Belöningsförväntan

Belöningar är jättebra, det är ju vad vi bygger vår träning på. Men belöningarna har också bieffekter som vi måste tänka på i vår träning. Den bieffekten jag tänker på idag handlar om hundens fokus på belöningen, vilket ofta ger slarviga beteenden. Hur och när du presenterar belöningen har en enormt stor betydelse för hur precist beteendet blir. Överdrivet fokus på belöningen skulle jag säga är ett av de vanligaste orsakerna till att folk får slarviga beteenden i träningen. Många beteenden som vi vill lära hundarna är helt oförenliga med att hunden tittar efter belöningen innan den serveras. Att driva till ett kontaktfält och dutta nosen i marken upprepade gånger utan att titta på föraren, framförgående utan att hunden vänder sig bakåt, fritt följ med bra position, slalom med fokus framåt och lågt huvud etc. Problem som uppstår under inlärningen av den här typen av moment handlar ofta om att hunden är mer upptagen av att hålla koll på belöningen än på uppgiften.

Den här effekten är någonting som man hela tiden måste ta hänsyn till i sin träning. Som tur är handlar det mycket om en generell inställning. Om hunden får lära sig att det inte lönar sig att stirra på belöningen i en situation går det ofta ganska lätt att överföra till nya situationer. Om man ofta lockar hunden för att få den att utföra beteenden har man naturligtvis en stor nackdel när det handlar om fokus på belöningen. En fördel med hundar som är duktiga på att fokusera på uppgiften istället för på belöningen, är att belöningsplaceringen får lite mindre betydelse. Eftersom mina hundar inte ser på godbiten förrän den i princip är i munnen på dem under fria följet, spelar det inte så stor roll om godbitarna ligger i höger eller vänster ficka, eller om jag har dem i höger eller vänster hand. Det spelar också lite mindre roll var hunden får belöningen, även om jag för det mesta är väldigt noga med att placera den så att jag förstärker det beteende jag vill ha. Jag upplever också att man får mindre hets och frustration från hundarna om de förstår den här principen. Och att man kan ha godbitar/leksaker synliga utan att det gör en enorm skillnad för hunden när man inte har det.

För att uppnå ett bra resultat är det viktigt att tänka över det här i sina kriterier. Hunden får bara belöningen om den inte bryr sig om den. Så enkelt kan det vara. Självklart börjar man i enkla situationer och gör det svårare gradvis. Med Squid jobbar jag just nu med att hon inte ska tänka på godbitarna i fria följet. Jag har gjort det lite enkelt för mig och haft godbitarna i högerhanden när jag tränar, för att så snabbt byta till vänsterhanden när jag ska belöna. Hon är duktig nog för att inte bry sig om att godbitarna är på andra sidan, men jag får slarvfel som beror på att hon tänker för mycket på belöningen, speciellt om jag har godbitarna i vänster hand. Så vi har tränat lite på att ignorera godbitarna tills de kommer. Ett sätt jag verkligen gillar att jobba på, är att ha godbitar i båda händerna under träning. Godbiten kommer alltid ifrån den hand hunden inte förväntar sig den ifrån. Hunden kommer ha väldigt svårt att fokusera på båda händerna samtidigt och när de aldrig lyckas gissa rätt börjar de strunta i dem. Självklart får man kombinera det här med ganska strikta kriterier, men med en valp kanske det i början är lite för mycket begärt att de inte har någon slags förväntan.

Det är en väldigt bra idé att tidigt jobba med beteenden som är oförenliga med fokus på belöningen. Squid har tidigt fått jobba med nosduttar med fokus på target istället för på belöningen. Ett sätt att jobba där är att placera belöningen så att hunden inte kan nosdutta och snegla på den samtidigt. Rakt ovanför hundens nacke brukar vara en smart placering till att börja med. Ett annat beteende jag gillar att jobba med är att få hunden att vända sig bort från mig med hela kroppen och titta rakt fram (dvs. hunden står framför mig med riktning framåt). Det är också en bra start på framförgåendet.

Målsättningen är hela tiden att man inte ska kunna se på hunden att den förväntar sig belöning från något speciellt håll. Hunden ska helt och hållet fokusera på uppgiften. Ibland handlar det inte om belöningar som vi har på oss, det kan handla om en externbelöning eller en uppgift som hunden väldigt gärna vill utföra. Själv tränar jag mycket sändande till kon med leksak placerad framför eller ut åt sidorna, för att verkligen få Missy att fokusera på konen och inte på rutan eller apporterna. Om hon utför beteendet helt okej, men tycks förvänta sig att få ta leksaken, får hon en godbit. Först när hon helhjärtat engagerar sig i konskicket kan hon få ”varsågod” till leksaken. När man sedan lägger till ruta eller apporter blir det naturligtvis viktigt att hålla på de kriterierna. Hunden får bara gå vidare om man inte kan se att den förväntar sig det.

6 reaktion på “Belöningsförväntan

  1. Her var det gode tips og påminningar! Eg ser stadig at eg har slurva og brått er det eit mønster at han ser på ”rett” hand når godbiten kjem. Så dette må eg ta med meg på treningane framover. Takk

  2. Kloka och väl genomtänka ord som vanligt!

    Det är ovanligt med så medvetna hundtränare som du är Fanny, och du är dessutom en mästare på att formulera dig så att alla vi som läser kan förstå.

    Tack för din generositet i bloggen!

  3. Bra poeng, Fanny, men jeg stusset litt på siste setningen. Mener du at du ikke ønsker at hunden skal ”forvente” å få løpe til ruta etter konen?Hvis man baklengskjeder øvelsen skal jo hunden ha en forventning om at de neste leddene må utføres før belønning kommer. Jeg er selvfølgelig enig i at hunden skal ha full fokus på det aktuelle monemtet den utfører der og da, men ser det ikke som motstridende at den vet/forventer at den skal videre etterpå. Hva tenker du?

  4. Tror jeg skjønner omtrent hva du mener og er enig i at slurvete belønningsplassering kan gi slurvete atferder.

    Men greier du å beskrive hva du mener med resten av innlegget uten å gå inn i hodet på hunden og tolke hva hunden ”tenker” eller ”fokuserer på”…? Jeg tror det er en stor fordel å være veldig presis når vi skriver om slike ting, for ellers er det fort gjort at folk misforstår (og f.eks. begynner å belønne altfor sjelden slik at det ikke skal se ut som om hunden forventer belønningen hele tiden…)

    Personlig synes jeg det er helt NYDELIG å se en hund som helt tydelig ”forventer” å få belønningen – men som fortsatt utfører atferdene presist. Og det er ikke nødvendigvis noen motsetning mellom dette!

    Det alt koker ned til er vel ikke annet enn god, gammeldags FLYT, og at vi i tillegg har doggie-zen kvalitetssikret atferdene der det trengs…? Hvis dette er på plass må hunden gjerne sikle konstant eller gå med tennisballer i begge øynene for min del 🙂

    ”Å fokusere på oppgaven” finnes ihvertfall ikke i mitt vokabular foreløpig…

    mvh
    Morten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *