Kurs för Maria Hagström

Då är vi hemma igen efter en hektisk helg. Vi åkte öster ut i fredags och hamnade i snöväder när vi hade passerat Örebro. Vi hälsade på min lillebror som har flyttat till Eskilstuna och sedan kom vi till Anna och Krille i Stallarholmen för en sen middag. Härligt med deras inhägnade tomt där hundarna kan få rasa av sig efter en lång dag i bilen. På lördagsmorgonen åkte vi på vinterhala vägar mot Köping där vi skulle gå kurs för Maria Hagström. Under helgen fick vi till tre pass med hundarna. Jag nämnde tävlingsträning som min prioritet för helgen, så vi började lördagsmorgonen med att köra igenom gamla klass II (eftersom den på många sätt är lik KM:et på onsdag).

Missy var het och lite för studsig i fria följet. Läggande under gång gick bra. Inkallning med ställande gick väldigt bra med tanke på att hon inte har gjort det tävlingsmässigt (utan target) sedan augusti. Naturligtvis kan ställandet bli bättre och framför allt måste jag bli bättre på att säga kommandot i god tid. Jag var sen den här gången, mycket på grund av att jag inte ville ställa henne om jag såg tendenser till nedsaktande. Ställandet var fint, men nu blev hon nog lite osäker av att det inte kom belöning och gick mot mig när jag kom tillbaka. Apporten blev också helkonstig. Hon gjorde en bra apportering, men släppte apporten vid mina fötter. Det har aldrig hänt förrut och jag blev helt paranoid, för så gjorde Twiggy med en apport på varje tävling under sitt sista tävlingsår. Hoppet var bra, jag belönade sittet på andra sidan. Fjärren var fin, men hon lyfte armbågarna när jag var på väg tillbaka. Det var helt tydligt hur viktigt det är med tävlingsträning. Missy har inte jobbat med uthållighet på länge och då kommer verkligen svagheterna fram när man kör många moment efter varandra med väldigt få belöningar (med låg kvalitet).

I andra passet (söndag) fokuserade jag på fritt följ. Fick bra tips av gruppen om hur jag ska gå (lugnare) och det kändes bra. Missy är så het nu att jag måste akta mig för studs och orytm i hennes steg. Jag måste också bli bättre på att ta det lugnt i halterna och se till att hon alltid sitter helt ner innan jag rör mig igen. Framför allt tror jag att det är träning som gäller. Få upp flytet i fria följet igen – det är verkligen färskvara. Dessutom måste jag bli bättre på att träna på våra svagheter, istället för att bara göra sådant som känns bra…

Tredje passet började vi med en dirigeringsapport eftersom förhållandena var svåra (fläckvis snö). Missy visade att hon verkligen hade fattat vad momentet gick ut på. Hon stirrade på tävlingsledaren medan hon lade ner den första apporten och sedan vände hon blicken mot mig när de två andra lades ut. Hon var helt fokuserad på apporten, så första konskicket blev inte perfekt. Bra tempo, men något för långt åt vänster. Kallade tillbaka och försökte skicka om flera gånger, men då blev hon bara osäker och smygig. När jag väl skickade henne på vänsterapporten gick hon en lite för stor sväng åt vänster (hon hade kanske hunnit glömma var apporten låg och såg den inte i snön). Hon hittade apporten och apporterade bra. Sedan jobbade vi med vittrringsapportering resten av passet. Det var extra positivt eftersom Maria H har lärt in momentet med exakt samma metod som vi använder! Hon menade att det var helt naturligt att man fick ”bakslag” i form av att hunden provsmakade fel pinnar när man började lägga in apporteringen och att jag bara skulle jobba mig igenom det genom att stå nära pinnarna och bryta så fort det blev fel. Jag körde bara på nosmarkering, men fick någon provsmakning i alla fall. Ett annat bra tips var att öka hundens avstånd till pinnarna medan man själv står nära – så att man kan få in tempot utan att själv få sämre översikt över vad hunden gör. Framför allt behöver Missy bli lugnare och mer systematisk i söket innan jag lägger på apporteringen igen. Hon blir lite stressad av att inte hitta direkt. Planen är att köra många markeringsövningar och att kanske köra på riktigt många pinnar så att hon får lära sig att världen inte går under om hon inte hittar direkt… Jag blev jättemotiverad att sätta igång med vittringsapporteringen igen. Det är inte metoden det är fel på, jag har bara inte jobbat mig igenom den ordentligt!

Vi åkte vi lunch igår för att hinna med lite spanielträning hos Pelle på vägen hem, så vi missade sista eftermiddagen. Det var jättekul att gå kurs för Maria och vi blev väldigt sugna på att bjuda in henne till Norge igen. Hon tränar på många sätt väldigt likt oss, men har samtidigt mycket nya idéer att komma med. Alla ni som bor i den delen av Sverige borde verkligen träna för Maria då och då! Nu är det dags för mig att gå ut och träna lite lydnad, så att vi är väl förberedda inför onsdagen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *