Jag är så himla ledsen och besviken. Hela höstens planering föll igår kväll. På kvällen efter tävlingen började Squid att hosta. Jen hostar också. Det är en månads karens på kennelhosta, vilket gör att den där efterlängtade agilitydebuten skjuts på en obestämd framtid. Vi hade planerat in tio lopp under september, plus två starter i vallningen. Nu får vi inte göra något av det. Det är i princip inga klass I-tävlingar under resten av året och det brukar inte vara speciellt många i januari-mars heller. Jag hittade i alla fall en klass 1 i Götene i december. Härligt! Shejpa missar naturligtvis också sina sex lopp under september. Hon har ju umgåtts med de hostande hundarna. Jag vet inte heller hur mycket jag vågar träna med henne, det var ju förmodligen ansträngningen från agilityn som satte igång hostan hos Squid och Shejpa är ju kanske också lite krasslig. Att man inte ens kan träna känns skit!

Jag är så fruktansvärt ledsen. I augusti fick vi ställa in debuten på grund av löp, nu är det kennelhosta. Kan man ha mer otur? Nu gäller det bara att hoppas att valparna klarar sig undan. De har inte umgåtts med de andra hundarna på länge, men man vet ju inte. Det är tur att man har de underbara valparna i alla fall, jag får väl sysselsätta mig med dem under den kommande månaden. I dag har vi kurs för Maria Hagström här hemma. Fast jag kan ju inte vara med. Fördelen är väl att jag blir väldigt sugen på lydnad nu när jag inte får köra det… Usch, nu vill jag verkligen bara lägga mig ner och gråta. Skit, skit, skit!