Man ska smida medan järnet är varmt heter det ju. Nu när jag har både smart hund med flyt och två medhjälpare så körde jag dagens tredje pass. Shejpa var kanonduktig. Och snabb! Tror dock att plankan både är för instabil och för smal, för hon tappade balansen flera gånger och jag tror att flera avhopp kom av det. Annars verkade hon väldigt säker och hade härligt tryck!

Vi körde ett pass till idag och körde på skarpare vinkel än sist. Jag började med att starta henne ungefär halvvägs upp på plankan. Hon verkade lite osäker och fick inte helt till det sista steget. Jag blev osäker på mina kriterier (det är skitsvårt med de halvbra). Hårda kriterier har ju kanske fått oss dit vi är nu, men man vill ju inte förlora farten heller. Efter en stund lät jag henne springa hela plankan. Det var lite svårt rent praktiskt. Thomas fick hålla både Shejpa och plankan uppe i luften. Här fick hon upp lite fart och verkade ha lättare att träffa rätt. Hon missade en gång när jag var före henne och en gång när hon kom på att Nina hade korv istället för torrfoder (hon springer till Nina som sitter 5 meter bortanför plankan med mat). Det här ska bli spännande att fortsätta med. Jag älskar att skillnaden blir så tydlig jämfört med när hon springer på plankan på marken.

Tja. Vad ska man säga? Det ser väl rätt bra ut? Jag fattar inte vad som hände…