månadsarkiv: april 2011

Skånepåsk

Publicerat av
5

Då var jag äntligen hemma igen efter en påskvecka i Skåne. Squid, Epic och jag åkte ner på måndagskvällen medan Shejpa fick stanna hemma med Thomas. På tisdagen var vi utanför Trelleborg och tog privatlektioner i vallning för Paul Tomkins. Båda hundarna fick nyttig träning och speciellt Epic var en liten stjärna. Från Trelleborg tog jag vägen om Ystad och Österlen på väg till Bromölla. Kul att se något nytt, vissa vägar i Skåne börjar jag bli lite väl bekant med.

I Bromölla startade jag upp en tränarutbildning för sex väldigt engagerade och lättlärda deltagare. Vi jobbade framför allt med belöningsutveckling, burlekar och shaping. Nästa gång jag åker dit är det mitt i sommaren och temat blir signalkontroll. Vi har startat upp Facebook-grupper för alla tränarutbildningar och där är det full aktivitet. Deltagarna diskuterar träning, lägger ut filmer och stöttar varandra. Thomas och jag kommer naturligtvis med så mycket hjälp och idéer som möjligt. Ett utmärkt sätt att hålla kontakten mellan samlingarna och se till att ingen fastnar i träningen.

På torsdag eftermiddag åkte jag vidare till Skurup där jag träffade Cecilia och tog in på ett B&B ganska nära hallen där Gåsahoppet skulle gå. Det blev tidiga morgnar med en hund i klass 1 och 2 och sedan kunde jag naturligtvis inte lämna hallen förrän tävlingarna var slut (borde kanske göra något åt mitt agility-beroende), vilket ledde till att jag tillbringade 13 timmar i hallen på torsdagen och nästan lika många på fredagen. Hallen är jättefin, men det blir en ganska hög ljudnivå och man blir ganska mör av två dagar där inne.

För Squid och mig blev det stolpe-ut under tävlingarna, men det kändes inte som att det gjorde så mycket. Jag hade nog inte riktigt rätt fokus, jag saknade Shejpa och var redan ganska trött. Squid skötte sig i alla fall utmärkt! Tänk att det har gått från att jag var orolig för om vi någonsin skulle kunna tävla, till att jag faktiskt är stolt över hur hon uppför sig på tävling! Jag låter henne fortfarande inte sitta och titta på när andra kör, det hade nog blivit för mycket. Hon klarar alldeles utmärkt att höra att andra tävlar i närheten, att vara avslappnad trots att det är andra hundar över allt och nära inpå, att ligga ner med huvudet i marken och bara ta det lugnt i några minuter (några meter från banan), att göra tricks, gå fot och leka med mig. Hon har känts mer avslappnad än någonsin när det har varit hennes tur och hon har inte verkat ha en tanke på att röra en enda tass i starterna.

Resultaten då? I agilityklass 1 fick vi till ett jättefint lopp, men hon missade en port i slalom. Jag vet inte om det berodde på att hon var övertänd, eller om hon halkade lite på underlaget. Sedan var det en öppen hoppklass, och jag får nog erkänna att jag är så trött att jag har glömt hur det gick. Jag har för mig att det var något med slalom som strulade igen. Det känns som att vi måste träna mer slalom, det har vi nästan inte gjort på hela vintern. På söndagen började vi med hoppklass 2. Jag blev jättenöjd med starten, men i sista delen av banan placerade jag mig nog lite dåligt och hon rev långhoppet. Då tappade jag fokus lite och det slutade med en disk. Efter det loppet åkte vi till Trelleborg och tävlade vallning. Det blev inget jättebra race för mig och Squid. Det var svåra förhållanden och jag var nog inte helt skärpt. Jättenöjd med att vi fick fullt på delningen i alla fall, det har ju varit det moment jag har haft svårast för tidigare. Vi åkte tillbaka till Gåsahoppet för att titta på klass 3, men när jag kom fram såg jag att de precis hade kört igång den öppna hoppklassen och jag hade ett väldigt sent startnummer. Det blev ingen banvandring för mig, men det fick gå ändå. Det här loppet var nog det bästa under helgen. Tyvärr var jag lite desorienterad innan slalom, avstånden såg inte riktigt likadana ut inne på banan som de hade gjort utanför. Squid rev hindret innan slalom, men gjorde resten av banan riktigt bra.

Resten av dagen tittade jag på klass 3, framför allt large. Det blev riktigt spännande eftersom jag har så duktiga vänner! I agilityklass 3 vann min vän och elev Bodil från Bergen i Norge med sin fantastiska border collie Ted (Epics halvbror). Ted fick cert och blev därmed svensk agilitychampion. Tvåa var Mette med Tux som verkligen gjorde många fina saker under tävlingarna med tanke på att Mette inte kan springa ordentligt med sitt onda knä. Jag unnade henne verkligen en topp-placering. I hoppklass 3 var det också spännande. En annan favoritkelpie med matte vann den här gången. Grattis Mija och Rasken till vinst och hoppcert (som de på måndagen följde upp med vinst och championat i Vetlanda)! Öppenklasserna under dagen var en cup och vinnaren fick bensincheckar från Preem. Bäst i large under de två öppenklasserna var en tredje favoritkelpie med matte! Grattis Petra och Lira! Det är definitivt värt många timmar i en stökig hall för att få heja på sina vänner! Jag saknade verkligen att köra med Shejpa i klass 3, men det här gjorde att det kändes mycket bättre.

Epic har fått vara med in i hallen i flera omgångar. Han är bara överlycklig. Jag är övertygad om att han tror att agilitytävlingar är kalas i hans ära. Han vill kramas och pussas med alla! Han är fascinerad över små hundar, men mest intresserad av människor. Han kunde ligga bredvid largebanan medan jag tittade på agility. Ibland blev han lite upphetsad eller intresserad, speciellt när det var udda raser som körde (vorsteh var coolast sa han!). I början belönade jag när det hände upphetsande saker, men när hans lilla huvud började gå i raketfart fram och tillbaka mellan banan och mig så kunde jag konstatera att han var mer intresserad av godbitar än av agility och styrde om beteendet så att han låg längre och längre stunder med huvudet i marken istället.

Från Skurup åkte jag vidare till Lund och höll två dagars kurs för Lunds Hundungdom. Det var varmt, men väldigt roligt! På söndag kväll upptäckte jag att Squid hade börjat löpa. Snacka om timing! Jag har försökt berätta för henne i veckor att just nu hade varit en väldigt bra tid att börja löpa. Direkt efter Gåsahoppet och med 24 dagar till inplanerad lydnadstävling. Vilken lydig hund som lyssnar på sin matte! Dessutom verkar det som att hon kommer att höglöpa när jag ändå hade tänkt ta med henne till Norge. I Norge ska hon paras med Win och Epics pappa Hemp. Jen har löpt i 18 dagar och är mitt uppe i sin kärlekssemester i Partille utanför Göteborg. Jag tog vägen förbi Göteborg på väg hem och hälsade på Jen och hennes pojkvän Loki. Hade väl förhoppningar om att kunna ta med henne hem, men hon hade andra planer. Hon parade sig igår kväll (för fjärde gången) och var lika villig i morse (fast då fick hon inte para sig), så hon fick stanna kvar en stund till.

Jen och Loki

Idag har jag kört hem från Göteborg och tillbringat resten av dagen i ett halvsovande eller sovande tillstånd. Jag behöver nog några dagar nu för att samla ihop mig igen. På fredag åker jag till Stavanger och håller agilitykurs. I nästa vecka blir det parningstur till Tønsberg och helgkurs i Tromsø. Full fart! Shejpa tycks må väldigt bra och har fått klartecken från veterinären att simma imorgon. Då blir hon nog glad! I nästa vecka ska jag sätta igång med lite träning igen. Det är bara några veckor kvar till landslagsuttagningarna nu!

Ändrade planer

Publicerat av
3

Det blev lite ändrade helgplaner för mig. På fredagsmorgonen blev Shejpa snabbt dålig med kräkningar och ont i magen. Vi åkte in till vår fantastiska lokala veterinär som tog emot oss snabbt. Efter undersökning och röntgen konstaterades det att något satt fast i tarmen på Shejpa och hon fick stanna för operation. Hon opererades i fredags eftermiddag och fick stanna på kliniken för övervakning över natten. Jag hämtade henne igår kväll. Hon klarade operationen bra och var galet pigg när jag kom för att hämta henne. Jag fick titta på strumpan som de opererat ut ur tarmen och Shejpa ville helst äta upp den igen. Nu handlar allt om att se till att hon fortsätter att må bra och att slippa komplikationer efter operationen. Hon äter små mängder specialfoder många gånger om dagen, ska gå i koppel i två veckor och undvika ansträngning under samma period. Det bir naturligtvis varken tävling i Nybro eller på Gåsahoppet för Shejpas del. Om allt går som det ska så tycker veterinären att det är realistiskt att vi kan starta på landslagsuttagningarna om en månad, så det får bli vårt fokus. Himla onödigt att gå och svälja strumpor sådär. Nästan en månads träningstid försvinner och hela kalaset gick på 23 290 kronor…

Det var på sätt och vis tur att jag inte åkte iväg i fredags, för det har varit fullt upp med lammning här i helgen. I fredags kväll, medan vi väntade på nyheter om Shejpa, blev ett lamm dåligt och vi fick ta in honom för uppvärmning och sondmatning. Han var så kall att det inte ens gav utslag på den digitala termometern och han rörde sig knappt, men med mat och en elektrisk madrass i en biabädd så återfick han under kvällen normal temperatur och kunde återförenas med sin mamma och bror. Samma kväll föddes det trillingar ute i hagen som fick flyttas in i en lammningsbox och stackars Thomas som skulle hålla kurs i Norge på lördagsförmiddagen kom inte iväg förrän tidigt på lördag morgon. Igår föddes det två tvillingpar och totalt har vi nu 20 lamm och en hel del tackor kvar som ska lamma. Jag är väldigt glad att Cecilia har varit på besök och hjälpt till med fåren. Cecilia åkte hem igår och tog med sig Jen till Göteborg. Jen bor nu hos sin blivande kavaljer Loki i väntan på höglöp och parning.

Thomas kommer hem ikväll och det är dags för mig att än en gång börja planera avresa. Imorgon åker jag ner till Skåne för en något förkortad turné. Hemma igen om en dryg vecka. Shejpa får stanna med Thomas.

Uppdatering

Publicerat av
4

Det var länge sedan jag bloggade, det är fullt upp här med lammning (13 lamm hittils, många fler ska det bli), kurser och träning. Det har inte varit många lediga dagar under de senaste veckorna. För knappt två veckor sedan tävlade Shejpa och jag på Kumla BKs klass III-tävling i Askersund. Vi fick till ett riktigt flytigt lopp i agilityklassen, där jag framför allt lyckades få till linjer och tighta svängar. Shejpa vann klassen med ganska stor marginal. I hoppklassen fick vi till en riktigt bra start, men sedan hoppade hon över en tunnel istället för att gå in i den… Här kommer film från tävlingen:

I förra veckan gick vi vallhundskurs i tre dagar och i helgen hade vi tränarutbildning här hemma. Shejpa har fått börja simma i bassäng för att komma i bättre fysisk form inför sommaren. Jag kör också en hel del hoppteknik med henne och har tittat på var vi kan få bättre fart på agilitybanan, till exempel in i tunnlar. Det jobbade vi på i måndags när vi hade träningspremiär på klubben. Det är så härligt att träna utomhus igen och vi var ute i solen i flera timmar och tränade i t-shirt. Vi började träna bordet eftersom det ska vara med på landslagsuttagningen. Hon har inga större problem med hindret, men klarar inte av att jag springer förbi i full fart än. Bordet är ju ganska lågt och det är lätt att flyga av det om man kommer i full fart. Epic och Squid fick också testa det låga bordet.

Idag var det premiär för träningsgruppen på Kumla BK. Vi byggde en hopp 2-bana av Kenth Svartberg och jag körde båda hundarna. Själv var jag lite seg i både kropp och huvud, men hundarna skötte sig helt okej. Imorgon åker jag söderut för en lite längre turné i Småland och Skåne. Jag ska tävla agility och vallning, hålla kurser och valla. Det ska bli roligt, men jag är ganska hemkär och tycker egentligen att 11 dagar på resande fot är lite mycket. Dessutom jag har som vanligt inte fixat boende för alla dagar än, så det kan bli lite spännande…

Jen började löpa i lördags, så det blir parning i påsk. Jen ska paras med Loki och förhoppningsvis kommer det valpar runt midsommar. Squid ska paras med Killiebrae Hemp (pappa till Epic och Win), förmodligen börjar hon också att löpa snart. Läs mer om våra planerade kullar på vår kennelhemsida.

Hundträning handlar om känslor

Publicerat av
15

Det här blogginlägget handlar om någonting som jag har funderat på ganska länge, men jag har hittils inte hittat rätt ord för att skriva ner det. Jag tyckte att det blev lite tydligare när jag tittade på den här filmen av Susan Garrett (den är ganska lång, men du behöver bara se från 1:45 – till ca. 5:00 för att se vad jag pratar om).

Många hundtränare är duktiga på att träna nya beteenden, de har genomtänka planer och bra timing. De förstår de vetenskapliga principerna kring inlärning och kan applicera dem praktiskt. Trots det blir resultatet ofta inte jättebra ändå. Hunden kanske kan alla moment, men orkar inte vara engagerad under ett helt tävlingsprogram. Den kanske har jättebra förståelse för agilitygrunderna, men springer inte så fort den kan. Den kanske älskar agility, men blir alldeles för het och galen på banan. Ett annat exempel är hunden som kan många nyttiga beteenden, men som blir alldeles blockerad av saker i vardagen och så är kunskaperna som bortblåsta.

Hundträning är så mycket mer än att bara lära hunden olika färdigheter. Jag skulle vilja påstå att hundträning handlar enormt mycket om känslor. När vi tränar hunden måste vi hitta rätt känsla och associera den med den uppgift eller situation vi presenterar för hunden. Om vi inte har hittat rätt känsla från början, så spelar det inte så stor roll hur mycket vi tränar – resultatet blir ändå inte som vi har tänkt oss. I grunden kan man säga att det finns känslor som ”bra” och ”dåligt”, där ”bra” är associerat med belöning och ”dåligt” är associerat med straff (till exempel utebliven belöning). Det är på något sätt grunden för hur vi tänker oss att inlärning fungerar. En ”bra” känsla (när man får belöning) leder till att ett beteende upprepas oftare och blir starkare.

Problemet är att många stannar där och inte inser att det finns många fler nyanser än så. Det är inte säkert att samma ”bra”-känsla är optimal på agilityplan som när man ska göra en fjärrdirigering i lydnaden. Det är inte säkert att godbiten som hunden tycker är god är den belöning som skapar den optimala känslan i alla lägen. Det är inte heller säkert att alla träningsmetoder lyckas föra över känslan från belöningen till uppgiften på ett optimalt sätt.

Ännu svårare blir det när det handlar om känslor på ”dåligt”-skalan. Här ingår till exempel de känslor som väcks vid utebliven belöning, när vi tar bort en belöning eller när vi tar bort möjligheten att tjäna en belöning (till exempel när vi bryter hunden i ett moment och gör om). Att hitta rätt känsla här kan vara jättesvårt. Vi vill ju sällan att hunden ska tappa självförtroende, bli passiv eller långsam. Snarare vill vi att de här felritualerna ska skapa en känsla av jävlar anamma, en lust att försöka igen och en skärpning av koncentrationen. Får vi alltid det? Vi kanske behöver olika felritualer som skapar olika känslor, beroende på om vi vill att hunden ska springa snabbare på nästa inkallning, eller om vi vill att hunden ska vara tyst och koncentrerad i fria följet.

Sammanfattningsvis så skulle jag vilja påstå att hundträning till stor del handlar om känslor. Utan rätt känsla blir resultatet inte bra. Det handlar om att hitta rätt känsla i alla delar av träningen och att föra över den känslan till de beteenden och situationer vi sätter hunden i. De konsekvenser vi ger beteenden inte är mycket mer än den känsla de väcker. Belöningar är inte en sak, utan en ritual som väcker olika typer av känslor. Fundera alltid över känslan först och beteendet sedan.

Den glada nyheten är att den här insikten ger oss mycket större möjligheter att nå fantastiska resultat även med hundar som inte är lättmotiverade av naturen, hundar som har svårt att hantera ”fel”-känskor och hundar som blir för mycket.

Om du är intresserad av att höra mig utveckla de här tankarna så kommer jag att hålla en kurs om belöningsutveckling i Karlstad på söndag. Det finns åhörarplatser kvar och det kostar bara 200:- att komma och titta på. Läs mer här.

Det finns mycket mer att skriva om på det här ämnet. Kommentera gärna och kom med egna funderingar, så blir det lättare för mig att spinna vidare på samma tema i bloggen.