månadsarkiv: juli 2011

Epic – världens bästa kille

Publicerat av
6

Jag kom precis in från ett sent (resten av dagen har ägnats åt kurs, valpköpare, ett bagglamm som dödats i hagen av en främmande hund och ett annat lamm som fortfarande är spårlöst försvunnet efter attacken) träningspass med Epic och kom på att jag skriver väldigt lite om honom i bloggen. Ibland skriver man kanske inte om saker för att de är lite jobbiga, eller för att träningen inte går som man har tänkt sig. Med Epic är det nog tvärt om. Han är så fantastisk att jag inte vet var jag ska börja. Redan här stakar sig bloggandet, jag lyckas liksom inte skriva någonting om honom. Men vi kan väl lämna det vid att han är världens bästa hund, och att hans matte skriver det här med tårar i ögonen, och skriva om vad vi tränar på istället.

Mest blir det agility och vallning med Epic. Han kan lite tricks och lydnad också, men det blir tyvärr lite lite av det. Nästa vecka ska jag vara observatör på Obedience Rules, så då kanske jag får lite lydnadsinspiration. I agilityn jobbar vi med all möjlig grundträning. Han hoppar och svänger jättefint och vi har jobbat med en del handling i små kombinationer. Det fungerar för det mesta utmärkt. Naturligtvis hoppar han inga höga hinder, men nu är det inte långt kvar innan vi kan börja jobba oss upp på largehöjd. Vi jobbar med nosduttar på target i trappan och på änden av balansbommen. Vi jobbar på att springa över gungbrädan mellan två bord och har börjat sänka ena bordet så att det blir lite rörelse och ljud. Han springer gärna fort, men jag har haft ganska stora problem med att få honom att viktförskjuta i gripandet under kamplek. Han kampar med bra viktförskjutning, men i gripandet vill han gärna trycka leksaken långt in i munnen och tugga till lite. Det gör att det blir svårt att träna gungbräda, men vi kämpar på (kanske inte så mycket som vi borde i och för sig, skärpning!). Vi har också precis börjat med running contacts och än så länge ser det väldigt bra ut.

Det känns lite futtigt att skriva vad vi jobbar på, för det är ju egentligen inte så jättemycket. Jag lägger mycket tid på hoppteknik, kontaktfält och torrhandling, samt naturligtvis allmänna träningsfärdigheter som att leka bra, komma med leksaker, sitta stilla, shaping och självkontroll. Jag ser fram emot att börja med slalom på riktigt om några månader (han har fått prova två pinnar några gånger, som demo på kurs). Mest av allt är jag imponerad av hans koncentration, hans fart och intensitet, hans förmåga att slappna av när jag kör med de andra hundarna, hans träningsmognad och hans underbara, glada väsen.

Och så den tråkiga sidan av myntet – oron. Jag tror att jag är lite oroligt lagd och det här gör det inte bättre. Jag oroar mig varje dag för att någonting ska hända med min fantastiska pojke. Det verkar som att det alltid är de bästa som det händer något oväntat med. Vi har haft sådan otrolig tur med alla våra hundar att jag oroar mig för att lyckan ska vända och att jag inte ska få uppleva allt det roliga jag ser fram emot med honom. Jättefjantigt, men jag antar att jag inte är ensam om den oron.

Rapport från Mini-Knallen

Publicerat av
4

Jag kom av mig lite med bloggandet efter fredagens händelser i Norge. Vi var på väg hem från tävlingarna i Ulricehamn när vi hörde om bomben i Oslo på radion. Under helgen har vi haft besök av familj och vänner, samtidigt som Fly och jag tävlade vallning i Pålsboda. I måndags startade agilitytränarutbildningens sommarläger som idag är inne på tredje dagen. Som vanligt när vi har agilityläger är det varmt och svettigt, men hundarna jobbar på väldigt bra ändå. I fredags blev jag förkyld, lite tungt och jobbigt att vara sjuk på sommaren när det händer så mycket. Nu är det kurs hela dagarna, sedan ska man ha lite tid att träna egna hundar, ta hand om valpar och få besök av valpköpare och andra som vill pussa på valparna. Det är väldigt, väldigt trevligt med både kurs och besök, men det tar på krafterna. Till helgen tar jag med mig cockrarna till Dalarna för att tävla agility igen. Sedan åker vi direkt till Obedience Rules för att vara observatörer på lydnadskurser i en knapp vecka.

 

Jag får väl berätta lite om tävlingarna i Ulricehamn också. Jag åkte ner ihop med Håkan och våra fyra cockrar. Det var min första tävling ihop med Pogue (husse stannade hemma och tog hand om valpkullarna) och det var roligt att köra honom. Första loppet (agilityklass 1) lyckades vi nolla och vann med över tre sekunders marginal. I torsdagens hopplopp fastnade han på något sätt i slalom och ville inte göra klart hindret efter det. På filmen syns det knappt att han fastnar, men när jag sprang med honom var det helt uppenbart att någonting hände som han tyckte var obehagligt. Slalomproblemet fortsatte tyvärr i resterande klasser, och det blev inga fler nollor. Handlingsmässigt flöt det på väldigt bra och vi hade lätt nollat flera lopp om han bara hade vågat ta slalom som vanligt. Nu får det bli slalomträning fram till helgen.

Med Shejpa tyckte jag att jag fick till mycket bra, men det var stolpe ut i princip hela helgen. Jag blir otroligt irriterad över det, vi lyckades bara nolla ett enda lopp (en öppen agilityklass som vi vann) och vi borde kunna så mycket bättre. Jag ska bli duktigare på att strukturera upp träningen med Shejpa och höja oss ytterligare en nivå. Hon kommer kanske aldrig att bli allra, allra snabbast, men vi bör i alla fall nolla majoriteten av de lopp vi kör. Inför SM 2012 har vi inte en enda hopp-pinne och det var i hopploppen vi hade mest oflyt i Ulricehamn. På torsdagen gjorde vi ett bra lopp, men rev sista hindret. På fredagen klarade vi alla svårigheter, men Shejpa flög in i fel tunnelingång på slutet. Jag var nog lite slarvig i min handling, kunde valt ett framförbyte eller i alla fall en tydligare threadle, men jag är så van vid att det aldrig är något problem att få henne in i rätt tunnelingång att jag inte planerade något annat än ett armbyte i farten.

 

Agilitysommaren

Publicerat av
1

Igår var jag på en jättebra vallhundskurs för Jonas Gustafsson med Epic. Idag har vi mest tagit det lugnt, myst med valparna och städat huset. Imorgon ska jag på kurs igen, den här gången kommer Thomas och Win med också. Sedan åker jag och cockrarna ihop med Håkan och hans två cockrar till Ulricehamn för två dagar med agility. Jag får äran att tävla med Pogue och det ska bli roligt, för han är riktigt snabb och duktig. Hoppas bara att han tycker att det är okej att tävla ihop med mig. I sommar har jag bott i bilen under tävlingar och det var faktiskt en himla bra idé. Ingenting som behöver bokas, inget som behöver sättas upp eller fixas. En tältsäng bak i bilen och jag har en egen stuga. Helt perfekt!

En lite suddig mobilbild av mitt rullande sovrum innan avfärd mot Skutskär.

Sommarens tävlingar med Shejpa har gått sådär. I Skutskär tävlade Shejpa och jag två agilityklasser och en hoppklass innan jag åkte hem igen för att hämta Tweet på flygplatsen och ta emot Squids valpar som föddes samma dag som jag kom hem. I agilityklasserna nollade vi och fick SM-pinnar. I hoppklassen blev det tyvärr en disk. Resten av Skutskärstävlingen tävlade Shejpa med Åsa, och även om det gick bättre och bättre under helgen och de nollade några lopp, så räckte inget till pinne.

Från Skutskär fick Shejpa skjuts till Fagersta där vi tävlade i två dagar. I båda agilityklasserna sprang Shejpa ut i skogen för att jaga. Det var rätt konstigt att hon testade det först nu, fem år gammal. Själv har jag mest varit förvånad över att det aldrig har hänt tidigare. Hoppklasserna kändes riktigt bra, Shejpa hade både fart och engagemang trots nästan en hel veckas tävlande. Tyvärr fick vi en rivning på måndagen och sprang förbi ett hinder på tisdagen. Fortfarande inga SM-pinnar i hopp med andra ord. Bara en SM-pinne kvar i agilityklass.

Nu borde jag egentligen gå ut och träna lite agility med cockrarna, så att vi är i form till torsdagen.

Tweets första shapingpass

Publicerat av
8

Det här inlägget är skrivet igår, men publiceras idag för att sprida ut uppdateringarna lite. Idag är Epic och jag på vallhundskurs hela dagen.

Efter flera timmars sömn vaknade pirayan och ville inte hålla sig till kongen, utan började slakta mattan istället. Då blev det ett kort shapingpass och en stund senare lite fortsättning på lekträningen vi gjorde i förmiddags. Nu jobbade vi bara på att byta leksak på klicket medan jag höll i båda leksakerna. Sedan gick vi en kort promenad och när vi kom in igen var det fortfarande fullt ös. Något mer träningspass kändes inte som en bra idé, så jag belönade henne för att gå och lägga sig i en biabädd och trappade gradvis ner belöningarna för att ligga där tills hon somnade. Det tog inte många minuter. Så fick jag lite mer tid till att blogga.

Det där med shaping är inte helt lätt när man är fyra månader och förmodligen aldrig har fått en godbit för någonting. Själv tycker jag att det är ganska roligt att påbörja träningen med en sådan hund. Man har liksom inga förväntningar eller krav på hunden (det borde man ju aldrig ha, men det är svårare med de vältränade, vuxna hundarna). Man utrustar sig bara med bra belöningar, en klicker och tålamod. Korta pass, så att man kan utvärdera träningen och se om man kan hjälpa valpen att förstå konceptet så fort som möjligt.

Tweet påminner ganska mycket om hur Squid var som valp när det gäller shapingen. Hon blir lugn och passiv när hon inte riktigt förstår. På filmen ser hon nästan trött ut, men både före och efter träningspasset försökte hon bita vaderna av mig, så det var nog inte trötthet. Första steget med en sådan hund är helt enkelt att få dem att förstå att det lönar sig att göra något. Jag är gärna generös med belöningarna och kan klicka för att de till exempel reser sig upp från ligg. För ännu svårare fall kan man helt enkelt klicka för allt de gör.

Här kommer en film från dagens två shapingpass:

Ställ gärna eventuella frågor i kommentarsfältet, så försöker jag svara. Det kom några frågor på gårdagens inlägg, så kolla de kommentarerna också.

Träning med Tweet

Publicerat av
9

Vi har haft stora problem med hemsidan under de senaste veckorna, men nu verkar det fungera delvis. Sommaren är alltid en hektisk tid för oss med kurser, läger, tävlingar och mycket besök. Den här sommaren är det ännu värre, med fjorton valpar i huset. Just nu går det i och för sig ganska bra, Jens åtta valpar är tre veckor gamla och har inte börjat göra så mycket väsen av sig. Squids fem valpar är en vecka gamla och är inte så mycket jobb för någon annan än Squid (däremot gör de en del väsen av sig, en rätt ljudlig kull, precis som vår första). Dessutom har vi haft besök av goda vänner som har varit en ovärderlig hjälp under sommaren. Därför har jag börjat få lite tid och ork till valp nummer fjorton. Hon heter Tweet och är en fyra månader gammal border collie. Hon kom till oss från Wales för en dryg vecka sedan och planen var egentligen att en god vän skulle ta hand om henne fram tills våra valpar var leveransklara. Nu fungerade det inte riktigt med den äldre hunden i det hemmet, så Tweet fick komma tillbaka efter några dagar. Hon är en fantastiskt rolig hund, så det är egentligen bara trevligt att ha henne här, men det kräver naturligtvis en del.

Jag börjar ju bli ganska van vid att ha valpar i huset och har kommit fram till ganska bra rutiner. Hemligheterna för att orka med en bitande, busande, kissande och hoppande valp (som inte lärt sig någonting under de första fyra månaderna) är tid, lust och flexibilitet. Tid och lust behöver man för att göra något konstruktivt av den enorma energi valpen lyckas få ur sig under de vakna timmarna. När jag har små valpar försöker jag att ge dem meningsfulla och roliga aktiviteter när de är vakna. Det handlar oftast om träning, socialisering och miljöträning. När valpen är pigg som tusan och redo för att hoppa i soffan, riva ner kökshanddukarna och tugga på mattan så tränar vi istället. Ibland har man varken tid eller ork, som när jag gick upp i morse och behövde några timmar för att vakna, medan valpen högg i mina bara vader så fort hon fick chansen. Då försöker jag att hantera situationen istället, och ger henne något annat att göra. Idag fick hon en kong som jag hade smetat baconost i. Det höll henne upptagen en bra stund. Tyvärr påverkade det dagens träning, för när jag väl var redo att träna så var hon lite trött. Det hade alltså varit smartare med lite mer självkontroll (från min sida) och ett träningspass direkt på morgonen istället.

Flexibilitet behöver man alltså för att kunna utnyttja tiden på bästa sätt. Göra aktiviteter med valpen när den är pigg, passa på att jobba/träna de andra hundarna/göra allt annat man ska hinna med på en dag medan valpen sover. Just nu sover hon alltså gott på vardagsrumsgolvet och har gjort så i en dryg timma. Hon är väldigt duktig på att slappna av när hon väl blir trött, men jag har haft valpar som har svårt att sova när det är mycket liv och rörelse i huset. För de valparna rekommenderar jag ett avgränsat område, en valphage, där de kan somna och sova i lugn och ro. Jag är övertygad om att valpar behöver sova massor och jag gör allt jag kan för att de ska sova så mycket som möjligt under en dag.

Jag tänkte försöka filma lite träning av en helt färsk valp som inte kan någonting. Här kommer vårt första pass där jag jobbar med att hon ska komma tillbaka med leksaker, någonting jag prioriterar starkt i den grundläggande träningen: