Kontaktfältsträning med Epic

Det är regnigt och tråkigt ute den här veckan, men det hindrar oss inte från att träna. Squid har fått jobba på svagheterna från helgen. Hennes slalom var ju katastrofdålig efter det långa uppehållet, men det verkar ha gått lätt att fixa. En sak jag verkligen gillar med 2×2-metoden är möjligheten att gå tillbaka och öppna första porten för att förtydliga för hunden vad det är vi är ute efter. Det fungerade helt strålande på Squid och nu visar hon både självförtroende och säkerhet i ingångarna. Vi har också tränat lite på kontaktfält. Under de senaste veckorna har vi experimenterat en del med running, men på tävling vill jag ha nosduttar just nu. Jag körde nosduttar i banor i Tromsø, men det blev bara dåligt (jag tror att hon tyckte att det var riktigt otrevligt att nosdutta i det vassa gruset). Så hemma har vi bara gått tillbaka lite och kört enkla uppgifter med superbelöning och även här fått tillbaka glädjen, självförtroendet och säkerheten. Det ska bli roligt att tävla på söndag!

Epic tränar mycket kontaktfält just nu, idag har han faktiskt hunnit med både nosduttar, running contacts och uppfarter. Igår såg hans running contacts ut så här:

Nosduttarna har jag inte på film, men det går framåt. Jag har tidigare haft lite problem med att få honom riktigt engagerad i nosduttar när han ska göra dem i trappan, men har nu kommit på ett sätt som gör honom väldigt engagerad samtidigt som han blir mer avslappnad i agilityträningen över huvud taget. Jag blandar nosduttar i trappan med vår running contacts-träning. Det är nämnligen väldigt lätt att en hund som Epic blir stel och okontaktbar när det handlar om att rusa i full fart genom en tunnel och över en balansbom om och om igen.

Jag är väldigt noga med att mina hundar håller sig avslappnade och öppna i agilityträningen. Man kan testa det på olika sätt – Kommer de direkt och gör engagerade nosduttar om jag sträcker fram handen? Gör de avslappnade utgångsställningar på båda sidor? Sitter de helt stilla och balanserat i starten? Kan de ta kontakt med mig och gå fot mellan övningar? En period handlade större delen av vår running-träning om att han skulle bjuda mig olika typer av frivilliga beteenden för att få lov att sticka in i tunneln. Nu är han mycket mer avslappnad och öppen i huvudet. Dessutom kan jag ju använda running-träningen för att öka engagemanget för uppgifter som han har haft svårt att verkligen gilla – som nosduttar på target i trappan. Nu går vi till trappan mellan repetitionerna och så får han bjuda på nosduttar, riktigt fina och engagerade sådana. När han gör det får han sin leksak och sedan kör vi ett varv genom tunneln och över balansen och tränar running. Perfekt! Det är 3 i 1 – värde för nosduttar, öppen atittyd på agilityplan och träning på running contacts. En fin balans i träningen.

Uppfarterna då. När vi tränar running har jag lagt en bump innan balansbommen för att han ska träffa uppfältet så bra som möjligt. Jag vill ju inte repetera skräp. För det mesta blir det bra, men jag tror inte att han lär sig jättemycket på lång sikt. Därför har jag också börjat träna uppfarter separat. Idag hade vi första passet och jag tror att videon talar för sig själv ganska bra:

11 reaktion på “Kontaktfältsträning med Epic

    • Jag lägger ut leksak och om jag inte är nöjd säger jag ”oj!”. Han brukar inte gripa leksaken då, men om han skulle göra det så är det inte hela världen. En sak som jag verkligen har lyckats med (eller haft tur med) är att Epic tycker att leksaker är ganska värdelösa om de inte leder till lek med mig. Så om vi inte leker ihop så ser han det nog inte som någon stor belöning.

      • Aha! Tränat lite runnings med kastad belöning men märker nu att jag har byggt upp mycket förväntan på just kastet vilket gör att han får sämre träffar.

  1. Funderar väldigt seriöst på att träna running med Tip. Tips (hihi) i början-fasen? Han är 7 månader och jag tänker att jag kanske kan börja nu? Ska han först bara springa på marken?

    • Ja, det är väl en bra ålder att börja med med en lite mindre hund. Silvia rekommenderar väl att man börjar låta hunden springa över en lång och bred matta, för att sedan gå över till en bred och tunn bräda. Själv har jag ”fuskat” och gått direkt på balansbomsnedfarten. Hur bra det fungerar beror nog på vilka förkunskaper hunden har. Det är också smart att ha en hund som springer fort till utlagd belöning, som har bra kroppskontroll och medvetenhet om baktassarna och som är van vid klicker och shaping.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *