Vi försöker träna en del kontaktfält här hemma så att vi kan börja baklängeskedja, leka gungbrädelekar och kanske sätta Shejpa på a-hinder och balansbom för första gången i nästa vecka. Nosduttarna börjar faktiskt se riktigt bra ut och jag vet att det kommer vara så mycket enklare i en torr inomhushall än på lerigt gräs i regn. Har kört en del med target just för att underlaget är lite dåligt, men jag börjar märka att det är nästan lika bra utan target nu. Jag är liksom aldrig helt nöjd, men jag tror att vi kan gå vidare en del under Tweener camp hos Susan. Här kommer en liten film från dagens kontaktfältsträning:

Vi tränar också running contacts ibland, väldigt sporadiskt tyvärr. Det blir liksom en månad mellan gångerna och det märks ju genom att framstegen kommer väldigt långsamt. Tog upp träningen idag eftersom jag tänkte att det hade varit fint att få lite feedback från Susan på det också, men jag inser att jag borde ha börjat träna det för länge sedan, formen är inte stabil… Å andra sidan spelar det inte så stor roll om det tar tid att bli klara med running contacts. Det finns ju ingen anledning att köra det innan vi är i klass III och tiderna börjar bli viktiga. Kanske blir vi aldrig klara, kanske blir det gradvis mer running när Shejpa blir äldre. Jag tror nog att running contacts är framtiden och att vi kommer att hitta snabbare och mer effektiva sätt att lära in det om några år. Jag tror också att det kommer att bli svårare att vinna med stopp på kontaktfälten ganska snart, för även de som lär in dåliga running contacts kommer ju ha tur ibland och då få till bra tider. Den som lever får se, vi jobbar med båda delarna så har vi både hängslen och livrem 🙂 Så här såg träningspasset ut idag. ”Bra” betyder att hon får godbit hos husse, ”oj” betyder att hon får komma tillbaka och göra om. Timingen är inte helt enkel, för skillnaderna är ibland hårfina: