Ljus i slutet av tunneln

Jag ser ljus i slutet av tunneln. Squid har varit deltagare på våra uppföljningskurser i tävlingslydnad idag och det kändes riktigt bra! Under första kursen började vi med tävlingsträning. Med Squid bestämde jag mig för att göra en inmarsch, ett kort fritt följ och ett läggande från halt (klass I-moment i Norge, så som man kunde välja att göra i Sverige förr). Det gick riktigt bra, även om det inte var klockrent. Sedan jobbade vi i par och vi jobbade med utgångsställningarna. Det är verkligen nödvändigt att ta tag i dem. Som tur var var de inte alls så dåliga som jag trodde att de var, de flesta var faktiskt raka och fina! Jag ska jobba en del på utgångsställningarna och få bättre flyt på dem. Sedan ska jag försöka få till dem från fart och få ihop avslutningen på inkallningen. Till slut körde vi sitt i grupp och platsliggning ihop med de andra hundarna. Första gången Squid gör gruppmomenten ihop med andra. Jag belönade rätt ofta, men kände ändå att hon satt och låg väldigt stabilt. Det här är också moment som måste prioriteras.

Med nästa grupp gjorde vi också tävlingsträning. Nu kändes Squid så himla bra under uppvärmningen att jag bestämde mig för att köra klass I-fritt följ och läggande under gång. Dumt beslut av mig. Jag blir så himla sugen när hon går bra, men samtidigt är det alldeles för mycket för henne som inte är direkt van vid tävlingsträning. Det gick också jättedåligt. Hon började fria följet väldigt bra, men när hon tappade och jag felade henne så tog hon inte det bra alls. Trots att brytet var jättepositivt och peppande, så tappar hon verkligen lusten. Hänger efter, slutar starta från halt och en massa andra ledsna beteenden. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att bygga upp lusten att jobba efter ett bryt. Är det någonting jag vill att mina hundar ska veta, så är det att det är okej att göra fel. Om jag bryter ska de bli peppade på att ta i mer och göra det bättre. Där är jag uppenbarligen inte med Squid.

Men förrutom den missen, så tycker jag att kvällen har varit kanon! För ett par veckor sedan kände jag att hon inte hade någon koncentration alls. Nu börjar vi få ihop ett helt fritt följ och hon fokuserar bättre. Jag ska verkligen försöka ha som målsättning att vi kan visa hela klass I hos Maria i juni, men det är mycket att göra fram till dess. Få ihop alla moment, tävlingsträna, uthållighetsträna… Förhoppningsvis går det lätt om bara fokuset kommer tillbaka. Det är verkligen inte helt lätt att prioritera när man ska grunda lydnad, agility och bruks samtidigt som man ska uppfostra valpen till en god och lydig samhällsmedborgare och utveckla tricks och kroppskontroll. Och samtidigt som man har två andra hundar som det ska tävlas med i olika grenar. Det är alltid något som får prioriteras ner. Jag drömmer lite om att sätta ihop ett freestyleprogram med Squid till vintern, men risken är väl att jag måste prioritera bort det…

Här är en liten film på Squid och den roliga leksaken:

5 reaktion på “Ljus i slutet av tunneln

  1. Skikkelig interessant innlegg dette også, synes jeg! Veldig glad for at du skriver så mye om det du lærer av treningen med alle hundene dine i bloggen din!

    Spennende å lese om det du tenker og gjør med treningen med Squid nå. Gleder meg til fortsettelsen! 🙂

  2. Vad roligt att det går så bra när det går bra! vad gäller ledsenhet i felandet ( eller ja, dämpad arbetslust ) så har jag en sådan hund också i botten. Han är betydligt bättre nu på att ta felanden, men det har tagit lite tid och han kan fortfarande ta avslutande av hela pass som lite ”förolämpande” där han bara står och glor länge och väl på mig. Svårt med känsliga hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *