Jag har pratat lite med Justine som precis kommit hem från soliga Florida och kurs för Greg, Laura och Susan. I Gregs grupp hade de diskuterat när man ska använda en threadle och när man inte ska göra det. Definitionen på när det är okej att använda en threadle tycks ändra sig hela tiden. När videon ”Great Dog, Shame About the Handler” kom så användes threadle armen flitigt – för att tighta in svängar, för att dra hunden av fällor etc. Senare fick vi lära oss att en threadle definieras utifrån vad hunden ser vid landning och det var mycket fokus på så kallade aktiva linjer. Jag gillar att utvecklingen går framåt, för de nyaste teorierna passar mig väldigt bra rent teoretiskt. De gör också att det blir färre threadlar i praktiken, vilket i sin tur för med sig att både förare och hund kan röra sig snabbare runt banan (det är ju svårare att springa fort samtidigt som man gör en threadle, jämfört med om man bara springer och vrider kroppen åt det håll hunden ska).

Threadle: Två armbyten mellan hinder som skapar en S-formad linje i hundens väg (mer eller mindre, ibland vrider sig bara hundens huvud). 

När man funderar över huruvida man ska använda en threadle eller inte, blir frågan numera: ”Kan jag få hunden att utföra det här på bara en axelrotation, utan att skapa inkonsekvens i min handling?”. Om svaret är nej, bör man använda en threadle. Inkonsekvens i handlingen är till exempel om samma (eller väldigt liknande) axelrotation både kan innebära att hunden ska gå runt ett hinder och ta det från baksidan, och innebära att hunden ska ta hindret från framsidan. Då behöver man förtydliga det ena alternativet med en threadle. Annars kommer man skapa frågetecken hos hunden, och förmodligen också sämre självständighet.

Det som var helt nytt för mig av det Justine sa, var någonting som känns väldigt bra och väldigt självklart när man väl tänker över det. Nämnligen att man inte behöver en threadle för att dra hunden av mittenhindret i ett ”pinwheel” om det är på en rak linje och man använder en axelrotation för att ta hunden av det. En hund som tar hindret rakt fram ignorerar blindbyteslinjens ändring. Förr var det här alltid en solklar threadle, eftersom man tog hunden förbi en aktiv linje (hinder + vägranslinje).

Jag tror inte att det här blev helt förståeligt för er som inte är insatta i Greg Derretts handlingssystem. Men jag hoppas att ni andra förstår i alla fall 😀