Idag har Shejpa och jag varit i Frövi och tävlat agility. Magne Alden hade ritat både agility- och hoppklass och det var många som hade problem med banorna. I smallklassen var det en nollad i agility och två nollor i hopp. I medium var det fyra nollor (och bara 13/55 som inte blev diskade) i agilityklass, hoppklassen har jag inte koll på eftersom jag åkte innan den var klar, men när jag åkte hade ingen nollat. Banorna var inget problem för oss. Shejpa är väldigt lättstyrd och vi vinner bara på att det är svåra banor eftersom hon väldigt sällan gör något annat än vad jag visar och eftersom jag är rätt bra på att visa henne vart vi ska 🙂 Ett bra handlingssystem gör agilityglädjen så mycket större för mig, även om det irriterar många.

Vi gick ut sent i agilityklassen och satsade på att göra en säker nolla. Jag höll henne ganska länge på gungbrädan och vi fick en olycklig sväng runt ett hinder där hon inte hade gjort samma decision making som jag, haha. Nollan satt i alla fall och allra gladast var jag så klart över att vi klarade oss utan slalomstrul. Hon sökte in i slalom jättefint! Vi kom tvåa efter mellanpudeln Soda och fick vårt första cert i agilityklass! I hoppklass klantade jag verkligen till mig. Shejpa rev hindret innan slalom och istället för att följa min säkra plan och köra för en snabb fem-felare, så började jag ändra planen och ta risker, vilket ledde till att hon gick ut ur slalom i näst sista porten. Så hade jag definitivt inte gjort utan den där rivningen, så det var idiotiskt av mig att inte fortsätta jobba med mina uppgifter och ta oss i mål utan fler fel. Jag tror att det är en gammal vana som slår in, man är så van vid att allt är kört om man får fem fel, men när det handlar om att jaga SM-pinnar på svåra banor så kan 5 fel faktiskt räcka långt. I agilityklassen var det ett par stycken som fick SM-pinne med 10 fel! Jag är gränslöst irriterad på mig själv, men det blir en lärdom inför morgondagen. Håll tummarna för oss då!