Två lopp från lördagen. Öppen agility (disk pga handlingsmiss) och Agilityklass 3 (plac 2/71):
månadsarkiv: april 2010
Gåsahoppet
Påsken har jag tillbringat i Skåne, närmare bestämt i Skurup, där det anordnades agilitytävlingar i fina Nils Holgersson-hallen. Det blev långa dagar och man blev helt slut av alla ljud och intryck, men gud vad kul det är att tävla! Speciellt när man får 3-4 lopp om dagen (de anordnade en öppenklass på fredagen och två på lördagen, i tillägg till officiell hoppklass och agilityklass). Jag är riktigt nöjd med tävlingarna. Framför allt är jag glad över att jag till stor del lyckades göra mig av med tävlingsjävulen och istället fokuserade på att se loppen som en utvärdering av vad vi kan och vad vi behöver bli bättre på. Om man alltid safear på tävling för att sätta nollan, är risken att man glömmer bort vart man är på väg och att man aldrig blir riktigt nöjd ändå. Den här gången blev det fem diskade lopp av sju, men jag är så otroligt mycket med nöjd med dem än med många av nollorna vi har satt tidigare. I tre av loppen tog jag dessutom mod till mig och belönade med lek på banan (två gånger efter slalom, en gång efter gungbrädan). Shejpa hade bra engagemang och helt okej fart i alla lopp, fast i en del var hon snabbare än i andra. Det är svårt att vara mentalt förberedd på olika scenarier, eftersom jag aldrig riktigt vet hur fort det kommer att gå. Jag gjorde precis samma miss i fredags som jag gjorde i Rättvik i november – Shejpa var snabbare än vanligt och jag var inte så effektiv som jag borde vara och missade en serpentin. Precis som den gången blev det en dålig placering på ett nollat lopp, trots att hon sprang snabbt…
Trots att jag mest fokuserade på att träna inför kommande tävlingar, var det skönt att få till i alla fall ett bra resultat. I lördagens agilityklass gjorde vi en stabil nolla och kom 2:a av 71 efter en dansk landslagssheltie. I helgen är jag speciellt nöjd med att slalomingångarna verkar komma sig. Hon satte 6/7 ingångar, trots att jag medvetet utmanade och valde handlingsval som jag tidigare inte har vågat på tävling. Sist ingången missade hon, men det känns som att det mest var mitt fel. Däremot gick hon ut ur slalom för tidigt två gånger (även det när jag utmanade och gjorde precis som jag hade gjort om det var träning, istället för att springa med som de flesta andra). Det måste vi verkligen träna på! På träning känns det som att jag kan göra vad som helst när hon är i slalom, men uppenbarligen inte på tävling. Jag är också glad över att hennes gungbrädor blev bättre och bättre, den sista var näst intill perfekt. Där har vi mycket jobb kvar att göra, men det är skönt att se att det går åt rätt håll, precis som med slalomträningen.
Jen
Etter hvert som saueflokken her på Kälkesta skal utøkes har vi behov for gode gjeterhunder. Squid er fin og til god hjelp, men man kan da ikke bare stjele Fannys hund hele tiden. Da er det morsommere å utfordre henne på prøver med egen hund! Jeg snakket med Derek Scrimgeour her om dagen for å høre om han hadde en hund som passer oss. Jeg kjøpte en ung tispe etter Advengers Drift (sønn av Dereks Ben) og Glafes Nell som jeg henter neste uke. Den er ikke trent, men er tent og har gode bevegelser. Den har bodd hos en forvert og har blitt sosialisert.
Vikten av pauser
Sista dagen i Halmstad, snart rullar jag, hundarna och den buckliga bilen utan bakruta ner mot Skåne. Igår hade jag föreläsning för ett trevligt gäng på kvällen. Temat var shaping och jag pratade bland annat om vikten av pauser. Jag berättade bland annat att pauserna hjälper oss att utvärdera träningen ofta, och att jag även tycker att hunden verkar ”lära sig” under pausen. Ofta är hunden mycket bättre när den kommer ut igen efter en paus, än vad den var när man avslutade förra passet. Jag tänker fortsätta att lägga ut klipp från vår slalomträning, för dagens två pass kunde inte illustrera den här poängen tydligare. Idag bestämde jag mig för att för första gången lägga till hopphinder och tunnel innan fyra pinnars slalom. Jag använde en slalomsektion som fanns i ridhuset, så att pinnarna satt fast hela vägen och inte kunde flytta sig. Första passet började lite dumt, med att Squid blev lite skrämd och upprörd av ett annat ekipage. Det kanske bidrog till att det verkade som att alla hennes kunskaper var som bortblåsta. Vi fick en massa konstiga fel!
Jag lyckades också göra ett klassiskt fel, som de flesta av oss gör om vi inte tänker efter. Om allt går bra i träningen, är det jättelätt att vara en bra tränare. Man tar lekpauser ofta och håller träningspassen korta. När det däremot kör ihop sig behöver man verkligen leka mycket för att hålla hundens attityd på topp, och ta paus tidigare, så att man kan utvärdera träningen och göra nödvändiga förändringar. Tyvärr funkar i alla fall inte jag så automatiskt. Om det kör ihop sig vill jag gärna träna lite till och ytterligare lite till, för att liksom få till det till slut. Det här är en tendens jag ofta ser hos mina elever också. Alltså blev mitt första pass lite för långt. Jag fick till hela 26 repetitioner, där jag normalt ligger runt 15… När vi var klara med 5-minuterspasset satte jag undan Squid, tittade på filmen och antecknade mina reflektioner. Till nästa pass bestämde jag mig för att sätta på en timer på 3 minuter och att köra ingångar från klockan 3 utan hinder innan, för att se till att hon inte fick två svårigheter på en gång.
När jag tog ut henne igen, började jag lite enkelt, men insåg snabbt att det nu var en helt annan hund jag jobbade med. Hon fick 11 försök på alla möjliga vinklar och ingångar, och klarade 10 av dem perfekt. Vilken skillnad! Jag hoppas att ni kan dra lärdom av det här och tänka över hur långa pass ni kör och prioritera pauserna i träningen. Här kommer filmen: