Frågor och svar

Jag har varit jättedålig på att svara på frågor som har kommit upp i meddelandena, men nu gör jag ett försök på att svara på flera på en gång. Vet inte om det är så bra svar. Många handlar om hoppteknik och där är jag verkligen ingen expert…

En fråga angående spindeln. Kan man inte bara ställa ett till hinder med korta pinnar i kryss framför hopphindret? Eller vad är tanken med att spindeln ser ut just som den gör?

Jag är verkligen ingen expert på hoppteknik. Det är helt nytt för mig och jag känner mig ofta frustrerad över att jag famlar i blindo och får förlita mig på det jag tror att jag ser och det som de som kan det här säger till mig. När det gäller hoppteknik bygger jag min träning på Susan Salos metoder. Jag har sett hundar som hoppar otroligt bra som är tränade med de metoderna och eftersom jag har en del kontakt med Susan Garrett (som har använt metoderna i flera år och ofta jobbar ihop med S. Salo) så kan jag också få feedback den vägen.

I julinumret av Clean Run finns en artikel som heter ”Using the V-bounce Apparatus for Set Point Work” av Susan Salo som handlar om ”spindeln”. Poängen med spindeln är att lära hunden att organisera kroppen i upphoppet. Att lägga vikten bakåt, sänka huvudet, hålla bakbenen parallella och hoppa i en fin båge. Det handlar alltså inte om att få hunden att hoppa på mitten av hindret (det kan jag inte se varför man skulle vilja lära hunden). Som jag har förstått det, är det visuella intrycket väldigt viktigt och jag tror inte att det fungerar med bara ett hopphinder med bommarna i kors. Susan Garrett sa till mig att jag med Shejpa kunde köra med ett lägre hinder (4 inches), 4′ från en låg oxer, men att jag inte skulle få samma effekt som med spindeln eftersom jag inte får med viktförskjutningen.

Vad är ”Jump grids”?

Den grundläggande griden är fem hopphinder på låg höjd, med ett avstånd mellan hindren som hunden kan studsa. Hunden jobbar självständigt mot en target (godbitskål, leksak eller target) medan jag antingen står parallellt med hunden och skickar framåt, eller parallellt med targeten och kallar in. Grundläggande jump grids beskrivs av Susan Salo i senaste numret (oktober) av Clean Run. Artikeln heter ”Foundation Work for Jumping”

Vad är fördelen med pickandet jämfört med ett frysbeteende (nose touches)?

Jag ser flera fördelar med ”pickandet”

  • Jag tror att det är lättare att bygga upp full fart mot ett aktivt beteende jämfört med ett passivt. Istället för ”hur ska jag få hunden att stanna på kontaktfältet?” tänker jag ”hur ska jag få hunden att springa så fort som möjligt mot sitt kontaktfältsbeteende”
  • Den viktigaste delen är att hunden sänker huvudet mot marken samtidigt som tassarna slår i marken (samtidigt som hon lägger vikten bakåt). Genom att ha ett aktivt beteende får jag tränat på själva sänkandet mot marken om och om igen… Nästan flera gånger i sekunden… Jämfört med en hund som är tränad med frys får min hund betydligt fler belöningar för att smälla nosen ner i marken.
  • Det tar längre tid att träna och alltså tvingas man att jobba med det grundläggande mycket mer noggrant än när man jobbar med det lättare frysbeteendet innan man för över det på hinder – samtidigt som man hela tiden utmanar hunden och gör det svårare. Jag tror att det är viktigt att inte ha för bråttom att få över det på hinder. För att det ska hålla i längden måste det ligga massor med värde i själva beteendet.


Från vilken kennel kommer Pi?
Sørbølfjellets (u. Sørbølfjellets Orthia e. Giddes B Foppa)

Härligt träningspass

Nu är jag äntligen hemkommen efter en helg i Sverige. Jag har hållt tävlingslydnadskurs för Vinna hundcenter. Det har varit jättetrevligt och vädret var riktigt hyfsat. Speciellt kul var det att se fem aussie-tikar från samma kull (kennel Kreivi’s). De var jättetrevliga och verkar vara fina arbetshundar. Det är sällan jag träffar aussies som jag gillar. Mina tre tjejer fick naturligtvis hjälpa till en hel del med att demonstrera inlärning av olika färdigheter. Pi var jättekul att jobba med och var på härligt humör. Missy var mest galen och jag insåg att jag verkligen måste ta tag i hennes stadga. Hon trampar, kryper, tjuvstartar… Igår åkte jag inte direkt hem, det var för dåligt väder med hård vind och regn i mörkret. Jag åkte hem till föräldrarna istället och fick middag och god sömn. När jag kom hem idag insåg jag att jag inte hade hemnyckel och fick vänta på Thomas som var i skolan.


Vinna backar

Först blev jag riktigt sur när jag inte kom hem. Jag var trött och hade massor att göra. Men det var inte mycket att göra, så jag började med att köra hoppteknik i spindeln med både Shejpa och Missy. Sedan tog jag med mig Missy och gick en promenad i skogen och över åkrarna. Vi kom tillbaka till planen och körde ett lydnadspass där jag fokuserade på stadga i stå, sitt, ligg och utgångsställning. Det gick faktiskt kanonbra! Det var som att hon fattade att jag faktiskt hade bestämt mig för att ta tag i våra problem. Jag jobbade mycket med slumpmässiga kommandon när hon var löst runt mig. Det behöver hon också bli bättre på – att verkligen lyssna på kommandon. Kastade leksak in mellan tassarna på henne som hon inte fick ta förrän jag gav signal. Försökte verkligen göra kasten oförutsägbara och hårda, men hon höll positionen bra. Gjorde några längre sittanden, men avslutade alltid med att kasta in leksaken mellan framtassarna på henne (jag må vara dålig på att kasta hårt, men jag är rätt bra på att pricka rätt…). Jobbade med att gå ifrån henne i ligg också, för där har hon haft en tendens till kryp när vi har kört mycket inkallning och mycket kryp. Nu rörde hon bara en framtass en gång, annars låg hon bra.


Pi har blivit 5 månader!

Jag kunde inte låta bli att gå till agilitybanan och köra lite. Fokuserade mycket på kvarsittandet i starten. Satte henne, gick ifrån, kastade leksak in mellan framtassarna och varierade mellan att säga ”ta den!” och att starta henne över hinder. Ibland kastade jag också leksaken bakom henne. En gång startade hon på vanligt manér och rev första hindret (smallhöjd) och tog mitt byte (i en lead out pivot) alldeles för sent. Jag gjorde bara om. Sedan hände något! Hon började hoppa bra! Tänka sig för. Svänga tight. Trampa rätt. Det var så häftigt! Jag har inte sett henne göra så på nästan ett år. Det ver en helt annan känsla! Jag avslutade ganska snabbt (vi hade tränat länge), men kunde inte låta bli att gå upp till huset och köra lite mer spindel, nu till leksak istället för till godbit. Gick kanonbra över låg oxer. Eftertänksam och balanserad. Nu börjar jag få hopp om hennes agility!


Mirakelmaskinen?

Ikväll åker vi förmodligen på inomhusträning igen. Börjar två nya kurser innan dess. Det ska bli spännande!