Om negativt straff

Jag upptäckte intressanta inlägg och diskussioner i Marias och Ann-Louises bloggar. Det handlar om känslor och klickerträning. Om hur ett dåligt humör och irritation under ytan kan få hunden att uppleva träningen som obehaglig, även om den är ”belöningsbaserad”. Eftersom jag fortfarande känner att jag kanske var en aning negativ i mitt inlägg igår så vill jag verkligen ta upp det här ämnet. Ann-Louise framställer skillnaden mellan klickertränare som att gränsen går mellan de som använder sig av mycket time-outer och negativt straff, och mellan de som bygger på glädje och samarbete. Maria är mer inne på tanken att det faktiskt är vår känsla som är det viktigaste. Jag tror att vi ibland ses som de ”diktatoriska” klickertränare som Ann-Louise pratar om i en kommentar under sitt eget inlägg. Istället för att snöa in på alla aspekter i den här diskussionen (jag hade gärna skrivit om uttrycket ”din hund är en reflektion av dina färdigheter som tränare” eller om kontroll vs. frihet, men det hade nog blivit för långt) så tänkte jag diskutera lite kring användandet av negativt straff och time-outer.

Negativt straff är när vi tar bort någonting hunden vill ha, för att få mindre av ett beteende. Exempel: Hunden reser sig från ligg när jag är på väg att ge den en godbit. Godbiten försvinner ner i fickan igen. En time-out är en form av negativt straff där hunden fråntas möjligheten att utföra förstärkande beteenden (istället för att ta bort en fysisk sak, tar vi bort möjligheten att uppnå den saken). Exempel: Hunden försöker stjäla en macka från bordet och hunden tas ut på ett annat rum under en kort stund innan den får en ny chans att uppföra sig.

Negativt straff och time-outer är effektiva! Men för att kunna utnyttja dem måste det också finnas en grund av träningsglädje, belöningskvalitet och samarbete. Om inte hunden vill ha belöningen, blir den ju inte direkt påverkad av att den försvinner. Om hunden upplever träningen som tråkig eller obehaglig, hjälper det knappast att vi ger den en time-out från den. En annan viktig del är känslan vi har i träningen. Hur är din egen attityd när du använder dig av negativt straff? Jag använder negativt straff i min träning, mycket och gärna. Det är en del av leken vi leker ihop. När jag tränar mina hundar tänker jag ofta på lekar, spel och sport. Lagom utmanande, fantastiskt roligt, man vinner inte alltid men man har alltid kul och det är bara ett spel.

Själv är jag en sådan där människa som faktiskt älskar att tävla oavsett om jag vinner eller inte. Som älskar frågesporter och tyckte att skolgymnastiken bara var rolig om det fanns något att vinna, trots att jag inte var speciellt duktig. Alla människor är inte sådana, och inte alla hundar heller. En del människor tycker att det är jobbigt att behöva prestera eller att riskera förlust. En del hundar är sådana också. De tycks ta utebliven belöning och negativt straff personligt och vill inte vara med och spela om de inte vinner hela tiden. Både Missy och Squid har haft sådana sidor som valpar. Om de förlorar vill de helst inte vara med och spela längre. Om bollen försvinner när man reser sig, så är det kanske bäst att aldrig resa sig igen. Den känslan måste ändras och det måste vara första prioritet. Det är lätt att få en hund att inte göra någonting med hjälp av negativt straff (stäng burdörren varje gång hunden försöker gå ut så kommer den nog ge upp ganska snart, men utan de andra bitarna får du aldrig burlekar med fart och passion!)

När vi använder negativt straff vill vi att hunden ska ha känslan av en lek. Det ska vara skoj, utmanande och avslappnat. En belöning som försvinner ska få hunden att bita ihop och försöka hårdare, inte göra hunden ledsen eller besvärad. Har man fått en valp som tycker att utebliven belöning är jobbigt, så får man jobba för att ändra den känslan. Visa hunden att det bara är en lek, att det lönar sig att fortsätta försöka. Folk ser mina hundar och säger ”Men, oj, den bara fortsätter ju i all evighet om den inte får belöning, det skulle aldrig min hund göra”. Men det handlar inte om personlighet eller ras. Pi, engelsk setter, är nog den som hanterar utebliven belöning allra bäst och kan jobba eftertänksamt och länge för att få den. Jag tror absolut att det hänger ihop med att hon inte har några problem alls med uthållighet i fritt följ.

Nu känner jag att jag babblar, men jag vill gärna ge er en bild av hur jag ser framför mig bra träning. Det är inte elakt med höga kriterier, låg förstärkningsfrekvens, negativt straff eller utebliven belöning. Det handlar om den egna känslan och att lyckas överföra den till hunden. Känslan av att det inte är personligt, det är ett spel. Känslan av att man kan skratta även åt misstagen. Men om du tar hundens misslyckanden personligt, om du inte kan skratta åt hundens missta, då är det mycket möjligt att din hund får samma känsla. Fokus på att hunden alltid ska lyckas gör lätt att man blir besviken när det går fel. Fokus på att utmana hunden och att hunden faktiskt lär sig av att göra fel också, gör att det är lätt att skratta när hunden begår misstag. Visste ni förresten att Susan Garrett ofta sjunger när hon tränar sin hund? 😛 Det är lätt att få för sig att folk är superstrikta och superambitiösa och så missa allt det roliga.

Jag tycker att time-outer är befogade också. Idag har jag och Squid gått en trevlig promenad ihop med Missy. Koppel och gentle leader på. Massor med godbitar i fickorna. Att lämna positionen vid sidan eller börja valla Missy, leder till en kort time out. En kort paus där blicken vänds tillbaka mot mig och vi samlar ihop oss igen. Det handlar inte om att jag är ett kontrollfreak som vill att hunden aldrig tittar bort från mig. Det handlar om att se till att ett beteende som jag absolut inte vill ha, inte blir förstärkt. För varje time out – minst 10 belöningar. Jag vet hur mycket framtida konflikter jag kan undvika genom att ta tag i problemet nu och jag vet att min hund kommer att få mycket mer frihet som vuxen genom att jag inte låter henne ha all frihet i värlen nu. Frihet är någonting man förtjänar. Om jag hade barn hade jag inte låtit dem leka i trafiken eller vara ute hela nätterna, inte förrän de var äldre och visade att de kunde ta ansvar och välja rätt beteende. Samma sak gäller för valpar, både för deras egen säkerhet och för att de ska få en chans att lära sig vilka val som är önskvärda. Men även i en sådan vardagssituation, är det en lek. Jag skrattar, belönar, ger utmaningar, ber Missy springa förbi en gång till för att se om Squid gör ett bättre val den här gången. Belönar mer. Jag är inte irriterad, inte arg, inte besviken. Vad annat kan man förvänta sig av en border collie-valp?

  • Utveckla bra belöningar! Utan dem kommer hunden inte påverkas av negativt straff och inte vela anstränga sig för att göra rätt när belöningarna uteblir.
  • Skratta mycket när du tränar hund! Ibland på kurs får vi nästan kittla folk för att de ska få rätt känsla.
  • Avbryt träningen om du känner dig irriterad. Eller ännu bättre: Försök vända känslan. Ansträng dig för att träna bra även om du har haft en dålig dag på jobbet. Tänk på något kul din hund har gjort. Lek med hunden. Gör något enkelt och försök vända irritationen till motivation.
  • Ge inte din hund mer frihet än vad hon klarar av. Men om du måste begränsa hundens frihet, sätt igång direkt och lägg en plan för hur hon ska kunna få tillbaka den så fort som möjligt!
  • Erfarna hundmänniskor har ofta ett hum om vad som växer bort av sig självt och vad som inte gör det. Är du osäker, ta det säkra före det osäkra och förebygg direkt! Det skadar faktiskt inte att lära hunden att man bara får springa fram till andra hundar på kommando till exempel.
  • Använd inte bur, gentle leader, tag i halsbandet etc. till time-out utan att först ha byggt upp en positiv association till de situationerna. Burlekar, träningspass, kamplek och utfodring med gentle leader på och collar grab-game (ta i halsbandet – belöna, ta i halsbandet – belöna).
  • Om du vill att din hund ska se träningen som en lek måste du också göra det.

34 reaktion på “Om negativt straff

  1. Du tar alltid så otroligt fina bilder 🙂 Och du verkar ha en så vettig inställning till hundträning och så 🙂

    Såg att du skulle ha ett föredrag om shaping och tricks i mars, verkar superintressant 🙂 Men ja förstod aldrig vart det skulle vara någonstans..? Tacksam för svar 🙂
    Hälsningar från oss

  2. Jeg vil legge til et tips til: frishape mer, og gjør det gjerne bare for morro skyld! ;o)

    Har hatt mange slike morro-økter med min hund. Det er ikke alle shapingøktene som har endt i noe fruktbart resultat, bar så det er sagt;) Men hunden og jeg har iallefall lært oss å ”spille” sammen. Fordi: Jeg har lært meg å tørre å utforske og teste hunden, og hunden har lært å tørre å utforske og teste meg :o)

  3. Karro: Föredraget är i Köping

    Kari-Anne&Heidi: Absolut! Det glömde jag att skriva eftersom det kändes så självklart. Men det är det ju inte för alla…

  4. Pingback: Intressanta diskussioner « Kråkas flygturer

  5. Väldigt spännande läsning i de senaste inläggen. Du ger så mycket inspiration och som du säger all träning ska vara glad träning, annars kan det vara! För mig är du en förebild!
    Mvh

  6. Takk for et bar innlegg. Det passet fint, for jeg sto faktisk og grublet over timeouts mens jeg laget middag i dag…
    Jeg prøver nemlig å bruke timeout for å bli kvitt Orkans stressede skrikeutbrudd, men har ikke fått de helt store resultatene ennå. Får vel revidere planen min litt 🙂

  7. Kjære Fanny,

    Jeg tror jeg leser alle dine innlegg i denne bloggen ( i alle fall nesten), og jeg er ofte enig – og noen få ganger litt uenig – i det du skriver. Noen ganger blir jeg glad, noen ganger blir jeg inspirert (og jeg stjeler ofte agilitykombinasjoner, hehe), noen ganger blir jeg skrekkelig misunnelig på alt du får til og noen ganger får jeg tårer i øynene fordi du tar ting sånn på kornet og taler direkte til mitt eget hundehold og min relasjon med min beste venn. Dette var et slikt innlegg, det er lenge siden jeg har fått slikt et ”moment of clarity” som nå.

    ”Trening är inte personligt, det är ett spel” – jeg kommer til å sitere deg på den! 🙂

    Takknemlig hilsen fra Tonje

  8. Lin (”Johanna”): Omoget att inte skriva under med ditt riktiga namn. Vi chillar rätt bra här hemma, det kan nog de flesta som faktiskt känner oss skriva under på 😀

  9. Men Johanna är mitt riktiga namn, också, det står väl var och en fritt att använda sina egna namn?
    Eftersom mitt andra namn finns i min mail, har jag väl inte försökt dölja det, eller??
    Jag har faktiskt svårt att tro att någon där hos dig chillar nåt vidare.

  10. Vid närmare eftertanke, förstår jag inte riktigt varför namnet skulle ha så stor betydelse, så länge man inte skriver något olagligt eller direkt farligt på en människas blogg.
    Det är väl ändå ganska irrelevant, då jag ju bara är en liten, obetydlig klickertränare i all sin enkelhet.
    // Tack för mig//

  11. Kikar in här ibland för här finns så spännande inlägg o käcka tips! Tack för ni delar med er!!

  12. När jag bodde hos Fanny och Thomas blev jag överraskad över hur lugnt, harmoniskt och trevligt de hade det hemma hos sig 🙂 Jag har nog aldrig sett någon ha så kul när de tränar sina hundar, som Fanny har.

    Tack för att du delar med dig Fanny. Det uppskattas!

  13. Ett riktigt kul inlägg! Inressant att läsa om dina tankar kring detta ämne som är ganska svårt.

    Att se träningen som ett spel, ska jag ta åt mej. Slappna av å löeka mer!

  14. Jag tycker man kan se på alla filmer m.m. hur kul Fanny har när hon tränar med sina hundar. Och det syns ju på hundarna också!

  15. Jag antar att Linn/Johanna inte sysslar med klickerträning och då kanske man har svårt att förstå hur bra ett sådant här inlägg är.

  16. Sier som Tonje sa her lengre opp: dette var virkelig et innlegg som gikk rett i hjertet. Denne gang gjorde det litt vondt, for dette med rett attityd hos eier er noe jeg synes er skikkelig vanskelig! Men det gav inspirasjon til å ta tak i det.

  17. Hej! Det här inlägget är helt fantastiskt bra! Jag har personliga erfarenheter av att träna med fel resp rätt attityd. Lyckades förstöra all glädje hos både mig och min hund när misstagen vi gjorde blev till personliga misslyckanden. Min hund vägrade till slut samarbeta med mig och jag tappade all lust och allt självförtroende till hundträning. När vi drog i handbromsen och jag gjorde en tvärvändning i attityden, gjorde det till en lek och såg till att hunden alltid fick lyckas så hittade vi tillbaka till varandra igen. Nu har jag en hund som är 10 år och älskar att träna med mig, vi har så kul och skrattar åt och med varandra varje dag. Nu når vi också framgångarna. Tack Fanny för att du satte ord på det här som är så viktigt!!!

  18. Ja du fanny! Där satte du huvet på spikarna! Det var väl värda ord att fundera på och här hemma fortsätter vi att försöka få en unghunds uppmärksamhet när annat drar… Jag skall ta mig en rejäl funderare på hur vi skall fortsätta att jobba på våra förstärkningar som nog ganska ofta är ganska förutsägbara… (matte kan ha brist på fantasi)

    Du som undrar och grunnar hur det står till i Fannys flock kan jag bara säga att hennes hundar arbetar hårt, det kan jag lova, men framför allt är det precis det bästa de vet! Så undra och grunna inte genom att lämna syrliga kommentarer, ta reda på hur det är i verkligheten istället, och gör sen precis som du själv vill med dina egna hundar…..

  19. Tack Fanny för två otroligt intressanta och kloka inlägg. Dina tankar kring vardagslydnad och att du berättar hur du tar tag i saker hos valpen tidigt innan det blir problem är mycket givande att få ta del av. Jag tror att många av oss klickertränare är duktiga på att belöna och att ignorera – men vissa beteenden är så självbelönande att ignorering verkligen inte hjälper. Och när vi då inte ”får” straffa hunden vet vi inte vad vi ska ta oss till annat än att försöka undvika situationerna. Men du beskriver konkret hur du hanterar beteenden och situationer som är irritationsmoment idag när Squid är valp men kan bli riktiga problem när hon blir en vuxen hund. Har själv en vallhund och känner igen skällandet, vallandet och vaktandet även om det i vårt fall endast handlar om att vakta resursen matte. Ska nu fundera på hur jag ska ta tag i detta på ett aktivt sätt och inte bara ignorera det. Vänliga hälsningar Margareta & Ztella

  20. Hej Fanny!

    Jag beundrar verkligen dina hundkunskaper o försöker överföra så mycket som möjligt på mina egna hundar 🙂 Men nu är det ett litet problem vi haft ett tag nu, min ena hund skäller på andra hundar vid möte, har kämpat i 2 år nu utan resultat. Så nu undrar jag om du kunde ge mej några tips? Har brovat belöna tysta stunder men lönlöst då hunden blir ”blockad” å drar… skicka gärna svaret på mejl.

  21. Tack för detta inlägg! Jag har för tillfället kontaktfältsproblem och spenderade rätt så mycket tid igår med att fundera över hur jag ska göra när det blir fel på tävling. Känner att jag behärskar själva time-outen. Jag ser det som ”nu ska vi se om du fixar detta” och om hon inte stannar så går vi av och jag känner mig då lugn/lekfull och inte upprörd/arg. MEN problemet på tävling är ju att hon aldrig får chans att göra rätt när hon väl får komma ut ur buren. (Jag stoppar henne i buren ett tag för att sedan gå av.) Nästa chans blir nästa lopp… Kolla gärna min blogg!

  22. Fanny, nu kommer jag vara helt allvarlig. Det här är nog det bästa du har skrivit. Hittills. 😉 Du beskriver mig i allt. ( så stort ego man har asg! =)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *