarna. Vi vill få fram bra tävlingsekipage och framför allt bra tränare. Trots att träningen blir väldigt individanpassad tror vi att bra tränare behöver få träna på annat än bara sin egen huvudgren, det är utvecklande för båda hundar och förare. Därför kommer vi att ge alla deltagare små utmaningar att lösa under året.

På kursen får du bland annat lära dig

  • Utveckling av belöningar – fart, driv och motivation
  • Shaping – få fram nya beteenden
  • Kontroll, störningssäkerhet, kvalitetssäkring av beteenden
  • Signalkontroll
  • Klassisk betingning i hundträning
  • Kroppskontroll och viktförskjutning för tävlingshundar
  • Uthållighetsträning och kedjning
  • Vardagslydnad med klickerträning
  • Nosarbete – jakt, bruks, luktdiskriminering
  • Foder och näringslära
  • Hundens etologi
  • Inlärningspsykologi
  • Fysisk träning och skadeförebyggande åtgärder
  • Träningsplanering och utvärdering
  • Grundträning i lydnad, agility, bruks och jakt
  • Att träna för tävling. Tävlingspsykologi

Vi har delat upp tränarutbildningarna i två steg. Det ena är för dig som redan har gått Canis klickertränarutbildning. Den är lite kortare och ger dig möjlighet att verkligen komma vidare från grundfärdighetsstadiet. Den andra kursen är till för dig som inte har en tidigare tränarutbildning i bagaget. Den är fyra heldagar längre och går igenom vår träningsfilosofi från grunden. Som det ser ut nu är det två väldigt kvalificerade gäng som kommer starta utbildningarna – engagerade, flitiga och duktiga tränare med höga målsättningar. Det finns platser kvar på båda kurserna, speciellt på steg 1. Vi har tydligen inte varit bra nog på att nå ut till nya kunder. Intresset för steg 2 visar i alla fall att våra gamla elever är väldigt nöjda och gärna jobbar ihop med oss ett år till.

Vi har satt sista anmälningsdag till 15/1 – anmäl dig nu!

Läs mer om priser och innehåll på våra kurssidor (under fliken ”kurser” ovan) eller sicka ett mail till mig på fanny@klickerklok.se, så svarar jag gärna på frågor!

Vinterbilder

Det har inte blivit så mycket träning under jul och nyår. Igår var Karine, Tone och Therese här och vi tränade lite agility, men annars blir det mest promenader och slappande. Jag har lite svårt att motivera mig just nu och vintervädret gör det knappast enklare. Idag var det i alla fall lite sol, så jag tog med kameran ut på promenad:


Missy och Shejpa gör de fulaste miner de kan komma på


Race över åkern


Missy mus


Poserar

Racercocker


Inkallning

Juldagen

Då var julafton över och vi har för en gångs skull firat den hemma. Jättehärligt att kunna ha alla hundarna hemma och låta familjen komma hit. Vi blev ett gäng på nio personer som åt julmiddag och delade ut julklappar igår. Hundarna fick hjortben inslagna i julklappspapper och var upptagna hela kvällen. Vi fick fina julklappar, bland annat de vackra förstoringarna som jag visar nedan. Idag är det juldagen och vi har en slappardag hemma innan vi åker till Göteborg imorgon. Sverker och labradorgrabbarna kommer hit när som helst och förhoppningsvis blir det lite träning innan det blir mörkt igen.


Missy slappnar av med en kopp te på juldagens morgon


Fin bild på Shejpa förstorad


Thomas hundar på hedersplats i vardagsrummet/lektionssalen


Min bror Jonathan har fått en setter på huvudet

Husse och matte

När ska man använda klickern?

Olika klickertränare använder själva klickern i olika stor utsträckning. En del använder bara klickern till den allra första nyinlärningen, andra klickar varje gång de har tänkt ge hunden en belöning. Under det senaste året har jag experimenterat med lite olika varianter. Från att klicka nästan alltid när jag jobbade med grundfärdigheter och inlärning, till att nästan inte klicka alls. Det har varit intressant. När jag nästan slutade använda klickern helt, insåg jag när jag verkligen behövde den – och när jag trivs bäst utan.

En del (klicker)tränare menar att klickern är så väldigt svår att använda, att det väldigt lätt blir fel och att hunden lätt får med sig vidskepliga beteenden om man använder den för länge. Det känner jag inte helt igen. Jag hade aldrig de problemen när jag klickade för nästan allt. Delvis är det väl en timingfråga, men också en fråga om vad hunden är van vid. Trivs man med att alltid använda klicker, så är det helt okej för mig. Så länge man inte begränsar sig i sin träning genom att göra det…

Det finns en stor anledning till att jag tycker att det är skönt att ibland lägga bort klickern. Det gäller framför allt när jag jobbar med stadgebeteenden (stå, sitt, ligg etc.), eller beteenden som ska pågå under längre tid (tex. fotgående).  Här är mitt kriterium att hunden ska fortsätta med det hon håller på med tills  hon får frikommando.  Jag kan belöna hunden med godbitar flera gånger under platsliggningen, men  hunden fortsätter med beteendet tills jag säger ”fri” eller ger ett annat kommando. Om hunden lyfter på armbågarna när jag är på väg tillbaka med godbiten, lägger jag tillbaka godbiten i fickan och väntar en stund innan hunden får nästa belöningschans. Godbiten är inte hundens förrän den är i hundens mun och jag inte har en chans att ta tillbaka den. Här väljer jag att inte använda klicker.

Många lär hunden att hålla positionen på klicket, så att man kan klicka hunden under tex. en platsliggning utan att hunden går upp. Det gör jag också, men när det blir fel (hunden reser sig) så får jag och de flesta andra jag har sett, problem. Vi har ju ett avtal med hunden om att klick faktiskt betyder att det kommer en godbit. Att lägga tillbaka godbiten i fickan och gå tillbaka känns inte helt rätt. Alltså gör de flesta ett mellanting. Man fryser rörelsen tills hunden lägger sig ner igen och sedan kommer godbiten. Det här blir väldigt lätt ett mönster. Få hundar slutar helt med att lyfta på armbågarna eller ställa sig upp. Det blir en liten kedja där man först reser sig och sedan lägger sig ner på nytt och får sin godbit. Been there, done that…

Utan klickern slipper jag dåligt samvete och numera klickar jag sällan om jag inte kan garantera hunden godbiten. Jag ser inte direkt några fördelar med att klicka när man ändå håller på med ett beteende som ser likadant ut över lång tid.  I början av träningen kan jag naturligtvis använda en klicker, men då ser jag också i större grad till att jag tar ansvar för att hunden inte gör något oönskat mellan klick och belöning, genom att vara nära och snabb med serveringen.

Det som har varit häftigast har varit att upptäcka när jag verkligen behöver klickern. Jag gjorde mycket shaping utan klicker och kommer fortfarande på mig själv med att glömma den när jag shejpar.  Ibland har träningen känts trög och ineffektiv. När jag sedan plockat fram klickern har det varit en enorm skillnad! Klickern är verkligen en enormt effektiv markör när man har bra timing och vet vad man vill ha.

Numera klickar jag när jag vill markera något speciellt (och det är rätt ofta), i övrigt ger jag rätt mycket tysta belöningar (att belöningen kommer upp ur fickan eller närmar sig hunden är förstärkande nog i många fall, tycker jag) och naturligtvis finns det många andra belöningsmarkörer, tex. ”varsågod” (spring till din avståndsbelöning) eller ”ta den!” (nu får du ta din leksak).