Epic – världens bästa kille

Jag kom precis in från ett sent (resten av dagen har ägnats åt kurs, valpköpare, ett bagglamm som dödats i hagen av en främmande hund och ett annat lamm som fortfarande är spårlöst försvunnet efter attacken) träningspass med Epic och kom på att jag skriver väldigt lite om honom i bloggen. Ibland skriver man kanske inte om saker för att de är lite jobbiga, eller för att träningen inte går som man har tänkt sig. Med Epic är det nog tvärt om. Han är så fantastisk att jag inte vet var jag ska börja. Redan här stakar sig bloggandet, jag lyckas liksom inte skriva någonting om honom. Men vi kan väl lämna det vid att han är världens bästa hund, och att hans matte skriver det här med tårar i ögonen, och skriva om vad vi tränar på istället.

Mest blir det agility och vallning med Epic. Han kan lite tricks och lydnad också, men det blir tyvärr lite lite av det. Nästa vecka ska jag vara observatör på Obedience Rules, så då kanske jag får lite lydnadsinspiration. I agilityn jobbar vi med all möjlig grundträning. Han hoppar och svänger jättefint och vi har jobbat med en del handling i små kombinationer. Det fungerar för det mesta utmärkt. Naturligtvis hoppar han inga höga hinder, men nu är det inte långt kvar innan vi kan börja jobba oss upp på largehöjd. Vi jobbar med nosduttar på target i trappan och på änden av balansbommen. Vi jobbar på att springa över gungbrädan mellan två bord och har börjat sänka ena bordet så att det blir lite rörelse och ljud. Han springer gärna fort, men jag har haft ganska stora problem med att få honom att viktförskjuta i gripandet under kamplek. Han kampar med bra viktförskjutning, men i gripandet vill han gärna trycka leksaken långt in i munnen och tugga till lite. Det gör att det blir svårt att träna gungbräda, men vi kämpar på (kanske inte så mycket som vi borde i och för sig, skärpning!). Vi har också precis börjat med running contacts och än så länge ser det väldigt bra ut.

Det känns lite futtigt att skriva vad vi jobbar på, för det är ju egentligen inte så jättemycket. Jag lägger mycket tid på hoppteknik, kontaktfält och torrhandling, samt naturligtvis allmänna träningsfärdigheter som att leka bra, komma med leksaker, sitta stilla, shaping och självkontroll. Jag ser fram emot att börja med slalom på riktigt om några månader (han har fått prova två pinnar några gånger, som demo på kurs). Mest av allt är jag imponerad av hans koncentration, hans fart och intensitet, hans förmåga att slappna av när jag kör med de andra hundarna, hans träningsmognad och hans underbara, glada väsen.

Och så den tråkiga sidan av myntet – oron. Jag tror att jag är lite oroligt lagd och det här gör det inte bättre. Jag oroar mig varje dag för att någonting ska hända med min fantastiska pojke. Det verkar som att det alltid är de bästa som det händer något oväntat med. Vi har haft sådan otrolig tur med alla våra hundar att jag oroar mig för att lyckan ska vända och att jag inte ska få uppleva allt det roliga jag ser fram emot med honom. Jättefjantigt, men jag antar att jag inte är ensam om den oron.

6 reaktion på “Epic – världens bästa kille

  1. Jag tror att oron är väldigt naturlig och jag tror väldigt många känner som du. Redan nu, innan jag ens fått hem min valp, är jag rädd för att det ska hända något som gör att jag måste avliva henne, som jag fick göra med min förra hund.

    Så du är inte ensam om det och det är nog väldigt naturligt.
    Kul att det går så himla bra för er, ta vara på det och utnyttja all tid åt att le för dig själv, istället för att oroa dig.
    Saker kan hända hela tiden, oavsett om du är orolig, det finns inte så mycket du kan göra åt det för tillfället, så ödsla inte din tid på att oroa dig. Lägg den energin på något annat 🙂

  2. Jag har oroat mig grå över Lovis så nu har jag bestämt mig för att inte oroa mig över Kaia. Fast jag oroar mig ändå över hennes storlek… Men med Lovis kan jag fortfarande inte gå en promenad utan att titta på hur hon går…

  3. Ingen tvil, Epic er en fantastisk hund! Husker første møtet med Epic da han bare var 10 uker. Han sto han på trappen utenfor huset da han så meg og Micke nede ved fårhagen. Uten å tenke seg om, kom han springene ned hele oppkjørselen for å hilse på oss. Det så ut som han tenkte ”et menneske og en fremmed hund, de må ha kommet for å besøke meg”.

    Nå kjenner jeg Epic og har lært meg at det er sånn han er. En usedvanlig trivlig hund med masse energi og engasjement. Pen er han og, litt av en hund 😉

  4. Vad tråkigt att höra om lammen, men vad härligt att höra om Epic! Flink är mannen i mitt liv, men vi har väl haft en del jobbiga saker också (i vardagen). Oavsett är han mitt allt, och i träningen är han helt enkelt ett geni! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *