Å fly med hund

Paxa har blitt med meg til Finnmark for å hjelpe til på kurs i helgen og imorgen skal vi ut og se om vi finner ryper. Det var hennes andre flytur (første gangen var hun 8 uker og satt i en bag i kabinen). Dette var første gang hun skulle reise i bur i lasterommet.

På bussen fra parkeringen til terminalen.

Rask lufting før innsjekking.

Om man reiser med hund så må man sjekke inn i skranken for å hente boardingpass. Vi hadde betalt både reisen og for hunden på forhånd. Paxa fant en kompis på sin egen alder i køen.

Deretter må man levere hund og bur som spesialbagasje og stå i en kø til.

Paxa tar det hele med stor ro.

Hunden må vente i buret på en trillevogn til noen henter den for å laste den på flyet. Paxa venter sammen med en kompis som skulle til Ungarn, mens jeg gikk gjennom sikkerhetskontrollen.

Betryggende å se at Paxa ble lastet på rett fly.

Framme i Kirkenes etter mellomlanding i Tromsø. Det var godt å komme ut og tisse etter 3,5 times reise. Paxa var like glad som vanlig. Å reise med fly er ikke så forskjellig fra å kjøre bil.

Platt Kat

Har kommit på att alla soffbilder blir så söta för att Paxa inte bara vill sova på fårskinn i soffa. Hon vill sova på cocker, på fårskinn i soffaa (alternativt på tangentbord, på matte, på fårskinn, i soffa).

Hundar i soffan

”Inga hundar i soffan” har varit min inställning sedan vi flyttade hit för drygt tre år sedan. Erfarenheten är att soffan snabbt blir bara hundsoffa om man har hundar där. Speciellt eftersom vi inte är jättebra på att duscha av smutsiga hundar när de kommer in från promenad.

Men så kom Kat och Paxa i somras, och plötsligt verkade regeln vattnas ut (”i alla fall inga border collies”) och till slut försvinna. Jag lägger fårskinn i soffan och hoppas att det räddar den. Och så får jag ju en anledning att uppskatta kallt och torrt väder. För att inte tala om alla fantastiskt söta bilder man kan ta med mobilen:

Och hundar på bordet…

Epic är agilitymyndig!

Idag blev Epic och Win 18 månader och därmed får de tävla agility om de vill. Win har väl inte kommit så långt med agilityplanerna (men desto längre i vallning och lydnad), men Epic hade gärna velat tävla. Det är inga klass 1-tävlingar i den här delen av landet på länge, så Epics debut får också vänta. Jag har anmält honom till Rättvik och Gotland i mars. Vi måste jobba mer på gungbrädan, för den är fortfarande på inlärningsstadiet. Mest handlar det om att jag har tränat för lite, Epic kan nosdutta och han har inget problem med att gungbrädan rör sig och smäller. Vi har satt igång en liten kampanj. Jag ser verkligen fram emot att börja tävla med Epic. Han är alltid engagerad och entusiastisk, men blir aldrig stressad eller övertänd. Och han bryr sig inte nämnvärt om att andra hundar kör agility. En riktigt behaglig hund. Han gör dessutom massor av fina saker och rör sig så mjukt och fint. Jag såg hans bror Hero tidigare i veckan och blev alldeles tårögd av hur fin han var. Jag hoppas att Epic kommer att se lika fin ut när vi börjar tävla.

18 månader idag <3

Det är riktigt kallt här nu, mellan -10 och -15. Vi har ändå lyckats få till riktigt, riktigt bra träning i ridhuset i veckan. En ordentlig uppvärmning gör både hund och människa varma, dubbla täcken på hunden hjälper till och en värmefläkt i bilen gör att hundarna snarare blir för varma i pauserna än tvärt om..

Kumla-tävlingar lördag

Det har varit en väldigt härlig dag på agilitytävling idag. Solen sken och arrangemanget flöt på bra. Kul med tävling på hemmaplan! Idag var det klass 1 och jag körde två gånger agilityklass 1 med Pogue. Det ville sig inte riktigt. I första loppet glömde han att bromsa i slalom och missade andra porten. I andra loppet glömde han att bromsa på gungbrädan och lämnade den alldeles för tidigt. Sedan glömde han att bromsa på A-hindret och publiken drog efter andan när han flög över toppen, gjorde något skate-inspirerat trick och sedan landade på kontaktfältet.

Jag tog några bilder, men det var lite för mycket blandning av sol och skugga för att det skulle bli riktigt bra. Mest gillar jag bilder som visar när något går lite fel, eller något annorlunda. De här var dagens favoriter:

Missförstånd

Speciell stil på gungan

Samma stil som Pogue

Squid och jag i Tromsø

Jag sitter på flyget på väg hem från sista helgen med Tromsø-gänget (för i år, i alla fall). Squid har fått följa med den här gången och vi har passat på att träna lite inför tävling nästa helg. Squid känns otroligt fin och stark trots att det inte är länge sedan hennes valpar flyttade. Jag är så glad att vi är ingång med träning igen. Handlingsmässigt känns hon över förväntan, det stora problemet är att hon verkar ha glömt bort slalom under den långa pausen. I våras jobbade jag mycket med ingångarna i slalom och var äntligen nöjd, men nu efter uppehållet verkar hon riktigt förvirrad. Träningsfokus den här veckan får ligga på det. Jag får göra som i våras och öppna upp ingångsporten och träna systematiskt. Förhoppningsvis kommer hon snabbt på det igen, hon kunde det ju våras.

Hon verkar hetsa upp sig över agility lättare nu än när vi tog paus, flera steg tillbaka med andra ord. Det räckte att folk sprang lite på banvandringen, eller att en hund gick kopplad över agilityplanen för att hon skulle börja skrika och skälla (Ja, hon är extrem och har varit det sedan hon var 8 veckor. Tycker ändå att jag kan hantera det ganska bra och hon har faktiskt aldrig sagt ett ljud på tävling). Jag lät henne göra det några gånger för att kunna träna på starter i upphetsat läge. Hon lugnar ner sig väldigt fort och sitter jättefint i starten. Bra starter (balanserad kropp, avslappnad attityd, helt stilla till fri-kommando) är verkligen en förutsättning för bra lopp. En liten svank i ryggen eller ett framtungt sittande och risken för rivningar ökar markant.

Sist vi tävlade kraschade ju Squid i däcket och jag har varit lite orolig för att hon fortfarande skulle vara osäker på det hindret. Hon hoppar för det mesta bra, men har en liten osäkerhet som gör att hon kan lägga in något extra steg inför däcket. En gång i helgen slog hon i det i hoppet och då vägrade hon nästa gång. Kanske ska åka till klubben och köra lite hoppteknik med däcket i veckan.

För Squid har en av helgens höjdpunkter varit att leka med sin dotter Mist, 10 veckor. Jag trodde att Squid kanske skulle vara lite sur på henne, men det var tvärt om. De har lekt, och lekt, och lekt. Squid var kanske mest barnslig av de två. Så gulligt!


Squid genom däcket

 
Lek i vacker natur


Micke, Mist och Squid

Hoppteknik och Seven

När vi kom hem från Obedience Rules hade vi plötsligt inget internet hemma. Tydligen hade modemet gett upp och vi fick vänta en stund innan Telia skickade ut ett nytt. Det gick ändå ganska smärtfritt för att vara Telia… I veckan har höjdpunkten varit hoppteknikkurs med Vappu Alatalo. Deltagarna hade alla hållt på med hoppteknik en hel del sedan innan, så vi kunde jobba med ganska avancerade övningar. Vi var fem border collies och tre jaktcockrar med på kursen, inte den största rasvariationen. Själv deltog jag med Shejpa och Epic, men fick köra många övningar med Pogue också (Thomas var så upptagen med arbete).

Epic var jätteduktig hela kursen. Det märks verkligen inte att han bara är 12 månader. Han är så fokuserad, så mogen och har så bra kontroll på kroppen. De flesta övningar löste han utan några problem. Allra sist på kursen jobbade vi med lite övningar där han skulle hoppa i sväng på ett lite högre hinder och då var han trött och fick problem med att välja rätt galopp. Shejpa började ganska dåligt, jag har slarvat med hennes hoppteknikträning. Efter ett tag kom hon igång och på onsdagen gjorde hon riktigt fina saker ibland. Det var i alla fall en väldigt trevlig kurs och jag hoppas att vi kan få hit Vappu igen om inte allt för länge.

Annars är det mycket valpar här just nu. Jens åtta valpar är sju veckor och det börjar närma sig leverans. Squids fem valpar är fem veckor och börjar bli riktigt aktiva. För det mesta umgås båda kullarna ihop och det blir väldigt många valpar som hänger i skosnören och byxben när man försöker ta sig fram på gården. De är alla alldeles ljuvliga och det ska bli så roligt att följa dem i framtiden. En av Jens valpar stannar här, i alla fall ett tag. Jag är öppen för att sätta ut henne på foder eller sälja henne när hon blir vuxen, beroende på hur det ser ut med hälsa och vallning. Man kan tyvärr inte har hur många hundar som helst. I veckan var det dags att välja valp och det här är lilla Seven: