månadsarkiv: januari 2009

Lunchagility

Publicerat av
3

Jag passar på att utnyttja luncherna till agilityträning. Shejpa fick några balansbommar idag och hon var jätteduktig 🙂 Det var svårt att få henne att göra fel idag:

Med Missy har jag jobbat med att ändra hennes attityd. Jag har mer och mer insett att det är attityden som ställer till med problem i lydnaden. Alla problem vi har tycks lösa sig automatiskt när hon har en lugnare attityd. Fria följet blir bra, halter och utgångsställningar blir raka, stadgan blir bättre och det blir mindre rörelse i fjärrdirigeringen. Istället för att fokusera på detaljerna där ska jag fokusera på hennes attityd. I agilityn har jag insett att det nog handlar om samma sak. Allt det vi har problem med: rivningar, att hålla sig kvar i slalom, att korta in sig och svänga tight, att sitta helt stilla i starten, att träffa rätt på balansbommen varje gång. Alla de sakerna tror jag hade löst sig om hon bara kunde tagga ner några steg. Vår agilityträning har därför fått en helt annan prägel de senaste dagarna. Det är tråkigt, men nödvändigt. Mycket sitta stilla, omvänt lockande och passiva godbitbelöningar. Här är en film på våra lunchpass. Jag har klippt bort det tråkigaste, så ni kan ju tänka er dubbelt så långt med bara sitta stilla också:

Belöna för att du vill eller belöna för att du måste?

Publicerat av
5

En sak som Maria har satt ord på under de här dagarna, som vi själva har tänkt länge, men kanske inte har formulerat så bra, handlar om hur man ska jobba för att få hunden fokuserad under träningen. Maria menar att man bör basera sig på hög förstärkningskvalitet för att få hunden att vilja söka upp föraren igen och vela jobba för att få tillbaka den fina belöningen på nytt, snarare än att hålla en hög förstärkningsfrekvens för att få hunden att hålla fokus. Jag tror att det här är en jätteviktig poäng. Jag och Thomas brukar kalla det ”belöna för att du vill, inte för att du måste”. Om du måste belöna hunden hela tiden under träning för att han inte ska lämna dig, bör du se över dina belöningsritualer och se till att hunden verkligen längtar tillbaka till belöningen. Ser hunden glad ut under belöningen? Går det kortare tid innan hunden söker din kontakt nästa gång? Vill hunden verkligen ha (och jobba för) belöningen, eller accepterar han den bara för att den är gratis?

Squids första lydnadskurs

Publicerat av
1

Idag var det Squids tur att gå kurs för Maria Hagström. Det var en ny och ganska annorlunda grupp idag jämfört med igår. Hundar på många olika nivåer med många olika typer av problem. Squid har jobbat jättebra hela dagen. Jag är verkligen stolt över min lilla valp, hon kan koncentrera sig och jobba lika bra som de vuxna hundarna. Första passet körde vi störningsträning i fotgående (baklänges) och sitt. Hon var jätteduktig på att inte låta sig luras av varken människor eller andra hundar. Sedan körde vi ett pass med samma sak i par och Squid fick bland annat sina första sittanden i grupp (1 meter från främmande hund som viftade på svansen och tittade på henne). Det gick kanonbra. Vi jobbade också lite med stadga i stå.

På eftermiddagen fick Maria välja tema åt oss och då jobbade vi på signalkontroll, men med signaler som inte är så ”viktiga”. Jag jobbade med ”ta den” och att hon bara skulle ta leksaken på den signalen. Proofade också genom att stå med ryggen mot henne m.m. Fick fram väldigt fin och passiv attityd i den övningen och jag kunde lägga in lite andra signaler, som ”sitt” och få en bra reaktion. Squid har varit trevlig mot alla hundar och accepterat att hundar i princip sträcker in nosen i hennes bur. Hon har legat i öppen bur nästan hela dagen och hon var rejält trött på slutet. Jag är jättenöjd med henne idag och hon har imponerat mig med härlig arbetsattityd och koncentration. Imorgon har vi i uppgift att köra en tävlingsmässig kedja. Det ska bli kul och jag tror att vi kommer lyckas riktigt bra (även om det inte direkt blir tävlingsmoment vi kör).

Ta det lugnt Musen!

Publicerat av
1

Andra dagen med Maria Hagström och idag mår jag faktiskt mycket bättre! Gårdagens krasslighet är som bortblåst och jag har haft mycket energi. Vi började dagen med att göra en tävlingsmässig kedja. Med Missy bestämde jag mig för att göra ett kort fritt följ, inkallning med stå och ligg och sedan transporten till nästa moment (rutan). Jag började uppvärmningen med att friska upp inkallningen, men ägnade större delen av tiden åt att få henne i rätt sinnesstämning för fritt följ. Mycket omvänt lockande i halterna och lugn och ro. Jag fick fram en jättebra attityd under uppvärmningen, men så fort vi kom in i ridhallen och det blev tävlingsmässigt, så gick hon upp ett hack i aktivitetsnivå. Fria följet var mycket bättre än igår, men hon behöver vara ännu lugnare. I inkallningen tjuvstartade hon från stå, så jag gjorde om. Den blev inte jättebra, men okej. Efter inkallningen fick hon sin vanliga låsning där hon bara tänker på konen, så det var där jag hade lagt belöningen för att kunna belöna att hon söker upp mig och går en bra transport. Det var trögt, men jag fick till slut till bra fotgående mot konen och kunde belöna.

I nästa pass fick vi värma upp hundarna igen och jobba med inmarsch på plan och att starta upp fria följet. Nu kändes Missy helt underbar under uppvärmningen och jag insåg att mina problem med snea sättanden nästan helt är beroende på för hög aktivitetsnivå. När attityden var rätt blev också halterna och utgångsställningarna perfekta. Väldigt skönt att veta! Inne på planen gick hon återigen upp i aktivitetsnivå (och de snea högerhalterna kom tillbaka), men hon var lugnare än under det tidigare passet. De här två passen med tävlingsträning var jättenyttiga och det är enormt viktigt för oss att göra mycket av den typen av träning om vi ska få till det på tävling. Det är ju som Maria säger, väldigt dumt att behöva göra alla misstag på tävling istället för att få fram dem under träning och fixa dem. Och om man inte kör långa sekvenser och tävlingsmässig träning utan belöningar, så får man förmodligen inte fram de fel som poppar upp på tävling. Dessutom vet jag hur enormt stor skillnad det blir på Missys tävlingsprestation om vi kör mycket tävlingsträning, det var väldigt tydligt i somras när vi körde en liten drive med det inför NM.

Sista passet blev mer slipande på detaljer. Jag ville kolla på fjärrdirigeringstekniken och apporteringarna. Min egen slutsats kring fjärren är nog att det också handlar väldigt mycket om aktivitetsnivå. Om jag kan få henne lugn och stadig där så löser det sig nog väldigt lätt. Hon har ju rätt bra teknik i grunden. Apporeringarna var generellt bra idag. Jag ska tänka på att träna med väldigt lätta apporter för att undvika omtag när de dyker upp på tävling. Marias slutord till oss var som vanligt: ni måste bara träna! Och tänka på attityden. Och se till att det blir tydligare för hunden när det blir fel… Det har jag lite svårt för, det där med att hitta bra sätt att ”fela” hundarna på. Ska absolut börja experimentera mer med det.

På lunchen satte jag upp balansbommen, en tunnel och ett hopphinder och körde kontaktfält med både Shejpa och Missy. Shejpa var duktig 🙂 Visst blir det fel ibland och höga träffar, men det är ju så det ska vara. Den dagen jag inte kan hitta en utmaning som får henne att misslyckas har jag nog fått för dålig fantasi. Den taskiga tekniken från förra veckan är helt borta, nu är det utmaningar som kan få henne att slarva lite, men även de är tydliga träffar på kontaktfälten, bara inte tillräckligt djupa. Missy var också rätt duktig, hon har ju knappt sett en balansbom på flera månader. Ser fram emot våren, så att jag kan träna lite ordentligt med henne! Just nu blir det prioritet på Shejpa när vi har begränsad tillgång till agilityträning. Shejpa ska tävla agility redan nästa helg igen. När det gäller Missys agility så fick jag lite aha-upplevelser idag. Egentligen borde jag nog tänka precis likadant i agilityn som i lydnaden. Få ner aktivitetsnivån och få en lugnare sinnesstämning. Träna mycket passiva beteenden (starter…) och belöna i passivitet. Ta korta pass och se till att skillnaden mellan rätt och fel blir större. Jag har en tendens att bara köra, köra, köra med Missy eftersom hon kan och vill. Speciellt idag var vi nog båda så glada över att få köra balansbommar igen att det blev alldeles för intensivt och högvarvat.

Imorgon är det Squids tur att gå kurs! Det ska bli jättekul att få tips på vad vi ska fokusera på framåt. Vi tränade lite inne i teorilokalen idag när kylan inne i ridhuset blev outhärdlig. Jag fick fram frivilliga ställanden och ställanden på kommando på avstånd. Det satt långt inne! Hon har liksom fått för sig att stå bara funkar vid min vänstra sida. Nu har det förhoppningsvis lossnat lite och hon kunde göra det både frivilligt och på kommando på några meters avstånd. Dags att börja fundera över vad jag vill träna på för Maria i helgen. Det mesta flyter ju på bra med lilla damen, men jag tror att jag är sugen på att få tips på tidig störningträning. Det ska bli en rolig helg. Ny grupp med hundar (en hel del unga hundar, kul!) och förmodligen massor av nya tips!

Kurs för Maria Hagström

Publicerat av
5

Igår kom Maria Hagström hit för fyra dagar med kurs. Maria började redan igår kväll med ett föredrag om hur man kan bli en bättre tävlingsförare. Det var väldigt intressant och gav mycket inspiration. För egen del har jag kanske mest nytta av att ha konkreta målsättningar på lång, medellång och kort sikt. De långsiktiga målsättningarna är det inte så illa ställt med i år, men det är värre med målsättningar på medellång och kort sikt. En annan viktig sak som jag tror att man ofta glömmer, speciellt i agilityn, är att ha tävlingslika ritualer även på träning. I lydnaden är det lättare att tänka på det, eftersom det är mer viktigt på sätt och vis, men för en hund som Shejpa kan det absolut göra en stor skillnad för tävingsutförandet, tror jag. Hur ofta värmer man till exempel upp i koppel, för att sedan ta av kopplet på startlinjen? Uppvärmningsrutiner för agility som också fungerar på tävling tror jag är viktigt att testa ofta på träning också.

Idag har Maria haft tävlingslydnadskurs för oss i ridhuset i Svartedal. Det har varit kallt som tusan och tyvärr har min dag blivit lite förstörd av att jag har blivit dålig. Jag vet inte riktigt vad som är fel, kanske influensa? Känner mig konstig och yr och som om jag hade elektrisitet i hela kroppen när jag rör mig. Att sitta stilla i kylan i flera timmar gör inte att man mår bättre. Idag körde jag i alla fall med Missy och mycket fokus har gått åt till att få henne att hitta rätt attityd. Vi började med fritt följ, ett moment som egentligen är rätt bra, men som just nu förstörs av att hon vill alldeles för mycket. Vi fick jobba med passiva belöningar (omvänt lockande och koncentration i halter) och att bryta för dålig prestation. Det där med att bryta med god timing är så svårt, tycker jag! Jag måste träna massor på det, men om jag inte börjar göra det så blir jag ju inte heller bättre på det. Missy har ett så pass bra fritt följ att falla tillbaka på att jag tror att det kan bli väldigt tydligt för henne om jag bryter henne för till exempel studsande med bra timing, varje gång. En risk är ju annars att man fastnar i en hög förstärkningsfrekvens för att hålla hunden lugn och koncentrerad, men det gör kanske tyvärr att man får ännu större problem på lång sikt, när hunden faktiskt ska gå i många minuter utan belöning på tävling.

Nästa pass gick vi vidare med fler småtråkiga saker. Vändningar, halter och utgångsställningar är också en detalj som vi får neddrag för hos en hård domare. Vi fick en del tips på hur vi kan jobba med det, även där är attityden en av huvudnycklarna. Ju hetare hon blir, destå mer slarvar hon. Vi jobbade också med att hon fick komma bakifrån in i utgångsställning och hitta rätt position. Där blev det ganska ofta rätt, men inte alltid. När hon blir jätteduktig på det ska jag utmana henne med att ändra vinkeln. Till slut jobbade vi med signalkontrollen. Det var verkligen inte bra när jag gick framlänges, men riktigt bra när jag gick baklänges (till min stora förvåning). Maria tyckte att jag skulle strunta i att få perfekt signalkontroll (eller i alla fall jobba med det separat, men inte låta det hindra mig från lydnadstävlande) och istället lära in rutiner och kedjor som hjälper henne att välja rätt position i lydnadsmomenten. Vi får väl försöka med det, nu känner jag att jag inte kommer speciellt mycket framåt med den där signalkontrollen…

Nu är det skönt att vara inne i värmen igen, ska laga lite mat och ta det lugnt. Hoppas att jag mår bättre imorgon så att jag får ut mer av kursen.

Fina balansbommar i ridhuset

Publicerat av
3

Idag hade vi vår tisdagstimma i ridhuset, det var Karine, Therese, Cathrine och jag. Vi var väldigt duktiga och strukturerade och fick till massor med bra träning trots att vi bara hade 60 minuter på oss att få ut hinder, träna, och få tillbaka alla hinder på sin plats igen. Vi hade burarna med in i ridhuset och körde 30-sekunderspass. Enormt effektivt! Med Shepa fokuserade jag helt på balansbommar, eftersom det uppenbarligen fungerade väldigt dåligt i förra veckan, både på tisdag, torsdag och sedan under andra agilityloppet på tävlingen. Men det tycktes ha hjälpt att hon fått lite regelbunden träning igen, för idag var det inte alls några större problem. Hon var duktig och fixade många svårigheter och jag lyckades också hitta utmaningar där träffarna blev högre och vi fick jobba med att förtydliga kriteriet. Kändes jättebra! Shejpa var snabb och superfokuserad under hela träningen och jag gav mig lite innan de andra för att hålla attityden uppe.

Shejpa har över huvud taget förändrat sig mycket under den senaste tiden. Hon har blivit en mycket mer behaglig och härlig hund att leva med. Till och med Thomas har börjat ösa beröm över henne och tycker att hon är trevlig och duktig, kors i taket! Hennes överdrivna, lätt tvångsmässiga sidor har absolut tonats ner. Hon har blivit mer social med både människor och hundar och allt handlar inte om henne längre. Det är nog svårt att förklara för er som inte har träffat henne, men det är en stor skillnad! Jag hoppas att det här håller i sig, för det är väldigt mycket lättare att leva med och älska den här versionen av Shejpa.

Justine Davenport kommer tillbaka

Publicerat av
3

Äntligen har jag fått bekräftat datum för när Justine kommer tillbaka. Justine var här förra året och höll handlingskurser och det var enormt uppskattat. Jag har aldrig fått så många positiva kommentarer efter en kurs med en extern instruktör. Justine kör Greg Derretts handlingssystem och förklarar det på ett pedagogiskt och tålmodigt sätt. Hon tillhör den nordamerikanska eliten och har tävlat VM med två shelties de senaste åren. Med sin sheltie Chase har hon vunnit ett individuellt agilitylopp på VM. Nu har hon också unga, lovande hundar som jag ser fram emot att se på VM i år! Justine tränar för Greg flera gånger per år och har utvecklat sin hundträning hos Susan Garrett i Kanada. Hon tränar också ofta hoppteknik för Susan Salo och kan ge bra tips om hoppteknik.

Planen är som följer:

Handlingsläger 18-21 augusti

Clinic om Running Contacts (ihop med mig) den 22 augusti

(På söndagen är det tävling i Hønefoss och Justine har lovat att tävla med Missy)

Mer info finns här

Grattis till Astrid och Siri!

Publicerat av
4

Man blir glad av egna framgångar, men allra gladast blir man när det går bra för vänner och elever. Idag var det lydnadstävlingar i Flatebyhallen, och debut i klass I för våra duktiga münsterländerekipage, Astrid med Blink och Siri med Tobbi. De är några av våra mest trogna elever. Inte nog med att hundarna är lydiga på jakt, nu har de också visat vad de går för på lydnadsplanen! Astrid och Blink var först ut och gjorde ett väldigt bra program. Glädje, samarbete och fantastiskt fina moment. Jag var ringsekreterare i klass I-ringen och jag såg inget ställande under gång som var så vackert som Blinks! Tyvärr hade de två små missförstånd kring om Blink skulle sitta kvar eller följa med, vilket drog ner två betyg till 7-7,5. Slutresultatet blev i alla fall 171 poäng. Vilken debut!

Mot slutet av tävlingsdagen var det dags för Siri och Tobbi. De satte en av mycket få 10:r på fria följet och fick ihop hela fem 10:r under tävlingen. Allt flöt på och slutresultatet blev 187 poäng. Det räckte hela vägen till vinst i startfältet med ungefär 40 hundar. Kul att se en fågelhund slå border collies och brukshundar på lydnadsplanen! Det som imponerade mest med Blink och Tobbi var nog inte att de gjorde det de skulle, utan att de gjorde det med glädje och stil! Nu är siktet inställt på klass II och jag är övertygad om att det går bra där också!

Storslam i Flatebyhallen!

Publicerat av
34

Shejpa har verkligen varit i god form idag. Vi har tävlat i Flatebyhallen, en fin hall med konstgräs. Domare var Jan Egil Eide och han hade gjort trevliga banor. Första loppet var hoppklass och Shejpa kändes riktigt, riktigt snabb. Svängarna kändes därmed enorma, men det borde jag ju inte klaga på när hon faktiskt springer snabbt! Hon snubblade i platta tunneln och kom ut som en kraschlandad anka. Då blev jag tvungen att följa med henne närmare nästa hinder, med ett dåligt placerat framförbyte som följd. Annars gick det fint och vi vann klassen på noll fel!

Nästa lopp var ett laglopp som blev lite konstigt. Jag testade en sak i slalomen som jag var osäker på om vi skulle fixa. Det gjorde vi inte. Sedan drog jag på för mycket mot en tunnel där jag skulle byta bakom, vilket fick till följd att hon vände i tunneln och fick en vägran när jag bytte bakom. Tillslut missade hon balansbommen helt när vi kom ut ur platta tunneln och vi fick en vägran och fick göra om. Kontaktfältet var jättefint! Jag tror kanske att jag hade lite dåligt fokus på lagloppet, men det kändes väldigt bra att ha ett agilitylopp till, där jag kunde rätta till mina misstag.

Agilityloppet blev jättebra! Inga direkta missar, bra fart och inga fel. Kontaktfältet på balansbommen var verkligen med minsta möjliga marginal. Men efter träningen i torsdags var jag ju beredd på det. Det blir bättre när vi får chans att träna lite mer på det. Gungbrädorna har varit fina idag, om än inte perfekta. A-hindret sitter alltid, så det var inga problem. Vi vann klassen (20 startande) med över 8 sekunders marginal till näst bästa tid!

Nu är vi uppflyttade till klass II i båda hopp och agility. Shejpa har tagit pinne i varje lopp under de tre senaste tävlingarna. Innan dess gjorde vi en tävling med nästan bara disk, det var debuten på OODK, men efter det har det bara gått bättre och bättre! Jag ser verkligen fram emot att tävla med Shejpa i år och det ska bli kul med lite mer utmanande banor i klass II, det passar oss jättebra. Nästa tävling är Moelv om två veckor, två veckor efter det ska Karine ta med Shejpa till Bö och tävla med henne och veckan efter det är det tävling i Tönsberg. Sedan borde vi väl vara klara för klass III, önsketänker jag 😀

Missy fick också ett lopp, men tyvärr blev det alldeles för stressigt då det krockade med Shejpas agilitylopp och jag fick en egen banvandring på typ 30 sekunder och sedan sprang jag och letade efter Siri som hade värmt upp Missy, slängde av täcke och halsband på startlinjen och körde 😀 Hade planerat ett bakombyte i slalom, men det glömde jag och då blev det omöjligt att ta sig i mål. Missy var fin och hoppade bra. Sjukt snabb som vanligt och banan var lite för snabb för att jag skulle kunna hinna med. Ser fram emot att tävla med Missy till våren och att kunna ta mig tid att köra henne ordentligt också. Hon hade kul på sina 30 sekunder på agilitybanan i alla fall 😀

Nya threadleteorier från högsta ort

Publicerat av
13

Jag har pratat lite med Justine som precis kommit hem från soliga Florida och kurs för Greg, Laura och Susan. I Gregs grupp hade de diskuterat när man ska använda en threadle och när man inte ska göra det. Definitionen på när det är okej att använda en threadle tycks ändra sig hela tiden. När videon ”Great Dog, Shame About the Handler” kom så användes threadle armen flitigt – för att tighta in svängar, för att dra hunden av fällor etc. Senare fick vi lära oss att en threadle definieras utifrån vad hunden ser vid landning och det var mycket fokus på så kallade aktiva linjer. Jag gillar att utvecklingen går framåt, för de nyaste teorierna passar mig väldigt bra rent teoretiskt. De gör också att det blir färre threadlar i praktiken, vilket i sin tur för med sig att både förare och hund kan röra sig snabbare runt banan (det är ju svårare att springa fort samtidigt som man gör en threadle, jämfört med om man bara springer och vrider kroppen åt det håll hunden ska).

Threadle: Två armbyten mellan hinder som skapar en S-formad linje i hundens väg (mer eller mindre, ibland vrider sig bara hundens huvud). 

När man funderar över huruvida man ska använda en threadle eller inte, blir frågan numera: ”Kan jag få hunden att utföra det här på bara en axelrotation, utan att skapa inkonsekvens i min handling?”. Om svaret är nej, bör man använda en threadle. Inkonsekvens i handlingen är till exempel om samma (eller väldigt liknande) axelrotation både kan innebära att hunden ska gå runt ett hinder och ta det från baksidan, och innebära att hunden ska ta hindret från framsidan. Då behöver man förtydliga det ena alternativet med en threadle. Annars kommer man skapa frågetecken hos hunden, och förmodligen också sämre självständighet.

Det som var helt nytt för mig av det Justine sa, var någonting som känns väldigt bra och väldigt självklart när man väl tänker över det. Nämnligen att man inte behöver en threadle för att dra hunden av mittenhindret i ett ”pinwheel” om det är på en rak linje och man använder en axelrotation för att ta hunden av det. En hund som tar hindret rakt fram ignorerar blindbyteslinjens ändring. Förr var det här alltid en solklar threadle, eftersom man tog hunden förbi en aktiv linje (hinder + vägranslinje).

Jag tror inte att det här blev helt förståeligt för er som inte är insatta i Greg Derretts handlingssystem. Men jag hoppas att ni andra förstår i alla fall 😀