Tränarutbildning

Vi har haft tränarutbildning i underbart, soligt höstväder idag! Här kommer lite bilder:

Nina kunde inte ha med sig Agera den här helgen, så hon tränar Pi istället. Perfekt, hon har tränat fotgående, läggande under gång, platsliggning, fjärrdirigering och hopp över hinder. Snart är de igenom hela klass II 😀

Kry har blivit stor! Förstapriset i ettan är klart, så hon och Siv satsar också på klass II-momenten nu.

Snygga Mega

Charmiga Kompis siktar mot klass III ihop med matte Jenny

Trine och Imre har tagit pris på jaktprov, nu jobbar de mot lydnadsklass I

Lille Dito har äntligen blivit av med all pälsen. Han blev charmig! Och vilken koncentration han har fått!

Lydnad med Pi

I somras gick jag med på utmaningen att starta klass II med Pi innan året är slut. Men efter lydnadsklass I la vi egentligen ner lydnadstränandet och jag började tänka att vi skiter i klass II i år. Det var jakt och jaktprov och Pi var ofta rätt okoncentrerad på planen, bara småfågel i huvudet. Men så under och efter jakten, kände jag hur henne fokus kom tillbaka och hon har varit riktigt trevlig att träna med när hon har varit demohund på kurs. Så nu har jag tagit beslutet att jobba mot lydnadsklass II. Vi har påbörjat de flesta moment, men få är färdiga. Tänkte ändå satsa på att tävla på GMBK den 7 november, så har vi det gjort innan jag hämtar valpen samma helg. Det är bara en månad kvar, så vi har ju en del att slipa på. Inkallning med ställande, rutan, fjärrdirigeringen, hoppet, fjärren, platsliggningen… Som tur är verkar allt gå snabbt och lätt att lära henne, hon har ju fina grunder sedan tidigare och jag tänker inte ställa all världens krav på fart och precision. Säkerhet framför allt! Här kommer en statuscheck efter dagens träningspass (som är vårt första seriösa försök på flera månader):

Platsliggning: Har aldrig gjort en dold platsliggning, men med tanke på att hon kan ligga i öppen bur ensam på planen när jag går och äter lunch i en halvtimma, så tror jag att det ska gå ganska lätt. Ska nog använda burlekarna till att börja med.

Fritt följ: Känns bra, jobba med uthållighet och fokus.

Läggande under gång: Kan hon från förr, så vi får bara repetera en del så att hon blir säker.

Inkallning med ställande: Har fina stå på avstånd om hon kommer mot mig frivilligt. Vill gärna sätta sig om jag kommenderar ”stå” i en inkallning.  Får också tänka på att behålla farten mot mig, den går lätt ner.

Rutan: Fungerade fint att skicka in henne i ny ruta med pvc-box i. Träna många nya rutor och fasa ut boxen.

Apportering: Slarviga gripanden om jag inte jobbar på dem. Behöver också bättre tempo in och djupare ingångar.

Hopp: Det här momentet har vi aldrig tränat, men återhoppet är ju med i klass I och sitt är hon i alla fall bra på, så jag får lägga energi på att lära henne hoppa ut från mig, borde gå snabbt.

Fjärrdirigering: Har vi börjat på litegrann, men just nu tänker hon gärna på stå-ligg eftersom det är det vi har tränat på. Då ställer hon sig gärna upp snabbt innan hon sätter sig. Ska få fram beteendena frivilligt och så lägga kommando på det.

Övrigt: Tävlingen är utomhus på kvällstid, alltså bör jag träna en del på kvällarna i elljuset.

Klickerträning i vallningen

Nu kommer det ju snart en liten valp hit som ska tränas i vallning och många frågar om tips på hur man kan klickerträna en vallhund. Själv är jag ju nybörjare på vallning, så jag har börjat experimentera lite med Missy inför valpens hemkomst. Vi lär in kommandon i en lugn miljö (köket) för att sedan kunna använda dem i fårhagen.

På den här filmen tränar vi på kommandot ”look back”:

Projekt fart

Shejpa var hos Laxmi igår och blev genomklämd. Ryggen som gjorde lite ont för en månad sedan ser alldeles strålande ut nu. Fick beröm för att jag har gjort ett bra jobb. Det är inte första gången Shejpa har haft ont i ryggen, så nu är jag helparanoid och tar det väldigt försiktigt. Enligt Laxmi är det många agilityhundar som har ont i ryggen, så vi borde alla bli bättre på uppvärmning, nedvarvning, styrketräning och massage. Det är också svårt att upptäcka ryggont själv, det är ju inte direkt så att de haltar (jag har inte sett någon skillnad på Shejpa i träning när hon har haft ont och när hon inte har haft det), så en koll hos en duktig veterinär då och då är inte alls fel. Jag har också investerat i Back on Track-täcken till båda hundarna och de fungerar jättebra. Är övertygad om att det har haft positiv effekt på Shejpas rygg.

Nu är det projekt fart som gäller för Shejpas del. Lekandet går bra, men jag måste anstränga mig för att lägga upp passen bra. Hon får fortfarande inga godbitar utan bara lek i träning. Vi leker en del inne också, tränar tricks med leksak och kampar och tricksar uppe på balansbollen. Jag har också bestämt mig för att öka på den explosiva, fysiska träningen. Shejpa har bra styrka och koordination, men min tanke är att ge henne mer intervallträning i full fart för att öka lusten och förmågan att springa på agilityplanen. Jag är övertygad om att springande är beroendeframkallande och att intervallträningen kan hjälpa på farten på agilitybanan, speciellt om man trappar ner lite på den fysiska träningen inför viktiga lopp eller kurser. Ett enkelt och kul sätt att träna snabba intervaller med Shejpa är långa apporteringar. 15 minuters uppvärmning i skritt, några minuter i koppel i högre tempo (trav, sedan cirkelarbete), 5 minuter lugnare springande lös (okej, Shejpa springer sällan lugnt, men lugnare än max i alla fall) och sedan intervaller med snabba apporteringar. Jag lägger ner två dummies, går 50-100 meter därifrån med Shejpa vid sidan. Skickar på apporterna (totalt 200-400 meter med andra ord) och sedan går vi lugnt tillbaka och gör om samma sak några gånger. Avslutar med frispringande i trav/lätt galopp och till slut 10 minuters nedvarvning i skritt. Intervallerna blir längre och fler med tiden. Målsättningen är att kunna lägga 4-5 apporter på ena änden av åkern och låta henne hämta dem i följd. Blir väl någon kilometer i full fart det.

På agilityträning idag ska jag fokusera på torrhandling med leksak och svänga tight över hopp. Ska köra lite mer bakombyteskombination om attityden är bra också. Samma sak med Missy, fast mer godbitar och mindre leksak. Synd att jag inte har så mycket kycklinghalsar tinade…

Svettig träning

Kom precis in från ett agilitypass med Missy som blev så himla bra. I morse tog jag upp joggandet igen och inspirerad av min nya, sportiga livsstil, drog jag på mig joggingskorna igen och bestämde mig för att det skulle springas! Att få springa snabbt ihop med hunden är egentligen en av de roligaste grejerna med agility, när man bara kommer igång och skaffar sig lite grundkondis. Vi körde bara torrhandling den första delen av träningspasset. Först tränade jag min egen spurt och passade på att låta Missy driva in i buren på långt avstånd när jag springer i full fart mot den. Sedan körde vi cirkelarbete i olika former. Hennes cirkelarbete börjar bli jättebra, i full fart, på stora och små cirklar. Svårare är det att gå från inkallning till cirkelarbete. Vi fick börja på nära håll. Jag satte henne, gick iväg 5 meter, sa ”fri” och lät henne springa till sidan. När hon var nästan helt intill mig började jag snurra på en liten cirkel. Till och med det var svårt, men det blev bättre. Jag upptäckte också att cirkelträningen var en perfekt uppvärmning inför vårt svänga-tight-över-hopp-projekt. Det var som att hon nu faktiskt såg en riktig mening med att korta in sig och böja sig över bommen. Jag fick fortfarande gå väldigt långsamt fram och ha en bump (halvcylinderformad markbom, en avkapad hängränna) framför hindret, men det var mycket bättre än tidigare. Har också belönat en massa med riktigt gott godis (de heliga kycklinghalsarna) idag, något jag tror funkar bättre än bara lek.

Vi avslutade med några bakombytesövningar. Det är tydligt att vi behöver bli mer samkörda i bakombyterna, när jag tänker efter så har jag tränat mycket mer bakombyten med Shejpa än med Missy. Nu ska jag hoppa i duschen och göra mig i ordning inför kvällens grundkurs. Det är första praktiska samling och det är alltid så kul att träffa nya kursdeltagare och deras hundar. Det verkar vara ett riktigt bra gäng!

Handlingskurs i Narvik

Medan Thomas har tagit hand om kurs för Maria Hagström på hemmaplan, har jag varit i Narvik och hållt kurs i agilityhandling. Jag blev väldigt väl omhändertagen och vädret var helt okej, även om jag börjar fundera på varför jag inte håller mer kurs på sydliga breddgrader på vintrarna. Ska kanske försöka slå mig in på den spanska marknaden eller något 😀 Det är häftigt att åka runt på klubbar och inse att det finns många som försöker använda Gregs handlingssystem och det är väldigt roligt att hjälpa dem att bli bättre! Jag hittade några bakombytesövningar på Dog Sport Magazine som Tracy Sklenar har gjort (klicka här). De var väldigt användbara och jag ska köra igenom dem med mina hundar också.

Det vanligaste problemet jag ser när jag håller kurs, är att folk gör byten på raka linjer. Inte för att de vill, utan för att de inte riktigt förstår vad som är en rak linje. Oavsett om det är ett framförbyte, ett bakombyte eller armbyten i en serpentin, så ska hunden svänga varje gång. Att kunna gå banan och se hundens linje innan man bestämmer sig för var man vill lägga bytena, är otroligt viktigt. I övning två (bakombytesövningen ovan) vill folk gärna lägga bakombytet mellan hinder 4-5. Problemet är bara att hunden inte har en sväng från hinder 5-6. En vältränad hund ska svänga av den linjen och inte ta hinder 6 om bytet ligger mellan 4-5. Hundens sväng ligger mellan 6-7 och därför ska bakombytet ske när hunden hoppar 6 (diagonal mellan 5-6). Om man inte undviker bakombyten på raka linjer så kommer man få problem med nästa sekvens (3). Här måste hunden reagera med en sväng på bakombytet mellan 2-3 för att hamna i rätt tunnelingång. De flesta hundar på kursen fortsatte rakt fram…

Det är uppenbart att bakombyten är teknikskt mycket svårare än framförbyten. Det är lätt att både förare och hund blir beroende av ”pull n’ flick” (när man inte springer på diagonalen utan får en L-formad väg mellan hindrena), med sämre bakombyten och negativa bieffekter i andra situationer som följd. Att våga springa på diagonalen och vara offensiv i bakombytena är någonting som kan kännas svårt i början, för både hund och förare, men när man får till det så blir det väldigt bra! Jag vill tacka gänget i Narvik för en väldigt trevlig helg! Jag kom hem sent igår, planet skulle gå 21.50, men var en halvtimma försenat och jag var inte hemma förrän efter 1 på natten…


Mary-Lou och Wizard bakombyte (Kanada i april 2008)