Agility-VM 2017

Förra helgen tillbringade jag i Zaragoza, Spanien, för att se på VM i agility. Det är mitt sjunde VM som åskådare och jag tycker alltid att det är lika roligt att titta på. Med tanke på att det var en del strul med livestreamen är jag glad att jag var på plats. Visserligen kan det vara väldigt bekvämt att se tävlingarna hemifrån, men stämningen och spänningen måste upplevas på plats! Zaragoza var också en ganska perfekt stad att uppleva VM i. Vädret var härligt, maten var god och prisvärd och allt låg inom lagom avstånd.

VM i agility är ett stort arrangemang! 42 länder skickar hundar, och de flesta ställer upp med fulla lag. Få hundsporter kan skryta med sådan mångfald av länder – Kina, Japan, Venezuela, Brasilien, Argentina, Uruguay, Costa Rica, Chile, Sydafrika, USA, Kanada, plus de flesta länder i Europa. Man tävlar både i lag och individuellt. Varje land får skicka lag bestående av fyra hundar i small, medium respektive large. Individuellt får 9 hundar tävla från varje land. De flesta skickar tre i varje storleksklass, men en del väljer att tävla med fler hundar i någon storleksklass och färre i de andra. Både lag och individuellt avgörs i två lopp – hoppklass först och sedan agilityklass. Resultaten läggs ihop. En hund som tävlar både lag och individuellt kör alltså fyra lopp totalt.

Förutom att heja på det svenska landslaget var jag framför allt på plats för att heja på min goda vän, elev och valpköpare Mari med Squids dotter For The Win Mist som debuterade i VM-sammanhang i det norska landslaget, både i lag och individuellt. De är ett fantastiskt team som har alla möjligheter att lyckas. De startade tävlingarna med en nolla, och det norska laget låg bra till inför fredagens lagfinal med noll fel. Även svenskarna lyckades bra i de första lagloppen, både small- och medumlagen tog medalj i hopploppet och låg riktigt bra till inför finalerna. Svenska mediumlaget var de enda som klarade av att hålla ihop i finalloppet också, och de tog silver! Här är en film från finalen i large. Det är Susan Garrett med Swagger från Kanada som visar att man kommer långt med god hundträning även om man inte kan springa så fort själv:

Dags för de individuella loppen! Har nog sällan varit så nervös, rörd och glad som när Mari och Mist kom in i ringen. De gjorde ett kanonlopp som hade tagit dem till 8 plats (precis före årets världsmästare) om det inte varit för en tråkig rivning. Svenska laget råkade tyvärr också ut för rivningar – både Jenny och Lilli och Tobias och Ross fick en rivning var, men kanontider. Jouni och Neela nollade! Här är en film på Mari och Mist:

Vann hoppklassen individuellt i large gjorde Tysklands Daniel Schröder med Gin, framför Tereza Kralova med Say från Tjeckien. Här kan man se dem sida vid sida:

Finalen i large blev väldigt speciell. Banan var svår! Bara 12 hundar lyckades nolla den, jämfört med 61 nollor i hoppklassen. Många var upprörda över att banan var onödigt svår och tog bort spänningen. Själv tyckte jag att det var otroligt spännande och framför allt inspirerande. För första gången under VM blev jag verkligen sugen på att åka hem och träna och tävla. Visst kan det vara tråkigt med många diskar och fel, men det roliga med den här banan var att diskar och fel dök upp på så många olika ställen. Och så det allra roligaste – att se de som verkligen fick till det! Skillnaden mellan de som inte hade en aning om hur de skulle lösa banan, och de som gick in och verkligen ägde den! Där måste jag verkligen nämna Jenny Damm med Lilli från Sverige. Fantastiskt lopp, trots en vägran på näst sista hindret.

14449999_546225258900226_3392622602590935253_nBild lånad från Canis Curiosus på Facebook

VM vanns av Anne Lenz från Tyskland. Hon låg på åttonde plats efter hopploppet och gjorde en riktigt bra insats på finalbanan!

Här är ettan (Anne och Chi) och silvermedaljören Romina och Wish från Argentina sida vid sida. Det är intressant att se hur jämna de är trots olika handlingsval, och hur running contacts blir väldigt utslagsgivande på slutet:

I medium gick segern återigen till Martina Klimesova med mudin Kikki. Ett otroligt team som alltid är med i toppen.

I hopploppet var Silvia Trkman med supersnabba pyrren Le bara en hundradel från Martina och Kikki tidsmässigt, men fick tyvärr en rivning:

Small var väldigt spännande att titta på. I hopploppet satte norskan Eli Beate Saether och hennes unga (svenska) sheltie ett kanonlopp och kom på andra plats! I finalen gjorde de ett otroligt lopp, och hade tagit guldet om det inte vore för en försmädlig rivning. Guldet gick till vinnaren från hopploppet – Tobias Wüst från Tyskland med den mycket meriterade sheltien Peanut. Här är Eli Beate och Zeldas alla lopp från VM:

Nästa år går VM i Tjeckien, på samma plats där vi var 2012. Det var det bästa VM jag har varit på hittills, så det blir förmodligen ännu bättre 2017! 2018 går VM i Sverige! Det är första gången och det ska bli otroligt roligt och spännande. Förbered er på semester i Kristianstad!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *