Mer ridhusträning

Igår var det dags för träning i det andra ridhuset, med vår klubb Follo BK. Jag hade med alla tre hundarna, vilket för mig innebar 2,5 timma i konstant rörelse (värma upp-träna-gå ner, värma upp-träna-gå ner, etc…). Jag tycker ju att jag inte motionerar så mycket, men tänker man efter så….  Squid fick vara med och plocka ut hinder, vilket för hennes del innebar att springa fram och tillbaka i tunnlar på egen hand, hångla med folk och skälla på den fula lilla hunden i spegeln. Efter träningen körde vi lite cirkelarbete och lekapportering. Jag hade med råa kycklinghalsar, hennes absoluta favoritmat, och vi fick till jättebra apportering av leksaken. Det känns som att vi är på rätt spår inför Vappu-kursen, med lite träning i nästa vecka kommer hon nog vara den mest lättränade hunden på hela kursen. (När man tränar hoppteknik är det bra om hunden kan: 1) Sätta sig på både vänster och höger sida. 2) Sitta kvar medan föraren lägger ut leksak bortanför 5 hinder. 3) Fokusera på leksaken 4) Starta mot leksaken på signal 5) Komma tillbaka med leksaken och leka.)

Shejpa och Missy fick fokus på balansbommar idag. Det är för mycket snö för att köra något annat än nedfarter hemma, så vi får utnyttja chansen i ridhuset. Egentligen var det väl inte så jättesmart med Missy inför Greg-kursen, hon borde köra dubbelbox, starter och luuuugn. Raka motsatsen mot balansbommar i full fart. Kanske går det att sätta upp en dubbelbox hemma i helgen? Missy har inte kört en hel balansbom på länge, vi har jobbat på nedfarten hemma och fokuserat på svängar. Någonting som faktiskt har blivit riktigt bra. Första repetitionerna på full balansbom i ny miljö var hon störd av och hoppade, det är tydligt att hon behöver generalisering. Gör man balansbommen på 1,25 sekunder, har man inte så mycket utrymme för misstag och osäkerhet. Sedan blev det bättre och det blev riktigt bra. Hon gjorde flera riktigt snygga 180-graderssvängar och andra roligheter. Största problemet hade hon faktiskt i full fart från en raksträcka när jag sprang i full fart framåt, farten blev för hög för att hon skulle vara i balans på nedfarten och hon liksom bara studsar till och flyger av. Det är i alla fall uppenbart att vi har hittat ett sätt att jobba med svängarna som verkligen fungerar, nu behöver vi bara säkerhet och generalisering.

Shejpa var faktiskt sämre än Missy idag, jag vet inte vad det beror på, det är ju extremt sällan hon missar och hon missar i princip aldrig på en raksträcka. Jag tror inte att hon missade några kontaktfält igår heller, men hon missade definitivt kriteriet flera gånger. Svårt att säga vad det beror på och det blev i alla fall betydligt bättre under andra träningspasset, där hon klarade samma utmaningar som Missy. Första träningspasset var rätt dåligt över huvud taget. Jag belönade med mat och det var ett misstag. Shejpa är visserligen galen i kycklinghalsar, men om det blir för mycket så blir hon liksom lat. Jag slutar aldrig att förvånas över hur bra hon tränar mig. Andra träningspasset körde jag med kamplek och såg till att hon bara fick mat om hon gav sitt yttersta i både agility och lek. Det blev mycket, mycket bättre.

Det diskuteras ju ofta huruvida alla hundar ”måste” kampa. Jag är i alla fall väldigt glad att jag har lagt ner tiden på att få Shejpa att kampa riktigt bra. Trots att hon är matgalen och trots att hon inte alls ville kampa som ung, så går hon så mycket bättre i agilityn om jag kör mycket kamp och lite mat. Hon får kämpa mer helt enkelt, får slita och dra och använda kroppen. Kamplek gör att saker sker inne i kroppen på hunden som vi inte kan få fram med bara mat. Missy, som är tokig i kamplek, skulle jag säkert kunna träna med bara mat, hon har så mycket driv i sig själv. Men utan kamplek för de mer svårflirtade hundarna som Shejpa och Pi, så tror jag inte att jag hade kommit så långt som jag har.

2 reaktion på “Mer ridhusträning

  1. En ovetenskaplig reflektion: de hundar jag haft på kurs/träffat som ”inte gillar att leka” har varit de som också brustit i koncentration och lättast tagit störningar som en förevändning att pyssla med något annat. Om det är så att de förarna som ger upp leken också är de som har lättare att ge upp annat också eller om det är brist på leklust som gör hundarna mer lättstörda ska vara osagt.

  2. Dina kommentarer hade hamnat bland spamkommentarerna på grund av för många länkar.

    Gällande kamp så är jag lite kluven. Jag håller med Anna om att de hundar som ger upp kampen så fort det passar dom generellt är mer lättstörda. Samtidigt har jag sett ett antal hundar som blir helt galna när de belönas med godis och som varit okej eller halvdåliga i kampen. På något sätt så har det kännts lite som att föraren går över ån för vatten när de kämpar på med kampen när de har en så enormt bra belöning i godiset. Jag är nog tyvärr en belöningsjunkie och blir lite stressad om jag ser eller upplever hundar som är njugga när de får belöningen.

    Fast samtidigt så hade jag nog själv velat bolla lite mer med värdeförflyttning om jag hade haft en sådan hund.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *