Kurser för Justine Davenport

Vi har gått kurs för Justine Davenport under fyra dagar här hemma på gården. Det har varit jättekul och lärorikt och jag tror att alla kursdeltagare var väldigt nöjda med Justine både som pedagog, handler och hundtränare. På lördagen började vi med torrhandling och lite one-jump. Jag körde växelvis med både Pi och Missy. Thomas tränade med Pavlov och Nina var med med Agera. Jag måste verkligen jobba mer med cirkelarbete på Missy, det är ett ständigt försummat område. Även om hon går rätt bra när vi tränar, så tappar hon lätt fattningen så fort hon tänker för mycket agility och blir jätteupphetsad. På söndagen körde vi dubbelbox och lite enklare kombinationer. Då gick jag med Missy på förmiddagen. Hon var faktiskt riktigt duktig! På eftermiddagen fick Shejpa köra och det gick rätt bra.

På söndagskvällen började Shejpa löpa och på måndagen, när det var bakombytesdag, så var hon inte riktigt sig själv. Hon låg och sov längst in i sin öppna bur hela dagen, något hon inte brukar ha ro till annars. Hon verkade trött och nosig, men blev bättre på eftermiddagen, då vi fick till några riktigt snygga kombinationer. På tisdagen körde vi banor och då körde jag också bara med Shejpa. Hon var på betydligt bättre humör och gick snabbare. På eftermiddagen körde vi tre banor med balanshinder och Shejpa fick prova på a-hinder och balansbom i bana. A-hindret är inga problem och balansbommen gick strålande så länge banan fortsatte framåt efter kontaktfältet. Vi har jobbat en del med vinklar efter balansbommen i veckan och det är bara ett jobb som måste göras, precis som att höja plankan och lägga på förarens rörelser. Jag har inte helt lust att köra henne rakt fram jättelänge, utan vill lära henne det här på ett medvetet sätt.

Annars var väl den största upptäckten under kursen att jag inte har varit bra nog på att förstärka driv in mot positional cue. Mina starter blir lätt både långsamma om hon måste ta en linje bort från mig, och med vida svängar eftersom hon inte samlar ihop sig innan hon hoppar hindret där svängen kommer. Jag har aldrig tänkt på att bara förstärka att hunden driver till mig när jag står i position för framförbyte (antingen i starten eller medan man springer och bromsar in för bytet). Jag har bara belönat efter framförbytet, när hunden svarar på armbytet. Men man vill ju egentligen att hunden börjar samla ihop sig för att hoppa kort innan armbytet kommer, så det är ju egentligen väldigt logiskt. Nu har vi absolut något att träna på!

Justine och Missy blev väldigt bra vänner och tränade i flera timmar varje dag. Hopp, handling, slalom etc. Jättekul för Missy och det gav mig inspiration att jobba vidare.


Justine och Missy


Balansbom i bana


A-hinder i bana.


Justine kollar in Ted


Shejpa

Pis ruta

Nu har vi kommit så pass långt med rutaträningen att jag ser resultat och vågar skriva några ord om det. Min målsättning har varit att få snabba resultat och det har vi verkligen fått. Vi har nästan en färdig klass II-ruta med extremt liten insats. Pi är ingen hund man tragglar med, speciellt inte när det gäller den här typen av moment som innebär att springa bort från matte utan att egentligen springa bort 😀 Allt som allt har vi kanske kört 6-7 träningspass och jag är väldigt nöjd med framgången. Jag ska försöka att inte lockas av färdigt moment allt för fort, utan jobba lite mer på att öka hennes förståelse för olika vinklar, avstånd och störningar. Vi får väl satsa på elitklass i alla fall…

Till metoden. Den var inte färdig i huvudet när jag började och det har varit lite trial and error, men jag har hittat ett sätt som tycks funka för oss. Jag utgick ifrån entusiasmen vi har i burlekarna  – driva in i buren, hålla positionen och lösa ut på ”fri”.  Konceptet är lätt att överföra till nya situationer och att springa och ställa sig i en ram av pvc-rör med stor entusiasm gick på nolltid. När hon förstod den nya leken satte jag koner på hörnen och fortsatte leka. Skickade från olika avstånd och flyttade rutan ofta. Gick tillbaka och körde flera snabba repetitioner på nära håll för att hålla kvar det höga värdet.


Rutan under den inledande delen av träningen

I början av veckan experimenterade jag med lite olika sätt att ta bort ramen. Jag provade bland annat att bara ta bort ramen och gradvis göra rutan större. Det funkade bra på liten ruta, men när rutan blev stor sökte hon sig till konerna och försökte sig på diverse cirkuskonster på dem. Det som istället funkade bättre, var att låta ramen ligga kvar i rutan som jag ganska snabbt förstorade till 3×3 meter. Nästa steg blev att gradvis göra ramen mer och mer osynlig. Det har jag gjort på två sätt. Dels genom att ta bort sidor på ramen, så att jag bara har 3, 2 och till slut 1 sida. Dels genom att lägga gräs på och framför ramen, så att den knappt syns på avstånd. I slutet av dagens träningspass tog vi bort sista delen av ramen (framkanten) och låt bara gräshögen ligga kvar. Vi hade fina skick ut till rutan, men hon stannade inte själv i mitten (vilket är min målsättning, snabba, säkra resultat, kanske inte lika flashigt, men säkert…) så imorgon tror jag att jag ska lägga tillbaka hela ramen och ta bort sidorna i motsatt ordning, så att bakkanten ligger kvar till slut. Får se om det hjälper på förståelsen om var man ska stanna.


En sida med gräs på


Stannar bakom framdelen på ramen


Ramen är borta och kvar är endst en sträng med rivet gräs

Jag är övertygad om att jag inte hade fått så här snabba resultat om jag hade kört med en musmatta, men jag kan inte riktigt förklara varför. Det ska bli roligt att jobba vidare och se om det blir så bra som det ser ut nu. Det är dags att börja utmana hennes förståelse av momentet. Vi har bara tränat 6-7 korta pass under två veckor, så jag kanske inte ska ropa hej allt för tidigt, men jag vet att många är nyfikna och jag börjar tro på att metoden kanske passar fler än oss. Trodde inte att den skulle bli standard här hemma, men jag tror att den börjar bli en favorit! Vad tror ni?


Söt setter 🙂

Agilitytävling i Lillehammer

Idag har vi varit på agilitytävling i Lillehammer. Jag fick lov att köra hoppklassen med Bodils fantastiska border collie Ted (de var på agilityläger hos oss i veckan, så vi har tjuvtränat lite ihop). Ted är som sagt en underbar agilityhund och Bodil har tränat honom jättebra, så det är ett rent nöje att springa ihop med honom. Snabb är han också. Vi fick tyvärr en rivning, men som vanligt var han långt snabbare än resten av startfältet. Tre sekunder snabbare än vinnaren. Det var jättekul. Åh, vad jag längtar efter att tävla agility med egna hundar. Det är kul att se sig själv på film, jag märker att jag fortfarande gör irriterande saker med armarna, speciellt när jag inte litar fullt ut på Ted:

Bilder från dagen


På väg hem träffade vi Nina och hennes nya valp Maximus. Supersöt!

Mer tävlingsträning

Nu är vi klara med andra dagen på agilityläger och som tur är har vi lite svalare väder den här veckan. Det hade nästan varit outhärdligt att köra agility i den värme vi hade under lydnadslägret. Det lite svalare vädret gör också att vi instuktörer orkar mer på kvällarna och det tackar nog våra egna hundar för. Igår blev det inte så mycket tränat på kvällen, för jag var och hämtade Nina och Agera på flygplatsen. De ska bo med oss fram tills bröllopet och det ska bli så skönt att få en inneboende träningskamrat och någon som kan hjälpa oss att inte stress ihjäl den här månaden.

Idag åkte vi till Ås efter lägret och tränade ihop med Mikkel. Jeanette med colliesarna dök upp med perfekt timing och agerade störning en stund. Det blev inte riktigt lika tävlingslikt idag, Stine var ju inte där med sin fina ring, men jag tror att det blev riktigt bra träning i alla fall. Under sitt i grupp och platsliggning gick jag rätt långt och gömde mig bakom en träddunge. Ofta upplever jag att hundarna tycker att det är mycket svårare om de inte helt har koll på var föraren är. Bakom ett litet hus blir ofta mycket enklare än om man bara försvinner ut i skogen. Det var ju det som hände oss i klass II när vi nollade platsliggningen. Idag var det i alla fall inga problem. Hon flyttade en tass under sitten, men annar kändes det väldigt stabilt. Skönt att platsliggningsproblemen verkar borta. Nina kommenderad fritt följ, dumruta, inkallning och ruta. I fria följet kändes hon betydligt mer fokuserad än innan vi började den här träningen. Jag märker också att jag får mycket bättre fokus från henne när vi går in på plan och när vi rör oss mellan moment. Den här träningen är väldigt förstärkande, för vi får så snabba och fina resultat! Jag borde bara vara duktigare och träna hemma på de sakerna som inte riktigt funkar när vi tävlingstränar. Dumrutan var bra, förrutom att hon började röra sig för tidigt ur stå (när jag kom ikapp henne, men innan kommando). Det får vi jobba på. Stadga i stå har alltid varit en svår grej för Missy och jag behöver underhålla det ofta. Det är i alla fall glädjande att signalkontrollen i dumrutan har varit perfekt på alla tre tävlingsträningarna den senaste veckan. Inkallningen körde vi rak och hon hade ingen tendens till nedsaktning. Efter inkallningen kände jag att hon var väldigt het och inte ville titta upp på mig (redo för att springa till en kon…). Så istället för att skicka henne till konen, fick hon gå lite mer fot och jag belönade när hon hade fint fokus. Sedan körde vi faktiskt en hel ruta och det var långt mellan konen och rutan. Till min stora förvåning var både konskicket och rutaskicket snygga och jag lyckades nog stanna henne precis i bakkant, så att hon nog hadelagt sig inne i rutan om jag hade lagt henne. Härligt! Måste bara träna mer ruta hemma, det är absolut det svagaste momentet.

Efter en paus körde vi dirigeringsapport och vittringsapport med Mikkel som tävlingsledare. Återigen ett bra rutskick. Full fart och bra stopp. Rätt apport utan problem, men hon grep den lite snett och fick ett lätt omtag på väg in. Samma sak med vittringsapporteringen. Ett lätt omtag på väg in. Annars var den fin. Hon kom till rätt apport direkt, men valde att nosa över de andra innan hon gick tillbaka och apporterade rätt. Härligt att vi har haft så många bra vittringsapporteringar på första försöket på nya platser, med tävlingsledare, den senaste veckan. Vi avslutade träningen med att jobba med frivillig stadga i stå (satt långt inne) och skick till konen med avståndsbelöning.

Shejpa fick komma ut och jobba på kvällen. Vi jobbade mest på att färska upp lite ordning och reda i träningen, eftersom hon har kört lite cockershow inför kursdeltagarna i veckan, med tjuvstarter mot leksak, stjäla leksaken och springa stora rundor med den innan hon kommer in och andra ”charmigheter”… Ibland lönar det sig verkligen att ta tag i sådant. Hon fick ha lina på sig under kvällens träningspass och snabbt var hon helt underbar att jobba med. Jag har verkligen slarvat i sommar och låtit henne busa alldeles för mycket. Vi körde lite torrhandling som kändes kanonbra och så jobbade vi vidare med gungbrädan. Jag har funderat på hur jag ska gå vidare från ”elevator game” (se tidigare filmer) och idag satte jag gungbrädan med den höga änden mot bordet (så att den har ca 30 cm fallhöjd) och körde lite targeting mot bordet. Sedan fick Bodil hålla Shejpa på marken och jag kallade in henne över gungbrädan. Första gången tog jag emot henne på toppen, men de andra gångerna fick hon åka lite gunga ner till bordet. De sista gångerna la jag också till targeting i min hand. Shejpa älskade det! Ska bli spännande att jobba vidare.

Mer lydnad

Nu har det slutat regna och vi gör oss i ordning för fyra dagars agilityläger. Igår tränade vi lydnad igen. Vi åkte till en ny park och fick med oss Mikkel med Nirm och Vida. Stine hade satt upp ring igen och vi fick chans till riktigt bra tävlingsträning med en ny tävlingsledare. Vi körde först sitt i grupp och platsliggning och Missy var duktig idag igen. När det var vår tur för det individuella körde vi först inmarscher, fritt följ och dumruta. Missy hade en helt annan attityd idag när hon gick in på planen. Hon var superglad och fokuserad under hela träningen. Det är otroligt hur lite bra träning som ska till för att lösa världsproblem. Det visste jag ju sedan tidigare, men oj, vad svårt det är att komma sig för att göra sådant som man vet att man borde göra… Tur att jag har Thomas som kan ordna träningar och tvinga ut mig ibland. Andra passet körde vi apportering med dirigering, hoppapport och vittring. Dirigeringsapporten gick bra, förrutom en del slarv vid konen (hon ville inte stanna frivilligt vid konen, utan fortsatte mot mittenapporten). Hoppapporten var strålande. Vittringen var konstig. Hon nosade massor utan att plocka någon pinne. Nosade lite extra på rätt pinne, men plockade ingenting. Jag kallade in och gav en godbit efter ganska lång tid. Ville ändå bryta och belöna när hon faktiskt letade länge utan att börja plocka i fel pinnar. Andra gången tog hon också lång tid på sig, men plockade till slut rätt. Sedan gjorde hon en till som var jättefin. Avslutade med en fjärr med störning som var helt okej. Nästa lydnadsdejt med Stine och Mikkel är på tisdag klockan 19 på UMB. Kom gärna dit och träna/miljöträna/umgås/heja/stör 🙂