Det var lite svårt att börja det här blogginlägget utan några svordomar. Jag ligger i soffan med is på foten och försöker genomlida smärtan. Tränade Missy i solskenet och skulle precis avsluta passet med ett aggressivt bakombyte in i slalomen och *knak* så sprang jag i ett hål och föll ner skrikande på marken. Tur att Tina kunde hjälpa mig upp och att hon fick hämtat Thomas som var hemma. Ett tag tyckte jag att det gick rätt bra. Smärtan minskade och jag kunde gå själv upp till huset. Men nu gör det så jäkla ont. Och jag har inte varit med om en sådan här vrickning/stukning tidigare. Brukar alltid ha lite ont i några sekunder om man trampar snett och så är det över. Nu gör det svinont! Dessutom oroar det mig lite att jag hörde *knak* när jag trillade. Jag bara måste bli bra tills på fredag. Har planerat in privatlektioner med Maria Hagström för att få lite motivation till lydnadsträningen och det vill jag verkligen inte missa!

Missy var dukig i alla fall. Hon sitter så balanserat och avslappnat i starten nu att allt jag gör är att försöka öka stressnivån och fortfarande få samma fina beteende. Jag är skitnöjd! Nosduttarna ser kanonfina ut och vi körde en del one jump (”check” varierat med bakombyten samt ”kommatecknet”) och hon var fin. Slalomen var också häftig fram tills jag ramlade… Hoppas att jag blir bra nog till att i alla fall träna lite tricks med hundarna ikväll.

Tips och erfarenheter kring stukade vrister tas emot med tacksamhet. Jag vet ingenting och jag måste bli frisk nu!