Semesterdagar

Sedan agilitylägret har vi tagit det lite lugnt här hemma. Vilket i och för sig innebär mer träning än vanligt, eftersom det finns massor av tid till det. Jag har till och med varit på klubben två gånger och kört hoppbanor med Fonzie, Shejpa och Squid. Squid har alltså gått sina första banor och det går bra! Hemma har vi tränat på hoppteknik, dubbelbox, one jump och torrhandling bland annat. Som jag skrev i förra inlägget så blev jag uppmärksam på att det finns brister i både torrhandlingen och i one jump-förståelsen eftersom vi mest har tränat på andra saker under den senaste tiden. När det gäller vallningen har vi lite paus. Squid behöver mogna lite och helst komma ut och få göra lite ”riktigt” jobb. Jen har också fått en liten paus och sedan råkade hon skada tassen. Den ser fin ut idag, men hon får vila några dagar till. Vi har fått fyra gotlandslamm på tre tackor och väntar på fler, så det blir av naturliga skäl lite lugnare på vallningsfronten eftersom vi använder träningshagen för de nyfödda lammen.

Jag tänkte också berätta en liten solskenshistoria om hur enkelt man kan lösa problem med hjälp av belöningar, speciellt om problemen inte har fått växa sig stora. Squid ligger gärna i fönsterbrädan i hundrummet och spanar ut över fårhage och uppfart. På sommaren är fönstret lite öppet för att släppa in luft, och när vi har kurser är det många som går förbi fönstret med hundar. Squid har tidigare varit tyst, men har nu börjat skälla på hundar som går förbi, ibland riktigt argt. När jag upptäckte problemet så bad jag eleverna som gick förbi med hundar att gå fram och ge Squid en godbit genom glipan i fönstret. Vi hann bara göra det i någon dag innan eleverna åkte hem, men så kom det två nya praktikanter med fyra hundar till gården. De har konsekvent belönat Squid när de går förbi – oavsett om hon skäller eller inte. Efter bara några dagar sitter hon nu och viftar på svansen när de kommer med hundarna. Skönt! Nu gäller det bara att be alla som går förbi där med hund under kommande kurser att belöna henne, så att hon generaliserar det till alla hundar. Det ska nog inte vara något problem och snart kan vi nog sluta ge godbitar så ofta. Ännu bättre hade det ju naturligtvis varit om jag förutsåg det här problemet och jobbade lite med det innan hon började skälla, men det är så lätt att glömma förebyggande och alltid lösa problem istället.

Idag har vi varit hos veterinären och röntgat Flys dräktiga mage. Mer om det kan ni läsa på forthewin.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *