Vem behöver sömn när man kan busa?!

Lilla Squid börjar bli större. Hon sover mindre och busar mer. Och så har öronen börjat göra tokiga saker. Ibland har hon två sheltieöron. Det tycks inte sluta snöa här, så vi tränar mest inomhus. Och så har vi gått skogspromenad ihop med Shejpa igen. Träningen går riktigt bra nu och vi kommer snabbt framåt. Det här är några av de saker vi har jobbat på de senaste dagarna:

Utgångsställning 
Jag har tagit bort klossen och jobbar med utgångsställningar. De ser riktigt fina ut! Jag har inte lagt till sättandet ännu, utan låter henne stå i rätt position. Det är några saker som ofta blir ett problem som jag har försökt ta tag i redan från början. Dels är det lätt att hunden blir för grund i ingångarna och börjar rotera för tidigt så att de backar in till sidan. För att undvika det har jag ibland belönat för att hon söker rakt in mot vänstersidan. Det har fungerat riktigt bra. Jag bryter och gör om om hon börjar svänga för tidigt. Ett annat vanligt problem är att hunden överarbetar och hamnar snett bakom föraren. Jag är noga med att inte belöna sådana och att inte belöna om hon krockar med mitt ben. Jag belönar nästan hellre för tidigt än för sent. För det trejde försöker jag tänka på var hon håller huvudet, hon vill gärna titta sig över ”fel” axel. Jag försöker belöna när hon tittar rakt upp på mig, utan att vrida sig utåt. Belöningsplaceringen är rakt fram, eller nära mig.

Signalkontroll 
Det är hög tid att börja jobba med signalkontroll. Hittils har jag egentligen bara lagt kommando på sitt, så det är där vi startar. Hon tycks ha ganska bra koll på vad ”sitt” betyder, men inte om hon har fullt upp med att bjuda till exempel utgångsställningar. Just nu försöker jag lära henne att vänta på kommando, ett helt nytt koncept för henne. Jag försöker belöna stillastående (med godbitar) och ger signalen när hon står helt lugnt. Här har vi bara precis börjat och det är egentligen både tråkig och svår träning. Vi får se hur det ser ut imorgon efter en god natts sömn.

Lämna leksak i hand
Jag är stolt och glad över att kunna meddela att lekapporten går alldeles strålande. Hon kommer rakt in till mig och lämnar av leksaken när hon får vinna i dragkamp. I alla fall inomhus, vi får testa ute imorgon.

Stå
Ställandet tränar vi i form av ett litet hopp efter tips från Maria Hagström. Squid gillar verkligen sitt hopp och jag har jobbat vidare med det genom att bara belöna de där hon inte nuddar mig och genom att börja lägga till stillastående när hon landar. Här har vi också mycket kvar att göra, men jag ska jobba på, för jag är sugen på att sätta kommando på det snart.

6 reaktion på “Vem behöver sömn när man kan busa?!

  1. Hopp-stå:et var verkligen något som jag fastnade för när jag var på kurs hos Maria H. Det blir väldigt lekfullt och roligt alltihop att börja med det på det sättet tycker jag. Sen att just min hund kanske inte är så himla lätt att shejpa fram det på den här vägen är ju en annan femma… 😀 Eller kanske handlar det om mina färdigheter som tränare iofs…:D

    Det är för övrigt så himla kul att läsa om vad du gör med lilla Squid!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *