månadsarkiv: april 2009

Förkunskaper för apportering

Publicerat av
7

Innan jag presenterar en apportbock för min hund, är det några förkunskaper jag vill att hon ska ha. Att shejpa apportering kan vara svårt för nybörjare och ibland får vi elever som faktiskt har lyckats få sin hund att tycka att apportbocken är äcklig och obehaglig – genom shaping! Genom att ge hunden goda förkunskaper innan apportbocken kommer in i bilden, kan man vara ganska säker på att man får precis det beteende man vill ha när tiden väl är inne för att träna med trä- eller metallapport. I min apporteringsartikel (ligger på hemsidan under ”artiklar”) nämner jag inte förkunskaperna direkt, vilket är en miss. Den ska uppdateras så fort jag får tid.

Kamplek
Sorry, men jag kommer tillbaka till det igen. Jag lägger hellre tid på lekutveckling än på apporteringsträning med en valp. När hunden väl har en hyfsad kamplek är det mycket lättare att lära in en bra apportering. I kampleken lär sig hunden att gripa snabbt och hålla hårt.

Lekapport – att komma tillbaka med föremål
Lekapporten tränar jag framför allt för att hunden ska komma tillbaka med leksaker jag kastar eller släpper under lek. Men jag tror också att det är bra för apporteringsträningen att hunden alltid är inställd på att springa fort in till föraren så fort hon får någonting i munnen. För lekapporteringen använder jag en handtarget, hunden trycker sin nos hårt i min hand med leksaken i munnen. Med en del hundar är det enkelt att få till, ofta de som spontant och gärna bär runt på föremål. Då räcker det ofta med att förstärka nosdutten i handen utan leksak några gånger, för att sedan ta fram handen när hunden håller ett föremål.

Det vanligaste problemet som uppstår under inlärningen är att hunden spottar ut föremålet så fort handen presenteras. I första hand tar jag bort handen så fort hunden släpper leksaken och presenterar den på nytt så fort hunden griper föremålet på nytt. Om hunden felar många gånger utan att bli bättre, så kan det vara bra att träna en del på att hålla föremål i munnen trots godbitstörning (omvänt lockande), innan man tar upp träningen igen.

Vilken typ av föremål man använder avgörs av hundens personlighet. En hund som gärna bär på saker, men vill behålla dem för sig själv, får ett tråkigt föremål. En hund med mindre föremålsintresse får börja med något väldigt enkelt och tilltalande. I början tränar vi lekapport i separata pass, men när det börjar fungera lägger jag in handtargeten i lek med gradvis ökande intensitet och svårighetsgrad. I träningen kan jag också introducera många nya typer av föremål, till exempel några repetitioner med en metallapport med valpen.

Dra i dött föremål
Det här är egentligen starten på den formella apporteringsträningen, men jag väljer att börja med andra föremål, så att beteendet är bra när jag presenterar apportbocken för första gången. I början väljer jag föremål som är enkla och mjuka, till exempel en bit rep, ett tjockt läderkoppel, en fleeceleksak med två handtag eller liknande. Beteendet liknar det jag vill ha i kamplek, med ett fast grepp och viktförskjutning, men jag prioriterar koncentration och lugn i greppet. Ganska snart vill jag att hunden kan sitta ner och gripa, hålla och bli tung i rumpan (man märker viktförskjutningen även när hunden sitter). Greppet ska vara lugnt (utan omtag eller ryck) och kännas tungt i händerna.

Här är en liten video som vi gjorde igår kväll. Pogue var snäll och filmade :P. Jag har varit lite dålig på att träna mer formell apportering med Squid, så det här är ett av de allra första träningspassen:

Lekutveckling

Publicerat av
23

Vi är mitt uppe i en period med många tränarutbildningar, och där blir det mycket snack om belöningsutveckling och framför allt lek. Utan bra belöningar är det betydligt svårare att träna hund, men vi menar också att det inte räcker med en bra belöning, man behöver flera. När vi tränar egna hundar är vi noga med att utveckla både lekbelöningar och matbelöningar och det är naturligtvis någonting vi gärna vill lära ut på kurs också. Mat är en kanonbelöning om man vill få in flera belöningar på kort tid, kanske utan att hunden ens bryter positionen mellan dem. Mat är ofta lugnande och passar bra när man jobbar med precision. Lek är en bra belöning om man vill ha fart och intensitet, eller om man behöver kasta belöningen långt. Lek ökar hundens aktivitetsnivå och tar fram andra sidor hos hunden än maten. Alltså är det en fördel att kunna variera mellan lek och mat beroende på vad målsättningen med träningen är.

Vi föredrar i många fall kamplek framför jaktlek, men gärna båda delarna i kombination. Om hunden uppskattar jaktlek, men inte kamplek, försöker vi utveckla kampdelen så att hunden vill avsluta jaktleken med att gripa, dra och vinna. I många tillfällen vill vi gärna att hunden griper direkt när leksaken presenteras. Det kan vara för att hunden ska driva snabbt och direkt in till föraren efter en sväng på agilitybanan, eller för att få fullt fokus och fart mot förarens sida på en inkallning. Jaktlek där föremålet dras längs marken i ett snöre och hunden får jaga efter den, kan fungera utmärkt i många andra sammanhang, kanske framför allt som en riktig jackpot för fokus och uthållighet. Men även där blir intensiteten högre om hunden har som mål att gripa tag i leksaken.

Det är inte alla hundar som automatiskt uppskattar kamplek, i många fall är det en belöning som behöver utvecklas. Vi upplever att det alltid är värt att lära hunden att leka om man vill få ut maximalt av den hund man har. Hunden behöver kanske inte tycka att lek är bättre än mat, men den bör leka med hög intensitet när vi presenterar en leksak. För vissa typer av hundar är leken motorn i träningen, det som gör det värt att engagera sig i träningen för hunden. För andra hundar är maten motorn, men de kan fortfarande lära sig att engagera sig i lek mellan matbelöningarna, så att man kan utnyttja lekens alla fördelar i träningen.

När vi utvecklar våra unga hundar har vi en målsättning för leken i bakhuvudet. Hunden ska gripa leksaken direkt när vi presenterar den, dra intensivt med viktförskjutning bakåt och rak rygglinje. Vi ska kunna vara passiva och hunden ska ändå hänga kvar och uppskatta leken. När vi säger ”tack” ska hunden släppa och när vi kastar en leksak eller låter hunden vinna leksaken, ska leksaken direkt lämnas i handen. Samtidigt ska leken vara rolig och förstärkande för hunden.

Det här är en målsättning på lång sikt. Det innebär inte att all lek måste se ut så från början. Om hunden föredrar jaktlekar så börjar vi där. Om vi måste vara väldigt aktiva för att hunden ska tycka att leken är rolig, så gör vi det. Första prioritet är alltid att få upp lekintresset och glädjen. Det som kännetecknar en tränare som är duktig på att utveckla lek, är att han kan leka och ha genuint ihop kul med hunden, samtidigt som han förstärker beteenden som för honom närmare målsättningen. Att förstärka beteenden i lek behöver inte innebära klick och godbit. Det kan innebära att man själv blir mer aktiv när hunden tar i lite extra, att man låter hunden vinna leksaken när han lägger vikten bakåt, att man hittar det som hunden tycker är extra roligt i leken och lägger in det när man ser glimtar av det man vill ha mer av. Om man förstärker ökad intensitet i leken på det sättet, så kommer man också få en hund som blir mer intensiv och tycker att leken är roligare.

Vi upplever att lek är beroendeframkallande. Man kan svälta en hund och få honom att jobba bättre för godbitar, men det fungerar inte på samma sätt med lek. Lek istället regelbundet och ofta med hunden för att öka lekintresset. Däremot ska du inte leka länge. Avsluta alltid leken när den är som bäst och se till att det är du och inte hunden som avslutar. Du vill gärna att hunden blir besviken när leken avslutas och dansar efter dig för att få igång den igen. I början kanske det innebär att hunden inte får gripa leksaken alls, bara jaga efter den i hög intensitet, innan den försvinner igen.


Passa också på att välja rätt tillfälle för lek. Du vill inte presentera leksaken och misslyckas med att få hunden igång. Ett vanligt misstag är att tränare ger upp alldeles för fort om hunden inte direkt börjar engagera sig i leken. En del hundar är trögstartade i början, men ge inte upp. Försök inte heller tvinga föremålet på hunden, bete dig istället som om du tycker att leksaken är jätterolig och värdefull. Experimentera med olika sätt att få hunden igång. Välj riktigt roliga leksaker och se till att det finns ett snöre på leksaken som gör att du kan få den ner på marken och en bit bort från din kropp. Vänd dig bort från hunden och dra leksaken bortåt.

Man kan absolut använda mat för att förstärka lek och överföra värde från en belöning till en annan. Det kräver dock ganska bra tränarfärdigheter och är inte mitt förstaval. Det är viktigt att kriterierna höjs hela tiden och att hunden verkligen engagerar sig i leken innan han får maten. Att använda få, men väldigt attraktiva matbelöningar är bättre än många frolicbitar. Timingen är också viktig, se till att hunden verkligen är engagerad när belöningssignalen kommer. Om du använder mat för att förstärka leken, är det fortfarande viktigt att du själv engagerar sig i leken och leker för att göra det kul. Dra leksaken bort från hunden och låt honom engagera sig för att få tag på den även här. Det är inte en apporteringsövning.

Det här blogginlägget hade kunnat bli hur långt som helst. Jag tänkte korta ner det genom att avsluta med några ytterligare tips i punktform. De här tipsen har hjälpt mig att bygga upp lek hos egna hundar som inte har varit speciellt intresserade av lek. Alla tips passar kanske inte för alla hundar:

  • Starta alla träningspass med lite lek.
  • Lägg in lekpauser i din vanliga träning, för var 3-5 godbit.
  • Lägg kommando på ”ärevarv” med leksaken och belöna med det här hunden drar bra.
  • Låt hunden leka, och använd matskålen som avståndsbelöning för varje måltid
  • Lek i många olika situationer
  • Lägg energi på att hitta riktigt roliga leksaker.
  • Ryck undan leksaken om hunden tappar greppet och reta honom med den en kort stund innan han får chans att gripa den igen.
  • Kolla in Susan Garretts ”How to create a motivational toy”.
  • Lägg smetig mat (vom, köttfärs, leverpastej eller liknande) inne i en ullsocka och låt hunden jaga efter den. När han griper får han en smaksensation direkt i munnen. (OBS! Se till att hunden inte får tag på leksaken på egen hand, det kan bli farligt).
  • Uppmuntra föremålsintresse, gripande och drag bakåt i dina vanliga träningspass – träna på gripanden, att dra i döda föremål, att hämta leksaker osv. för godbitar. Men glöm inte den ohämmade leken, det här är bara ett komplement.
  • Ge aldrig någonsin hunden en godbit om han först har ratat lek (sätt hellre undan hunden om du bestämmer dig för att ge upp)
  • Få igång hunden fysiskt innan du presenterar leksaken, kör några jaktinkallningar, låt hunden jaga dig eller brottas lite med hunden (om han uppskattar det).
  • Våga tro på att du kan lyckas. Du kanske inte ser resultaten med en gång.