Tur eller träning?

För ett år sedan var Epic knappt leveransklar, men vi hade börjat träna lite smått. Mitt mest uttalade mål med Epic var att han skulle flyga tillbaka till mig med alla leksaker han fick i munnen – sugen på att kampa mer. Jag började träna honom så smått redan när han var fem veckor och har fortsatt under hela hans uppväxt. Jag har haft en genomtänkt strategi för all lek och jag har aldrig någonsin låtit honom att springa iväg på egen hand med leksaker. Resultatet? Fantastiskt! Han är så otroligt lätt att träna eftersom kamplek med mig är det bästa han vet. Han nästan trycker leksaken upp i ansiktet på mig för att jag ska dra emot lite till. Han verkar nästan helt ointresserad av att ha leksaker på egen hand, de får ett värde ihop med mig. På ett sätt känns det lite som att jag har haft tur – den där målmedvetna träningen sammanföll nog bara med den perfekta hunden. Beteendet känns ju så naturligt, helt utan motstånd…

Men så kom jag att tänka på Squid. Lilla Squid som var så trött och oengagerad i träning under det första dryga året. Det var svårt att bygga värde för saker, svårt att få fart på henne, omöjligt att få uthållighet. Mitt uttalade mål med henne var att oavsett vad som hände så skulle hon älska två saker – cirkelarbete och nosduttar. Vad tror ni hände? Hon var jättesvår att träna i allt förutom cirkelarbete och nosduttar. Hon bara älskade cirkelarbete och nosduttar och har alltid lagt hela sin själ i de två beteendena. Trots att resten av träningen gick ganska trögt under lång tid. Var det också bara tur, eller en slump? Jag börjar tvivla. Vad tror ni?

8 reaktion på “Tur eller träning?

  1. Kaia behöver en privatlektion. Efter att inte ha lekt så himla bra leker hon nu ”du kan inte ta mig” så fort hon lyckas slita leksaken ur handen på mig… Tricket just nu är att inte släppa…

  2. Hur gjorde du för att få Epic att vilja vända med leksaker? och få dig att vilja leka o kampa mera? Tänkte du gick inte in så nogrannt på hur du tränat med han. Skulle vara kul med en artikel. 🙂

  3. Självklart är det träning! Men jag tror också att det är lättare att få stort värde för de beteenden hunden lär sig tidigt i livet, faktiskt. Så det är nog bra att veta vad man vill ha redan när hunden är valp och börja, så gott det går, redan då, med det man tycker är absolut viktigast.

  4. Hunden lägger väl ner hela sin själ i det vi lägger ner hela vår. Sen är det nog som Mija skrev, det man tränar tidigt lär dom sig väldigt bra. Kanske för att det blir det första dom lär sig, kanske för att de är så små att det är lättare att träna kravlöst med dom då?

  5. Helt klart så ger träningen av leken i tidig ålder en ”hållbar”
    leksituation i alla lägen, leken är ju jakten & hela livet som formas i den eller ? ! Det som kan spela roll är givetvis hund ras & individ. Turen kan komma kanske om man tränar ännu hårdare, tror inte man får den gratis !:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *