Nu är vi klara med andra dagen på agilityläger och som tur är har vi lite svalare väder den här veckan. Det hade nästan varit outhärdligt att köra agility i den värme vi hade under lydnadslägret. Det lite svalare vädret gör också att vi instuktörer orkar mer på kvällarna och det tackar nog våra egna hundar för. Igår blev det inte så mycket tränat på kvällen, för jag var och hämtade Nina och Agera på flygplatsen. De ska bo med oss fram tills bröllopet och det ska bli så skönt att få en inneboende träningskamrat och någon som kan hjälpa oss att inte stress ihjäl den här månaden.
Idag åkte vi till Ås efter lägret och tränade ihop med Mikkel. Jeanette med colliesarna dök upp med perfekt timing och agerade störning en stund. Det blev inte riktigt lika tävlingslikt idag, Stine var ju inte där med sin fina ring, men jag tror att det blev riktigt bra träning i alla fall. Under sitt i grupp och platsliggning gick jag rätt långt och gömde mig bakom en träddunge. Ofta upplever jag att hundarna tycker att det är mycket svårare om de inte helt har koll på var föraren är. Bakom ett litet hus blir ofta mycket enklare än om man bara försvinner ut i skogen. Det var ju det som hände oss i klass II när vi nollade platsliggningen. Idag var det i alla fall inga problem. Hon flyttade en tass under sitten, men annar kändes det väldigt stabilt. Skönt att platsliggningsproblemen verkar borta. Nina kommenderad fritt följ, dumruta, inkallning och ruta. I fria följet kändes hon betydligt mer fokuserad än innan vi började den här träningen. Jag märker också att jag får mycket bättre fokus från henne när vi går in på plan och när vi rör oss mellan moment. Den här träningen är väldigt förstärkande, för vi får så snabba och fina resultat! Jag borde bara vara duktigare och träna hemma på de sakerna som inte riktigt funkar när vi tävlingstränar. Dumrutan var bra, förrutom att hon började röra sig för tidigt ur stå (när jag kom ikapp henne, men innan kommando). Det får vi jobba på. Stadga i stå har alltid varit en svår grej för Missy och jag behöver underhålla det ofta. Det är i alla fall glädjande att signalkontrollen i dumrutan har varit perfekt på alla tre tävlingsträningarna den senaste veckan. Inkallningen körde vi rak och hon hade ingen tendens till nedsaktning. Efter inkallningen kände jag att hon var väldigt het och inte ville titta upp på mig (redo för att springa till en kon…). Så istället för att skicka henne till konen, fick hon gå lite mer fot och jag belönade när hon hade fint fokus. Sedan körde vi faktiskt en hel ruta och det var långt mellan konen och rutan. Till min stora förvåning var både konskicket och rutaskicket snygga och jag lyckades nog stanna henne precis i bakkant, så att hon nog hadelagt sig inne i rutan om jag hade lagt henne. Härligt! Måste bara träna mer ruta hemma, det är absolut det svagaste momentet.
Efter en paus körde vi dirigeringsapport och vittringsapport med Mikkel som tävlingsledare. Återigen ett bra rutskick. Full fart och bra stopp. Rätt apport utan problem, men hon grep den lite snett och fick ett lätt omtag på väg in. Samma sak med vittringsapporteringen. Ett lätt omtag på väg in. Annars var den fin. Hon kom till rätt apport direkt, men valde att nosa över de andra innan hon gick tillbaka och apporterade rätt. Härligt att vi har haft så många bra vittringsapporteringar på första försöket på nya platser, med tävlingsledare, den senaste veckan. Vi avslutade träningen med att jobba med frivillig stadga i stå (satt långt inne) och skick till konen med avståndsbelöning.
Shejpa fick komma ut och jobba på kvällen. Vi jobbade mest på att färska upp lite ordning och reda i träningen, eftersom hon har kört lite cockershow inför kursdeltagarna i veckan, med tjuvstarter mot leksak, stjäla leksaken och springa stora rundor med den innan hon kommer in och andra ”charmigheter”… Ibland lönar det sig verkligen att ta tag i sådant. Hon fick ha lina på sig under kvällens träningspass och snabbt var hon helt underbar att jobba med. Jag har verkligen slarvat i sommar och låtit henne busa alldeles för mycket. Vi körde lite torrhandling som kändes kanonbra och så jobbade vi vidare med gungbrädan. Jag har funderat på hur jag ska gå vidare från ”elevator game” (se tidigare filmer) och idag satte jag gungbrädan med den höga änden mot bordet (så att den har ca 30 cm fallhöjd) och körde lite targeting mot bordet. Sedan fick Bodil hålla Shejpa på marken och jag kallade in henne över gungbrädan. Första gången tog jag emot henne på toppen, men de andra gångerna fick hon åka lite gunga ner till bordet. De sista gångerna la jag också till targeting i min hand. Shejpa älskade det! Ska bli spännande att jobba vidare.
